måndag 30 januari 2012

Det gick bra!!

JAA det gick bra!!

Just nu är känslan bara LYCKA...

Hela dagen gick jag lite oroligt med telefonen i handen, beredd på att de skulle ringa. Men de ringde aldrig!!

Vårt lilla femdagars såg så fint ut, så... :) Allt såg verkligen bra ut, och nu är hon på plats. Vår lilla Bubbla. Det var en Bubbla den här gången. Jag har pratat om att det är vårt sista hopp, så maken föreslog Hoppet. Men det går ju inte... .Det finns ju två små hopp som bor i Anna nu... hihi.... Men så sa läkaren, när allt var klart och vi tittade på ultraljudet: Här ser ni er lilla bubbla... Då var det ju klart med namnet!!

Nu är jag så trött!!! All spänning har släppt! Som jag sa, just nu är det bara LYCKA. Men jag vet ju att oron kommer smygande snart. Därför ska jag försöka njuta lite, och bara ta det lugnt, landa i det här....

KRAM till er alla därute som hållit tummarna och hejat på oss!!

Dagen för Återinträde.

Min man kallar det för återinträde. Det låter som en rymdraket som är på väg tillbaka till jorden, genom atmosfären... ;) Men det är verkligen ett bra ord, för precis så känns det.

I går kväll fladdrade det i magen, så orolig och nervös var jag. Det har jag aldrig varit förut. Skräcken är ju att embryot inte ska klara upptiningen. Varför är jag så orolig för det nu? Det har jag aldrig varit förut. Det beror nog på att det är vårt allra sista embryo. Jag har sagt att jag vill göra fem försök. Nånstans har jag läst att genomsnittet för att lyckas, är 4,3 försök. Om jag gör fem försök, har jag i alla fall gjort fler än genomsnittet. Går det inte då, så.... Ja, då är det väl inte meningen...

Jag fick världens gulligaste mejl från min svägerska nu på morgonen... Jag har inte haft 100% hopp och tilltro den här gången. Det beror nog på att jag är rädd för ett misslyckande. Jag vet att jag kommer bli så oerhört förtvivlad om det inte funkar den här gången. Jag vill nog skydda mig själv från den förtvivlan.

Men samtidigt måste jag ju tro på det här. Jag måste hoppas!

När vi gifte oss, valde vi en bibeltext själva. Den är vanlig, många väljer den. Men för oss betyder det lite mer. Kort kan man säga att det handlar om tro, hopp och kärlek - och störst av dem är kärleken. Så har det varit. Min vigselring har tre stenar. En för tro, en för hopp, och en som är lite större: kärleken. Jag har kärleken i mitt liv nu, jag har min man. Tron har alltid funnits där, från början en barnatro som utvecklats när jag blivit vuxen. Och hoppet. Det har jag alltid haft. Genom mina cancerbehandlingar, all tid på sjukhus - jag har alltid haft hoppet.

Detta lilla, lilla embryo som vi har kvar. Som är en del av oss av båda. Det är Tro, Hopp och Kärlek.

Nä usch, tiden går för snabbt. Men det är ju bra! Nu måste jag hoppa in i duschen om jag ska hinna!!
Nästa gång jag skriver är det nog kväll. Då vet vi om vi har fått tillbaka vårt lilla embryo...

Kram på er!
(från en orolig och vimsig själ...)

söndag 29 januari 2012

Distrahera mig, snälla...

Tiden går sakta när man väntar. Det vet ni också.

Igår gjorde vi lite god lördagsmiddag ihop, min man och jag. Han hade hittat nåt speciellt recept med kycklignfilé i ugn, och oregano, purjolök, vitlök och rödlök. Jag fixade potatisklyftor i ugn och sallad. Och maken gjorde en underbar god sås. Vi är inga sås-människor, brukar inte göra eller äta det - men det här var perfekt!

Jag dukade fint i köket, vek servietter och allt... ;) Och så delade vi en flaska vin, samma som vi hade på vårt bröllop faktiskt! I bakgrunden lite vacker och lugn musik. Mannen har en spellista på spotify som han kallar Relax, och det är allt möjligt från Enigma, Dire Straits, Kenny G, Fantomen på operan.... Väldig blandning, men bra blandning.

Sen gick vi till teverummet, släckte ner och kollade på Sagan om ringen, del 2, i Blueray. Efterrätten åt vi där i mörkret tillsammans med Frodo, Aragorn och Legolas... Fruktsallad, med lite glass! Vi försöker ju vara lite nyttiga också...

