Asfalt. Strumpbyxor. Barnlängtan. Ungdom. Död. Kram.

Jag jobbar hemifrån idag. Så var det tänkt i alla fall. Men nu kanske jag åker iväg och jobbar i alla fall.... Vi gör en ny garageuppfart, nämligen. Och igår jobbade maken hemifrån när de kom och började greja med det. Men, de blev ju inte klara, så då fick jag vara hemma idag. Nu blir de ju inte klara i dag heller.... Jag trodde väl i min enfald att det var att platta till lite, så och splash på med asfalten och så kör man med bulten och det blir platt.... Hehehe.... Nä, kanske inte riktigt så. Förhoppningsvis är de klara med arbetet idag. Och SEN blir det själva asfalteringen. Men, den blir ju inte NU. Killen jag pratade med log med hela ansiktet (ni vet, ungefär som: lilla gumman, det här begriper du väl tar tid, vi kommer när vi vill, och det kan ta lång lång tid....).

Ja, ja. Det är världsliga problem.

Jag har fler världsliga problem. Vi ska gå på bröllop. Jag måste ha strumpbyxor till min klänning. Säger min mamma. Man ska vara elegant och fin på ett bröllop, det är klart. Och hon menar att det ser mycket mer klätt ut med riktiga strumpbyxor. Vad är det för fel på tajts??  Nä, jag fattar, och hon har ju rätt, så klart. Men jag har lite dåligt med strumpbyxor, så nu ska jag ut på stan och leta rätt på det. Och en snygg färg också, vilket jag tycker är det svåraste...

Ja, ni hör ju vilka problem jag har... ;)

Nu när jag har ändrat mitt liv så radikalt, tänker jag ibland på hur det skulle varit om vi hade fått ett biologiskt barn, någon av de där första gångerna vi var gravida. En treåring kunde ha sprungit runt här nu, eller en snart-fem-åring? Eller kanske två barn?? Hade vi bott kvar i huset då? Jag hade förmodligen jobbat kvar på mitt jobb som lärare. Kanske vanlig lärare, och inte ens musiklärare? Eller hade jag ändå vågat/varit tvungen att ta steget och säga upp mig och byta karriär? 

Jag tycker det är så oerhört fantastiskt roligt det jag jobbar med nu, och det jag läser. Jag känner att jag som person har ett helt annat lugn. Jag hinner andas. Jag hinner tänka. Och jag njuter av så många saker. Som småbarnsförälder hade det förmodligen inte varit så. Men. Då hade jag fått så mycket annat i stället. Jag hade fått hämta och lämna på förskolan. Namna kläder. Sticka den där koftan jag nu gjort, men till mitt eget barn i stället.... Jag hade varit i en helt annan värld med  blöjor, nappar och vaknätter.... Ja, ni fattar. Alltså.

Ja, alltså. Jag har det bra nu. Det har jag! Men, barnlängtan finns kvar. Den försvinner nog aldrig. Den där känslan, av att det inte kommer någon efter mig. Vem tar hand om oss när vi blir gamla?? Ska jag bli den där gamla fastern/mostern som man pliktskyldigt hälsar på till hennes födelsedag och till jul? Och har med sig en orkidé...

När vi ska på bröllop tänkte jag sätta upp mitt hår, men jag är så dålig på det, så jag åkte till min frisör och beställde en tid. Jag letade upp foton från 1995, alltså 20 år sen, då jag också var på bröllop och fick håret proffsigt uppsatt. En vän till mig är frisör, och gjorde det då som en tjänst då jag passat hennes barn en del. Nu tittade jag på foton och log. Jag är ung där. Bara 25 år. Ser glad ut. När maken fick se fotona log han och sa: Vad söt du var då! <3 Hm. Svarade jag. "Var"??? Och varför lät han så förvånad....??

Det slår mig ofta nu, att jag inte är så ung längre. Jag VET ju hur många år jag är. Det är inte det. Men, det känns inte som om jag är så himla gammal. Jag vill inte vara 25 längre, det är inte det. Men jag känner mycket yngre. Maken fyller 50 inom en kortare framtid. När min pappa fyllde 50 var han jättegammal!!! Det är ju inte maken alls! Min pappa gick i pension när han var 56.... Eh....? Det gäller att leva livet fullt ut, hela tiden. Njuta av det man har. Visst är det bra med lite pengar på banken, men vi får inte ta med dem när vi dör.... Min svärfar dog ju i somras. Många frågor om vår död väcktes då. Jag har faktiskt skrivit ut det s k Vita Arkivet till maken och mig. Vi har inte fyllt i det än, men vi ska. Det är klokt att ha tänkt igenom en hel del, innan man hamnar i en situation, då man kanske är alldeles förkrossad och bedövad av sorg!

Spridda tankar så här en onsdag i slutet på september..... Men, jag hinner fundera en del nu. ;)

Och även om min barnlängtan fortfarande är STOR, så kan jag glädjas med andra!  Just nu är jag bara glad för Wilda Mathilda, som just fått sin son.... Kärlek till hela hennes familj!!

Det är viktigt att kramas, så gå ut och krama någon i dag!! KRAM

Höst. Sjukhusbesök.

Idag är det riktigt ruskväder. Regn och blåst. Höst? Fast träden har kvar sina gröna löv, faktiskt. Eller, nja, här där jag sitter i köket kan jag faktiskt se ett par träd som man kan ana gulnade löv på.... Jag brukar inte tycka om hösten. I alla fall inte när det är dimma, eller blåst/storm. Visst kan det vara mysigt när man får krypa inomhus igen, tända brasa, lysa upp med värmeljus, kura under filten.... Men, jag har inte fått så mycket sommar i år, jag är inte beredd för hösten än....

I går var jag på Universitetssjukhuset i Örebro. En ny erfarenhet. En undersökning som för närvarande inte kan göras på mitt vanliga sjukhus, pga ombyggnad. Så jag fick åka iväg långt som tusan.... Tur att maken följer med. Och undersökningen skilde sig faktiskt en del åt. Jag var orolig. Och ledsen. Det är alltid jobbigt att komma till ett nytt ställe, ny personal, som inte har/kan läsa sig in på min journal, vad jag har gjort. Så jag måste berätta allting, om igen. Suck. Den första som möter mig var en alldeles för hurtig bestämmar-sköterska. Hon visste, men inte jag, typ. Hon ville inte att maken skulle följa med mig. Men det ville jag. Och det hade jag talat om för maken, med tårarna i ögonen, så han stod på sig. Älskade, en sån tur jag har honom.... Men, när det till slut var dags för själva undersökning, då dök Thomas upp.... Han brukar vara på mitt vanliga sjukhus. Åå... någon jag kände, som jag har förtroende för, jag tycker om honom.... Då blev det lättare. Och så klart gick undersökningen bra. Nu väntar vi bara på resultatet. Jag åt frukost redan kl 6, och sen var jag fastande, hela dagen. Inte ens kaffe eller tuggummi, bara vatten.... Klockan var 16.30 när vi  slog oss ner på McDonalds och snabbt slukade maten... Inte lätt när man inte hittar i en stad, och är otroligt hungrig... Då  får det bli s k snabbmat. Men det funkar ju någon gång ibland!

Idag är jag hemma. Jobbar hemifrån, kan man säga. Jag ska skriva om noter till en sång, som jag ska spela och sjunga till på en vigsel om två veckor. Det är lite kul, men det tar en stund, och är lite pilligt... Jag ska öva mer till den här vigseln också. Och så väntar jag på att de ska komma och asfaltera vår garageuppfart. Kan  de göra det i det här regnovädret? Ja, ja. Vi får se om de kommer...

Igår var jag nog mer nervös och orolig än vanligt, för jag glömde bort att be om ett reseintyg på sjukhuset. Som om jag vore en amatör..... Men, kanske kunde personalen som registrerar patienterna, ge dem ett intyg? Jag menar, vem vill inte ha reseersättning....? Min resa var tio mil längre, enkel väg.... Så nu måste jag ringa och hoppas få ett i efterskott. Suck. Jobbigt.

Nähä. Kaffe, kanske?

Kram på er....

Oj, vad tiden går ibland. Jag har ju sagt upp mig från mitt jobb, för att nu plugga, och jobba lite mindre (som gör att jag får praktiken jag behöver). Men, jag har mycket mer att göra nu, än när jag jobbade. Eller.... Det kanske bara känns så?

Jag tycker att jag har mer ledig tid än min man, så jag försöker vara den som fixar och stökar här hemma. Det är jag som sköter tvätten, som försöker städa i veckan så vi har helgen tillsammans.... Jag brukar veckohandla på måndagar, då jag ändå är ledig osv. Men, det kanske inte funkar så? Det känns i alla fall inte som om jag har en massa ledig tid, då jag kan slöa i soffan, eller läsa en bok, eller hinna kolla på inspelade program på teven....

Men det är roliga saker jag gör!!

Nu är det ju om sanningen ska fram, lite andra och extra saker också. Förra helgen gick åt till en möhippa, och hela den här helgen går åt till körresa med övning och övernattning. Roliga saker, ju!

Den senaste tiden har tankarna på barn dykt upp ofta igen. Jag vet inte varför. Det finns nog ingen särskild anledning till det, egentligen. Men de stör mig, för jag tappar mitt fokus och min koncentration.

Vi pratar om att bygga hus, maken och jag. Vi bor riktigt bra där vi gör, egentligen. Men, min farmors och farfars hus är till salu. Det har stått tomt i flera år, och är i stort behov av renovering. Man måste fixa typ allt, vatten, avlopp, gräva om källaren (eller i alla fall runt om huset), byta värmesystem, ändra toaletter och tvättrum, byta köket, fixa kakelugnarna (inte eldade i på många år). Huset har  eternitplattor också, något av det fulaste jag vet. Vi tycker om trähus, maken och jag! Trädgården är alldeles ljuvlig! Stor, med massor av äppelträd, körsbärs- och klarbärsträd. Här finns gamla vinbärs- och krusbärsbuskar. Utrymme för fler odlingar, även potatis!

Många och spännande tankar! Men, det kostar ju pengar.... Själva huset och tomten kostar oss inte så mycket. Men att bo kvar i vårt gamla hus, och samtidigt bygga nytt/ bygga om/ renovera.... Det kostar ju en del....

Jag har pratat om det här huset tidigare, men då var inte maken alls intresserad. Han får minst 20 min längre restid till jobbet. Enkel väg. Men igår satt han med sin surfplatta och kollade på olika trähus, som olika husfabriker gör. Vilket passar, vad vill vi ha? Ska vi hitta på eget? Får vi köpa till en liten bit mark i anslutning, så kan vi bygga garage också....


Det är inte säkert det blir något alls av det här, vi får se.

Nu gäller ju planerna bara oss två. Inga barnrum, tankar på skola, skolskjuts osv. Ingen som tar hand om huset efter oss. För arvet vidare, om ni fattar. Nej, jag har fortfarande inte släppt alla tankar.....

Idag har jag i alla fall en ledig dag. "Ledig". Eftersom varken maken eller jag är hemma i morgon, och jag är borta på torsdag också, tänkte jag passa på att städa i dag. Och tvätta. Egentligen behöver jag baka bröd också, men det känner jag inte för. Det får bli bröd på måndag i stället. Kanske är det sämre väder då?

Hoppas ni får en fin helg alla - passa på att njut av den lilla sol och värme som är kvar!!

kram kram