tisdag 17 april 2018

Tisdagar är bra dagar.

Tisdagar är bra dagar. Ja, oftast. I morse kräktes min mans hund i min säng. Sen var hon rätt ynklig och liten ett tag, ville gosa, bli kliad på halsen. Min lilla gosegris. (Ni märkte skillnaden i ägande där va...? Hahahaha).

Nåväl, nu är sängkläderna tvättade. Och jag har varit och veckohandlat, städat bilen invändigt (inkl tvätt av bilmattor). Hur kan det bli så mycket grus och småsten inne i bilen?? Usch. Nu är den i alla fall ren på insidan. Ett tag. :) Den ska bli ren på utsidan också!

Och att jag klarade detta är ett mirakel. Och typ det enda jag gör idag. Min rygg är ett helvete. Inte bara ryggen, det är hela bäckenet och höfterna. Antingen är det nya tumörer som spökar, eller så är det ett akut diskbråck. Eller nåt annat. Och inte får jag kontakt med sjukvården heller. Den där fantastiska jättebraiga sjukvården vi har i Sverige. Jo. Ibland så. Men nu har jag haft svårt att få hjälp. Till slut hamnar jag hos en jättegullig läkare på vårdcentralen. Hon bara skakar på huvudet, när hon läser min journal. Hon tittar på mig, och undrar vad HON skulle klara bättre än alla läkare på onkologen och ortopeden...? Ja du. Säg det. Men ett bra jobb gjorde hon. Hon undersökte mig, och skrämde mig lite. Men hon fixade tid till bästa läkaren, och så tre undersökningar på det. Nu hoppas jag få veta, och till och med få lite lindring snart!

En gång var jag med i radio och pratade om vår oförklarliga ofrivilliga barnlöshet. Jag berättade för min mamma innan. Inte för att fråga OM, utan för att tala om ATT jag skulle vara med. Hon har inte kommenterat det sen. Deras granne hade hört mig och berömde mig och skickade kramar och hälsningar, via min mamma. Men hon har inte sagt nåt själv. Hon som brukar lyssna på radio, inte har svårt att hitta program och lyssna på i efterhand. Jag tar inte upp det själv. Jag har min man. Det är vi två. Vi har varandra, och vi har det bra. <3

Huset då, undrar ni. Ja nu händer då ingenting för oss. Vi har gjort typ sju miljarder val. Nu ska det förhandlas med underleverantörer, och så småningom bygga ihop huset på fabrik. Till sommaren kommer det resas, och sen behöver de ett halvår på sig att göra klart insidan. Väggar, typ. Måla, tapetsera och sånt. Vi har ännu inte valt kakel, klinkers, färg eller tapeter. Vi lugnar oss lite med det. Huset vi bor i kommer läggas ut till försäljning. Men inte riktigt än. Vi har pratat med mäklaren några gånger redan. Han har flera som skulle kunna vara intresserade, och han har fått vår tillåtelse att prata om huset. Kan vi få till en s k tyst försäljning blir vi bara nöjda. Då läggs inte huset ut till allmän visning, utan vi visar för några som är intresserade. Vi säger det pris vi vill ha, och får vi det så slår vi till. Enkelt uttryckt. Det vore lite skönt att slippa hemnet faktiskt.... Alla ska liksom tittar runt och bedöma vårt hus...

Nu ska jag vila i soffan en stund. Hittar nog nåt att kolla på teve. Tänk när jag var barn, två tevekanaler, och dagtid var det bara s k skolteve och utbildning. Nu finns ALLT när som helst typ.

Njut lite i vårsolen nu, det är ju HÄRLIGT ute!!

kram...

tisdag 3 april 2018

Var är våren?

Oj, så där väldans aktiv blev jag ju inte på bloggen... Jag kände det som om jag var på gång, och ville skriva mer igen. Men, vips så gick det några månader igen... Så var det inte tänkt!

Vad händer hos mig då? Jo, alldeles för mycket. Och allt ska hända på en gång. Varför säger jag då JA till allt? Det undrar jag verkligen. På tio dagar har jag fått tre rätt stora förfrågningar, och sagt ja till alla tre. Men, varför?? Hallåååååå??? Hade jag inte redan tillräckligt? Min älskade man suckar. Och det gör nästan jag också. Men jag blir väl så oerhört smickrad över att någon frågar efter mig, eller efter mina kunskaper. Och det är bara roliga saker!

