Sprutorna.

Jag tycker inte om att ta sprutor. Och jag tycker verkligen inte om att ta sprutorna på mig själv. Men det går ändå. För att jag måste.

Igår tog jag sprutorna, båda två, när min svägerska var och hälsade på. Hon tyckte inte det var obehagligt eller så, utan ville gärna se och höra hur det går till. Och det kändes bara bra. Då blir ju det som jag håller på med viktigt.

Jag får ont på stället jag stuckit, en kvart efteråt ungefär. Det gjorde inte ont när jag tog de första sprutorna, utan det har kommit nu. Men det försvinner ju i alla fall. Ikväll ska jag inte vara hemma när det är sprutdags. Det är dumt, men inget att göra åt. Bara att bära med sig, och försöka hitta nån avskilt lugn plats (toaletten, kanske?) där man kan få vara ifred en stund.

Idag måste jag förbereda jobbet i morrn. Dumt när man måste vara borta så mycket. Jag ska ju till min DL i morrn, på ny äggräkning. Den arbetstiden  behöver jag egentligen inte ta igen, för jag kan ta ut kompledigt. Men - arbetet måste ändå göras!! Lite dumt ju...

Så, nu ska jag kvickt borsta tändera och bädda sängarna. Sen ska jag jobba lite!

kramkram