Skvaller.

Å vad jag är trött på skvaller och prat...

 När jag blev överstimulerad förra hösten, och var hemma i typ två veckor, fick vi till slut berätta vad det vaer för "fel" på mig. Nu menar jag på mitt jobb.

När jag behövde vara ledig för äggplock berättade jag för min chef, så klart. Då ringde kollegan som ska vikariera för mig, och ville veta vad hon skulle göra. Men hon ville i alla fall bli gudmor om hon skulle jobba för mig... Hm. Hur visste hon??? Tack snälla chefen för att du höll käft som jag bad dig om!!!! Det tog inte en enda dag....

Nu har flera olika kommit och frågat, och påstått saker... Jag blånekar. Det ska bara vara min chef som vet om att det är återfört ett embryo. Idag när jag satt ensam med en kollega kom min chef, och frågade hur jag mådde, hade jag testat än osv osv. Jag vände mig mycket generad och obekväm bort. Sen sa jag, det är ju bara du som vet om det ju! Min kollega (som är BRA) stängde dörren, och så kunde vi prata lite. Så nu är det två som vet om det....

Jag blir så jäkla trött.

Mina äggstockar är min sak. Inte alla mina kollegors. Snart är jag väl en visa på byn, helt enkelt. Suck.


Var är mina positiva tankar idag då???
Jag får nog jobba lite på det. Kanske från tevesoffan??