Och så kom natten, och jag har drömt och drömt... Konstiga och virriga drömmar. Om barn. Och annat....

Nu ska vi ta tag i vårt liv lite här, och städa av huset. Det behövs, kan jag säga. Men vi orkade inte i går... Ikväll ska jag iväg och sjunga! Roligt, roligt!

Hoppas jag inte har så mycket tid över att tänka idag... Det är tankarna som är jobbiga. Skräcken är fortfarande att vårt allra sista embryo inte klarar upptiningen...

KRAM

lördag 28 januari 2012

Konstiga drömmar.

Jag drömmer mycket just nu. Konstiga drömmar. Och drömmar om barn.

I natt drömde jag om en kompis, som fick sitt andra barn. Hon klämde ner båda barnen i en vanlig liggvagn. De tänkte då inte köpa en tvillingvagn, nej för de är fula. Alltså låg en ettåring och en nyfödd ihoptryckta i vagnen och skrek. Men mamman vaggade och vaggade på vagnen. Knasigt.

Jag är orolig. Funderar på vad som händer om vårt lilla embryo misslyckas med upptiningen. Då är det slut. Tänk om de ringer oss när vi är på väg dit, och vi får vända. Vi ska till mina svärföräldrar på vägen hem, är det tänkt. Men om vi inte fått tillbaka nåt embryo, ska vi ändå stanna där, fast vi kanske är förkrossade och lessna?

Dumma tankar. Jag styr inte alls över dem.

.....

fredag 27 januari 2012

Sjukskriven.

Nu är jag hemma. Vaknade med ont i huvudet, så det var rätt okej att inte ge sig iväg då. Nu mår jag bättre. I vanliga fall hade jag satt på en kanna kaffe. Nu försöker jag minska ner på det. Ska försöka att inte dricka kaffe alls. Och det är bara grönt te som gäller nu. Men det där är så olika, beroende på vem man pratar med - om man ska minska/undvika det eller inte.

Så hittills en lugn förmiddag. Tog lite sovmorgon. Sen har jag ätit frukost, bäddat sängarna. Kollat på teve. Jag hamnade i slutet av en gammal 80-talsklassiker: St Elmos fire. Eller det kanske är skådespelarna som är klassiker, hahaha!

Jag har klarat av morgonens klegg också. Hos oss går det under namnet klegg, men ni insatta systrar fattar nog att det är vaggisar jag pratar om! Fast jag får Crinone, och det är bara en gång om dan, och lite mindre kladdigt då. Jag fick svamp av de andra tabletterna första gången, och fick raskt byta till crinone.

Min älskade man jobbar hemifrån idag. Men han sitter på sitt kontor, och jag ska ju inte störa honom! Svårt. Men jag kan ju bjuda honom på lunch i dag i alla fall!

Vad ska jag göra mer idag? Funderade på att tvätta, så det blir det nog. Gå en promenad? Ja, jag såg att de sålda billiga tulpaner så jag kanske går och köper mig en bukett. Jag älskar tulpaner! Bland många andra blommor, men var tid har sin blomma. Jag kan behöva pigga upp mig lite, göra mig lite glad!

Kram!

onsdag 25 januari 2012

FET

Slemhinnan var perfekt igår. Skönt att den sköter sig!

Vi hann inte mer än till bilen så ringde de från Göteborg. Vi ska dit på måndag. Så nu slipper jag nässprayet, men fortsätter med Progynonen och Trombylen. Nytt från och med i morse är Crinone. Och den tycker vi inte om...

Jag är dessutom sjukskriven. Skönt!! I första hand sjukskrev läkaren mig i två veckor, sen har jag sportlov, så det blir egentligen tre veckor. Då ska jag ha hunnit ta ett gravtest. Är gravtestet positivt så blir jag fortsatt sjukskriven....

Nu håller vi alla tummar och tår vi har, tänker lite extra på just oss i bönerna och  ber alla änglar hjälpa oss. Det är vårt allra sista försök, och det måste lyckas!!

KRAM!

söndag 22 januari 2012

Väntar...

Jag väntar. Och väntar.

På tisdag ska jag kolla om slemhinnan har skött sig, och blivit tjock och fin.

Jag brukar kunna lita på min slemhinna. Den brukar kunna sköta sig!
Så nu räknar jag med den!!

Varje morgon tar jag 6 olika tabletter - jag blir ju mätt på dem, och behöver ingen frukost!!! Hahahaha!!


