tag:blogger.com,1999:blog-14601854337500228112024-02-08T16:12:50.299+01:00Upp. Och ner.En ganska vanlig fru. Eller... När jag väl hittade mannen jag älskar, så kanske det är försent? Hjärntumörer som var elaka, när jag var 28 år, gjorde det omöjligt att bli gravid. Men, efter 8 år hände nåt.... Det började komma tillbaka lite hormoner. En ny fråga väcktes, skulle jag kunna bli mamma i alla fall? Eftersom mitt landsting tyckte jag var för gammal, så fick det bli privat vård. IVF. Men vad hände?
Vi fick inget barn med IVF. Kan vi bli familjehem då?? Livet = Upp. Och ner.Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.comBlogger499125tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-86679819379890192112018-12-18T15:12:00.001+01:002018-12-18T15:12:12.473+01:00Oj. Så fort tiden går ibland....Oj.<br />Så fort tiden går ibland....<br />
<br />
Min blogg är inte riktigt lika prioriterad som den var tidigare. Den har hjälpt mig oerhört mycket. Men kanske har den spelat ut sin roll nu?<br />
<br />
Jag trivs bra med livet. Det funkar. Jag mår bra. VI mår bra.<br />
<br />
Eller nej, inte just nu. Jag har varit hemma två veckor med feber. Jag ligger normalt på 37, eller strax under. Nu har jag haft 39,7 i flera dagar. Inte likt mig. Infektion och virus. Men inget penicillin. Och samtidigt som jag kan förstå det, blir jag liiiite sur, för jag vill ju bli frist FORT. Jag måste jobba!!!<br />
<br />
Nåväl, nu känns det som om jag är på bättringsvägen faktiskt.<br />
<br />
Och snart flyttar vi in i vårt nya hus. Det är bara såååå spännande!! Jag längtar och väntar, längtar och väntar. Funderar och planerar. Men vi ska fira jul och nyår först, SEN börjar vi packa och fundera lite mer.<br />
<br />
Barnlängtan då? Den finns kvar. Men jag håller den i schack, tycker jag. Insikten är väl att det aldrig nånsin kommer att gå över.<br />
<br />
Nu när jag legat sjuk här så länge, så har vi kommit rejält efter med julplaneringen. Men det ordnar sig nog. Jag var ute i god tid med mina julklappar, så jag har bara lite grand kvar. Och många paket att slå in, men det orkar jag nog. Sen, nån dag. :) Det blir nog ingen julgran i år, men.... Och inga pepparkakor eller lussekatter har vi gjort heller. Men man överlever det. Det blir en tom och tråkig jul, kanske? Men vi har ju varandra.<br />
<br />
God jul på er och ta hand om varandra!!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-919081159906393432018-06-12T15:50:00.001+02:002018-06-12T15:50:18.801+02:00Nya bekantskaper, berätta igen.Att det ska vara så himla svårt att fatta...<br />
<br />
Jag har en ny frisör. Igen. Jag gick hos samma tjej i 12-15 år, men sen slutade hon. Vart tar man vägen då?? En annan tjej på samma salong flyttade till en annan salong. Jag följde med henne. Nu har hon också slutat. Alltså är jag utan frisör igen!<br />
<br />
Min frisör är för mig väldigt personlig. Min goa frisör som jag hade så länge, hon visste ALLT! Hon förstod varför mitt hår var så risigt, när jag åt alla hormonerna mm under IVF-tiden. Hon visste, förklarade och accepterade.<br />
<br />
Och idag klippte jag mig hos en ny tjej. Och jag måste förklara allt. För vad pratar man om? Jo, barnen. Skolavslutningen. Sommarlov. Jag var tydlig. Jag sa, som jag brukar, att vi är oförklarligt ofrivilligt barnlösa, och lite om vad som menas med det. Jaha. Hon lyssnade, men jag tror inte hon tog in det. För vi fortsatte prata om... ja, barn. "Jaså du jobbar som musiker, jag tänk när mina barn var små, vi gick på babysång och så roligt det var, tänk var barn är musikaliska och rör sig till musiken snabbt, har du också upplev det?" osv osv.<br />
<br />
Ja, ja. Det blir nog bra så småningom.<br />
<br />
