Ett nytt steg. Framåt.

Vi har tagit ett nytt steg. Ett steg framåt? Ja, ett steg framåt. Ett stort steg.

Vi har anmält oss att vara familjehem. Vi kan tänka oss att ta hand om ett, eller kanske ett syskonpar. Det beror på. Nu har den här långa resan börjat. Den är lång. Vi kommer utredas, och intervjuas innan vi kan matchas ihop med ett (eller två) barn.

Saken är den, vi har bestämt oss. Det verkade helt omöjligt att göra en sån sak, bara för fyra månader sen. Men nu har vi tänkt. Och pratat.


För övrigt är jag sjuk igen. Börjar på ännu en penicillinkur idag. Har haft högt feber hela helgen. Dumt.

Kram på er!

En fråga till er!

Hahahaha....

Knäppt, jag vet. Men jag hittar inget svar nånstans.... :)

När man dricker vitt vin, har man ju vitvinsglas. Och när man dricker rött vin, då har man rödvinsglas. Men - när man dricker rosévin, vad har man för glas då???

Roligt att höra hur ni gör... Och jag vill ha svar!!!

KRAM!

Idag.

Idag har jag skördat en massa rabarber. Så jag har kokat saft, på ett helt kilo. Och skurit och frusit in åtta påsar, varje påse är lagom till en paj (eller kräm om jag hellre vill ha det). Det blev en omgång kokad rabarbersoppa (mannen önskade det), OCH så blev det en paj till efterrätt - för att fira att mannen har semester nu!!

Idag gjorde jag pajen knäckig, söt men god.... :)

Och ute är det mörkt och mulet. Rätt som det är kommer det en störtskur. Vi behöver verkligen inte mer regn nu.... Mörka moln på himlen, men ingen åska än. Den kommer väl i natt, så det blir riktigt otäckt!! Jag tycker inte om blixtrarna på natten - de skrämmer mig...

Nu ska vi ta och krypa ner i sängen!!

G'natt på er....

Glömma?

Min man tycker att jag ska glömma. Glömma och gå vidare. Inte hålla på och älta det här nåt mer.

Vaddå????

Jag är inte färdig än. Inte på långa vägar. Och jag ältar inte. Inte på nåt sätt. Inte alls. Men, jag är inte färdig än.


Kram!

Regn och sol

Konstigt väder vi har.

I går eftermiddag kröp termometern sakta, sakta uppåt. Vid +28 grader slutade vi titta efter. På kvällen började det regna, ganska sent. Sen regnade det hela natten, men på morgonen kom skyfallen. Totalt 100 mm. Alltså, det är rätt mycket det!

Framåt lunch i dag började det lätta, molnen glesnade. Nu är det kväll, och solen skiner från en klarblå himmel. Och det är riktigt varmt igen. Termometern visade nyss + 25 grader.

Konstigt väder vi har.





Kram på er!

Semester = ledig ???

Hos oss är det alltid min man som klipper gräset. Jag har gjort det några gånger. Vi har båda gräsallergi, men jag är värre än vad han är.

Men, när det kommer till trimmern, att putsa till kanter mot land, husvägg, rabatter och altanen. Då är det jag som sköter det. När mannen ska göra det, så funkar det aldrig. Ni kanske känner igen det, tråden trasslar, och antingen åker inget eller allting ut. Men när jag gör det, då funkar det riktigt bra.

Och det är jag som vill ha det gjort. Det är jag som ser skillnaden som det gör, det där extra lilla putsen. Alltså är det jag som får köra med trimmern.

Vad händer? Jag blir ruskigt allergisk, nyser och snorar och det kliar i halsen och i ögonen. Jag får ont i axlarna (fel höjd, jag är för kort eller trimmern för lång), ont i ryggen, det skakar i armarna och gör ont.

Typiskt. Jag vill, vill, vill ha det så fint som det blir när jag kör med trimmern. Men är det värt det? Jag orkar inte riktigt. (Eller, egentligen är det min kropp som inte orkar, det gamla skrället. Reparerad och justerad som jag är överallt).


