lördag 31 januari 2015

Ta-hand-om-mig-lördag.

För två veckor sen var vi i Stockholm, maken och jag, och mina föräldrar. Vi bodde på hotell, gick lite på stan, var ute och åt gott, var på Evita, var hemma hos min syster där vi på en kväll firade jul-nyår-födelsedag.... :)

Men då blev jag sjuk. Hängig. Trött. Gick ändå till jobbet på måndagen, varför tveka, liksom? Tisdag morgon var värre. Hosta. Ont i halsen. Trött! Inte mycket feber, typ 37,7. Men jag är ju inte frisk, som ni förstår. Och ögoninflammation. Åkte till jobbet en och en halv timme, sen åkte jag hem. Somnade. Och sen sov jag typ resten av veckan. Jag var inte ens och sjöng.... Ovanligt!

Den här veckan har jag jobbat. Men har fortfarande en hel del ont i halsen. Jag var faktiskt hos läkaren första veckan, som sa att det inte var halsfluss, utan virus. Okej. Spelar ingen roll vad det är, bara gör mig frisk! Jag fick nån bedövningsvätska att gurgla med. Så att jag åtminstone kan svälja saliven... :(

Fredag kväll, och min lilla, lilla feber håller i sig. Fortfarande kring 37,6. Och så hostar jag. Men jag fick två olika sorters hostmedicin, som jag faktiskt tar på kvällen. Lite morfin i, så jag sover i alla fall gott!! Hahaha!

Idag är maken hos sina föräldrar. Eftersom jag hade ONT i halsen i går kväll, men inte idag, var jag ändå tveksam om jag skulle följa med. Makens pappa är inte så pigg, och jag vill då inte smitta ner honom. Maken ringde och frågade, och så bestämde vi att han skulle åka själv.

Så jag fick en dag ensam hemma.... Vad har jag gjort då? Vilat! Tog en lååång dusch med inpackning, peeling, fotbad, rakat benen, ja - rubbet! Så skönt! Har sovit middag, druckit kaffe, skrivit matlista och handlat. OCH när jag åkte och handlade tog jag med soporna till sortergården... Heja heja! Det är makens uppgift, men.... Ja, vi kan väl säga så, att.... Äsch, han gör ju aldrig det!

Det börjar närma sig min födelsedag. Jag fyller 45 år. Oj. Vad. Jag. Är. Gammal.
Inget att fira? Jo, jag älskar kalas! Det som är lite tungt, är att jag faktiskt kommer närmare 50 än 40. Det låter ju inte klokt!!! Men, åldern är bara en siffra, som nån klok person sa....

Problemet är ju, vad ska man önska sig?? Jag vill ha komplimanger.... Och ett par rejäla vinterkängor. Men de måste jag ju köpa själv. Jag vill verkligen att vi kommer iväg till London nu i vår. Men, eftersom jag inte ska jobba (lång tråkigt historia) efter 1 mars, har vi kanske inte prioriterade pengar till det. Och så sommarsemestern.... Jag har en önskan att åka via Prag till Salzburg och Wien, och hem över München och Tyskland. Med bil. Men, det kostar pengar. Nåväl, platserna finns ju kvar. Vi har pratat om en resa i Sverige också. Makens jobb har nån stuga man enkelt får hyra uppåt landet. Man kan bo där, och utgå från den. Se fjäll och natur, hälsa på makens kusiner som bor där upp i långt bort i norr, som jag aldrig träffat....

Rörigt inlägg? Kanske. Jag är lite loj, känner jag. Har slitit på soffan också. Konståkning, vettja. Jag är ju egentligen en skridskoprinsessa... Bara det att ingen vet om det. Och inte upp till bevis... Nädå. Min högra fot/vrist håller inte för att åka skridskor. Men - jag är en skridskoprinsessa!

Tips om vad jag ska önska mig när jag fyller år? Av maken. Och mina syskon (med barn) och makens syskon (med barn), och av svärföräldrarna.... Suck.

Sköt om er!!

fredag 23 januari 2015

Utebliven mens.

Jag har varit hemma och varit sjuk den här veckan. Idag stod jag inte ut mer, utan ringde vårdcentralen. Jepp, halsfluss, bihåleinflammation och så lite lunginflammation på det?? Suck.

Maken har sovit i gästrummet. Vi sover bättre båda två då, nu när jag hostar så illa.

I går kväll var han så söt, maken. Jag smög in och stoppade om honom och pussade honom god natt. Då sa han så där mjukt och gulligt, att... " du älskade min, du ska inte göra ett gravtest tror du?". Hm. Jag blev alldeles paff. Han har mycket mer koll än vad jag har!!

Äsch, svarade jag. Det är snart dags för mens, känn här! Min bröst svullnar alltid, så jag märker när det är på gång.

När hade jag sist? frågade jag. Då talade han om, att det var första veckan i december. Tokstollen!! Han har stenkoll på mig!! Det har jag inte ens själv...

Hur som helst, gravtest i morse visade inget. Det hade jag ju egentligen inte trott heller. Det dumma är, att när han säger så, och när jag nu gör ett test - så finns det nånstans ett litet litet hopp.... :(

Visst, det skulle kunna ske. Ni vet, vi är avslappnade och har "slutat försöka" och allt sånt som hjälpsamma människor alltid talar om och påpekar....

Men, jag fyller snart 45. Oj. Så. Gammal. Jag. Är.

När vi slutade med ivf, så kom ju inte mensen i gång efter sista missfallet. Jag var då tillbaka hos min distansläkare, som kollade klimakteriet. Det var låååångt kvar, påstod han då. Hur kan de förresten se det?? Nån som vet?

Om jag inte vore så sjuk, så skulle jag pussa lite mer på söta maken.... <3 <3 <3

Kram till alla där ute....