Alltså, det har inte funnits tid och kraft att skriva. Jag är ledsen, men så är det....
I slutet av juni blev svärfar sämre, och till sist blev det sjukhuset. Där blev han snabbt sämre, och efter bara tre-fyra dagar vara han inte kontaktbar. Sen följde tio dagars vakande dygnet runt, då han gled in och ur medvetandet. Hela tiden med längre och kortare andningsuppehåll. När han till slut släppte taget och fick somna in, var det en befrielse för oss alla. Det var lugnt och vackert, och vi kunde vara med de som ville....
Så, det blev ingen semester för oss.... Vi ska faktiskt ta några dagar i vår huvudstad nästa vecka. Vi behöver komma bort lite, bara vi två.
Idag är det nästa begravning. Min fina vän Jenny, som alldeles för tidigt fick ge upp mot cancern. Vi var ungefär lika gamla, kämpade mot barnlösheten OCH cancern båda två. Det blev många och långa mejl och samtal. Man kan få stöd av varandra!! Glöm inte det! Idag går alla mina tankar till hennes man, deras lille son och hela deras familj. <3 <3 <3
Det här är ett jäkla dumt år, känns det som. Mycket tunga och jobbiga tråkigheter. Stora saker. Jag har alltid haft lätt att se positiva och bra saker i allt, men just nu är det rätt motigt, ska jag erkänna....