Nähä, jag får väl sätta mig och vänta lite igen.
Inget tålamod kvar....

torsdag 19 januari 2012

Ängeln.

Idag för 13 år sen mötte jag en ängel. Ängeln satt hos mig, strök mig ömt över pannan och viskade: "Kämpa, Hönsis! Kämpa!". Och jag kämpade. Jag kämpade mig igenom en 18 timmar lång operation. Allt mitt blod byttes ut. Jag förlorade synen på vänster öga, luktsinnet och en stor del av min balans. Hormonerna blev sjösjuka. Håret klipptes kort, blev tunt och lockigt. Huvudvärken förändrades, och den Stora Tröttheten infann sig. Jag måste äta medicin fyra gånger varje dag i resten av mitt liv. Men ängeln hjälpte mig, och tog bort mitt minne för de tre värsta veckorna. Jag slipper minnas hur ont jag hade, hur dåligt jag mådde.

 Ängeln gav även min Mor kraft, och min Far stöd - så de fanns där för mig, hela tiden.

Jag kunde senare möta dagen med ett leende, även om jag måste tillåta mig att bryta ihop lite nån dag ibland.

 Men det var så jag kämpade mot min cancer i huvudet, och det var så jag vann. Träffar du mig idag, på dagen 13 år senare, ser du inte mycket av den kampen... Jag är ganska vanlig igen...

Jag lever ett bra liv.

måndag 16 januari 2012

Nästa delmål.

Nu var vi vid nästa delmål.
Sprayningen på god väg. Jag är nedreglerad, slemhinnan är nu liten och tunn. Som den ska vara.

Nästa steg, slemhinnan ska byggas upp igen. Så ikväll tog jag första lilla blå pillret igen, progynon. Av erfarenhet vet jag att de brukar vara svåra att komma ihåg. På morgonen är det lättare, då tar jag vitaminerna, folsyran och trombylen samt de tabletter jag tar efter hjärntumörerna. Det sitter i ryggraden att jag tar den medicinen då, så en mer eller mindre spelar ingen roll.

Nu väntar vi till nästa delmål: Kolla att slemhinnan vuxit och blivit så tjock som den ska...

KRAM

lördag 14 januari 2012

Hämta andan.

Nu har jag jobbat en vecka efter jullovet. Konstigt så snabbt allt kommer tillbaka till det vanliga igen... Jag har fått en utmaning, som jag fick bestämma en del själv över. Det brukar funka så här, med min chef: man får frågan, och tror då att man har ett val. Det har man inte. Det är bara lite tid för att förbereda sig...

Hur som helst gick det bra i fredags, hoppas jag kan fortsätta samma bra arbete resten av terminen också!

Idag har jag städat och tvättat, skrivit matlista och varit och handlat. Pust. Mannen då, undrar ni. Han är sjuk. Torsdag och fredag har han legat i sängen hela dagarna, och det är inte likt honom. Han brukar i alla fall kunna jobba hemifrån lite grand. Men inte nu. Så idag gör han inte så mycket. Men det är ju både skidor och fotboll på teve, så det går ingen direkt nöd på honom... Julen är helt borta nu. Ljusstakarna som var det sista, försvann i går eftermiddag. Skönt! Det är alltid så himla mysigt att få plocka fram allt, men lika skönt att få ta bort det igen. Tur att vi har lite variationer, både i årstider och helgdagar. Man hinner inte tröttna då.

Skönt att ha en ledig dag. I morrn då? Jag får nog jobba lite då, tror jag. Men visst kan jag ta det lugnt också. Sen är det måndag, och full rulle igen..... Då ska vi på läkarbesök, och kontrollera att jag är nedreglerad (det ÄR jag!!), och se så att allt ser bra ut. Förmodligen får jag börja med progynontabletterna sen, för att bygga upp min slemhinna. Och det tar väl 2½ vecka, ungefär. Sen är det dags att sätta tillbaka vårt lilla embryo.... Jag har hela tiden trott månadsskiftet januari - februari, och nu ser det ju ut som om det kan bli så.

Jag både längtar dit, och är rädd för den dagen.

Men det blir nog bra, bara vi kommer dit!!

Näsblodet har lugnat ner sig lite nu. Ingenting idag, och bara liiite en gång i går. Kanske är det färdigt?? Eftersom jag haft mensblödning (beviset på att jag är nedreglerad) så har jag känt mig alldeles matt, blodfattig.... Det rinner ur alla ändar, liksom... hehe....