Tyvärr har jag åkt på ett stort smärtskov. Eller vad jag ska kalla det. Jag har ju problem med mitt skelett, och ibland får jag värk. I december hade jag en lång period med värk i ryggen, höfterna, bäckenet och ner i ena benet, knät och fotleden. Inte så konstigt, men det höll i sig länge. Sen försvann det, och det är väl så det ska vara. Nu kom det tillbaka i förrgår. Pang bom, och ONT som tusan. Mycket värre än förut. Alvedon hjälper inte alls, och när jag till natten tar mina älskade reserver, Morfinet, så hjälper inte det heller. Om jag rör mig lite lagom känns det ändå rätt okej. Sitta still är inte bra, eller ligga. Så natten är ett helvete. Idag är jag ledig, så jag kan göra precis som jag vill, ta det lite lugnt. Men i morgon måste jag jobba. Det värsta blir nog att ta sig in i bilen och sen köra till jobbet. Jag tror att det kommer funka bra på jobbet. I morgon är det bara skrivbordstjänst, så det är inga problem. Då kan jag röra mig lite lagom mycket.

Nåväl. Vi har överlevt påsken också. Och påsken, är nästan som julen, barnens högtid. Känner ni igen det? Det är påskakärringar, påskharar, leta påskgodis och leka påsklekar.  Vi firar lite lagom påsk. Jag jobbade bara annandagen, med en stor konsert. Allt gick bra, men jag hade ju laddat för den länge, och verkligen slitit med den. Nu hämtar jag andan ett par dagar, innan nästa konsertprojekt. Men det är ju så roligt! Jag njuter verkligen av mitt jobb!! Det är mer än vad jag kunde säga förut, innan jag bytte karriär helt.

Huset då? Jo, det händer saker nästan hela tiden. Jag tycker så klart att det går alldeles för sakta. Vi har fått ett inflyttningsdatum, eller rättare en vecka. Och det är inte förrän i februari. Jag menar, hur långt är det inte dit??? Jag längtar nåt så oerhört!

Vi bygger ett hus för oss. Och bara till oss. I detta hus finns inga färdiga rum, utan vi skapar det vi vill ha. När man flyttar in i ett hus, som någon annan byggt och bott i, är det annorlunda. I vårt nya hus finns inga rum med barntapeter. Det finns inga låga klädhängare i hallen, det finns ingen lekstuga på tomten, osv osv osv.  Men, vi bygger så att det skulle kunna flytta in en familj med barn, efter oss, när vi inte vill bo där längre. Vi har vårt sovrum, mycket större än nu. Efter våra behov! Med garderober och klädkammare. Vi gör ett arbetsrum till maken, lite större än det han har nu. Han jobbar nämligen hemifrån den största delen av sin tid. Det är viktigt att han har ett bra rum då, att han har en bra arbetsmiljö och allt det där. Detta rum skulle man kunna göra om till ett barnrum, om man vill. Vi gör också ett gästrum. Detta rum kan man också göra om till ett barnrum om man vill. Men dessa två rum inreder vi inte med rosa eller ljusblått, vi bygger inte in barn i huset helt enkelt.

Det låter kanske konstigt, men för oss är det viktigt. Huset är för oss, och är skapat efter oss, och våra behov! Vi har även lagt till en altandörr från sovrummet. Detta för att jag enkelt vill kunna skaka och vädra sängkläderna. Vi har ju en liten hund, som är oerhört allergisk mot bl a kvalster. Hon sover hos oss i sängen, vilken ju naturligtvis inte är bra. Därför tvättar vi sängkläder varje vecka, och vädrar helst varje dag. Nu kan vi göra det lite enklare för oss!

En släkting till oss väntar sitt tredje barn. De har inte berättat för oss. Vad tror de? Att vi/jag ska bli skogstokig och börja skrika och slåss? Hur tänker de dölja detta? Ska barnet bara dyka upp en vacker dag, utan kommentarer? Eller ska de för alltid dölja barnet för oss? Jag blir inte klok på hur folk tänker. Vi är väl alla olika, men vi - min man och jag - tycker det är bättre att vi får veta. Precis som alla andra. Varför skulle det vara någon skillnad??

Ja, ja. Hoppas det blir lite mer skrivet nu. Nä, jag ska inte lova något, för jag har så oerhört mycket  att göra. Kanske lugnar det ner sig lite i juni? Hoppas det.

Kram på er!

fredag 26 januari 2018

Aktivitet på bloggen.

Nu har jag blivit mer aktiv på bloggen igen. Men det känns ovant, konstigt. Blogga? Jag?? Ja, Hönsamaja, det är faktiskt det du gör! :)

Det händer mycket till vårt hus just nu. I helgen bestämde vi vitvaror till köket. Naturligtvis inte standard, utan tillval.... = dyrare. Och diskmaskinen blir en helt annan, = ännu dyrare. Men, då blir det som vi vill ha det. Vi ska ju inte göra något som vi inte vill ha!! Och vi har räknat med dyrare just på köket.

Här om dagen var vi köksbutiken, och bestämde köksinredningen. Oj oj oj. Det tog 3,5 timmar, men nu är det klart. Ja, inte kakel. Men resten. Och där är vi olika, maken och jag. Jag tar snabba beslut. Ångrar mig sällan. Han måste fundera. Vända och vrida. Grubbla lite. Så det här var jättejobbiga 3,5 timmar för honom! <3 JAG var ju trött efteråt, så han måste varit helt slut!!

Vi har också bestämt en massa andra saker; inredning i badrum (dock inte kakel och golv), färg på tak, färg på takrännor (och massa andra saker på taket), golv, fönster (utsidan, insidan, fönsterhylla), garderober, blandare till köket - tvättrum - badrummen, dörrar inne och dörrar ute, handtag till dörrar inne och dörrar ute.... :) Ja, säkert mycket mer som jag inte kommer ihåg nu.

Men - det är många beslut.

Jag tycker ju det är roligt, och det tycker maken också. Men, det är för många beslut för honom. Det är liksom inte "hans grej", om ni fattar. Men vi gör det här tillsammans. Verkligen - allt är tillsammans. Och det tror jag är viktigt för vårt äktenskap. Vi är inte bara man och hustru, vi är vänner också. Bästa vänner!

Vi har andra vänner som åker till fjällen och åker skidor. Och lägger upp foton och filmer på sociala medier hur lyckliga och glada de är. Hela familjen. Barnen skrattar och njuter av skidor och snö. Och jag bara tänker, oj oj oj, vad skönt att vi slipper DEN stressen i alla fall. Idag måste ju barnen erbjudas ALLT. De måste få pröva att åka skidor, utför och på längden. De måste åka skridskor. Åka i pulkabacken. Åka spark. Vinterfiska på isen. Grilla korv ute i snön. Ja, visst är det roliga saker!! Det tycker jag, absolut. Men, för mig skulle det vara en stress, att se till att mitt/mina barn skulle få med sig allt det där, i livets ryggsäck. Ärligt talat, det är inget jag behöver. Det klarar jag mig utan.

 Nu VET jag, med hela min kropp och  själ och förstånd, att det är så mycket, mycket mer, att ha barn. Och jag vill nog fortfarande ha barn. Ha någon som kommer efter mig. Men. Nu vet vi, att det inte kommer bli så. Då får man ju gilla läget!! Kanske är detta ett försvar?? Jag vet inte. Bara en liten fundering jag fick. Och snälla, lägg inte in för mycket i detta nu. Se det som en räddningsplanka som jag desperat sträcker mig efter... Inte som ett inlägg i nån debatt!! :) Och detta är bara mina egna små tankar. Jag vill inte provocera någon.

En annan sak som är bra med att inte ha barn (finns det saker som är bra med att inte ha barn????), är att jag kan fokusera på jobbet. Utan dåligt samvete för barnen. ;) Nu raljerar jag lite igen. Men, det finns ett korn av sanning i detta. Jag tycker ju, att om man har barn, ska man ta hand om dem också. Då menar jag inte att jag skulle sluta jobba, och bara vara med mina barn. Nä. Men, kanske inte fokusera mer på jobbet än på dem.

Nu har jag bytt jobb, jag gjorde en rejäl karriärsväng, för snart tre år sen. Nu har jag girat lite igen. Men bara 25% av min tid. Men ååååå vad roligt det är !!!!! Jag träffar andra människor, sitter med där det bestäms saker, jag lär mig nya saker! Jag älskar det!! Och jag behöver den utmaningen.

Det nya jobbet tar inte heller mer tid från min familj. Alltså maken och hunden. (Vi är en familj). För när jag är ledig, då är jag ledig. Det var jag aldrig förr. Som lärare/musiklärare har man förtroendetid, 10,5 tim varje vecka. Den ska du göra hemma. Sen har jag pluggat en massa, större delen av mitt liv. På fritiden. Då är man heller aldrig ledig. NU är jag ledig. Och det är såååå skönt!! Idag åkte jag hem vid lunch, och kände att jag inte ska jobba igen förrän kl 8 på måndag morgon!! Och det är bra. För MIG och för min FAMILJ.

Vi går mycket med vår hund. Och det är bra för min hälsa. Tänker på vikten då. Det pratas sällan om alla de kilon man plockar på sig vid IVF. Jag plockade på mig mycket. Alla hormoner. Och sex missfall kräver tröstätande. Ja, för jag tröstäter nog. Och belönar med mat. Eller godis eller annat kaloririkt. Och det är dumt. Det är TÄNKET jag måste ändra på. Så nu kämpar jag på igen. Första veckan -1,2 kg. Inte så mycket, jag har rasat mer första veckan, tidigare. Men det är mer än ett kilo, så det är jag mycket nöjd med. Och då äter vi gott, och njuter också! Fredag kväll och lördag kväll är fortfarande lite speciell så där. Det blir alltid glass på fredag kväll. Vår egen specialitet. Vi äter sällan godis, och aldrig chips, typ. Jag som älskar godis. Smågodis - plockgodis, eller vad man vill kalla det. Man jag kan låta bli. Om jag bestämmer mig för det. (men det är inte enkelt alltid).

Ja, det var lite fredagsprat från mig. Ta det för vad det är, lite småprat, lite babblande. Jag sitter här och vi ska snart börja laga lite mat tillsammans. Så jag är inte hur seriös som helst i mina tankar (=inga drev i debatten nu, tack).

Hoppas ni får en trevlig helg!!

tisdag 16 januari 2018

Livet utan barn.

Det är lite spännande att bygga hus. Ja. Det är det.

Några vet om det, men inte alla. På lång väg alla... I helgen var vi på släktkalas, och fick frågan. Någon hade skvallrat, vem?? Det var bara nära familjen som visste. Och någon mer. Och så på våra jobb. Men de har inga kontakter med våra släktingar. Hur som helst. Bra  att det får vara lite hemligt till, tycker jag. Och ni skvallrar ju inte... hahaha...

Vad jag skulle komma till, var, att när vi berättar att vi ska bygga hus, frågar folk ofta "varför"? Eh. Vadddå?? För att vi vill?? Nä, det räcker inte som svar till dem.

Svarar vi då, att det är bara vi två, vi har inga barn som kommer efter oss som vi behöver spara till, utan det är vi och vi ska leva här och nu och ha det gott och spännande och bra och .... Då blir det tysta. Många säger att det är bra. Att vi är modiga. Att vi gör helt rätt.

Och det är klart vi gör rätt, eller hur?? Vi bygger ett hus för oss, som jag sagt tidigare. För våra behov. För vår lilla familj. Två vuxna och en hund. :)

Vi har varit rätt generösa med att visa ritningarna på huset. Men då börjar alla kommentarer komma. Varför gör ni så och inte så?? Eh, för att det är så här vi vill ha det!! De verkar inte tro att vi har tänkt nånting. Men, om man börjar förklara, jo vi har valt att ge maken ett stort rum som sitt arbetsrum, för han jobbar faktiskt hemifrån. Han har rummet åt norr, för vi vill inte ha sovrummet mot vägen, och så blir det ingen sol där = inte så varmt. Det blir varmt nog ändå av hans datorer. Jahaaa säger oftast folk då. Ja, vi har faktiskt tänkt.

Äsch, jag ska nog inte skriva mer idag. Jag är inte på nån vidare bra humör, märker jag. Jag är visst lite gnällig... hahaha... .Men inte bitter. Inte idag i alla fall.

Kram på er!

onsdag 10 januari 2018

Nytt år. Nya möjligheter.

Jag läser bloggar fortfarande. Flera stycken, som jag har följt länge. Jag letar inga nya. Det har jag inget behov av. Men jag läser andra. Och när jag ändå loggar in, så tänker jag, att jag ska skriva sen. Sen. Sen? Sen! Sen.... :D

Och så skriver jag. Och tänker, att nu kommer jag nog igång igen. Men nädå. Nu har det gått låång tid igen. Ursäkta och förlåt!

Det var nog första nyårsafton, då jag egentligen inte var ledsen. Jag blir nästan alltid det då. Man står där, ska summera året, tänka på allt fint och bra man gjort. Allt roligt man ska göra nästa nya år. Och då tänker jag på allt som vi ville, men som inte blev. Att vi är ensamma nu. Det är bara maken och jag. Det är vi. Men - det är inte så bara!!

Vi har köpt tomt. Vi har bestämt hus. Vi har fått bygglov. Nästa vecka ska vi bestämma köket. Håhåjaja... Samtidigt som det händer mycket, så händer det ingenting... Det känns jäääääättelääääänge tills vi kan flytta in.... Jag har faktiskt inte njutit så mycket av att göra julfint här hemma i år. Nä, sa maken. Du känner väl att det är sista året. Du är redan på plats i det nya. Och så är det nog.

Ja, vi bygger nytt. Vi bygger för oss. Ett hus anpassat efter oss. Vad betyder det? Jo, ingen lekstuga eller sandlåda i trädgården. Inga barnrum. Inga låga hatthyllor, tvättfat eller annat. Men, om vi vill sälja huset om 20 år då? Kan det inte bo någon barnfamilj där då? Jo självklart. Makens arbetsrum blir ju såklart ett bra barnrum. Om man byter tapeter och så. Och gästrummet blir också ett bra barnrum. Två badrum. Vi har inte bestämt om vi vill ha badkar i det ena än. Det rum som vi kommer ha som bibliotek/musikrum/storbildsteverum, kan man mycket väl ha som lekrum. Men, det är inte byggt för det från början. Det är byggt för OSS. Som VI vill ha det. Och för mig är det stor skillnad.

Hoppas ni fått en bra start på nya året!! Jag har börjat lite delvis ett nytt jobb. Jag jobbade i höstas 75%, men har nu gått ned till 50%. Resterande 25 % jobbar jag som kommunikatör, på det stora centrala kontoret. Eller stora och stora. Vi är ca 90 anställda totalt. På min lilla enhet är vi 14 anställda. Men det är lite spännande!! Nu jobbar jag med nya människor, mycket administrativt, men ändå kreativt. Och jag jobbar tillsammans med de som bestämmer ;)

Kramelikram


söndag 19 november 2017

Positivt.

Jag måste bara berätta en sak, som jag tycker är lite positiv, i alla fall.

Tidigare har jag berättat att vi kollat lite på att bygga hus. Och att den ena försäljaren frågade om barn, och vi sa nej (och förklarade, det gör jag alltid). Men ändå, pratade hon om närheten till lekplats, förskola osv.

Vi har nu träffat ett annat husföretag. Vid första träffen frågade även denne försäljare hur många vi var i familjen. Jo det är vi två, och vår lilla hund. Bra så. Vi har sen haft kontakt via mejl och telefon, och även träffats en gång till. Då var vi tillsammans med arkitekten till det hus vi kollar på. Arkitekten har ritat om en del, efter våra önskningar. Inte EN ENDA gång har det varit något problem, eller fråga eller diskussion om vi har barn eller inte. Det gästrum vi planerar är ett gästrum, och inte ett barnrum, eller när barnen kommer hem, eller....

Det känns rätt bra.

Tänk att man ska behöva bli nöjd och glad över att bli behandlad på ett bra sätt. Man skulle kunna tro att det är något självklart....


Kram på er i snöovädret.... :D

söndag 22 oktober 2017

Söndagsfunderingar

En söndag sent i oktober. Hösten kan vara så härlig!! Men inte idag. Det är mörkt ute. Mitt på dagen, och vi måste ha lamporna tända inne! Det regnar ute. Inte så där mycket, men lite grand hela tiden. Fuktigt. Rått. De flesta löven har trillat nu. Bara kala, tomma grenar. Det som jag tycker är tråkigt.

Vi är lediga idag. Båda två. Och inget särskilt på schemat. Skönt. Kunna ta dagen som den kommer! Maken är ute i växthuset och städar ut det sista för hösten. Alltså, typ tvättar av fönstrena på insidan. Nu är det inte klara glasrutor, för det är inte bra i ett växthus. Växterna tål inte fullt solsken hela tiden, utan lite bubbliga rutor är bättre. Vårt växthus är nämligen just det. Ett växthus. Inget uterum med stolar och bord. Nä, här är det fullt med växter!! Så vill vi ha det... :D