Jag har inte gjort något mer i dag, än varit hos frissan. Min moster tittade in en sväng på förmiddagen, och det var trevligt. Lite kaffe och prat. Sen åt jag lunch. Sov en halvtimma i soffan. Skönt. Nu är det eftermiddag, snart dags att börja med middagen....! Idag ska jag göra ost- och skinkpaj. Gott, tycker jag. Och bra för det blir matlådor av det. Egentligen skulle vi haft lax idag, men den var slut i affären i går. Mycket som var slut. Inga citroner, ingen pommes stripes, ingen glass.... Allt var billigt denna veckan, men man blir lite irriterad när de annonserar om det, och så har de det inte. Nåja, får bli lax en annan dag.<br />
<br />
Lite skönt att den värsta värmen lagt sig. Så många dagar med så mycket värme är för mycket. Jag tycker ju 25 grader är lagom. Och 30 är för mycket. Men så mycket regn har vi inte fått. Det är visst lokalt, för inte så långt härifrån hade de fått ordentliga skurar. Det kanske kommer till oss också.<br />
<br />
Nähä. Middag var det.<br />
<br />
Ha det gott,<br />
<br />Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-72833159765740762462018-05-30T17:06:00.000+02:002018-05-30T17:06:31.279+02:00Vi har satt en punkt.När allt var som rörigast, mest och stressigast fick jag ett telefonsamtal. Jag var ledig, vi var och tittade på ny bil. Då började mobilen ringa, det gällde ett jobb jag skulle göra om tre veckor. Jag ville inte svara, inte koppla på jobbet. Fyra dagars ledigt är så gött att få vara just ledig.... Men telefonen ringde, och sen började hon messa. Det hände ett par saker till, så när vi kom hem, bröt jag ihop. Det blev för mycket. Jag jobbar hårt för att inte låta stressen ta över... Men ibland motarbetas jag...<br />
<br />
Det här andra telefonsamtalet var från en socialtjänst. Vi anmälde oss till dem för 4-5 år sen, men inget har hänt. Nu hade de bytt personal, och undrade om vi var intresserade. Sen började hon fråga ut mig, om vilka vi är, vad vi jobbar med, tycker om, vad vill vi och vad tycker vi osv. Jag blev helt ställd. Jag måste prata med min man, sa jag. Men det fick jag knappt. Men nu har vi pratat, och jag har mejlat till henne och sagt att vi inte längre är intresserade. Det var så rörigt och jobbigt med socialtjänsten flera gånger, att vi inte tror vi orkar med en runda till.<br />
<br />
Så. Nu är det slut på familjehemsplaceringar. Det blir inga barn hos oss. Aldrig nånsin. Så är det. Punkt.<br />
<br />
<br />
- - - - - - - -<br />
<br />
Men. Det känns rätt okej.<br />
<br />
- - - - - - - -<br />
<br />
<br />
På tal om något helt annat, så tar den här konstiga värmen snart kål på mig. Vad är det för fel på världen???? Så här ska det inte vara. Märkligt.<br />
<br />
Kram på er.... Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-76702565830394540972018-05-21T15:01:00.001+02:002018-05-21T15:01:56.362+02:00Om att vara oförklarligt ofrivilligt barnlös. Fast för alltid.Min man och jag är oförklarligt ofrivilligt barnlösa. Och vi kommer alltid att vara det. Det vet vi, och har vetat ett tag. Vi har verkligen försökt, men det går inte. Så är det med det, på nåt sätt.<br />
<br />
För mig har det blivit mer och mer viktigt att tala om, att alla historier inte slutar bra. De slutar inte lyckligt. De slutar inte med att barnet kommer. Eller barnen.<br />
<br />
Vi fick inget lyckligt slut. Men, vänta nu!! Är vi inte lyckliga nu då? Lever inte vi ett bra liv??<br />
<br />
Joooo!!! Vi är lyckliga!! Vi har det bra!! Och vi trivs med livet!!! Absolut är det så!!<br />
<br />
Men jag tror det är viktigt att tala om vi finns. Vi som inte fått det lyckliga slutet. Vi som hade "allt", utom ett barn.... NÄ nu var jag liiiite ironisk. :) Det är fortfarande viktigt att tala om att vi finns!!<br />
<br />
Vi finns. Vi lever. Och vi har det trots allt bra!!<br />
<br />
Så, när du pratar om att du är ofrivilligt barnlös (för det gör du väl???), glöm då inte att prata om oss som är det för alltid.<br />
<br />
Kram på er i solskenet!!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-26879288496035185802018-05-08T16:02:00.001+02:002018-05-08T16:02:11.156+02:00Maj och försommar. Idag är det helt galet varmt. Det är 28 grader. Men, hallåååå!! Det är bara början av maj än! Men det är alldeles underbart ute!!<br />
<br />
Vår lilla sömntuta till hund, vill gärna ha sovmorgon. Idag tänkte jag överrumpla henne lite. Vi gick iväg kl 9, och gick i en hel timme. Hon brukar inte vilja gå ensam med nån av oss. Vi ska vara båda. Då har hon hela sin lilla flock samlad, eller nåt. Men nu gick vi. Jag hade kortärmat, och shorts. Solen strålade från en alldeles klar himmel, och runt om oss sjöng och spelade fåglarna precis hela tiden. Så ljuvligt!! Och vi gick där, kollade in blommorna, bladen på träden, allt som växer och gror...<br />
<br />
Vi går alltid förbi nya huset. Eller, det är ju bara en tomt än. Men det börjar komma upp fler hus hela tiden. Spännande! Igår var vi på byggmöte, hos kommunen. Tänk, man får lära sig nya saker hela tiden :)<br />
<br />
Jag har pratat med en kvinna, som har hund. Hon och hennes man har precis flyttat in i nya området. Vad jag sett har de inga barn. Annars är det barn i rätt många hus. Och idag pratade jag med en tjej, som flyttar in till jul, hon hade mage... Men det gör mig inte så mycket. Vi bygger ju för OSS.<br />
<br />
I dag har jag ledig dag. Men ska ändå iväg och jobba ikväll. Jag ska vara med på ett möte... Vet inte riktigt vad som förväntas av mig, men det är spännande att få vara med och berätta om vad jag gör.<br />
<br />
Njuter ni nu? Försök ta en paus, andas djupt och bara var en liten stund.... :) Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-78258359593094172372018-04-17T12:03:00.001+02:002018-04-17T12:03:30.040+02:00Tisdagar är bra dagar.Tisdagar är bra dagar. Ja, oftast. I morse kräktes min mans hund i min säng. Sen var hon rätt ynklig och liten ett tag, ville gosa, bli kliad på halsen. Min lilla gosegris. (Ni märkte skillnaden i ägande där va...? Hahahaha).<br />
<br />
Nåväl, nu är sängkläderna tvättade. Och jag har varit och veckohandlat, städat bilen invändigt (inkl tvätt av bilmattor). Hur kan det bli så mycket grus och småsten inne i bilen?? Usch. Nu är den i alla fall ren på insidan. Ett tag. :) Den ska bli ren på utsidan också!<br />
<br />
Och att jag klarade detta är ett mirakel. Och typ det enda jag gör idag. Min rygg är ett helvete. Inte bara ryggen, det är hela bäckenet och höfterna. Antingen är det nya tumörer som spökar, eller så är det ett akut diskbråck. Eller nåt annat. Och inte får jag kontakt med sjukvården heller. Den där fantastiska jättebraiga sjukvården vi har i Sverige. Jo. Ibland så. Men nu har jag haft svårt att få hjälp. Till slut hamnar jag hos en jättegullig läkare på vårdcentralen. Hon bara skakar på huvudet, när hon läser min journal. Hon tittar på mig, och undrar vad HON skulle klara bättre än alla läkare på onkologen och ortopeden...? Ja du. Säg det. Men ett bra jobb gjorde hon. Hon undersökte mig, och skrämde mig lite. Men hon fixade tid till bästa läkaren, och så tre undersökningar på det. Nu hoppas jag få veta, och till och med få lite lindring snart!<br />
<br />
En gång var jag med i radio och pratade om vår oförklarliga ofrivilliga barnlöshet. Jag berättade för min mamma innan. Inte för att fråga OM, utan för att tala om ATT jag skulle vara med. Hon har inte kommenterat det sen. Deras granne hade hört mig och berömde mig och skickade kramar och hälsningar, via min mamma. Men hon har inte sagt nåt själv. Hon som brukar lyssna på radio, inte har svårt att hitta program och lyssna på i efterhand. Jag tar inte upp det själv. Jag har min man. Det är vi två. Vi har varandra, och vi har det bra. <3<br />
<br />
Huset då, undrar ni. Ja nu händer då ingenting för oss. Vi har gjort typ sju miljarder val. Nu ska det förhandlas med underleverantörer, och så småningom bygga ihop huset på fabrik. Till sommaren kommer det resas, och sen behöver de ett halvår på sig att göra klart insidan. Väggar, typ. Måla, tapetsera och sånt. Vi har ännu inte valt kakel, klinkers, färg eller tapeter. Vi lugnar oss lite med det. Huset vi bor i kommer läggas ut till försäljning. Men inte riktigt än. Vi har pratat med mäklaren några gånger redan. Han har flera som skulle kunna vara intresserade, och han har fått vår tillåtelse att prata om huset. Kan vi få till en s k tyst försäljning blir vi bara nöjda. Då läggs inte huset ut till allmän visning, utan vi visar för några som är intresserade. Vi säger det pris vi vill ha, och får vi det så slår vi till. Enkelt uttryckt. Det vore lite skönt att slippa hemnet faktiskt.... Alla ska liksom tittar runt och bedöma vårt hus...<br />
<br />
Nu ska jag vila i soffan en stund. Hittar nog nåt att kolla på teve. Tänk när jag var barn, två tevekanaler, och dagtid var det bara s k skolteve och utbildning. Nu finns ALLT när som helst typ.<br />
<br />
Njut lite i vårsolen nu, det är ju HÄRLIGT ute!!<br />
<br />
kram...Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-27608736033504850412018-04-03T12:01:00.002+02:002018-04-03T12:01:47.268+02:00Var är våren?Oj, så där väldans aktiv blev jag ju inte på bloggen... Jag kände det som om jag var på gång, och ville skriva mer igen. Men, vips så gick det några månader igen... Så var det inte tänkt!<br />
<br />
Vad händer hos mig då? Jo, alldeles för mycket. Och allt ska hända på en gång. Varför säger jag då JA till allt? Det undrar jag verkligen. På tio dagar har jag fått tre rätt stora förfrågningar, och sagt ja till alla tre. Men, varför?? Hallåååååå??? Hade jag inte redan tillräckligt? Min älskade man suckar. Och det gör nästan jag också. Men jag blir väl så oerhört smickrad över att någon frågar efter mig, eller efter mina kunskaper. Och det är bara roliga saker!<br />
<br />
Tyvärr har jag åkt på ett stort smärtskov. Eller vad jag ska kalla det. Jag har ju problem med mitt skelett, och ibland får jag värk. I december hade jag en lång period med värk i ryggen, höfterna, bäckenet och ner i ena benet, knät och fotleden. Inte så konstigt, men det höll i sig länge. Sen försvann det, och det är väl så det ska vara. Nu kom det tillbaka i förrgår. Pang bom, och ONT som tusan. Mycket värre än förut. Alvedon hjälper inte alls, och när jag till natten tar mina älskade reserver, Morfinet, så hjälper inte det heller. Om jag rör mig lite lagom känns det ändå rätt okej. Sitta still är inte bra, eller ligga. Så natten är ett helvete. Idag är jag ledig, så jag kan göra precis som jag vill, ta det lite lugnt. Men i morgon måste jag jobba. Det värsta blir nog att ta sig in i bilen och sen köra till jobbet. Jag tror att det kommer funka bra på jobbet. I morgon är det bara skrivbordstjänst, så det är inga problem. Då kan jag röra mig lite lagom mycket.<br />
<br />
Nåväl. Vi har överlevt påsken också. Och påsken, är nästan som julen, barnens högtid. Känner ni igen det? Det är påskakärringar, påskharar, leta påskgodis och leka påsklekar. Vi firar lite lagom påsk. Jag jobbade bara annandagen, med en stor konsert. Allt gick bra, men jag hade ju laddat för den länge, och verkligen slitit med den. