måndag 27 mars 2017

Vårstress

Alltså, jag vet att det var riktigt länge sen jag skrev nu. Men. Ja, vad ska man säga? Livet går vidare?

Det gör ju det. Livet. Går vidare alltså. Men samtidigt är jag inte klar med vissa saker. I helgen var vi på ett syskonbarns dop. Tungt. Eller.... Otroligt roligt och barnet var glatt och skrattade och busade typ hela tiden. Det var ett otroligt vackert och fint dop. Roligt dop. Men, så finns den där lilla lilla taggen i hjärtat kvar. Jag sjöng. "Handens fem fingrar" av Peter Le Marc, men så som Lisa Nilsson gör den. Texten är otroligt vacker. Men jag sjöng "... du är mitt kött och blod...." och såna saker. Jag kommer aldrig få något efter mig. Få någon som för mitt kött och blod vidare. Mitt arv. Mina gener. Och det känns fortfarande tungt vissa stunder.

Nåväl. Det är fullt ös på skolan. Jag har så mycket att göra, och stressar, och mina axlar sitter uppe vid öronen nu. När jag äntligen och till slut kom i väg till min massage, fick jag lite skäll för att jag väntat så länge. Men jag hinner ju inte! Jag har en låsning på vänster sida vid nacken. Dumt. Inte undra på att jag är stel, har ont och vaknar med huvudvärk. Så nu ska jag kolla om sjukgymnaster kan hjälpa mig. Man behöver inte remiss längre, utan kan ringa och beställa själv. Tänkte kolla det.

Det är bra när jag får mycket att göra. För då får jag mycket gjort.  Så funkar jag. Men, nu har jag alldeles för mycket. Det har gått för långt. Jag blir istället sittande passiv, och det händer ingenting. Det är väldans dumt. Helgen som kommer är vi hemma och är lediga. Sen är det något var enda helg till midsommar.... Någon helg jobbar jag, vi ska till Stockholm, jag ska iväg med skolan, jag ska iväg med kören.... Jag behöver lite lugn och ro. Jag behöver få andas. Så jag måste hitta några andra stunder, då jag faktiskt är lite ledig. Lite ensam. Får andas lite.

Det kommer ordna sig. Det är bara lite motigt innan jag hittat vägen dit, jag måste gå.

Och så är det vår ute. Massor av nya "måsten". Plantera blommor i krukor på trappan och på baksidan, penséer och påskliljor. Men än så länge är det minusgrader på natten, så jag vill vänta någon vecka till. Sopa garageuppfarten och trottoaren, för snart kommer sopmaskinen på gatan. Och när den har varit ska jag putsa fönstrena (ingen idé innan, den dammar så gräsligt). Klippa häcken på framsidan (ska göras på vårvintern, och det kommer redan knoppar - aaaahhh.....). Det är egentligen väldigt roligt, och rogivande att pyssla med huset, eller framför allt med trädgården. Men just nu känns det som ett tvång. Ett påhäng. Kanske blir roligare sen, när det lugnar ner sig lite igen....?

Nähä. Det är min pluggdag idag. Och jag är sen i starten, den där sommartiden ställer till det för mig....

Ha det gott, ni trogna som läser!

söndag 15 januari 2017

Nytt år. Januari. Vinter. Kallt. Oxveckorna.

Men lite mer energi, det blir ljusare ute för varje dag. Snön lyser upp det! Ny termin, nya lektioner. Nytt schema även på jobbet.

Ja, det känns rätt okej.

Vi har klarat av jul och nyår. Jag kan inte säga annat än att julen var bra. Det blev julklappar och julmat. Vi hade gran inne, det funkade med vår valp. Hon drack vatten en gång, sen var det bra. Även om hon var lite intresserad.  Men vi hade ingen tomte. Och jag fick inte gå min lilla vanliga runda med syskonbarnen.... Vi firade inte julen med dem. Vi var hos makens mamma. Där är ingen rädd eller allergisk. Och inga småbarn. Det gick bra, fast lite konstigt var det.