Vi vill gärna bygga ett eget hus. Ett hus som är anpassat efter OSS, efter våra behov. Vi har kollat lite, i många år har vi kollat på färdiga hus. Men nu har vi kollat på tomter och ritningar hos alla de hundratals husföretag som finns. Vi bor ju egentligen bra nu. Men, vårt hus och trädgård, kräver en hel del renoveringar snart. Eller, det måste antingen bytas en balk i uterummet, eller så gör vi om hela uterummet så det passar oss som vi vill ha det. Och då kan vi göra om uteplatsen också, den är lite konstig ibland. Och då när vi ändå närmar oss garaget, så bygger vi om det/river och byggger nytt - så det sitter i hop med huset. Och då är vi plötsligt uppe i mycket pengar. Bara uterummet kostar ca 250 000 kr i material (fönster är inte billigt). Och då kanske det är lika bra att bygga allt nytt, från grunden? Då kan vi ju få det precis som vi vill ha det!

Vi hade en säljare här på besök häromdagen. Och ja, hon var säljare. Suck. Vi vill ju kunna ställa frågor, kan man göra si eller så? Ändra på ditten eller datten? Tyvärr kan hon inte reservera nån tomt till oss. Det finns en som är möjlig. Säljaren tyckte nog vi inte behövde ett så stort hus, och föreslog hela tiden mindre. Men, det är väl vårt val?? Om maken behöver ett hyfsat stort arbetsrum för han jobbar mycket hemifrån? Och jag kanske också vill ha ett litet krypin, till mitt skrivbord, och symaskin? Och ett gästrum. Och tänk, ett bibliotek... Det har jag alltid drömt om. Eller i alla fall några väggar där vi kan ha bokhyllorna. Säljaren var mycket medveten om, att det bara är vi två. Inga barn. Och ändå visade hon tydligt ut lekplatsen, och där det planeras en förskola.... Eh. Det struntar vi i. Men, vi är ju inte normen. Och det gör lite ont.

Det är dyrt att bygga hus. Tomt kostar pengar. Men samtidigt, om vi nu bygger ett hus, det är liksom en gång i livet, känner jag. Då måste det ju få bli som VI vill ha det, eller hur? Vi är vuxna, och lever våra liv för fullt. Det kommer bara vara vi två. Vi får inga barn, ingen som kommer efter oss. Varför ska vi inte ta hand om våra pengar och leva bra NU då? Det hjälper ingen att spara pengar på hög. Ett av våra s k motton (som vi fått från kuratorn efter alla missfallen) är just, att vi lever i nuet. Det försöker vi verkligen göra.

Det andra mottot, eller meningen, som vi fick med oss är, att vi har varandra och vi har det bra. Och det säger vi också till varandra rätt ofta. <3

....

Tvära kast nu. Min släkt bjuder in till julkalas. Förr hade vi alltid en söndag då vi träffades och åt julbord ihop. Ofta på ett ställe där vi fick ett  eget rum, och vi kunde umgås, äta och prata. Nu är det ändrat, med fokus på barnen. Det är knytkalas, så att även barnen ska kunna äta maten (!!!). Vi är hemma hos någon, eller hyr någon lokal. Det är lekar för barnen, julklappsutdelning och tomten kommer.

Min erfarenhet (som lärare i många många år) är att barnen idag är lite trötta på allt sånt... De vill vara hemma, och fira jul i lugn och ro. Med egna traditioner. Nu firas det i skolan, med fotbollen, på fritids, med mor- och farföräldrarna, med grannarna och med kompisarna. Och för inte tal om alla Luciatåg... Jag tror det är bekvämt för oss vuxna att göra ett litet knytkalas. Jag tycker inte om det. Det passar inte mig, eller oss, alls. Så vi struntar i att gå. Men, kan man verkligen det? Ja, kära Hönsamaja. Det kan man!!! Man kan välja bort sånt som gör en ledsen. Som som förminskar dig. Och, vi har varandra, och vi har det bra.

Jag har tidigare skrivit om julen, och hur tungt det kan vara. Just för att en del säger att det är BARNENS högtid. Struntsnack! Jag kan väl också njuta av julen??

Ja, ja. Lite funderingar en söndag i oktober. I höstrusket. Nu kanske jag ska fixa lite lunch till oss? Eftersom maken är ute och jobbar, så känns det som om lunchen hamnar på mig i dag.... Eller så sitter jag kvar här i soffan lite till.... Framför brasan.... Och vovven jämte mig.... Mys!

Ta hand om varandra!!