Huvudvärk, yrsel och en del illamående har jag kvar. Men jag känner mig, idag i alla fall, lite mer positiv nu. Solen har skinit idag, och det brukar ju alltid bli lättare då. Även om det varit blåsigt och kallt ute, så har man fått en känsla av att ljuset är på väg tillbaka. Äntligen....

Jag har tömt kylskåpet idag också, innan jag åkte och handlade. Vi hade ägg kvar, som var på gränsen gamla. Och vispgrädde som bara hade nån dag kvar. Så jag gjorde glass, som nu står i frysen. När så fotbollen på teve är klar, och vi ska äta underbar god kyckling och potatisklyftor i ugnen - så blir det efterrätt! Till glassen blir det egenplockade hallon (från frysen, de plockades i somras... hihi...) och chokladbitar... Mums, mums...

Oj, nu har mannen tröttnat på fotbollen...

kram på er!

torsdag 12 januari 2012

Min kropp och Jag.

Min kropp och Jag.
Vi är inte överens, skulle man kunna säga.

Jag vill bli gravid, må bra och känna glädje och lycka. Frid.
Min kropp vill att jag mår illa, är yr i huvudet och förblöder via näsblod.

På måndag är det dags för läkarbesök, då minskar jag på nässprayet och börjar med tabletterna också. Det brukar kännas bättre då. Hoppas, hoppas, hoppas....


Illamåendet kan jag ta, det är bara obehagligt. Yrseln är lite besvärligare, jag måste sätta mig ner titt som tätt. Det värsta är näsblodet, det kommer när jag minst anar det. Kladdigt. Och en massa extra tvätt; lakan och örngott, tröjor...


Det var dagens Gnäll. Nu ska jag skrapa ihop resterna av Min kropp och Jag och försöka mixa ihop oss så att jag kan gå vidare med dagen!

tisdag 10 januari 2012

Nej, nej, nej.... Sviken igen....

Ja, vad kan man säga??

Min kropp sviker mig igen. Den gör inte som JAG vill...


Tårar....

måndag 9 januari 2012

Nyheter.

Nyheter?
Finns inga. Det är samma visa hela tiden... Spraya. Spraya. Spraya. Och så lite näsblod där emellan. Nä, mycket näsblod är det...

På morgonen festar vi till det lite, då blir det PILLER tillsammans med sprayet.... Tre små gula, och ett litet vitt hjärta.

Men tänk, nästa vecka blir det fler piller! Två små blå på morgonen. OCH ett på kvällen...


Komma ihåg, komma ihåg, komma ihåg....

=

Tråkigt, tråkigt, tråkigt....

söndag 8 januari 2012

Blod.

Igår fick jag näsblod tre gånger. Och en gång i morse.

Det är inte bara så där lite grand, nä nä.... Det störtblöder. Kan ju ha nåt att göra med mitt nässprayande... ;) Blödningarna har kommit ungefär två timmar efter sprayning. Slump? Ja, inte omöjligt.

Otrevligt är det i alla fall...

onsdag 4 januari 2012

Biverkningar.

Jag har precis läst bipacksedeln till Suprecur nässpray.

Och ja, jag har varenda biverkning. Och de är många!!!


Eller.
Så skyller jag bara på suprecuren.
Varför skulle jag annars må illa? Vara yr i huvudet? Vara så oerhört trött? Ha ont i huvudet? Ha näsblod? Vara så otroligt jobbigt sugen på sött hela kvällarna? Ha så ont i ryggen? Ha fått så svullna bröst?

Suck.

Och inte kan jag sova heller.
Eländigt, eller hur???

tisdag 3 januari 2012

Orolig igen.

Det är nu när vi är i gång igen, som jag känner hur befriande det har varit med en paus...

Nu kommer oron tillbaka. Och alla biverkningarna. Det spänner i brösten, gör ont i huvudet, mår illa, snurrar i skallen och är trött... Det kan bli många olika biverkningar. Förstoppning. Det har jag sluppit än som tur är. Minskad sexlust. Eh... nja, kanske tvärtom? .... hihihi....

Men jag kan inte sova på nätterna nu igen. Och det tycker jag inte om!!

I morgon är jag ensam hemma hela dagen igen. Mannen jobbar, och jag är ledig. Eller ledig, förresten. Jag ska jobba lite hemifrån jag också. Inte kul, men nödvändigt. Min chef ringde kl 9 i morse.  Jag kände hur hela min ledighet, den avslappande, ostressade tillvaron bara försvann... :(

Men jag är ledig några dagar till...

kramelikram