Nyår gick också bra. Maken har "alltid" firat med samma kompisgäng. Och jag kom med in i det gänget. För några år sen försvann en av kompisarna, hans nya fru passade inte riktigt in. Förra året blev vi liksom aldrig bjudna.... Jag skulle sjunga på en vigsel på sen eftermiddag/tidig kväll, och då tyckte våra vänner att det var bättre vi stannade hemma. ...? Eh. Ja. Så det gjorde vi. I år frågade vi hur vi skulle göra, om det var okej att ta med vår valp osv. Och nu var vi välkomna ;) Och det gick jättebra med valpen. Hon var lite orolig, eftersom det var en ny plats, och nya människor. Vi var ju bara åtta, så vi var ju inte så många. Hon brydde sig inte ett dugg om fyrverkerier och smällare. När det höll på som mest, satt hon full fokuserad framför akvariet. Ljuset var släckt och vi hade hängt en handduk över. Så hon såg inte den stora guldfisken. Men, hon tyckte nog det var bäst att kolla hela tiden, för säkerhets skull.... <3


Jag har haft jullov, och det var skönt och välbehövligt. Förra veckan körde det ihop sig, så jag åkte aldrig till skolan. Men nu är jag klar/håller på med läxorna, så jag ska åka dit nu i veckan som kommer.

Jag bråkar lite med mina sjukhus. Jag har nämligen ont. Alldeles för ont för att det ska vara som vanligt. Och foten är värst. Surfoten. Tycker inte om den. Men, jag har fått tider till min bra läkare, så jag får väl vänta och se.... Ett par veckor kvar bara....

Min syster som fick barn har varit iväg i en månad, nästan. Utomlands. Hos hennes mans äldsta dotter. Och vi har haft tät kontakt på Messenger hela tiden. Jag har skickat foton på jul och vinter i Sverige. Hon har skickat foton på dem, och på vad de har gjort. Det känns som om vår relation är mycket  mycket bättre nu. Ska jag vara ärlig är den bättre än på många år. Men jag har gjort en reflektion. Hon skickar bilder på sitt barn. Jag skickar bilder på vår hund. Och vår hund är ingen ersättning för ett barn. Hund hade vi säkert haft ändå, det vet vi. Men, det känns som en jämförelse. Konstigt......

Relationen till mina föräldrar är bra, men inte som den varit förr om åren. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men något är det. Kanske har jag lämnat hemmet nu, för min make? Hahahha.... Nä jag bara skojar.

Idag fick jag en lugn, ensam förmiddag. Fick tid till mina läxor och min skola. SÅÅÅ bra!! Sen gjorde jag god lunch, och så gick vi ut en längre promenad i solen. Härligt med bara 3-4 minusgrader, och strålande sol. Vår lilla vovve ville faktiskt gå också! Fast det var halt. Gångvägarna är oftast lite grusade, men ibland går vi en bit på gatorna, i villaområdet. Då är det bara is.... Men det var en skön promenad i alla fall.

I hela december har vi slarvat med maten. Eller, vi har ju ätit. Men bara gott. Utan att tänka på nyttighet eller kalorier.... Vi har ätit massor av skumtomtar. Smällt i oss flera chokladkartonger. Glögg och pepparkakor. God mat. Alltså, inga hämningar. Men, på trettondagen var vi på sista kalaset. Makens moster fyllde år = julmat, efterrätt, massor av kakor  och tårta, samt godis, godis, godis. Innan det kalaset var avklarat var  det inte lönt att göra något. Men NU kör vi! I alla fall jag. Jag använder mig av Viktklubb på nätet. Det har hjälpt mig förut. Passar mig så bra. Första veckan avklarad, och det har gått så mycket bättre än jag trodde. Suget finns där ibland, självklart. Men, det har räckt med någon frukt, kaffe eller te. Eller att jag distraherar mig och gör något så jag glömmer bort suget.

Hoppas verkligen jag klarar hela våren..... och lite till. Det är fortfarande många kilon som kom i samband med IVF'erna. Suck. Nu ska de äntligen bort!!

Hoppas ni har det bra.... :)

fredag 16 december 2016

Trött.

Jag är så trött. Och oerhört stressad. Jag undrar när jag var så här stressad senast??? Kan inte minnas. Borde ha varit när jag jobbade som musiklärare, och hade flera Luciatåg, skolavslutning samt betygssättning samtidigt. Men nu är det mycket. Alltså.

Det kanske också beror på att det är saker som är nya för mig. Många av dem i alla fall. Arbetsuppgifterna, menar jag då.

På skolan ska ALLT vara klart före jul. På en gång. Samtidigt. Och gärna i förrgår. Men, jag har klarat av det, och nu har jag jullov. Jobbar bara 50% tills terminen börjar i januari. Mmm. Just det. "Bara" 50%. Nåja, jag kanske underdrev lite nu..... ;) Men, jag ska verkligen bara jobba 50%. Så är det. Punkt.

Jag har haft perioder i mitt liv då jag inte tyckt om julen. Ni vet, folk som säger att "julen är barnens högtid". Jassåå??? Vi som inte har barn då? Ska vi bara ge bort presenter till alla barn vi ser då eller?? Och så får inte vi fira jul själva. Tack för den.

Nu har jag mina syskonbarn, så jag har firat många fina jular de senaste åren. Många guldstunder. Vi brukar gå på tomtejakt, ni vet efter KalleAnka, och innan det är så mörkt att tomten verkligen kommer.... Vi har spanat med ficklampor, letat spår och tecken. Vi har hittat spår (ja, det är sant!), en tomtemössa, och faktiskt tomtens skägg som fastnat i en buske.... Goa fina barn, och så jag. Vår egen lilla stund.

Men i år blir det inte så. För första gången i hela mitt liv, ska jag fira julafton utan att träffa mina föräldrar. Hur ska det gå??? Nä, jag bara skojar. Det är inte så allvarligt. Och vi träffas på juldagen. Jag klarar mig utan dem. :) Vi ska nämligen fira hos makens mamma, med hans syskon och moster och morbror. Där är ingen varken rädd eller allergisk för hundar. Så hon får var med!

Idag är jag egentligen ledig. Men, måste spela en massa och öva idag. Jobbar både lördag och söndag. Ska sjunga en del solo också. Roligt, men kräver ju lite förberedelse. Nästa vecka är liiite lungare. Har EN julklapp kvar att köpa. Vad ger man till en tioårig tjej för ca 150-200 kr? Hon får ett par trådlösa hörlurar, men de var billigare än vad de andra får (och det måste ju vara rättvist, eller hur? hihi).

Kram på er

onsdag 23 november 2016

Var sak har sin tid.

Idag jobbar jag kl 11-19. Lite ovanlig tid för mig. Jag gillar bättre att jobba 8-16. Kommer förmodligen vara helt slut när jag väl kommer hem ikväll.... Men eftersom maken och vovven åker iväg kl 6.20, var jag uppe tidigt idag. Det blev en lång frukost framför teven, det gillar jag. Med en brasa som sprakar bredvid! Sen har jag faktiskt hunnit med lite bra saker. Jag var ute i garaget och plockade in ett par röda blomkrukor. Jag förbereder mig för helgen, det är ju Första Advent. Igår var jag och köpte mina små röda begonior. De ska vara där i köksfönstren sen, på var sin sida om ljusstaken. Konservativ, jag??? Nja..... hur kan du tro det?? ;)

De gamla sa alltid, att "var sak har sin tid". Någon påpekade för mig, att det till och med har bibliskt ursprung (men det vet jag inte säkert). Men jag håller verkligen med om det uttrycket. Var sak har sin tid. Varför ska vi ha så bråttom hela tiden??? För några år sen fick min guddotter ett utbrott. Vi var på Maxi, det var någon vecka kvar till Halloween (vilket hon som 7-åring firade på fritids). På ena sidan stod en massa halloween-pynt och på andra sidan var det redan fullt med julsaker, stjärnor och tomtar. "Men!" utbrast hon. "Vad håller de på med?? Man kan väl i alla fall få fira en sak i taget färdigt först??" Och jag håller med henne.

Det är bra att få vänta och längta lite ibland. Var sak har sin tid. Varför måste vi sätta upp stjärnor och ljusstakar i fönstret redan i början på november? Och sen plocka ner dem på nyårsdagen (i bästa fall). Nä, vänta till första advent. Då får du längta och vänta.... Spänningen stiger. Så mysigt det kommer bli! Hos oss åker julpynt och innegran bort vid trettonhelgen. Ljusstakar i fönstrena och utegran får stå ända till tjugondag knut. Så är det bara, :)

Min jul kommer se annorlunda ut i år. Men visst kan man ändra sig. Min syster kommer inte hem, med sin lilla familj. De kommer inte förrän i mitten/slutet av januari. Men hon kommer hit till mig på fredag i stället! Då ska vi baka lussekatter, och kanske pepparkakor också. Mysa lite, hon och jag, och lilla dottern. <3

Jag har fått ett första, preliminärt svar på de två tumörer läkarna hittade i min fot. Det ser ut som om de är godartade. Så tumörerna får sitta kvar ett tag till. De hålls under noggrann uppsikt, och  så gör man något åt dem, om de börjar växa, eller jag får mer ont, eller om nåt annat händer. Det var en suck av lättnad. Nu SKA jag fira jul i alla fall. Men inte än. Först är det Advent!

:)

måndag 14 november 2016

Hoppsan, en uppdatering....

Ursäkta och Förlåt att det dröjt så länge sen jag skrev sist. Jag har faktiskt påbörjat ett inlägg, och sparat det. Men inte publicerat det. Nu börjar jag om.

Först lite allmänt. Det känns konstigt med all snö så här tidigt! År 2010 var det mycket snö, och då kom snön typ 15 november och låg kvar hela vintern. Då pratade alla om, hur länge snön låg osv osv. Nu kom det mycket snö, tidigare. Men nu verkar det försvinna igen. Lite synd, för det blir så ljust när det är snö. Jag avskyr november, just för att det är så mörkt! Det blir mycket bättre när man får tända adventsljusstakarna....

Jag har träffat min syster några fler gånger sen sist. Vi har till och med varit hemma hos dem. Det var en helg på hotell, som vi behövde så oerhört väl, maken och jag. Utan hundvalp. Alltså hon är det sötaste på hela jorden, men vi uppskattade mycket två nätter utan henne.... ;) I vanliga fall sover hon mellan oss i sängarna. Ja, jag vet. Jag var extremt tydlig med förr, att minsann skulle aldrig någon hund få komma upp i våra sängar.... Eh..... Ja? Man kan väl ändra sig??  Men, om man vill ha absolut noll sexliv och inte mycket närhet längre, skaffa en hund som följer alla steg ni tar. Överallt och hela tiden.... Dessutom är det mörkt, det passar inte maken. Han får inte höstdepression, men något åt det hållet. Jag brukar se till att han tar vitamintabletter, tror det är D som han behöver. Dessutom kan jag ibland ge honom nån ginseng av nåt slag. Någon som har något tips?? Han är trött, trött, trött. Hela tiden.

Jag har fruktansvärt mycket på jobbet, men det är väldans roligt!! Och samtidigt har jag mycket i skolan.... Jag orkar inte riktigt med, känner jag. Vårt hem förfaller, trädgården raseras.... Nja, kanske inte så drastiskt, men jag känner att jag inte hinner med!  Jag har en 25%ig sjukersättning också, så jag är ingen 100-människa. Jag behöver sova lite middag ibland, få ta det lite lugnt en stund på eftermiddagen osv.... Men, förhoppningsvis ändras det, för jag tror att jag är klar med skolan till sommaren. Min chef vill då, precis som jag, att jag jobbar 75%. Tyvärr är det inte hon som bestämmer.... Men, jag hoppas, hoppas!

Jag brukar putsa fönsterna lagom till advent, för det känns bra, när man lyser upp med adventsljusstakar och stjärnor. Just nu finns det inte alls på något sätt med min planering.... Advent kommer tidigt i år. Jag är inte förberedd, fastän jag längtar!! Jag beklagade mig lite förr-förra veckan, så på lördagen åkte maken och jag ut och högg granris, som vi lägger på rabatterna i trädgården. Jag tycker det ser så ombonat ut, och så skyddar det verkligen några av våra växter mot snön. Det hade kommit lite snö här då, men inte så mycket hos oss. Sen kom snön på söndagen, så vi hade verkligen tur. Nu ligger de där, växterna, inbäddade i lugn och ro, hela kalla långa vintern.... Och det ser i alla fall lite mer ut som ordning och reda.... Jag har köpt en krans som hänger på dörren också. Jag brukar plocka tallris, och ha i en stor kruka på verandan. Lagom att sätta ut nu. Och så till jul knyter jag i stora röda rosetter av sidenband. Men, vi hittade inget tallris när vi var ute. Får be min pappa, han har sina ställen. Det är ju hans skog vi är i! Men, vi hade lilla valpen i sele och löplina ute i skogen, och i snön. För där var lite mer snö än här hemma. Oj oj oj vad hon sprang och busade!! Hon var alldeles lycklig!! Så härligt att se henne....

Förra veckan var jag borta med jobbet hela veckan. Blir rörigt då. Stackars maken får ta allt hemma.... Men nu är vi i fas igen. Känslomässigt med vovven. Och jag har hunnit i fatt med tvätt och sånt. Ja, jag sköter tvätten hos oss. Bara jag. Och det är självpåtaget. Men vi delar på resten, typ. Valpen hade ju kräkts en natt, på täcket.... Så nu blev det tvättat i alla fall! ;)

Nu sitter jag här, och har egentligen pluggdag. Men, jag har inte kommit igång än.... Bara lite, lite.... Istället har jag beställt julklappar till maken, på nätet. Två nya sällskapsspel blir det. Vi gillar verkligen sånt! Det finns så mycket nya roliga nu. När jag var barn spelade man monopol och bondespelet, typ.... Vi hade det som fredagsmys ett tag. Vi började spela vid halvsextiden på kvällen. Och så tar det 1-1,5 timme. Den som förlorar får en öl, och den som vinner får laga maten.... Denna ordningen kom till när jag "råkade" vinna en gång, och maken blev lite sur.... Nu är han aldrig sur!

Det blev ett långt inlägg. Men ville uppdatera lite. Det finns massor av annat att skriva om. Till exempel att jag träffade en tjej förra veckan på jobbresan, som gjort ivf, barnet dog i magen, men de blev spontangravida och då blev maken sjuk i cancer.... Kunde känna igen mig i mycket där.  Till och med cancern. Men det är inte maken som är drabbad, det är ju jag. Läkarna har hittat två nya tumörer i min fot. Troligen inte cancer, men det ska kollas upp för säkerhets skull. Känns inget vidare. Det var länge sen jag var sjuk nu....

Nu MÅSTE jag sätta lite fart!!
Var rädda om er!! Kram kram

onsdag 21 september 2016

Tvär vändning.

Jag fortsätter på temat, att inte höra till.... ;)

Min pappa fyller ju år snart. Vi är inte välkomna på den dagen, utan vi får komma kvällen innan. Okej, vi kör på det, kände vi då. Vi har då med oss vår lilla valp, och det skulle vara helt okej. Min mamma frågade så min bror, när han och hans familj ville komma. En av hans barn (som inte är rädd!) har astma och allergi, och ska ju inte umgås med hundar.... De fick välja. De valde då att komma på fredag kväll, när VI är där, i stället för lördag, när resten av släkten är där. Jaha. Nu har ju DE valt, och vi har erbjudit något annat. Min syster kommer inte den helgen.

Min syster kom nämligen hem förra helgen, lite så där spontant. Min mamma har ju varit hos henne en vecka, och när hon skulle hem, åkte hela familjen med hem till dem. Syrrans man skulle jobba lite här i trakten, så det var ju lite bra att passa på.

Det har nu ändrat sig lite. Det brukar vara jag som fixar och styr med presenter osv. Nu har min syrra fixat från oss alla syskon, med familjer. Jag ska bara fixa ett kort. Och en blomma från syrran och mig. Brorsan fixar egen blomma.

När de var hemma, messade hon och undrade om hon och dottern fick komma in och fika, eller hur jag jobbade.... Jag bara..... VA?

Självklart fick de det. Det var varmt ute fortfarande då, så vi hade dörren ut öppen, och även köksfönstret (vi satt i köket). Jag tänkte att det luftar ju lite, och fläktar kanske ut lite allergier. Hon klagade inte en enda gång. Lite mot slutet snorade hon, det kliade i halsen, och jag frågade. Hon nickade, men sa att det gick bra. Jag fick hålla min systerdotter hur mycket jag ville..... Inget om allergier alls.... Inga skyddande filtar.... Jag hade samma kläder jag haft hela dagen, då jag gosat med vovven, och lyft henne, burit henne....

Håhåjaja....

Jag vet egentligen inte VEM som är problemet nu. Min mamma? Min syster - ibland? Min bror?

Vi får väl se hur fredagens kalas utspelar sig.... Vi tänker då INTE sitta ute med valpen. Hon är lovad att vara med inne, och vara med oss. Så är det. Annars åker vi hem, har vi sagt.

Spännande.... Fortsättning följer..... :)

måndag 12 september 2016

Vi hör inte till.

Det har gått några veckor sen sist. Och vi hör fortfarande inte till.

Vår lilla valp kan vara hos mina föräldrar en stund då och då. Det funkar. Vi har varit hemma hos dem, och ätit middag en kväll. Då satt vi alla ute, men det var ju sånt väder då.

Min pappa fyller år snart. Lite halvjämnt. Vi får komma på fredagen och gratulera. De andra gästerna kommer på lördagen. "Det är ju några som inte tål hundar, eller som är rädda...." Okej. Vi köper väl det då.

På torsdag är maken iväg med jobbet på kvällen, och jag jobbar då. Så min pappa får ta hand om valpen. Han är jätteglad för det! Hur de sen löser det hemma hos dem, det vet inte jag. Och bryr mig inte heller.

Min syster hörde jag inte av på ett tag. Vi som hade så tät kontakt förut....? Hon var skyldig mig pengar för en blomma, som jag inte heller fick. Hon skulle också mejla foton till mig, som jag ska göra förstoringar av. Fick inte dem heller. Sen bestämde jag mig, att jag mejlar väl då. Och skickar över en ljudfil, på sången som jag skrivit till min systerdotter. Ungefär samtidigt mejlade hon till mig, bad om ursäkt att det dröjt, men att nu hade hon betalat in pengarna, och så skickade hon foton. Jag svarade med vändande post, och skickade ljudfilen. Hon skickade sen lite små filmsnuttar på dottern, något foto och sånt. Precis som vanligt igen. Alltså. Och så tackade hon för sången, det var så fin, hon hade gråtit så.... Och det tror jag. Ingen ironi eller så, nej, det menar hon.

Kanske är hon som vanligt igen? Hon förstår inte vad hon gör/gjorde? Men visst känns det märkligt när hon lägger upp foto på Instagram då en annan hund pussar och slickar på dottern.... Eh....? Hur var det med allergin egentligen?

När vi pratade om att skaffa hund (ja, man skaffar hund), så var det ingen som var negativ till det. Tvärtom. Det var nog bra för oss. Och då har vi pratat i flera år, egentligen. Nu är hon, och vi, ett hinder, känns det som.

Och vaddå, det är ju inte hela världen. Saken är inte att vi har en hundvalp. Saken är, att vi inte hör till längre. Vi ingår inte i samtalet. Vi förstår inte vad de pratar om. Vi kan inte detta. Vi har inget barn. Vi vet inte hur det är. Ja, ni fattar säkert....


Jag älskar ju verkligen små bebisar, och saknar min lilla systerdotter. Jobbigt att de bor så långt bort....

Kramas lite där ute idag!!