Snurrigt, illamående....

Vet inte vad jag ska skriva. Huvudet är fullt, och allt bara snurrar.

Jag mår illa, fruktansvärt illa. Det trycker i mellangärdet, liksom. Och jag är trött. Nåt så fruktansvärt trött. I går somnade jag på soffan flera gånger. Det kom över mig en sån otrolig trötthet att jag fick släppa vad jag hade för händer, och gå och lägga mig. Jag försökte ligga i soffan och läsa i min underbara bok. Ha! Det gick ju inte! Jag somnade, så klart...

Och allt detta beror kanske på sprayandet? Det finns med som mycket vanliga biverkningar. Men jag minns inte att det var så förra gången, då hade jag bara ont i huvudet. Och kan biverkningarna komma så snabbt?? Visserligen går medicinen rakt ut i blodet när man sprayar i näsan... men i alla fall...

Orkar inte ens få ihop nån krönika. Eller önskan om nästa år.

Men jag vill önska alla er som läser, ett Gott Nytt År!

många kramar

Idag börjar vi om!

Ja, idag börjar vi om!

Jag klev upp kl 6, och laddade suprecur, och tog den första dosen med nässpray. Det har ju rått lite oklarheter om dosen (minst sagt), men igår ringde jag journumret till kliniken. Så nu gör vi så här: en sprayning i vardera näsborren, tre gånger om dagen. När jag sen börjar med progynon kommer dosen halveras. Punkt slut. Nu är det det som gäller.

Jag har också börjat med Trombyl och folsyratabletter.

Det är blandade känslor. Samtidigt som det är skönt att vara igång, och ladda inför det sista återinträdet (=återinförandet), så är det jobbigt. Nu är det komma-ihåg som gäller. Och kolla på klockan. Lite knöligt att vara så bunden av klockan, särskilt när vi åker iväg ett par dagar över nyår. Men det får gå! Man kan sätta alarm på mobilen, så blir man påmind... hehehe...

Tidigare har jag fått huvudvärk av suprecuren. En vanlig biverkning. Jag har ont i huvudet i dag. Hm. Redan? Måste vara psykologiskt i så fall. Eller bero på mina välfyllda bihållor... snörvel...

Jag var så ruskigt trött idag, så jag somnade om i soffan. Känner mig fortfarande inte pigg. Mannen är iväg och jobbar i skogen en sväng, så jag är ensam hemma. Lite skönt att kunna vila och ta det lugnt. Jag har ju en bok på gång... ;)

kramelikram

Medicinen!

Jo, det fanns medicin att hämta idag!!

Men, när vi kom till apoteket satt det en stor skylt, att de hade stora it-problem, men om man hade något akut kunde man ändå försöka.... Alltså... Ja, det här är akut! Vi tog en nummerlapp, 15 nummer före. Men, många hade gett upp, så vi väntade nog bara 10 minuter. Och sen fanns medicinen, Suprecur hemma, så det gick snabbt och enkelt.

Problemet kvarstår dock.
Dosen? Alltså hur mycket och hur ofta ska jag ta?

När jag pratade med barnmorskan på telefon skrev jag ner vad hon sa. På min lapp står det "spraya 3 ggr/dag jämnt över dagen, 8 tim, ex kl 6-14-22".

På Suprecuren står det: "Sprayning 4 ggr dagligen (kl 7, 12, 17 och 22)".

Frågan är: En sprayning i den ena näsborren, eller en i varje? Och tre eller fyra gånger om dagen?

Jag blir kansig på det här. Dumt av mig kanske att inte fråga mer, men ibland tar man så mycket för givet. Jag trodde ju det var som hon sa på telefonen...

Min distansläkare (som skickat receptet) har julstängt till 9 januari. Fertilitetskliniken har julstängt till 9 januari. Men, där finns en telefonsvarare, som man kan ringa till om man är mitt i behandling. Jag har ringt och pratat in ett meddelande. Om de inte har hört av sig i morrn, så ringer jag deras journummer (vid AKUTA problem). Spraystart är fredag morgon (kl 6 eller kl 7).

Snurrigt värre.
Och jag hatar när det är saker som är oklara! Det här är så viktigt att det blir rätt! Särskilt som det är vår allra sista chans nu...

kramelikram

Finns det nån medicin i dag?

Ja - finns det nån medicin idag??

I morgon är det två veckor sen jag var inne på "mitt" apotek och beställde nässprayet. Har det inte kommit idag blir jag galen!! Då måste vi åka 8 mil enkel resa till Stora Apoteket, som ligger precis bredvid min distansläkare. Där har de alltid allting som har med IVF att göra.

Men helst vill vi ju slippa ge oss ut och åka....

Mannen ska bara läsa klart tidningen (där jag är på förstasidan idag.... julkonsert med kören), sen ska vi ner på stan. Han ska byta en julklapp (innetofflor till jobbet, var för stora) och jag ska laga en julklapp (en ring där älvan har lossnat, guddottern fick den i julklapp, den höll i 3 min...).

Krama varandra lite extra idag!

Annandag jul. Sent.

Nu är det annandag jul. Men om en liten stund är även den här dagen över. Och det är en vanlig tisdag. Det är sent, och jag kan inte sova.

Idag har jag gått med en halvmånaders bebis i famnen en stor del av dagen. Trött var han. Och med nappen i munnen, och snuttefilten bredvid, somnade han. I min famn. Så jag satt där, alldeles stilla i 40 min. Med honom snusande, sovande och ibland nästan snarkande. I min famn. MYS!

Det var svårt att släppa honom, och ge tillbaka honom till hans föräldrar sen...

Jag har drömt två nätter på raken nu. Den första natten drömde jag om tre barn, som skulle bo hos oss. Det kom en polis, ni vet en sån där gammaldags go farbror, och sa att barnens föräldrar hade dött, så vi skulle ta hand om dem. Och det gjorde vi. Jag följde med de två äldsta till skolan, och den yngsta till förskolan. Tog ledigt från jobbet osv.

Nästa natt drömde jag om två andra barn. Lite äldre. De skulle också bo hos oss. Men vi var i en ekbacke. Där blev vi jagade av dinosaurier (Kan det bero på att Jurrasic park gick på teve när jag somnade???)...

Och så drömde jag att vi åkte till min mans föräldrar, och att vi hade med oss en tvåmånaders liten flicka. Vår lilla Astrid. Mörkhårig. Liten, för hon var född lite för tidigt. Det kunde varit vår flicka, om det inte slutat i missfall... Vi skulle haft en liten på två månader nu....

Undrar varför jag drömmer nu? Min barnlängtan har varit stor nu några dagar...

Vi fick ett underbart foto i julklapp, på ett av våra syskonbarn, som bebis, med änglavingar. Ett svart-vitt foto, och så stod det överst: Himlen måste sakna en ängel.... Då bröt jag ihop. Vi har fyra små änglar i himlen, som vi kallar våra.... :'(

Ibland är det tungt. Och ibland går det bättre.

Nu hoppas jag att jag hinner få mitt spray, så att jag kan börja som planerat på fredag...

Kram, och g'natt...

Jag glömde!! Snart, alldeles snart har vi haft 10 000 besökare... Tänk... Härligt!!

Fortfarande egoist??

Idag har jag varit på julavslutning på jobbet. Trots att jag är ledig åkte jag dit. Jag fick skjuts av en kollega (som också är ledig på torsdagar...). Och kollegan har med sig sin dotter.

En go tjej på 1,5 år. Härligt!! Eller?

När vi åt satt jag mittemot tjejen. Och runt om kollegor. Och vad jag än gjorde och vad jag än sa, så var det en (eller två) av de andra kollegorna som rättade mig/korrigerade mig eller helt enkelt var tvungna att säga hur DE hade gjort med sina barn. För så gör man alltid. Det är sånt som händer. Det har man ju gjort förut...

Okej. Det kanske är så. Men - måste de strö salt i såren??? Jag har inga egna barn!! Jag har inte varit med om det! Men jag vill inget högre än att få uppleva det!!!

Behöver jag säga att jag inte funkar så bra med alla mina kollegor....

De är ganska tydliga, jag är en sämre människa än vad de är, för jag har inga egna barn...

Det är inte dolda kommentarer, nä, de är ganska öppna och raka med sina kommentarer.


Vad ska jag göra?? Jag har inte varit tydlig och sagt rakt ut hur lessen jag blir. Ska jag göra det? Orkar jag göra det???

I övermorgon är det julafton. Än ligger snön här. I natt var det minus 10 grader. Nu är det bara en stackars liten minusgrad. Och i kväll kommer min man hem igen.... (Jag tycker inte om att sova ensam...). Längtar efter honom.

kramelikram till er - ni som är mina vänner!!

Egoist.

Jag är en egoist. Idag är det väl bevisat...

Åkte till apoteket för att hämta ut nässprayet, som jag beställt förra veckan. Kö. Så klart. Jag väntade i  en kvart, men det är inte det som är poängen. Bredvid mig satt en tjej med magen i vädret. Hon stånkade och stönade, pustade och flämtade. Och suckade. Jag tänkte: Skyll dig själv, var glad i stället!!

När jag kom hem hade vi fått julkort. Ett av dem förestället en bebis, två veckor gammal, klädd som tomte.
Fan. Det skulle ju varit VI som skickat ut bebisjulkort i år....

Jag känner mig så himla egoistisk, och småsint. Varför inte glädjas åt dem, med dem i stället??

Nä, jag kommer hem och är sur och tjurig i stället. Det kan ju inte fina goa mannen min hjälpa heller... Stackarn. Det är ju inte honom jag är arg, bevsiken och sur på. Det är ju på mig själv.

Nåja. Inget nässpray fick jag med mig hem heller. Försenad leverans, stod det. Ny leverans tisdag den 21 december. Jaså? Idag är det tisdag den 20 december. I morgon är det onsdag den 21 december. Jag gjorde klart för människan där, att jag måste ha det den 29, eftersom jag ska börja den 30.

Sen fick jag lite hicka också. Det stod att jag ska ta sprayet 4 ggr varje dag. Barnmorskan sa till mig 3 ggr varje dag. Vilket gäller? Såväl kliniken som gynläkaren har semesterstängt nu... På Fass, eller vad det nu heter, det som Apoteken kollar på, stod det faktiskt att normaldos är 4 ggr varje dag. Så jag blev rekommenderad att ta 4 ggr varje dag. Förra gången tog jag bara 3 ggr varje dag, om jag minns rätt. Hur har ni gjort??

kramelikram

Nedreglering

Förresten har jag pratat med min distansläkare i dag. Eller, egentligen med barnmorskan.

Jag fick min mens i lördags, precis som planerat (det är nog första gången i hela mitt liv, som den kommit på utsatt dag....). Och på dag 21 börjar nedregleringen. Alltså fredagen den 30 december. Då börjar jag spraya tre gånger om dagen.... Sen ska det kollas upp, så jag har tid för läkarbesök den 16 januari. Om allt ser bra ut då, börjar jag bygga upp slemhinnan igen.... Så, kanske i slutet av januari? Går sedan allt som det ska, kan det bli en bebis i oktober. Men det är låååångt dit...

KRAM!

Lucia.

I morgon är det Lucia. Men jag har redan tjuvstartat lite. Det är min klass som håller i Luciafirandet på min skola. Så vi har övat och övat och övat. Jag har 19 elever, och de sjunger rätt bra, faktiskt. Allra bäst är nog killarna, vilket ju är ovanligt!

Vi har fått ihop ett långt program i år, och det är roligt! Alla är aktiva, antingen är de två som sjunger en stämma ihop, eller så är det två eller tre som har en vers själva. Några har till och med en egen sång. Och det är tyder på rikedom, när hela klassen kan vara aktiva på det sättet!

Vi har egentligen bara haft ett problem när vi övat. Själva Luciasången. Jag har slitit mitt hår, men det har inte funkat.... Grubbel, grubbel... Hur lösa detta?

Jo, vi har sjungit upp varje gång genom att nynna melodin utan text, vi har sjungit på "blä", rrrr, ooo, mmm, ssss och lite annat kul. Så melodin satt där till slut. Sen  gjorde vi så här: Allra först smyger jag in, med killarna/stjärngossarna efter på en lång rad. De ställer upp sig vid flygeln, och börjar sjunga när jag spelar. När vi kommer fram till "refrängen" så börjar Lucia och tärnorna gå nerifrån aulan, sjungande de också. De kommer fram till scenen, och när de står på plats, smyger killarna fram till sina platser. Funkade bra!

När de gick ut, sjöng de två verser, sen la jag upp melodin en oktav på flygeln, och hela luciatåget fick sjunga på mmm...

JAG var nöjd, eleverna var nöjda och föräldrarna var nöjda!! KUL!!

I morgon ska vi lussa för skolan, två gånger!!

Kanske lite julstämning börjar infinna sig???

Sjuk. På riktigt.

Ja, jag är verkligen sjuk, på riktigt!

När jag kom hem från jobbet i dag hade maken varit hos läkaren, och fått penicillin - för bihåleinflammation. Jäklar i taket! Skulle han vara sjukare än vad jag är?? Nähädu. Jag ringde vårdcentralen, fick tid om en halvtimme. Trodde inte de hade öppet längre än till 16, men det var ända till kl 17, så jag hann. Och jag fick minsann penicillin jag också! Men jag har lunginflammation (eller mychoplasma, samma sak nästan).

Hesheten då? Nä, det beror på ett virus. Vila och var tyst. Lätt gjort.... NOT!

Men jag har pratat med min gynläkare idag också. Om hur vi ska lägga upp det här återinförandet vi har kvar. Jag trodde väl i min enfald att det bara var att köra nu. Näe då. Jag måste vänta på en mens först. Och kommer mensen, så inväntar vi den innan vi kör igång. Och kommer den inte före torsdag (de julstänger redan på fredag nästa vecka), så måste vi vänta in den innan vi kör igång. Så vad är skillnaden då??? Ja, kommer mensen så gör man en nedreglering och börjar sen bygga upp slemhinnan med progynon. Och kommer inte mensen så tar man progynon och bygger upp slemhinnan efter en nedreglering. Och skillnaden skulle då vara... ???

Eh...

Jag fattade inte så mycket. Trött, fredag eftermiddag och dessutom lunginflammation (ja, ni hör ju!!). Men jag begrep så pass mycket, att jag ska ringa honom om mensen kommer. Och jag ska ringa honom om mensen inte kommit på torsdag. Så får vi väl se då.

Och ute blåser det världens storm igen. Jag avskyr blåst. Nästan lika mycket som jag avskyr dimma.

Nu har jag börjat knapra mina penicillinpiller, och just hällt i mig lite hostmedicin. Efter att jag borstat tänderna, kryper jag så i säng och hoppas få sova gott hela natten (utan hosta).

Natti natti....

Besök på Stora Sjukhuset.

Idag har jag varit på Stora Sjukhuset hela dagen. Eftersom min man är på kurs i En Stad Långt Borta, så fick min mamma följa med i stället. Den här undersökningen gör jag en gång varje år. Och jag är tacksam att jag får göra den! Det har med min cancer-historia att göra. med hjälp av radioaktivitet kan man se, inte bara var tumörerna finns och också hur aktiva de är. Men det är ingen billig undersökning. Med andra ord, jag kan inte klaga på att jag får betala skatt... Idag blev det lite försenat, eftersom vi fick vänta på det radioaktiva läkemedlet som kom med helikopter från Helsingfors. Ojdå, tänkte vi. Och var tvungna att fråga hur mycket en sån här undersökning kostar, ungefär. Ca 50 000 kr, utom resorna då.... Den här undersökningen görs bara två dagar i veckan, och det är sällan någon gör på hela kroppen, som jag gör. Ojdå, tänkte vi igen. Visst kan det vara kul att vara speciell, men... inte så speciell kanske...

Jag fick göra ett gravtest i morse, jag får nämligen inte vara gravid när jag gör undersökningen. "Problemet" är väl att jag hade ägglossning för 12 dagar sen, och jag vet inte om nåt test visar nåt så här tidigt efteråt.... Men det vore ju ett mirakel om vi lyckats bli gravida, bara så där av sig självt. Jag känner inga som helst tecken i kroppen, inga svullna bröst, eller nåt. Så jag får lita på testet, helt enkelt.

Nu sitter jag och väntar hem min älskade man, han har varit borta i tre dagar... Längtar ju efter honom!!

Kramelikram

Måndag morgon

Idag ska JAG sitta på skolbänken... ;) Jag läser en kurs, väldigt långsam takt, men det passar bra när jag jobbar också! Föreläsningen är på eftermiddagen, men jag har kompledig (för inläsning) på förmiddagen.

Uppe med tuppen, redan kl 5. Skickade iväg älskade maken redan 5.45, han ska på kurs i tre dagar i en stor stad en bit bort. Naturligtvis snö och halka (det är det i hela södra Sverige idag...). Han fastnade i kö efter en olycka, och var ca 50 min sen.

Hur som helst, jag har dammsugit här redan!! Vi har ju inte varit alls pigga i helgen, men nu kände jag att jag hade lite kraft. Det blev i alla fall köket, hallen, teverummet och badrummet... Och det behövdes. ;)

Nu ska jag hoppa in och simma lite i duschen. Hoppas ni har det bra, där ute...

Julförberedelser?

Igår gjorde vi ingenting, varken min man eller jag. Fast jag tvättade och hängde tvätt. Så jag gjorde nog mer än vad han gjorde.

Idag känner jag mig lite piggare, i huvudet. Men jag hostar fortfarande lika mycket. Mannen är sämre, för nu har han feber. Normaltemp för honom är 36, så när han har 37,8 så betyder det att det känns som 38,8 för mig (som har normaltemp 37). Alltså är han sjuk. Och det händer inte så ofta. Han räknade ut att det är fyra år sen sist (då var det på julafton).

Så jag har tagit hand om tvätten idag.

Och så har jag slagit in julklappar. För säkerhets skull hade jag köpt tre nya rullar med papper med tomtar och julgranar på. Men, när jag öppnade garderoben där jag förvarar present- och julpapper, så hade jag massor redan. Så jag har inte ens öppnat de nya rullarna... ;)

Idag kom det faktiskt lite snöblandat regn också. Man kunde se att det var mer snö än regn. Åtminstone för en liiiten stund... Jag älskar när det snöar!! Då pirrar det i hela kroppen och jag blir alldeles lycklig!! Men sen blev det regn och blåst av det hela... Nu sjunker temperaturen i kväll, så jag hoppas ju så klart...

KRAM

Irriterande.

Ja, det är så irriterande. När inte bloggen uppdateras, så jag kan se vad/när mina bloggvänner har skrivit.... Nu stod det att det var 38 min sen ett inlägg publicerades som jag läste i går kväll. Grrr...

Och varför är jag irriterad hela tiden då??? Jo jag är så jäkla in i helvete förkyld... Och trött... Och ont. Hostar och nyser. Ont i halsen. Tung i huvudet. Och så har jag jobbat hela dan. Min älskade man är lika sjuk han. Men det är mer synd om honom. Jasssååå??? Han har jobbat hemifrån i dag, i lugn och ro. Jag har varit i skolan, med min klass på 19 elever runt mig hela tiden!! Och pga sjukdomar och besparingskrav av vikarier så har jag varit ensam hela dan. Veckans enda halvklasstimme försvann.

Ännu mer Grrrr...

Det är faktiskt synd om mig.

Så nu lägger jag mig i soffan och tänker inte göra mer idag. Eller i morrn. Släktkalaset i dag är inställt. Vi var bjudna till goda vänner i morrn, det är instället. Får se om julbordet med den andra släkten blir av på söndag...

:(

Snorunge.

Igår pratade jag med en god vän, som också kämpar med IVF. De har gjort två försök, båda gångerna minus på stickan. Sen blev hon plötsligt spontangravid, och så missfall i vecka 13.

De har haft en tung höst. Men nu fick jag veta att de gick på föräldrautbildning, som nästan var klar. Inför adoption, alltså. Klokt av dem, tycker jag. Tiden går, och ingen av oss blir ju yngre, precis. Men det är dyrt, det skulle kosta dem 300 000 kr. Oj då.

Och min barnlängtan är stor.

Jag har sett reklam på teve nu, flera dagar i rad, att man kan beställa en almanacka/kalender med egna foton. Jag kände direkt, att foton har jag gott om. Inte på egna barn, men på oss andra i släkten. Men jag kommer inte ihåg namnet på företaget! Nån som vet var man billigt, snabbt och enkelt kan beställa en sån egen-gjord kalender???

Och rubrikens snorunge syftar på mig själv. Jag är en enda stor snorunge just nu. Hostar, nyser och snorar... Fryser, och kryper ner under filten i soffan.... :(

KRAM (lite på avstånd, så att ni inte smittas...)

Ägglossning.

Vi har ju lyckats bli gravida alldeles av sig självt, en gång. Men visst skulle väl det kunna hända igen?? Trots att jag är .... ja, lite äldre då... ;)

Så jag har testat mig för ägglossning. Den är ju liksom inte alls regelbunden på mig. Om man säger så. Jag hade kvar några gamla stickor. När jag använde den första idag, så stod det bäst före oktober 2011. Vågar man lita på den i alla fall???

Den visade nämligen att jag har ägglossning just nu. Hoppsan!! "Älskling?! NU!!!!"

Hahaha.... Nåja, försöka duger. Vi får se vad som händer. Om man vågar lita på det här testet. Vad tror ni, kan man det?

kramelikram

Mörk och trist.

En vanlig torsdag. Jag är alltid ledig på torsdagar. Men idag är det fullt upp! Jag ska städa och göra fint inför helgen, är det tänkt. Vi brukar hjälpas åt, min man och jag, men nu får jag göra det själv idag. Vi får gäster i morrn kväll, så det måste liksom ske idag...

Och jag röjer! Bra fart verkligen! Vi har ett sideboard och en hylla i köket, och där samlas alltid en hel massa saker... Post, reklam, min kurslitteratur, jobbsaker mm. Men det har jag röjt undan nu!! Jag har också röjt i en stooor tidningshög med facktidningar som tillhör mannen, inredningstidningar och lite annat mysigt. Men nu åker de ut!

Men jag känner inte att jag har så bra fart som jag vill ha!! Kl 12 kommer en kompis hit för lunch, och hon har med sig mat! Ska bli gott! Och då måste jag ju ha hunnit en bra bit innan hon kommer... hehe...

Nu känns allt undanplockat, så det jag ska göra är att börja damma och sen dammsuga. Jag börjar i rummen längst bort från köket, så det är lite okej här när hon kommer för lunchen.

Fick en liten paus i skrivandet, min pappa kom förbi med lite tallris som jag ville ha. Tur man har lite skog att plocka i! Nu står stora krukan på verandan, full med tallris. När det närmar sig jul knyter jag i röda sidenband som rosetter. Och kransen hänger redan på dörren. Den köpte jag för två veckor sen. I förrgår sa min man: "Vilken fin krans, köpte du den idag?" Öh... nä, den har hängt där i minst tio dagar... Han trodde mig inte, men vem är förvånad!! Men han är medveten om att han inte ser när jag byter gardiner och sånt... Så det får jag väl leva med!

Nä, nu gör jag ett ryck igen!!

Ha det gott alla...

Test.

Nu har jag beställt ägglossningstest. Tack Wilda Mathilda för tipset!

Det gäller att försöka med allt....

Och annars då?
Jo, jag är inte stå stressad. Blev överraskande lessen när vi var på barndop i helgen. Var totalt oförberedd på det, men känslorna bara kom.

Blev också lessen när min älskade man berättade att han blivit lite plötsligt och oförberett lessen häromdagen, när han i bilen hörde barn på radion.... Då svämmade mitt hjärta över av kärleken till honom... Tänk att jag inte ens kan ge honom ett barn...

kram

Blandade dagar.

Det är lite blandat just nu. Delvis rätt lugnt på jobbet, för jag klarade av en massa i oktober -så jag kan andas ut lite. Men sen är det så många nya saker som händer...

Och ikväll har jag varit och sjungit. Roligt! Vi är bara 10 stycken, fördelade i stämmorna SSATB, så man är verkligen viktig för helheten! Det är kul när vi står blandat i stämmorna, det blir renare då och mycket lättare att sjunga.

Jag ska sjunga i morrn också!!!

G'natt alla...

Underbar överraskning....

Jag älskar ju överraskningar, särskilt såna här trevliga!!
Det blev en tur till storstan. Först bio, det kändes som om det var jättelängesen vi var på bio! Och för en gångs skull köpte vi både popcorn och dricka... Mumsigt.
Sen blev det middag. Trerätters med vinmeny till... Som avslutning fick jag en cappucino och maken en whiskey... Det var inte överdrivet mycket mat på tallrikarna, men det smakade underbart! Och inför varje ny rätt kom personalen och berättade om vinet, vad det hette, hur det var tillverkat och var det kom i från. Och samma med maten. Det var väldans positivt!

Och så då en natt på hotell. Känns lyxigt, bara det! Det som hände på natten censurerar jag, så då kommer vi fram till frukosten... Vid bordet bredvid satt en högljudd Ola Salo tillsammans med tre till. Två av dem känner jag igen, men hittar inte namnen.... Lite längre bort satt Charlotte Perelli och petade lite i sin frukost.

Tack Emma, för ett bra biotips! Det blev Tower Heist, och vi blev också överraskade! Både skratt och fniss och många his(s)nande känslor... hihi...

Skönt att komma hem, och det är fortfarande bara lördag!! Gott...

kramelikram!!

Överraskning!

Idag fick jag ett sms på förmiddagen.... Från min man. Det stod ungefär så här:

"Överraskning! Bered dig på att åka iväg så fort du kommer hem från jobbet. Det blir bio, middag och hotell! Puss"



Fattar ni att jag älskar honom, eller???

Trött. Lessen.

Idag är jag både trött och lessen. Dumt...

Men vi har haft det mycket bättre ett tag, maken och jag. Han är den finaste och goaste jag vet, och jag älskar honom så mycket. Men det är så mycket som handlar om mig nu. Min hälsa.

Nu hoppas jag det blir som vi tänkt, en egen helg i storstan, med god mat, hotell och varför inte bio??

Funderar.

Jag kan inte sova. Hjärnan går på högvarv, den har inte fattat att jag ska stänga av och sova nu. Dumt.

Vad funderar jag på då? Allt och inget. Det är mycket bebistankat. Så klart. Det har hänt att jag tänkt att det vore skönt om allt det här ivf-andet vore över snart, så man vet hur mycket pengar man har egentligen... I nästa tanke drömmer jag om nån detalj, det kan vara en liten barncykel som vårt barn ska få....

Jag är kluven.

Vad händer om det inte blir nåt barn? Om vi verkligen är ofrivilligt barnlösa för alltid och på riktigt?? Jag har faktiskt använt den beskrivningen på oss nu, två gånger den här veckan. Och så har jag berättat att det är inget fel på nån av oss, att vi så oerhört mycket vill, men det blir inget... Då får jag en kram, och så ska de hålla tummarna och så påstår de att det absolut är vår tur nu... Jaså. Hur kan de veta det?

Den här gången känns det ändå som om det skulle kunna bli nåt. Det är ju annorlunda mot de andra gångerna. Jag är mer förberedd, mentalt. Och jag är mer förberedd i kroppen, med diverse mediciner och hormoner.

Slappna av, säger våra vänner. Då händer det. Eller hur, tänker jag ironiskt....

Och jag kan titta på teve, och följa paren som misslyckas gång på gång - men till slut så funkar det för dem! Tårarna rinner ju på mina kinder, för jag förstår ju deras omvälvande lycka. Men varför lyckas de och inte vi?

Om det inte blir nåt barn. Då är det tomt. Och det är så många saker jag aldrig kommer att få göra. Men jag kommer fortsätta få höra mina vänner och kollegor berätta om det; när de får göra det, om och om och om igen....

Är jag bitter? Kommer jag bli en sån där kärring, eller jag menar ju käring?? En gnälltant som klagar på allt och alla. Nä, det är ju inte jag. Men tänk om.

Jag lånar mina syskonbarn ibland. Får snusa lite bebis. Få lite kräk och dreggel på axeln. Är det bra eller dåligt? Jag kanske ska undvika alla barn jag bara ser, så jag slipper få den här känslostormen av att vilja ha själv. Eller så fortsätter jag vara en god faster och moster, och vara den som leker, kramar, pysslar, och kollar på allting.

Men tänk om det inte går. Vi kanske inte kan bli föräldrar. Vad gör jag då?

Ja, vad gör jag då??


G'natt...

Jobb - inte sjukskriven...

Men.... va? Är du här idag???


Eh... ja... det är jag.

Suck. Så många inblandade och så många som visste att jag skulle vara sjukskriven. Och så var jag inte det, utan jobbar som vanligt. Varför? Eh... jo.... alltså....

Inte roligt. Jag känner mig fortfarande lite lurad.
Men det är mycket som händer på jobbet. Och på fredag kommer lokalradion och ska vara med en lektion... hihi... Spännande...

kram alla där ute

Öland

Hemma efter en lång dag. Vi började tidigt, jag fick se till att kliva upp tidigare än vad jag egentligen hade lust med...

Det var dis och dimma, och bitvis lite duggregn. Mörkt. Men Öland är ändå alltid Öland. Det var 8 grader ute och 10 grader inne... ;) Inga spår av möss, men däremot en massa döda flugor.

Vi hann med lite shopping också. Jag köpte faktiskt tre par byxor. Oj. Tre på en gång... Men det behövdes. Och bra blev det! Däremot köpte jag inte en enda pryl på ikea! Men vi var ju där förra helgen, så jag har nog fått vad jag vill för ett tag...

Hur som helst, trevligt att umgås med sin lilla mamma en hel dag!!

Rastlös. Orolig.

Jag är lite rastlös. Samtidigt är jag så himla trött. Orkar ingenting. Men plötsligt får jag ett ryck, och så går jag ut och tar ner vimpeln (sommartiden tog slut i söndags, då ska vimpeln ner), plockar in dynor och dukar från uterummet. Sen tar orken slut.

Igår skulle jag ha läst ca 100 sidor i en bok i  kursen jag läser på högskolan just nu. OCH skrivit ett litet paper på en sida ungefär. Gjorde jag det? Nä. Det är sista dagen att lämna in idag. Gott om tid? Nä. Om två och en halv timmar åker jag till min svägerska och barnen. Det ska planeras dop. Riktigt roligt!! Men jag kanske inte skulle det egentligen....

I morrn tar jag med min mamma och åker och tittar till huset på Öland. En heldagsutflykt, verkligen. Men vi hinner prata en massa! Blir säkert både kul och trevligt. Och Öland är speciellt på hösten. Allvaret är ännu mer öde och tomt då. Fast det är ju varken öde eller tomt, det är bara som det känns...

Ja, precis sån är jag nu. "Fladdrig i själen" är ett bra och passande uttryck. Hoppar lite hit och dit, i tanke och handling...

Jag är inte lessen heller. Det har gått över, eller nåt... När jag ringde min chef igår och sa att jag trots allt kommer jobba nästa vecka, så önskade hon mig välkommen tillbaka. Det kändes bra.

Nähä. Lite energi tack?? Ska väl duscha nu i alla fall.

Ha en fin dag, alla ni där ute.
Jag kommer inte till nån bloggträff. Vi skulle ju till Göteborg på torsdagen (i morgon), men nu blir ju inte det av. Men det blir ingen bloggträff i alla fall. Hoppas få höra lite därifrån av er sen.

kram på er!

Det blir aldrig som man vill...

Nä. Det blir aldrig som man vill. Eller sällan, i alla fall.

Slemhinnan var puts väck. Så klart. Jag misstänkte ju det. Den som var så fin och var 9 mm i torsdags, var nu bara ynka 2 mm. Så det blir inget tillbakasättande på torsdag.

Vad händer då?

Min läkare på fertilitetskliniken har tillsammans med min distansbehandlande läkare bestämt att vi gör ett uppehåll. Jaha. Till efter jul. Så nån gång kring jul, kommer jag börja med en nedreglering igen. Nässpray, ni vet. Så tillbaka till irritation och huvudvärk. Sen, när klinikerna öppnar igen, runt 9 januari, börjar jag med Progynon och trombyl, åter igen. Allt för att då skapa en ny slemhinna. Som ska hålla den här gången. Så, det kanske kan bli ett nytt återinträde runt 25 januari? Vi får se.

Alla våra frågor om slemhinnan, om det finns nåt samband med missfallen osv.... Ja, inte mycket svar inte. Det är tydligen så, att själva slemhinnan vet man inte mycket om. Tyvärr. "Vi famlar lite i blindo här" som läkaren uttryckte sig. Jaha. Känns ju bra. När vi har en enda chans kvar.... Sen är vi för evigt barnlösa.

OM det är så, att vi blir för evigt barnlösa, ska jag nog bli den där gräsliga kärringen på gatan... Hon som gnäller över alla barn... Som tycker de är hemska! Låter för mycket. Syns för mycket. Och sånt.

Eller?

Jo, för då vill jag aldrig mer se nåt barn. Så känns det.

Men. Jag älskar ju barn. Särskilt mina små syskonbarn. De är ju för goa! Så jag blir nog inte en sån där gnällkärring ändå... Hoppas jag.

Men just nu är det lite tungt...

Varför kan det aldrig gå riktigt bra för oss? Det är ju inget fel på nån av oss?? Det är ju bara så, att av något skäl som ingen vet, vill inte de små embryona sitta kvar hos mig....

Ja, så är det bara. Kan man få vara lite lessen igen? Kanske till på torsdag, eller nåt??

:'(

Läkarbesök=dyrt

Sitter och tar en kortpaus innan jag ska ge mig iväg. Har tagit lite sovmorgon, ätit lång frukost och nu har jag precis duschat och gjort mig i ordning. Alldeles strax ska jag traska iväg till tåget, som tar mig till Stora Staden, där min gynläkare finns.

Förmodligen är det ett misslyckat försök. Vilket väcker många tankar, och frågor.

Och dyrt är det också. Hittills har tre extra läkarbesök kostat 3 000 kr. Pengar växer ju liksom inte ute i potatislandet... :( Räknade lite lätt på vad vi betalat hittills. Jag ska tala om när jag lugnat ner mig och räknat klart...

Det kostar alltså 1 000 kr för 15 min träff med en läkare.  Wow vilken timpenning! Men, då ingår ju även alla telefonsamtal, stöd och råd från barnmorskorna. Det blev tre-fyra samtal i fredags... Och så i lördags.... Men det är sura pengar....

Visst är jag lite orolig över vad vi bestämmer idag. Min älskade man ska i alla fall vara med. Han ställer alla bra frågor - till mig! Fråga läkaren, säger jag då. Men när man väl är där, känns frågorna inte relevanta... Idag är vi i alla fall laddade.

Jag ska passa på och gå på stan och shoppa lite också. Och träffa en gammal kompis och fika - DET ska bli kul!

Om jag har nån spillra kvar av mig själv i kväll, tittar jag in då... ;)

kramelikram

Helvetes elände....

eller...
Jävlars skit.

eller...
nåt annat med fula ord i...

Det verkar som om min slemhinna gav upp, och gav sig av. För säkerhets skull ska den kollas med ordentligt ultraljud på måndag. Men jag tror  nog att den snart är ute, för jag har en rejäl blödning. Och inte går det ju liksom att stoppa tillbaka den igen. Och sy fast den. Inte ens limma... :(

Jag ska ändå börja med Crinone i morgon bitti. Uörk. Det är så himla kladdigt när det blöder....

Känns som om besöket i Göteborg på torsdag inte kommer bli av. Det är ju ingen smart idé att ta vårt allra sista embryo, tina upp det och så sätta tillbaka det - när det inte har nåt att fästa i!!

Nu ska jag deppa. Hela helgen, tror jag.

Kram på er, ni fina som stöttar mig...

NEJ!!!

Ganska nöjd efter dagens läkarbesök, åkte jag och jobbade i eftermiddags. Kom hem runt halv 6, som vanligt in på toa direkt (Varför blir det ofta så??)

Blod!!!

NEJ
Det ska det ju inte vara NU!!

Vad är det som händer???

:'(

Läkarbesök...

Slemhinnan har skött sig, 9 mm är bra.

Nu väntar vi på tid för FET nån gång nästa vecka.

kramelikram

Väntar...

Å vad tiden går sakta ibland.... Väntar och väntar, och hoppas att den där eländiga slemhinnan jobbar på för fullt. Jag pratar med den varje kväll, när jag ska sova. Jag talar om för den att den ska bygga sig stor och tjock, så den verkligen vill hålla fast det lilla embryot.

Tänk nu om inte det lilla embryot klarar upptiningen.... Då kommer hela min värld att rasa. För då är det över. Slut. Klart. Ingen bebis.

Om jag är så här hispig och orolig nu, hur ska jag då bli sen????

Gråter en liten skvätt i kväll. Men det beror nog också lite på hormonerna.

:'(

Trött. Orolig. Drömmer.

Så trött jag är... Igår hade vi full fart, och idag har jag jobbat lite. Men jag har ändå vilat, sovit länge på morgonen...

Igår städade vi hela huset, och jag tvättade. Redan kl 11 var vi klara, och hade duschat och gjort oss i ordning. Iväg till svärföräldrarna. God mat, och äppelpaj till efterrätt. När vi ändå var i stan, hälsade vi på några kompisar, kaffe och äppelpaj.... hihi... Men gott är det!

Därefter en sväng på ikea. Naturligtvis hittade vi en massa saker som vi inte visste att vi behövde! ;) Sen hann vi in en sväng i stora köpcentrat också. Vi var i typ alla affärer, hittade inte en enda jacka. Jo, en. En underbar färg, snygg, satt bra = herrstorlek, kostar 4999 kr. Nej tack.

I en affär började jag prata med expediten. Hon hänvisade mig till Joy, har de jackor där, undrade jag. Ibland, svarade tjejen. Vi gick dit. Så fem min före stängning var vi där. Och det fanns två olika, som passade mig och en ev växande mage (jag vet att den inte växer än, men tanken är ju att den ska det, så om jag ska betala 1500 kr för en jacka, vill jag det ska finnas utrymme i alla fall). Så en minut före stängning var vi klara.... hahaha... Jag har öppet köp i 14 dagar, men det känns fortfarande bra... :)

Så middagen igår kväll blev inte så nyttigt, vi hade planerat kyckling. Det blev en kebab-tallrik i stället. Det var för sent, och vi var så hungriga och trötta... Men gott var det!


Drömmarna så.
Jag har drömt en massa nu. Jag drömmer att jag vaknar i sängen, och den är full av blod. Jag känner på blodet och säger att det är färskt blod. Min man säger då att det ser ut som missfallsblod. Och sen vaknar jag.

En annan, också den återkommande, dröm är att jag drömmer att jag har ONT i livmodern. Ja, ja tröstar alla mig. Det är ju lilla embryot som växer där inne. Nä, svarar jag då. Det sitter inte fast än... Och så vaknar jag.

Jag har aldrig drömt såna här drömmar förut. Bra eller dåligt?

På torsdag ska jag kolla slemhinnan igen. Sen hoppas jag få tid på måndagen. OM nu slemhinnan har växt till sig som den ska....

kramkram

Helg.

Äntligen, äntligen, äntligen är det helg!!

Idag slog jag till ordentligt, och åkte hem tio minuter för tidigt från jobbet!!! Men, jag har 11 övertidstimmar den här veckan, så jag tyckte jag kunde unna mig det... :)

Nu ska jag njuta lite av solen i eftermiddag, fika lite i solen i soffan framför teven.... Slappa lite.... Låta hormonerna jobba bäst de vill... hehe...

KRAM

Sömn.

Sömn, det är just nu ett problem för mig.

Jag är ju bara sååååå trött på dagarna. Men, kan jag sova på nätterna då?? NÄ!
Och jag borde verkligen sova, för jag behöver det. Nu har jag suttit vid datorn en stund, spelat lite spel och "tömt hjärnan". Hoppas det funkar.

G'natt med er!

Hormoner....

Tänk att det inte tog så många dagar, innan det märktes... :(
Är det nåt jag inte gillar, så är det den här hormonrusningen som blir. Jag är inte mig själv, jag styr inte över mina reaktioner. Dumt!

Idag är fjärde dagen med små enkla hormontabletter, allt för att bygga en bra slemhinna. Jag är redan svullen och öm i brösten, har fått tillbaka lite av huvudvärken, och är trött. Och jag hade glömt bort hur det var!!

I går kväll svämmade tårarna över (behövs inte så mycket), och jag snyftade fram till min älskade man, att den som säger att det är fantastiskt och underbart att vänta barn - hon ljuger! Han höll med. Visst är det underbart på sitt sätt. Men inte att må så här! Och när väl det lilla embryot fastnat, blir det andra problem. Illamåendet. Tröga magen. Oerhörda tröttheten... Men det har jag ju inte fått känna av så länge.... :'(


Äsch. Ingen bra dag i dag. Trots att solen skiner. Men det är extra mycket jobb den här veckan. Det kommer bli 12-13 övertidstimmar den här veckan. Det är alldeles för mycket! Jag jobbar ju "bara" 75%, och det har ju sina skäl. Så har det varit, ända sen SHO 1999. (SHO=Stora HuvudOperationen). Det räcker gott och väl att jobba lite mindre, jag behöver verkligen det. Men som lärare går arbetstiden i perioder. Jag kan ta ut den här tiden i ledighet. Sen. Men just nu måste jag ha mina utvecklingssamtal. För om allt går som det ska, blir jag sjukskriven! Och jag vill ju inte jobba på läääänge då... hehehe...

I natt tänkte jag såna där dumma tankar, att det är skönt att det snart är över. Blir det inget den här gången heller, så är det klart sen.... Sen reagerade jag över mina egna tankar! Vaddå!? Då blir det ju heller inget barn!!! Kan jag fortsätta leva ett bra liv utan barn??? Jo, det kan jag. Men det blir inte enkelt att acceptera det. Så mycket hopp, så många tankar rör ju det... och IVF...

TACK alla söta ni, för goa kommentarer och uppmuntringar, här och via mejl! Det är såååå skönt att ha en ventil här, och dels få läsa andras upplevelser/tankar/känslor och dels få feedback på mina egna!

Idag är en av mina goa vänner och plockar ägg.... Tänker på dem!!

KRAM på er alla!

I gång igen.

Nu är vi igång igen. Här ska byggas slemhinna!!!
Dagens dos med hormoner (och annat skräp) bestod av progynon (2 på morgonen och 1 på kvällen) samt en Trombyl. Plus naturligtvis vitamintabletten som innehåller extra folsyra.

Nåt kul?
Ja, Trombyl-tabletterna hade formen av ett litet, litet hjärta!!!! Så gulligt... hahahaha.... Tänk att man kan bli imponerad av sånt!

Jag är supertrött ikväll. Sov ju dåligt i natt, och har haft en låååång dag på jobbet. I morrn blir det att stiga upp extra tidigt. Min pappa ska göra en by-pass i hjärtat, och ska få skjuts till sjukhuset av min man. Och de åker tidigt....

Sov gott!!

Sömnlös

Jag kan inte sova.
Så dumt!!

Jag behöver såväl varenda liten minut av sömn, ju. I morrn bitti kommer jag inte vilja vakna, och vara hur trött som helst. Och alla tankar på att eventuellt åka lite tidigare till jobbet - de försvinner.

Är jag orolig? Jag tror det.
Varför? Vet inte. Brukar inte vara det, inför ett nytt försök....

Men nu. Jag kan ju inte sova. Det snurrar av saker i mitt huvud....

Sköna söndag....?

Idag laddar jag. På olika sätt.

Dagen började dimmig... Riktigt dimmig. Det var minus 6 grader i natt, men framåt morgonen vände det, så när jag vaknade var det en stackars liten plusgrad. Och så denna dimma. Jag hatar dimma. Nåväl, jag överlevde.

Maken gick ut och städade ur bilen, jag satt inne och jobbade. Svärmor ringde, vi pratade en stund. Men maken var så djupt inne i bagaget med dammsugaren, att han inte fick prata... Rätt som det var, var han klar. Jaha, skulle jag ta min bil, menar du??? Okej. Jag lämnar alla jobbsaker, jag som just börjat komma in i det, och hoppar i ett par trasiga jeans och ger mig ut. Maken kör iväg för att tvätta sin bil (i automat). Jag blir alltmer förbannad, när jag städar. Vet inte varför. Tar i alla fall bilmattorna och tvättar av dem, inne. Det blir riktigt fina!

Hinner jobba lite till, innan jag gör lunch. Vad gör fina maken då? Jo, men då är det ju fotboll på teve!! Hm. Jag lägger mig i soffan (i solen) med min bok, läser och somnar en stund. Gött!!!

Sen har jag faktiskt hunnit jobba lite till. Men nu känner jag att jag är klar. Vad hittar man på då?? Solen skiner ute och det är hög och klar luft. Underbart höstväder!!

Så jag laddar. Laddar för Progynon i morrn. Hujedamej. Fylla på med hormoner igen.... Det är så skönt att klara sig utan dem! Men, det är bara att bita ihop. Vill man ha en tjock slemhinna, då får man pilla i sig lite piller igen! Och visst vill vi ha en tjock slemhinna - nåt för nästa lilla pyre att fästa i....

Börjar faktiskt bli lite nervös nu....

Lördag och solen skiner.

Idag skiner solen. Det är kallt ute. Och i natt, alltså minus 6 grader... Pust!

En mysig fredagkväll gick över i natt, och ett gosigt uppvaknande. Härligt att man kan få ha det så... :)

Den goa mannen gjorde frukost, och vi åt framför nyhetsmorgon på tv. Sen satte jag igång. Jag har plockat i ordning, dammat, bäddat, diskat, dammsugit och torkat golven. Och så tvättat ett par maskiner. Dessutom har jag hunnit titta över vad som finns i kylskåpet (slängt lite), skrivit en lista att handla och en matlista för veckan. OCH lagat lunch och ätit ihop med goa mannen.

Och vad har hant gjort under tiden? Varit ute i trädgården, han tömmer i växthuset och byter jord där. Så nog har vi jobbat båda två!

Skönt!! Och härligt att få så mycket gjort. (Men jag gillar inte att städa hela huset själv....). Bra när helgerna är så fria att man kan göra precis vad man vill, när man vill.

Nu ska jag hoppa in i duschen, och sen blir det Maxi och handling. Såna där lite mer ovanliga saker som toapapper och diskmedel behövdes visst...

Och övrigt? Jo, jag mår ganske bra ändå. Känns stabilt. Det är två tuffa, tuffa jobbveckor framför mig... Men sen!!!! Ledig och sjukskriven (om det går som planerat).

Nu - simma i duschen!

Funderingar.

Idag fick jag lite sovmorgon. Det behövdes. Känner mig redan piggare, vilket säkert hjälps upp av att solen skiner igen!

Jag har funderat. På det här med anonymitet, och att inte vilja berätta för nån vad man håller på med. Vi har varit ganska öppna med våra IVF-försök. Våra familjer vet om det, helt klart. Inte några fastrar eller mostrar, eller kusiner. Några på mitt jobb har hängt med i de senaste turerna (när jag blev överstimulerad första gången berättade jag för alla på jobbet). Någon på makens jobb vet också om det. Några av våra vänner vet. Det öppnar upp! En vän till mig berättade att han och hans fru försökte. Deras (enda) barn kom till med IVF, sen har de gjort ett misslyckat försök, och håller nu på igen. Så i en ganska liten krets på 12 personer är vi tre stycken som kämpar/har kämpat med IVF. Då är det inte helt ovanligt!

Min vän och hans fru har inte berättat för nån. Bara deras föräldrar, jag var den första utanför som fick veta. Och jag har hållit tyst.

Är det skamligt? Fult? Skäms man över att man inte kan få barn "av sig självt"?

De som har frågat oss, har vi svarat. Ärligt. Det är skönt att några vet, vad vi går igenom, när sen missfallet kommer.... En förståelse. Det har hjälpt oss.

För jag är väl en "sån". En sån som får missfall... Jag lyckas ju inte behålla de små liven. Fyra gånger har vi fått ett plus, och fyra gånger har jag varit gravid. Fyra gånger har det blivit missfall. Naturligtvis ställer man sig frågan: Vad gör vi för fel?

Nu är det vårt sista försök som snart börjar. Det allra sista. Vi börjar bli för gamla. Inte för IVF, det är inga problem än. Men vi vill inte vara pensionärer när vårt barn går på gymnasiet... Jag är 41 och min man är 45. Vi kan känna att livet gått ifrån oss. Vi träffades sent, för bara 3,5 år sen. Jag hade många år då jag inte hade några som helst ägg, eller ägglossning. Nu har det kommit tillbaka. Jag blev ju spontant gravid, och då kände vi att vi ville ha hjälp på traven.

Men nu räcker det snart. Vi orkar inte mer. På tre sätt! Fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Så är det bara. Så det här blir sista gången för oss. Jag kan ju fortfarande bli spontant gravid, visst. Men hur stor är den chansen? Inte särskilt stor.

Jag hoppas så mycket på det här, femte försöket. Jag kommer bli sjukskriven, och det känns bara BRA. Slemhinnan ska vara riktigt stor, tjock och fin den här gången (har inte varit nåt fel på den tidigare, men...). Jag kommer börja med Trombyl, för att utesluta proppar till moderkakan. Tänker inte heller dricka nåt kaffe, eller svart te. Möjligen grönt te. Jag ska vara rädd om mig, och verkligen ta hand om mig.

Och vi tänker inte berätta för så många den här gången. Våra närmaste, ja. Och de som vet att vi har ett embryo kvar i frysen, de frågar naturligtvis. Min chef tyckte jag skulle säga att jag ska vara sjukskriven pga ett "mindre kirurgiskt ingrepp"... Ja, då ljuger jag ju inte riktigt i alla fall...

Nu har jag nog funderat klart för en stund. Som vanligt när man tänker, och skriver när man tänker, så blir det lite hoppigt... hahahhaha! Men det hjälper mig, att få klara mina tankar, få formulera mig. Och så får jag goa och kloka kommentarer från er - som läser! Det älskar jag! Då känner jag verkligen att vi inte är ensamma!!

Kramas lite extra idag!

Barn, till varje pris?

Såg på svt's program ikväll. Del 3. Tycker inte riktigt, riktigt om det. Jag kan inte identifiera mig, ju. Idag handlade det bara om singelkvinnor, och homosexuella. Det är inte jag.

När ska det handla om såna som oss? Som är Ofrivilligt barnlösa? Oss som det inte är nåt fel på, men som ändå inte kan bli med barn.... Vi som vill, vill, vill... och längtar och längtar... Hoppas. Önskar.

Sen vi började i den här IVF-karusellen har jag lärt mig hur mycket vanligare det är med IVF, och framför allt med barnlöshet! Men jag trodde nog att det var vanligare bland "vanliga" par. Är det så att det är fler homosexuella och singelkvinnor som vill ha barn, än vad det är par???

Jag bara undrar.

Slemhinnan.

I morse var jag hos gyn-läkaren. Tidigt som attan, allra först där. Det var mörkt när jag körde hemifrån!!

Slemhinnan mätte idag 4 mm. Det är bra! Den har börjat växa till sig, av sig självt. Tanken är ju att den ska vara som allra, allra bäst under vecka 44. Men då kan jag inte börja knapra tabletter nu. För då är den klar om en vecka, typ. Och det är för tidigt!! Jag har ju fixat allt på jobbet, så att allt kommer veckorna 42 och 43, så att jag kan vara ledig och ta det lugnt vecka 44 och framåt...

Tablettstart framskjutet en vecka. Jag börjar på måndag, nästa vecka.

Allt känns rätt okej. Det är ju nu eller aldrig, som gäller....

kramelikram på er!

OCH tack för alla goa kommentarar jag får!! Tycker så mycket om er, och är så GLAD att ni håller tummar och tår för oss!! :)

Söndagkväll.

Söndagkvällar är alltid speciella. Lite små-ångest över veckan som kommer... Vi har haft en lugn söndag, finaste K mår inte riktigt bra, en släng av maginfluensa kanske? Han har sluppit kräkas i alla fall.

Så jag har jobbat en del här hemifrån. Skrivit mina skriftliga omdömen. Jag är inte klar, det blir man minsann inte på en gång, nä nä! Men jag har fått väldans mycket gjort! Mer än hälften!! Och det som är kvar är enklare, inbillar jag mig.

I morrn ska jag till min gyn-läkare igen. Då ska han spana in min slemhinna, och sen ska vi förmodligen börja odla fram den. För den är troligtvis inte så stor just nu. Men den kommer bli! Det känns lite tafatt när de inte har nåt mirakel-piller som kan hjälpa mig att behålla embryona liiiite längre. Jag ökar med två dagar för varje gång, men i den här takten kommer vi vara 75 år innan vi blir föräldrar!!

Allvarligt talat. Den gången jag blev spontangravid, är den gången jag fått behålla embryot som längst. Då fick jag missfall i vecka 8 (ungefär). Nu kommer ju missfallen i vecka 6. Min distansläkare hade faktiskt varit uppe i Göteborg och träffat läkarna där. Då hade de pratat om mig, berättade han. Se där ja, tänkte jag. Aldrig att man kan vara normal på nåt endaste sätt och vis.... Läkarvetenskapen förundras (heter det så?).

Hur som helst, det här är vår sista chans. Så är det bara. Det känns sorgligt. Funkar det inte den här gången, vet jag inte riktigt hur jag kommer att ta det. Då behövs det nog lite hjälp.

Nu ska jag göra klart maten. Potatis och morot står i ugnen, jag ska bara steka lite lövbiff till. Gott. Hoppas det räcker till morgondagens matlåda också!!

Kram på er!

Hösttankar

Idag har det varit riktigt tråkigt höstväder. Regn och grått. Mörkt hela dagen, ja det har varit så man fått tända lampor inne mitt på dagen!

Trist och tråkigt.

Visst kan hösten vara härligt. När man tänder en brasa, kryper in under filten. Värmeljus och en go film. Men så var det inte idag.

När jag berättade tidigare om sorgen som var som ett enda stort blödande sår i hela huden - det har lugnat ner sig nu. Det håller nog på att bli ett ärr på hjärtat.

Mina missfall har varit så tidiga. Jag kan inte riktigt tänka mig att det skulle vara fyra barn... Konstig tanke. Men, det första missfallet... Det skulle ha varit en liten niomånaders bebis nu... Men det blev inte så.

Och vi har varandra, min goa man och jag. Och det är tur det!

Jag försöker också glädjas av alla här som fått ett plus, Luiza min vän - jag är så glad för er skull!! Det finns andra, som liksom vi har förlorat sitt hopp i ett missfall... Jag sörjer med er också...

Ikväll börjar en ny serie på tv3, med Renee Nyberg (heter hon va?). Ska bli spännande att se om det håller samma kvalitet som svt's program.

Ta hand om varandra! Vi behöver alla en extra kram i bland...

Nu funkar det!

Nu funkar det igen! Jag kan återigen skriva kommentarer till andra bloggar... Härligt.

Tack Wilda Mathilda för tipset! Jag använder Mozilla Firefox, och då funkar det att kommentera.

Nu ska jag fixa mat. Panerad rödspätta. Mums!

Förberedelser.

Först vill jag börja klaga lite. Jag kan inte lämna några kommentarer till andra.... ?? När jag har skrivit klart mitt lilla inlägg och ska skicka iväg det, så bara försvinner det.... grrrr.... Nån som vet hur man gör med det?

Annars har jag haft en bra dag. Jag har börjat mina små förberedelser till att ev bli sjukskriven i några veckor, typ vecka 45 och framåt. Får vi ett plus blir det minst en vecka, förhoppningsvis två veckor till. Ja, eller ännu fler, för det betyder att då finns det ett liv därinne... :)

Men det kommer bli körigt nu ett tag. Fyra veckor kvar, och det är fullt upp. Denna nästa vecka har jag kvar min student, och det tar ju rätt mycket tid och kraft. Sen ska jag hinna med alla utvecklingssamtal på två veckor. Pust. Men det kan gå! Det måste gå.

Nu ska jag fixa lite mat, och sedan göra en äppelpaj! Ska nämligen ha ett styrelsemöte här hemma hos mig i kväll!

Vi ses! :)

Härlig helg.

Det blev en härlig helg!

Jag menar, vädret har ju varit helt underbart! I fredags eftermiddag smet vi tidigare från jobbet, och åkte ner till Öland. Det var skördefest den här helgen, och massor av folk. Mina föräldrar var redan på plats när vi kom, så vi fick grillat kött med underbar potatissallad, och lite rosévin till. Gott! Framåt kvällen tog vi pannlampor och ficklampor och traskade iväg ner till hamnen, där det var ösigt värre! Liveband och massor av folk. Vi satt länge och bara diggade musiken, pratade med folk, njöt av en öl (eller två, eller tre) och så dansade vi lite emellanåt. Eller ja, mina föräldrar dansade lite. Jag fick upp maken en enda gång... ;)

Lördagen blev slö och skön. Vi gick en sväng, åt gott, pratade, umgicks, bar inte trädgårdsmöblerna och "höstade" lite. Satt i solen, klippte lite gräs... Ja, det var gott!!

Hemvägen tog en timma och 45 min längre än vanligt. Det var kö, nämligen. Klockan var närmare 21 när vi kom till Kalmar. Det var mycket bilar på vägarna, bil-haveri på bron, (inte bara ett utan tre!). Så det var bara att ta det lite lugnt och andas djupt... Äsch, det funkade. Men vi var hemma sent. Jag gjorde iordning varsin kopp te och rostat bröd, medan mannen min tog en snabbdusch. Sen hoppade vi i säng, och sov gott heeela natten!

Idag har det varit fullt ös. Jag är pigg och har energi idag - länge sen sist! Men goa fina K är lite hängig. Så, jag har städat, tvättat, tagit hand om tvätt, bäddat rent i sängarna, bytt gardiner i sovrummet, plockat i ordning en massa - samtidigt som jag bakat bröd också. Och då är klockan bara eftermiddag, inte ens 4 än!! Känns så himla skönt!

Nu blir det lite vila, har just duschat så jag ska torka till lite. Sen ska jag nog jobba lite...

kramelikram

Läkarbesök igen.

Nu har vi träffat den goa underbara läkaren igen. Kändes bra, som tur är.

Det blev inte handlat några byxor, och ingen vinterjacka heller... Men tack för tipsen, jag ska nog in på Lindex en sväng, här i stan i eftermiddag.

Det blir Trombyl den här gången, så tack för det tipset också! Det finns inga som helst bevis att det funkar, och om det funkar så beror det på blodet, och det är inte alls många missfall som beror på det. Men det är ofarligt att pröva, så varför inte?

Jag kommer förmodligen också bli sjukskriven efteråt, för att ta det lugnt, och inte stressa. Om det nu funkar. Men det känns i alla fall skönt att de bryr sig om oss!!

Nu ska jag fika med en go kompis (bara kul saker idag), men jag hör av mig igen!

Kramas lite där ute i solskenet!!

Ledig dag.

Idag är jag ledig. Skönt! När det i vanliga fall är sååå svårt att gå upp, så funkar det riktigt bra just när jag är ledig... Skumt.

Jag ska åka in till storstan i dag, främst för att träffa vår distansbehandlande läkare. Men jag ska också luncha med min man!  Och så hoppas jag hitta en ny vinterjacka. Jag vet inte riktigt hur den ska vara, bara att jag behöver en ny. Så jag får väl gå runt och spana lite. Hoppas jag hittar nåt, det är ju inte alltid man gör det. Jag skulle behöva ett par nya byxor också, men det är knepigare att köpa.... Gillar inte att köpa byxor...

Läkarbesöket då. Vad ska vi göra där? Det vet jag knappt. Vi ska prata om hur vi ska fortsätta det här, tror jag nog. Förhoppningsvis har Göteborg nåt nytt förslag och nåt litet ess att plocka fram. Min läkare skulle i alla fall prata med dem, och höra lite hur de tycker vi ska gå vidare. Nästa fråga är då När? går vi vidare. Rent spotant känner jag att jag vill börja om nu, med det samma. Men mina goa fina man vill vänta. Vi behöver läka, menar han. Och det har han ju säkert rätt i.

Jag fick frågan i går, av en god vän, varför jag inte ser till att bli sjukskriven ett tag och tar hand om mig, om oss (alltså vid nästa återförande). Och det låter ju egentligen inte så dumt. Men nu är det inte självklart att vara borta från mitt jobb... Det blir ofta mer att göra när jag väl är tillbaka sen. Och det är mycket som ska hända nu under några intensiva veckor. Och så tänker jag igen, och kommer fram till att det är NU jag måste ta chansen att ta hand om oss. Då kommer ju faktiskt jobbet på andra plats.

I vårt fall är ju "problemet" att få det lilla livet att stanna kvar inne i mig. Det fastnar, men vill av nån anledning inte sitta kvar... Är det kanske nån av er som har nåt tips/knep eller hört om nån som fått hjälp med det? Berätta gärna.... Vill du inte skriva här, mejla gärna då (honsamaja.vi.tva@gmail.com)

Huvudet är fullt av tankar, som snurrar och skuttar, hoppar och vrider sig. Men för ovanlighetens skull har jag svårt att få ner dem i en text. Det brukar vara enkelt för mig att skriva... Jag behöver skriva!

Nähä, nu ska jag bädda, plocka i ordning lite i köket och sen simma en sväng i duschen.

Jag återkommer! :)

Blandade tankar.

En halvjobbig dag idag. Jobbade länge, var riktigt trött när jag kom hem.

Och har letat efter en dopklänning, som jag sydde till min äldsta brorson. Hittar den inte. Mamman och farmodern hävdar att jag har klänningen. Det var tydligen en sprucken söm, som jag lovat fixa. Har jag inget minne av. Och hittar ingen dopklänning här. Visserligen har jag flyttat sen dess, men jag borde ju ha koll på en sån viktig sak....

Såg på svt's nya programserie, Barn till varje pris? Med blandade känslor. En del var bra, annat tyckte jag inte om. Jag tror man vill se, och känna igen sig. Kunna knyta an, på nåt sätt. Jag känner inte igen mig i så många i programmet än. Det kanske kommer? Vi får se.

Nu blir det lite CSI på teve, innan det är dags att sova igen....

Ha det gott, alla!

Tänker efter.

Idag är det söndag. En typisk dag för att tänka efter. Vi sov ut idag, men kom ändå upp i hyfsad bra tid. Efter lång och go frukost gick vi ut i trädgården. Sommarblommor ska bort, vissna blad ska klippas ner... Det tar tid och kraft. Men jag har sagt det förut, det är helande och läkande att jobba i trädgården!!

Eller, nja. Jag använde sekatören fel. Jag klippte mig i pekfingret. ONT och massor av BLOD!! Det droppade alltså blod ner på marken. Min goa man sprang in och hämtade  papper och sen tvättade han och gjorde rent och plåstrade om. Nu gör det bara ont. Men ska hoppa in i duschen, och hoppas plåstret sitter kvar...

Välkommen en ny följare, Sara!

Jag är fortfarande låg och det är mörkt och svart. Men jag jobbar på det!!
kramelikram

Mörkt.

Ja, det är mörkt. Och jag vet att ni inte vill läsa om mitt elände. Men jag måste få skriva av mig också.

Jag anklagar mig själv. Det har jag inte gjort de andra gångerna. Jag vet ju egentligen att det inte är mitt fel, att jag inte kunde ha gjort nåt annorlunda. Men... jag styr inte över de irrationella tankarna....

Det finns en go vän nära mig. Jag var hos henne idag, drack kaffe, pratade, kramades... Min man erbjöd sig jobba hemma idag eller vara ledig. Men jag skickade iväg honom till jobbet. Han behöver nog distrahera sina tankar också! Nu kommer han ju snart hem, och vi har kvällen tillsammans.

I morse låg jag kvar i sängen när han gick. Jag hade varit vaken sen kl 4. Och jag frös. Så halv 6 kröp jag intill honom, låg nära, nära. Fick lite värme också. När han gick upp kl 6 låg jag kvar på hans (varma) sida, och fick både mitt och hans täcke. När han ätit frukost och skulle åka iväg, la han sig jämte mig och höll om mig en stund till... Goa fina.... Jag älskar honom.

Hela min hud är som ett stort så som blöder. Det gör ont. Jag vet att det kommer läka, kvar kommer bara finnas ett ärr i mitt hjärta. Men jag är inte där än, inte riktigt än.

Kramas och ta hand om varandra!!

Det är över.

Ja, det är över för den här gången.

Det blev ännu ett missfall.

Egentligen har jag inga ord nu. Det finns inget att säga. Allt är bara för jävligt. Och punkt med det.

I huvudet snurrar frågan varför.... Svaret vi får är att det är otur, och statistik. Tror nån verkligen att jag bryr mig om statistiken? För mig är siffrorna: 4 gånger gravid = 4 gånger missfall. Det blir 100%. Så är det bara. Kom inte och snacka om att missfall är vanligare än vad man tror, 15% osv osv osv. Det är 100%.

Hur kan man bara orka resa sig upp igen?


Ja, jag vet att jag inte har gråtit klart än. Och det kommer väl ta ett tag. Så småningom kommer bara ärret i hjärtat finnas kvar...


Tack alla för era fina ord, och alla tummar som hållits och kramar som skickats. Men de hjälpte inte. Inte den här gången.

KRAM

Hopplöst. Tröstlöst.

Ja, inte är det några äggblåsor som vill ut. De har redan försvunnit för länge sen. Än har det däremot inte kommit nån geleklump. Men jag kanske har missat den... Känns hopplöst nu. Fast idag skulle hjärtat ha börjat slå....

Vi har varit på begravning idag. Sorgligt, jobbigt, tungt. Särskilt när man bär på så mycket sorg över nåt annat. Då är det lätt att gråta...

I morrn ska jag till läkaren. Hoppas han kan säga om det är ett missfall, eller inte.

G'natt...

:'(

Ett annat ont i magen.

Blödningen har fortsatt, men den är betydligt lugnare nu. Om man kan kalla det för störtblödning i lördags eftermiddag, så är det inte alls mycket idag. Jag har inte ens behövt byta binda än... Jag pratade med vår läkare på kliniken igår. Och idag har jag ringt distansläkaren. Då hade redan ett fax kommit, som förklarat vad som hänt mig. Skönt!! Det känns verkligen att de bryr sig om oss! Och när jag ringde kliniken i Göteborg, så visste han direkt vem jag var, och började prata och kom ihåg innan han ens fått upp mig i datorn! Då känns det som om de är engagerade i oss!

Tyvärr ser det väl inte så bra ut.... säger alla.

Det är nog bara jag som har lite hopp kvar, tror jag.

Men om jag jämför med de missfall jag har haft, så känns det nog annorlunda nu. Det är inte så mycket klumpar, och den där ljusa geleklumpen har inte kommit ut. Inte vad jag har märkt i alla fall. Jag kan ju ha missat den, men det tror jag faktiskt inte...

Och nu har jag ont i magen igen. Men inte den här intensiva mensvärken som jag hade under några timmar i lördags. Nu är det samma ont som jag hade förut, det kan göra ont på en liten fläck, gärna på högersidan. Och den värken påstod barnmorskan jag pratade med i fredags, att den var helt normal! Och det litar jag ju på.

Så TACK alla söta ni som skriver glada tillrop och tänker på oss!! Det behöver vi, och det gör gott att veta att ni finns där ute och håller tummar och tår, ber för oss och hoppas tillsammans med oss.

På onsdag har jag fått en tid hos läkaren, för att se om det finns nåt kvar. Det är inte säkert det går att se nåt, man kanske måste vänta en vecka till. Men det märker vi då.

Just nu har jag i alla fall hoppet kvar!!

KRAM till alla!!

....

Natten har varit ganska lugn. Igår var det riktig störtblödning, så är det inte längre. Och just nu har jag inte ont längre.

Man grubblar och funderar hela tiden. Min goa fina K undrade, om det kunde vara alla äggblåsorna som var kvar (de kom ju inte åt att plocka från vänster äggstock). De måste ju ut nån gång, och de kanske kommer nu, som en enda och lite kortare blödning. Jag har ingen aning, men man kan ju hoppas.

OM det skulle vara ett missfall, finns det ju inget någon kan göra för att stoppa det. Det har ju erfarenheten lärt oss.

Nåja, vi får ta en dag i taget. Kanske ringer vi klinken idag, eller i alla fall distansbehandlande läkaren i morrn.

Nej!

Idag gick vi in i vecka 6.

Och jag har fått en blödning. Snabbt och ganska mycket.

Det behöver ju inte vara ett missfall, jag vet att man kan blöda ganska mycket utan att det är det. Men de tre andra missfallen har börjat precis så här.

Så det är klart att jag är lessen. Och orolig.

Orolig

Eftersom jag är lite orolig ringde jag en barnmorska på kliniken idag. De är bara för goa där!!

Jag har nu tagit min sista Crinone, kroppen klarar själv att fixa hormonerna. Hu, så läskigt. Inte en enda medicin?? Bara folsyratabletterna... Ska köpa vitaminpiller för gravida också.

Barnmorskan tipsade om sidor på Internet, med lite tips och råd. "Men du har nog redan googlat runt och hittat en del...?" frågade hon. Hm. Jorå, jag har väl det...

Och när jag ändå hade henne på tråden så frågade jag om att det gör ont i magen. Men hon beskrev smärtan som den är, och hade förklaringar, så nu blev jag lugn.

Vi pratade också om missfallsrisken. Hon menade, att bara för att jag har haft tre missfall tidigare, så är det inte större risk att jag får missfall igen. Om nu bara det där lilla strecket i min livmoder är friskt och allt är okej, så kommer det stanna där. Så risken för missfall är lika stor som hos alla andra. Och lite matematiker som man är, tänker man ju genast att eftersom jag har haft tre missfall borde jag ha haft min andel nu.... eller??

Jag känner mig faktiskt mycket lugnare. Idag är det vecka 5+0. Så i morgon går vi in i vecka 6. Jag kanske ska börja tro på det lite nu då....??

Kram på er alla, och ta hand om er och varandra!!

Inte sova.

Jag kan inte sova.

Det är så himla frustrerande, när man vet att man måste gå upp om en timme.

Sov, sov, sov! försöker man tala om för sig själv.
Det hjälper inte.

Suck.

Jag är ju jättetrött, egentligen. Men det är nog för många tankar som snurrar i huvudet nu.
Hur ska man kunna ta det lugnt och vila, då?
Jag vill ju det, men jag hinner inte riktigt med det.
Och resonerar man så, då blir det ju fel.

Äsch, min trötta hjärna kan inte tänka.

Nu har jag spelat en liten stund på datorn, druckit ett glas mjölk, och efter ett toabesök så försöker jag somna igen.

Natti natti....

Chefen.

Idag berättade jag för min chef. Hon har ju tjatat lite på mig och undrat. Men jag spände ögonen i henne, och sa att det bara är hon som vet om det - och ingen annan får veta än heller!

Hon lovade att inte säga nåt.

Annars en rätt bra dag.

Kramelikram

Berätta?!

Nej, jag tänker inte berätta för nån.

Eller jo, några vet om det. Våra föräldrar och ett av mina syskon och ett av mannens syskon. Sen får ingen mer veta. Inte än. Men om det blir ett missfall, så kommer vi tala om det. För då är det skönt med lite stöd.

Min chef var på mig idag och frågade. Jag lyckades snirkla mig ur det hela. När ska ni få veta då??? undrade hon nyfiket.... Jag typ svarade inget. Antar att jag måste berätta för henne. Men då ska hon jäklar inte tala om det för en enda!!!!!!

Det första FET vi gjorde resulterade i missfall. Och då kom blödningen på samma dag som i dag. Så idag har jag sprungit på toa och kollat hela tiden. Men ingen blödning än. Fast det ska väl inte komma nån?????? Den tredje FET vi gjorde resulterade också i missfall. Det kom som om det skulle vara på torsdag. Jag tror att jag kommer dra lite efter andan på fredag, om allt gått bra så långt då.

Det är en liten kämpe som valt att fästa i mig. Så här rörigt har vi aldrig haft det under en ruvarperiod. Dödsfall i familjen, jag låg på sjukhus, oerhört stressad på jobbet, båda mina föräldrar är sjuka, och så en hel massa annat.... Men det här lilla strecket hade nog bestämt sig för att fastna. Hoppas nu att det vill vara kvar också!!

Har jag några tecken på graviditet än då? Nja, vet inte så noga. Jag är trött, väldans trött. Och det minns jag sen tidigare. Jag har fått finnar i ansiktet, det har säkert också med hormonerna att göra. Jag är typ hungrig hela tiden, men orkar inte äta så mycket. Vet inte om det har med graviditeten att göra, eller om jag bara "hittar på"... Vi får väl se.

Tidigare, min allra första och spontana graviditet (då jag fick missfall i vecka 8) då hade jag en massa halsbränna och mådde ganska illa. Det har jag inte märkt än.

Vi har ett par i vårt yttre bekantskapskrets. De har gjort tre IVF hos landstinget. Inget fäste ens. Men efter det blev hon gravid av sig självt. Allt såg bra ut, och de fick en tid för ultraljudet, i vecka 13. Dagen innan det var dags fick hon missfall.... Jag har inte pratat med henne, men tänker ofta på henne...

Nä, nu ska jag ägna mig åt lite positiva tankar i stället!!! Jag tänkte gå och sjunga ikväll, och det piggar alltid upp!!

Kram på er alla!!

Plus....

Nu har vi testat en gång till. Alldeles nyss. Min egentliga testdag, var ju igår.

Det är faktiskt ett plus. Det är fortfarande svagt, men idag syns det tydligare än i lördags.

Det trodde jag nog inte... ärligt...

Fast med vår historia så får vi väl se, hur länge det här lilla pyret vill stanna hos oss...

KRAM!

Plus...?

Jag sov oroligt i natt, vaknade och snurrade. När finaste K gick upp på toa vid halv fem-tiden hade jag fått nog. Då var det minst sex timmar sen jag var på toa, så då passade jag också på.

Det blev ett plus. Men det var svagt. Svagt, svagt.

Mannen är övertygad, jag är tveksam. Men jag är rädd (missfallen i färskt minne).

Tänker ta ett nytt test igen, sen.


Men tänk om det är ett riktigt plus????

I morgon test.

I morgon bitti ska jag testa.

Och jag är så jäkla nervös inför det!! Jag kan inte minnas att jag varit så orolig tidigare. Eller har jag det, och så har jag glömt det??

Ska lägga fram testet och min lilla mugg, så jag inte glömmer bort mig i morrn bitti. Kanske raglar ut på toa, och vaknar till när jag sitter där - och allt är för sent.... Och vänta en dag till, nej - det går inte!!

Håll tummarna för oss!!!!

Kramelikram

Jobbdag?

Ja, jag får jobba lite idag i alla fall.... Det fattas folk, flera är sjuka. Och visst kan jag fixa och ställa upp lite då. Jag hinner med en timme, innan jag måste åka till mitt läkarbesök. Det är lika smidigt att jag gör det själv, för alla inblandade.

Fast jag hade ju tänkt mig en lugn morgon... ;) Nu blev det hopp in i duschen, och en snabb simtur där. Och så iväg. Ibland kan jag vara snabb. Hänger det på viljan, tro?? Jag har nämligen hunnit stryka mina kläder också....

Tjing pling så länge!

Fortfarande positiv.

Ja, jag är faktiskt fortfarande positiv. Konstigt nog. Ibland känns det som om ett elände alltid följs av ett annat, som följs av ett annat, som....

Det gick faktiskt bra på jobbet idag. Funkade bra. Det var bara en kollega som jag faktiskt fräste lite åt. Jag fick en sån onödig kommentar, och i mitt lite obalanserade tillstånd just nu, fixade jag inte det. Men det blev ingen stor grej.

Eftermiddagen var riktigt bra! Jag var på ett möte, vi var ganska många, så det var mycket information. Men så fick vi prata i grupper och diskutera. Och det jag sa räknades. Det var jag som fick framföra våra åsikter inför alla, och de skrevs upp på tavlan och det var det vi utgick från sedan. Det kändes ganska bra, kan jag säga.

Hem och gråta lite, då. Jag kan ju gråta för allt, just nu. Men den här gången var det för Stefan Livs skull. Eller egentligen för hans fru och två barns skull...

Veckans höjdpunkt är sången, och så blev det idag också. Riktigt bra! Jag får ny energi!!

Sen kom jag hem till min man, som var arg, lessen och besviken. På sin mamma. Det handlade om den begravning vi ska gå på. Min man har sagt nej, när han fick frågan om han vill vara med och bära kistan. Han vill helt enkelt inte. Och det tycker jag man ska respektera. Jag har stöttat honom i det, och vi har pratat en hel del om det. Nu hade hans mamma blivit arg, och sagt att det var hans skyldighet, att han skämde ut sig själv och hela släkten... Man gör inte så, sa hans mamma. Och även om jag blir lite sur och besviken på henne, jag också, så kan jag inte säga det till min man. Jag vill att han har en bra relation med sin mamma. Som naturligtvis har sin sorg nu. Och kanske inte tänker klart heller. Det kommer bli en tuff begravning, av flera olika skäl. Suck. Jag hade behövt lite mer positivt nu.

Nu sover han, min älskling. Han somnar tidigt på kvällen. Jag är så himla pigg ikväll, att jag inte ens har gått och lagt mig. Och hungrig är jag också!! Visst är den här hungern ett bra tecken, om man vill vara gravid??? Jag har dessutom fått en del akne i ansiktet igen.... Men det är väl också ett bra tecken, då?? Jag har för mig att jag känt av det, när jag varit gravid tidigare...

Man letar tecken, och tolkar hela tiden. Så knasig man är. Förra gången var jag så säker på att jag skulle vara gravid, att jag inte ens behövde testa, tyckte jag. Ingen blödning, ingenting då. Då visade det ett plus, men väldigt svagt. Kliniken bad mig testa igen, efter fyra dagar ungefär. Då var det ett minus, och vips kom blödningen. Ett riktigt tidigt missfall. DET var en stor sorg.

Nä, nu skulle jag ju vara lite positiv igen.

Jag var lite nervös i dag på morgonen. Jag skulle få besök på jobbet, av ett riktigt proffs, ni vet en sån som skriver böcker. "Tänk om hon säger att jag gör fel", gnällde jag för min man. Han svarade lugnt, "då har hon väl skrivit fel i sin bok". Då bara log jag med hela ansiktet, och den goa känslan satt i hela förmiddagen. Hon sa ju faktiskt inte att jag gjorde fel heller... :)

I morrn är jag ledig. Jag ska nämligen till Stora Sjukhuset. Ett rutinbesök hos onkologen. Jag går fortfarande dit var 4-6:e månad. Känns rätt tryggt. Och jag har en underbar läkare!! Så det är inget jag oroar mig för.

Nähä, en macka innan sängen kanske???

G'natt...

Skärpning.

Ja, skärpning.
Eller som jag säger högt till mig själv: Skärp dig nu för fan, Hönsis!!

Visst kan bloggarna vara ventiler. Men de är för negativa!! Jag skriver ju att jag ska vara positiv. Men se till och var det då!!! Knäppis!!

Hur ska det lilla strecket inne i mig vilja stanna hos mig? Om jag är tjurig, trött och gnällig??
Nä, nu ska det bli annorlunda. Jag ska vara lite mer positiv. Lite gladare. Skratta mer. Njuta lite mer också, för den delen. Och när jag tänker efter, åt vi väldans god mat nu i kväll! Det är nåt jag enkelt kan uppskatta ju! Och min goa man kommer och ser bekymrad ut, frågar hur det är, och jag bryter ihop och bara gråter, fast det inte är nåt!! (Kan väl alltid skylla på hormonerna....)

Och på köksbordet står en underbar bukett med rosor, från min man... Vi har just haft bröllopsdag....

Alltså, vad jag älskar honom. Han är bra för mig. Och jag vet att jag är bra för honom! Vi har det bra tillsammans, och vad som än händer, så har vi ju alltid varandra!! =)

Nu sitter han och kollar på nån sport. Fotboll kanske, hörde att det visst var landskamp. Igen. Jag får nog gå in och visa honom lite uppmärksamhet också... hihihi... Jag har i alla fall jobbat klart nu. Hm. Nästan i alla fall. Ska bara plocka ur diskmaskinen, sen kryper jag ihop bredvid honom i soffan. Jag passar så bra där, under hans arm... :)

<3

Så, nu är vi lite positivare, gladare och så älskar vi varandra - alla där ute!!

KRAM

Skvaller.

Å vad jag är trött på skvaller och prat...

 När jag blev överstimulerad förra hösten, och var hemma i typ två veckor, fick vi till slut berätta vad det vaer för "fel" på mig. Nu menar jag på mitt jobb.

När jag behövde vara ledig för äggplock berättade jag för min chef, så klart. Då ringde kollegan som ska vikariera för mig, och ville veta vad hon skulle göra. Men hon ville i alla fall bli gudmor om hon skulle jobba för mig... Hm. Hur visste hon??? Tack snälla chefen för att du höll käft som jag bad dig om!!!! Det tog inte en enda dag....

Nu har flera olika kommit och frågat, och påstått saker... Jag blånekar. Det ska bara vara min chef som vet om att det är återfört ett embryo. Idag när jag satt ensam med en kollega kom min chef, och frågade hur jag mådde, hade jag testat än osv osv. Jag vände mig mycket generad och obekväm bort. Sen sa jag, det är ju bara du som vet om det ju! Min kollega (som är BRA) stängde dörren, och så kunde vi prata lite. Så nu är det två som vet om det....

Jag blir så jäkla trött.

Mina äggstockar är min sak. Inte alla mina kollegors. Snart är jag väl en visa på byn, helt enkelt. Suck.


Var är mina positiva tankar idag då???
Jag får nog jobba lite på det. Kanske från tevesoffan??

Trött och less...

Så var det måndag, och jobbdag igen. Jag har oftast trivts med mitt jobb, och de senaste åren har det varit riktigt roligt. Men nu har nåt ändrats. Och jag skyller faktiskt mina kollegor för det.

Jag är bara så trött. Jag är för trött. Jag kan helt enkelt inte sova.

Tidigare ruvningar har jag inte vaknat till förrän efter dag 7-8 nån gång. Den här gången har jag räknat dagarna från start, oroat mig och funderat. Men vi har så mycket som har hänt bara sen äggplocket... Tråkiga saker. Jag borde vara glad och skratta. Inte behöva prata begravning, bouppteckning, omsorg om efterlevande och annat sorgligt. Min man är väldans involverad i det här. Och jag är så stolt över honom för det! Men har gör det motvilligt. Det är inte hans jobb, tycker han. Jo, säger jag, det är det.

I dag ha i alla fall sju ruvardagar gått. Snart dags att börja kika efter blod i trosan då... :( Det har hänt mig en gång förut. De andra två gångerna fick jag ju plus från början. Undrar hur det ska gå den här gången.... Jag vågar knappt hoppas och tänka....

Vi trodde vi skulle fått brev från kliniken idag, om hur många små embryon som överlevt, hur de mår och om nån blivit nedfryst. Men vi har inte hört nåt idag. Vi hade bestämt att de skulle skicka brev. Men det kommer väl i morrn.

Nähä. Måste nog sova lite nu. Väldans trött, egentligen.

G'natt!!

Halva tiden.

Idag har typ halva ruvartiden gått.

Tidigare har jag tyckt det gått smidigt första veckan, medan andra veckan varit seg och gått långsamt. Den här gången räknar jag dagarna på ett helt annat sätt än tidigare. Varför? Än har jag inte känt några tecken. Visst, brösten är väldans svullna, men det beror ju på Crinonen. Mina svullna och irriterade äggstockar har dock lugnat ner sig lite nu. Magen känns mycket bättre.

Vi firade lite igår kväll, min man och jag. Han drack öl. Och jag drack vatten. Det brukar inte vara nåt jobbigt att avstå alkohol. På nåt sätt är det enklare att avstå helt, än att bara ta ett litet glas. Och nä, jag har inga problem med alkoholen, tycker bara att det är gott med en öl ibland. Inga mängder. Men till viss mat passar det.

Idag på morgonen har vi hjälpts åt att baka bröd. Nu står brödet på jäsning och han är ute och springer. Jag då? Jo, jag måste nog tyvärr göra nåt som skjutit upp så himla länge nu... På torsdag ska jag ha skickat in ett s k paper, och då måste jag först läsa litteraturen och sen skriva ihop en sida. Jag har absolut ingen motivation till det....

Sitta ute i solen kanske? Jag prövar...
kramelikram

Långa dagar.

Idag är det lördag. Ännu en lång dag.

Vi brukar städa, tvätta och andra såna där lagom roliga saker. Men jag behöver ta det lite lugnt. Och det känns inte bra!! Jag kan inte bara sitta där i soffan och titta på när maken städar....  Så jag sköter tvätten, plockar och dammar. Så får han göra det tunga med dammsugaren. Fast han vill hellre måla fönstren ute (när nu solen skiner lite), klippa lite på fruktträden....

Humöret är upp. Och ner. Ganska varierat kan man säga...

Usch fy urk blä....

Ännu en dag... tiden går sakta...

Ja, tiden så sakta. Väldans långsamt. Jag försöker att inte tänka på att jag ruvar, att jag väntar och längtar... Saken är ju den att det lilla, lilla pyret där inne i mig redan har bestämt sig. Har det fastnat? Ja, inte vet jag!! Inte än på nio dagar. Det är bara det lilla, lilla pyret själv som vet om det. Som vet om att det har satt sig fast, eller bestämt sig för att strunta i mig och segla färdigt där inne i livmodern... och sen dö...

Det var värst vad dramatiska och sorgsna tankar det blev idag!

Jag ska ju vara positiv!!! Tänka glada tankar!! Skratta mycket!!! Så att det lilla, lilla pyret bestämmer sig för att stanna hos oss... Och fastna i mig... Eller som min svägerska kallade det: ett klippigt pyre.... Jag reagerde inte på det. Efter ett tag skrev hon igen. Hon menade: klibbigt pyre.... :) Hon vill ju det ska fastna!! hahahaha (se där, nu skrattar jag ju!!)

Nu är det i alla fall fredag. Och helg! Det blir nog lite mys i kväll. Förstå mig rätt. Här är det AA som gäller. Och då handlar det inte om alkohol på nåt sätt. Nä, vårt AA betyder Absolut Avhållsamhet... Jag har ju en del ägg som simmar runt i mig fortfarande... Vi vill inte ha femlingar... =)

Ha en go helg!!

RD 3

Idag är det ruvardag 3. Men just det märker jag inget av. Inte än. Det är för tidigt.

Men magen är stor och öm... Ska tillbaka för ett nytt ultraljud idag. Äggstockarna är svullna, stora och irriterade. Läkarorder på att vila. Inte ens promenera.... Suck.

Jag har tråkigt!!!

Ont och på sjukhus.

Precis efter att jag skrivit mitt inlägg igår slog blixten ner i mig. Ja, inte bokstavligt talat... Helt plötsligt fick jag en fruktansvärd smärta i magen. Jag kunde inte röra mig. Det var som en kniv som skar i mig. Jag bara stönade högt, tårarna rann, jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Min älskling var ute och sprang, och kom hem bara fem minuter efter. Då låg jag i soffan och bara flämtade, stönade av smärta...

Han är en rådig man, så han ringde akutläkarnumret på kliniken, och det var "vår" läkare som svarade. Han sa åt oss att åka direkt till sjukhuset, inte till min distansläkare en timme bort, utan till närmaste sjukhus 30 min bort. Han ringde dit och faxade papper. Jag lyckades ta mig ut i bilen (gick dubbelvikt, varje steg en plåga), och det gick fort dit... Min älskling var allt lite orolig för mig.

Jag har aldrig känt sån fruktansvärd smärta. Det gjorde nåt så fruktansvärt ont!

Väl på sjukhuset fick jag träffa en mycket go kvinnlig läkare. Hon kunde inte se nåt särskilt, men påpekade att jag var överstimulerad. Nja, sa jag. Lite grand, men inte så mycket som förra gången. Hon var bekymrad för höger äggstock var 7 cm stor. Och? tyckte jag, i höstas var den 10-11 cm.... Jag hade en hel del äggblåsor kvar (visste jag ju) och även vätska i buken).

De ville behålla mig över natten. Nu började smärtan avta. Det var bara en molande tung smärta i hela magen, mest neråt.

För att göra en lång historia kort blev jag bättre under natten, slutade må så illa och alla blodprover visade att jag inte var så överstimulerad. Magen minskade i storlek, och jag tappade lite i vikt under natten. Jag fick åka hem om jag ville, och komma tillbaka vid behov.

På förmiddagen hann kliniken ringa min man (ingen svarade ju hemma). Han berättade hur jag känt det, vad som hänt och vad sjukhuset sagt. Läkaren talade om att jag nog inte var överstimulerad. Och vätska i buken får man alltid efter ett äggplock! Istället trodde han att min vänstra äggstock vridit sig. Symptomen tyder på det. Och så släppte det när jag satt i gynstolen och läkaren tryckte på magen och petade inuti mig. Då rättade det sig till, trodde han. Han påpekade att på ett mindre sjukhus kan de inte så mycket om ivf, och jag håller med honom. Han ville också att jag ska till min distansläkare i morgon för kontroll. Och det känns bra, för honom har jag stoooort förtroende för!

Så nu ligger jag i soffan, är liiite orolig för det lilla krypet där inne och hoppas att h*n inte tagit nån skada. Jag har fortfarande en del ont i magen, och är lite svullen. Men den där otroligt hemskt fruktansvärda smärtan jag hade igår, den har jag inte känt mer. Som tur är.

Fick ringa min chef och säga att jag låg på sjukhus. "Oförklarligt plötsligt väldigt ont i magen, de kollar om det är blindtarmen..." Ja, jag vet att det är fult att ljuga. Men hon har inte med detta att göra! Och säger jag nåt till henne, så vet hela personalstyrkan det. Tyvärr är det så.

Nu tillbaks till soffan. Jag är ganska trött...

kram!

Ruvardag 1

Ja, nu ruvar jag. Igen. Än så länge känns det bra, men det brukar det ju göra i början.

Det var ett litet åttacelligt liv som sattes in i mig. Kvar finns ett med 7 celler och ett med 10 celler. Dessutom finns ett tredje, som har saktat ner lite i sin utveckling. Får se om det överlever! Besked mot slutet av veckan. Det optimala vore ju förstås att alla tre överlever, mår bra och kan frysas ner. OCH att det lilla pyret inne i mig fäster OCH sitter kvar....

Kan det äntligen vara vår tur snart?

Och tiden går. Vi blir inte yngre. Jag tycker vi har haft skäl, med min sjukdom då jag över huvud taget inte kunde bli med barn. Lite taskigt bara, att jag nu kan, men att det börjar bli för sent. Hur gammal kan man egentligen vara som förstagångsförälder?

Jag har fortfarande ont i magen. Men det är väl alla äggblåsorna som virvlar runt där inne. Utan kontroll och sans, hahahaha! Läkaren spände ögonen i oss och  talade om att det nu är Absolut Avhållsamhet som gäller. Det virvlar ju runt en hel massa ägg där inne, och har man tur/otur blir jag gravid med dem. Då kan det bli sjulingar, åttlingar... eller fler.... Pust! Nä, tack, ett i taget!

Idag har jag jobbat. Och kommer hem och är sur och irriterad. Jag tror inte jag var det på jobbet. Men jag är väl trött, tror jag. Köpte en Hänt Extra på hemvägen. Gör typ aldrig det! Men nu kände jag att jag ville ligga i soffan och bara slöa en stund. Lite mysigt i höstregnet!

Ta hand om er därute!

Trött.

Ikväll är jag så jäkla trött (att jag till och med svär...)...
Vill bara gå och lägga mig.

Men nu har vi en liten, liten varelse som består av åtta celler, som simmar runt inne i mig. Vi hoppas hoppas hoppas så klart att det ska hitta nånstans att fastna på!!! Det blev bara ett, och vi är nöjda med det beslutet. När vi pratat med läkaren var det liksom ingen tvekan längre. Och det var ju det vi ville, prata med läkaren.

Jag får skriva mer i morrn.... =)

G'natt!!!

Irriterad

Jag är så jäkla irriterad. På ingenting. Typ. Eller på allting.

Och jag vet inte varför jag är irriterad.... Dumt...

Är jag hög på efterrätt och tårta? För jag är ju inte hungrig. Har jag ångest över att jobba i morrn? Har jag ångest över att sätta tillbaka ett, eller två, embryon i morrn?

Kanske.
Men nåt är det i alla fall....

Lugn morgon

Jag vaknar först, det är ofta så. Jag har ont i ryggen, och måste byta ställning. Så då smyger jag ut till soffan, och sätter på teven tyst, tyst... Jag har i alla fall tryckt i mig dagens crinone. Nu ska jag bara ta en folsyratablett också, så behöver jag inte tänka mer på mediciner och tabletter idag.

Vi ska tillbaka till fertilitetskliniken i morrn. Ett, eller kanske två små embryon ska sättas tillbaka. Det blev fyra befruktade, och vi hoppas hoppas hoppas att de ska klara sig, och bli nedfrysta till senare till fälle... Magen är fortfarande ganska stor, svullen. Det är ömt, och gör ont. Jag kan inte äta så mycket innan jag blir mätt, det är liksom fullt därinne. Men det lugnar ju snart ner sig.

Knöligt att vara borta från jobbet bara... suck.... Måste ta tag i det idag.

...

Bättre idag.

Idag är det bättre. Fortfarande lite ont, men det känns mer som träningsvärk i magen. Och i ryggen. Håller jag på att gå av på mitten?? hahahaha....

Det har varit varmt i natt (i så gott som hela Sverige, tror jag), så jag har sovit "så där". Snurrat. Vaknat och somnat om. Sovit på magen, och vaknat av att jag haft ont i magen. Dumt. Men jag ska ta det lugnt idag. Vila och ha det gott. Inte ens plugga ett enda dugg, eller jobba nånting. Blev bortskämd med frukost idag! Fina maken min vet inte riktigt hur han ska kunna hjälpa till... Att få en bebis är mycket jobb, från oss båda. Just nu är det jag som har ont, men då slipper jag göra andra saker...

Undrar hur mina ägg har haft det i natt? Har de festat runt i värmeskåpet? Någon skrev i en blogg att hon velat ha en dold kamera där ... och det vore ju lite coolt! Med förstoring då så klart, hihi!

Nu blir det melodikrysset en stund = fortsatt vila. Sen ska vi faktiskt på födelsedagskalas = slipper laga mat idag också!

Kram!

Äggplock.

Hemma igen. Har ont. Minns inte att det var så.... Men de fick böka runt ordentligt, och det är nog det som straffar sig nu.

Och så är jag fruktansvärt trött. Och törstig.

Nu ska jag bara trycka upp crinonen, sen ska jag vila....

Ont i magen

Oj, jag har ont i magen.

Jag åt alldeles för mycket lunch, antagligen. Nu känns det som om det skvalpar när jag går... Och det gör ont. Maten fick inte sin vanliga plats, äggblåsorna är för många och för stora. (men det är ju lite bra också).

Får nog lägga mig och vila en stund... Pust....

Lite roligt måste man få ha...

Ja, lite kul måste man väl få ha!

Det är så lätt att det här barn-önskandet leder till att mys-pyset försvinner. Man tittar i almanackan, säger lite trött till varann att, jaha i kväll är det dags... ;) Än har det inte gått så långt hos oss, men visst funderar man ibland.

Jag brukar säga till man min, så där på skoj och lite bus, när han inte är snäll - att han måste vara snäll vid mig, annars blir det inget "kuckelimuck". Trots att jag är så gammal som jag är, så är jag lite pryd, och blir lätt generad. Vilket naturligtvis roar min man omåttligt!! Han älskar att göra mig generad.... Så att kalla det där vi gör (när vi är ensamma, i sovrummet, under täcket hahaha) för kuckelimuck, har liksom blivit vår grej.

I somras hittade jag i en barnbutik, en liten burk med syrliga karameller. Det var Karlsson på Takets burk, nämligen hans Kuckelimuck-medicin....

Naturligtvis köpte jag en sån liten burk till min man!! Han skrattade gott och länge när han fick den! Och så har vi prövat den några gånger. Och visst funkar det!! Nu har jag ätit ett par karameller, och vips! så började mina ägg växa.... Magi... !!

Undrar vad Karlsson på Taket har sin Kuckelimuck-medicin till.... Mitt undermedvetna har väl hört, eller läst om det och sen tagit hand om ordet.

Vi har i alla fall haft roligt åt det!!

Finns det nån annan som har några "tips" för barnalstrande??

KRAM

Ovitrelle

Nu har jag tagit Sprutan. Nu känner jag verkligen att det är äggplock på gång!! Och det är sååå pirrigt!!!

Hoppas, hoppas, hoppas nu det går bra.


Fick höra två bra tips om man vill bli med barn idag. Det ena är att man ska äta mycket bananer. Eh....? Och det andra är att bada näck i mycket mycket salt vatten (typ Döda Havet). Känns inte som om nåt är särskilt trovärdigt. Men det bevisar ju bara att folk (kvinnor) i alla tider varit mer eller mindre desperata och inte alltid kunna få de barn de har velat ha... Lite sorgligt.

KRAM och go'natt!

Äggräkning. Jippi!!

Jag som var så orolig och inte ett enda dugg positiv före dagens äggräkning... Nu hade de små äggen skärpt till sig och börjat växa lite!! Eller, inte lite, förresten!!  I förrgår växte de för långsamt, nu hade de ökat mycket mycket mer än vanligt... Ja, jag är ju inte som andra...

Så nu är det dags för äggplock. Igen. Blandade känslor så klart. Lite nervöst, men också väldans spännande. Hur många ägg ska det finnas den här gången? Fler? Färre?

Det är lite knepigt det där att vara borta från jobbet. Jag har läst att flera av er andra som bloggar tycker det också. Jag får ledigt, men det är lite knepigt när jag måste ha nån som hoppar in och vik-ar för mig. Och det är ont om såna som kan det.

Nu är jag nog mest lättad. Det har blivit äggblåsor den här gången också!!

Ikväll blir det Ovitrelle...

KRAM!!

Orolig.

Jag är orolig. Och det är nog inte så bra. Jag ska ju vara positiv och skratta mycket, det mår både jag och äggen bra av.... ;)

Men jag känner mig bara nervös. Vad händer om mina ägg inte växer mer då?? Plockar de ut i alla fall? Avbryta och börja om? Visst måste de väl få fart snart?

"Pratade" lite med en annan tjej som också hade lite problem med sina ägg. Hon hade försökt peppa dem, och övertala dem varje dag.... Men det hände inte så mycket där heller...

Det tar tid och kraft att gå och vänta så här.

Min man har i alla fall kommit på att han skulle kunna få lite hjälp ekonomiskt från hans jobb. Eller hans halva av kostnaderna i alla fall. Alla pengar är välkomna. Hoppas, hoppas...

kram!

Äggräkning, igen.

Idag är det sprutdag 11. Och jag var och räknade äggen igen. Nja, jag är nog ingen bra värphöna den här gången. De växer inte som de ska. Flera var bara nån millimeter större än i fredags. Men det fanns fler nu. Och det finns många, många små. Men det räcker ju inte. De måste bli större!!

Så visst var det en besvikelse.

Men jag hade nog anat det. Jag har inte känt ett enda dugg i magen på hela helgen. Förra gången kände jag nästan hur det växte i magen... :)

Nähä, dags för spruta igen, sen ska jag fixa lite mat!

Trött, och lite nervös.

Ikväll är jag trött. Trots att jag inte har gjort så mycket idag. Jag är nog lite nervös inför i morgon också. Då ska jag göra ett ultraljud och räkna mina ägg igen. Hoppas nu på ett bättre resultat. Men, det får ju inte vara för bra. Jag vill inte bli överstimulerad igen. Det är en fasa!

Vi ska träffas hos min läkare, min man och jag. Han har inte alltid varit med. Men, förra gången gick det så himla bra när han var med. Så nu har jag sagt att han måste!!

Hoppas jag kan sova inatt...

Sprutorna.

Jag tycker inte om att ta sprutor. Och jag tycker verkligen inte om att ta sprutorna på mig själv. Men det går ändå. För att jag måste.

Igår tog jag sprutorna, båda två, när min svägerska var och hälsade på. Hon tyckte inte det var obehagligt eller så, utan ville gärna se och höra hur det går till. Och det kändes bara bra. Då blir ju det som jag håller på med viktigt.

Jag får ont på stället jag stuckit, en kvart efteråt ungefär. Det gjorde inte ont när jag tog de första sprutorna, utan det har kommit nu. Men det försvinner ju i alla fall. Ikväll ska jag inte vara hemma när det är sprutdags. Det är dumt, men inget att göra åt. Bara att bära med sig, och försöka hitta nån avskilt lugn plats (toaletten, kanske?) där man kan få vara ifred en stund.

Idag måste jag förbereda jobbet i morrn. Dumt när man måste vara borta så mycket. Jag ska ju till min DL i morrn, på ny äggräkning. Den arbetstiden  behöver jag egentligen inte ta igen, för jag kan ta ut kompledigt. Men - arbetet måste ändå göras!! Lite dumt ju...

Så, nu ska jag kvickt borsta tändera och bädda sängarna. Sen ska jag jobba lite!

kramkram

Räknat ägg idag.

Idag har jag räknat mina ägg.

Blandat resultat. Jag är ju bara på dag 8 egentligen, så det är tidigt. Förra gången hade jag absolut inga ägg på dag 10. Sen hände allt bara PANG och jag hade massor helt plötsligt.

Nu finns det några stycken tillräckligt stora, men de är få. Däremot finns det många många små. Så nu har jag ökat dosen, och så ska jag tillbaka på måndag.

Troligen äggplock i slutet av nästa vecka.

:)

Äggräkning

I morgon ska jag räkna ägg. Är allt lite nervös, tror jag. Men jag tyckte jag kände lite i magen i går eftermiddag, så där kanske finns några stycken i alla fall...

Jag vill, vill, vill.... att det ska gå bra den här gången.


Idag fick jag reda på att en kollegas barn var ett litet IVF-barn. Häftigt! De har inte sagt det till så många, så jag kände mig lite stolt att jag fick veta.

Kramkram!

Sprutdag 5

Idag ska jag ta den femte sprutan, det är femte dagen. Det är också för att det är dag 5 som jag varit hos min DL och kontrollerat lite grand. Det såg bra ut! Slemhinnan hade faktiskt redan hunnit bli 5-6 mm (men jag har sååå fin slemhinna...hihi...). Och så fanns det ett par tre små äggliknande blåsor som kunde mätas, upp till 8-9 mm. Och det är mycket bättre än förra gången. Då hände ingenting. Och sen hände ingenting. Och sen hände ingenting. Och sen hände allting, och jag blev överstimulerad!!

Nu ville ändå Carlanderska att jag ska öka dosen lite grand, till 225. Och i dag ska jag ta Spruta nr 2 också. Hujedamej! Det är dags för Orgalutran. Och den ser ut som en spruta. Usch och fy. Den är jag faktiskt lite nervös för. Men jag har ju klarat det förut, så det bör ju gå.

Min underbara fina man är inte hemma ikväll. Inte för att det hade spelat nån roll, för när det är dags för mina sprutor, då är han låååångt borta... Tur att det är vi kvinnor som får göra allt det jobbiga och svåra, för vi klarar i alla fall av det. Eller?? ;)

Ikväll ska jag iväg och sjunga. Roligt!!