Som ni förstår har jag i dag kört med trimmern. Innan dess hade jag stått framför morgonteven och strukit en stoooor hög. Och efter trädgården gick jag in och bakade bullar. Eller vetelängder. Jag gör oftast vetelängder. Mitt i detta hann jag plocka potatis, koka den, plocka sallad som tvättades och skars och servera lunch till min man (som jobbar hemma idag). Det blev sill, gräddfil och nypotatis. Sommarmat, eller hur? Jag har också plockat lite rabarber, för jag tänkte göra en paj eller nåt tills i kväll.

Men nu blir det paus en stund. Jag har ju i alla fall semester, eller hur??

kram på er!

En vän.

Jag har en vän, som inte bor i Sverige längre. Hon har ett par år kvar till 40, men hennes sambo är nog 5-10 år äldre än henne. Han ha en son, som är runt 20 år. Hon har inga barn.

Häromdagen skrev hon på facebook, att hon inte kunde sova, och därför lyssnade på sommar i P1. Men det hjälpte inte, hon somnade inte. Jag skrev tillbaka till henne, att det var ju ett underbart program (Klara Z, jag skrev om det förut). Hon svarade då, att ja - det var det, och kanske därför hon inte kunde sova. Oj, tänkte jag. Kanske har hon samma "problem" som vi? Mitt svar till henne var snabbt. Jo, jag tyckte det var ett bra program, och igenkännings-faktorn var mycket hög. Just det svarade hon inte på, men undrade om vi kunde ses när hon kommer till Sverige om några veckor...

Tänk. Det här med ofrivillig, oförklarlig barnlöshet - det är inget man pratar om.

Synd. För det kan hjälpa att känna att man inte är ensam. Att det finns fler som kämpar med samma tankar, och samma känslor.

Det är snart ett år sen vi gjorde vårt fjärde försök. Det försök som kändes så rätt, det kunde inte gå fel! Men det gjorde det. Missfall i vecka 8. Igen. Annars hade vi väl haft en liten tvåmånadersbebis nu...

Nä. Det hjälper inte att grunna på det, att tänka så. Men tankarna vandrar dit de vill, ibland.

G'natt med er, och en kram till er som läser!

Prata om barnlöshet.

Har just lyssnat på Klara Zimmergrens sommarprogram i P1.

Underbart!! Lyssna gärna på det!
Det finns kvar på Sveriges radios hemsida, där alla andra sommarpratare finns.

Hörni, det är så otroligt viktigt att vi pratar om det här - att vara ofrivilligt och oförklarligt barnlös är inget att skämmas över.

kram!

Helgens.... vigsel och fest

I mitt förra inlägg varnade jag lite för alla nyfikna undringar...

Och visst blev det så.


Dessutom satt vi vid mindre, runda bort. Åtta vid varje. Alltså hinner man prata en hel del med åtminstone sju andra. Vid mitt bord hade alla utom jag, två barn. Och barnen var mellan 4 och 8 år gamla. Det var mycket barnprat, som ni fattar....

Och jag var helt utanför.

Till slut kunde jag inte låta bli, så när en av tjejerna frågade om vi hade barn, så sa jag rakt ut, att "nä det har vi inte. Vi är ofrivilligt och oförklarligt barnlösa. Det betyder att det inte är nåt fel på nån av oss, men att längtan efter barn är otroligt stor. Men det blir inget barn." Och innan hon skulle hinna komma med sina förslag på adoption, ivf, och familjehem så berättade jag att vi gjort många försök med ivf, jag blir gravid, men så får vi missfall. Som sista klämde jag i med att det har varit två år som varit oerhört tuffa och slitsamma, men nu vet vi i alla fall hur vi har det. Men att vi har det bra som vi har det med varandra, och nu kämpar för att förstå och fatta.

Då blev hon tyst.

Jag tänkte sen, att det inte är hennes fel, jag kanske inte så brutalt skulle ha "blottat oss". Men nu gjorde jag det, och så slapp jag barnpratet sen. Jag brukar inte så öppet berätta om det. Inte när så många okända lyssnar.... Men, va fan. Det är ju sant!

Nu ska jag ner till optikern och lämna in glasögonbågarna som vi provat, min man och jag. Vi har - till slut - bestämt oss. Men det är inte lätt att välja...

kram på er!


PS Förresten, vigseln var underbar, brudparet var vackra, och kärleken strålade om dem! Och festen var rätt kul också. Roligast är som vanligt att träffa släkten. Vi bodde på samma hotell, så vi hann träffas alla 16 både till lunchen på lördagen, och frukosten på söndagen. Mys!