Blödningen har fortsatt, men den är betydligt lugnare nu. Om man kan kalla det för störtblödning i lördags eftermiddag, så är det inte alls mycket idag. Jag har inte ens behövt byta binda än... Jag pratade med vår läkare på kliniken igår. Och idag har jag ringt distansläkaren. Då hade redan ett fax kommit, som förklarat vad som hänt mig. Skönt!! Det känns verkligen att de bryr sig om oss! Och när jag ringde kliniken i Göteborg, så visste han direkt vem jag var, och började prata och kom ihåg innan han ens fått upp mig i datorn! Då känns det som om de är engagerade i oss!
Tyvärr ser det väl inte så bra ut.... säger alla.
Det är nog bara jag som har lite hopp kvar, tror jag.
Men om jag jämför med de missfall jag har haft, så känns det nog annorlunda nu. Det är inte så mycket klumpar, och den där ljusa geleklumpen har inte kommit ut. Inte vad jag har märkt i alla fall. Jag kan ju ha missat den, men det tror jag faktiskt inte...
Och nu har jag ont i magen igen. Men inte den här intensiva mensvärken som jag hade under några timmar i lördags. Nu är det samma ont som jag hade förut, det kan göra ont på en liten fläck, gärna på högersidan. Och den värken påstod barnmorskan jag pratade med i fredags, att den var helt normal! Och det litar jag ju på.
Så TACK alla söta ni som skriver glada tillrop och tänker på oss!! Det behöver vi, och det gör gott att veta att ni finns där ute och håller tummar och tår, ber för oss och hoppas tillsammans med oss.
På onsdag har jag fått en tid hos läkaren, för att se om det finns nåt kvar. Det är inte säkert det går att se nåt, man kanske måste vänta en vecka till. Men det märker vi då.
Just nu har jag i alla fall hoppet kvar!!
KRAM till alla!!
Jag hoppas och tror lika benhårt som du....dom ska få se på onsdag - där kommer er pyttis att vara kvar! Så är det bara.
SvaraRadera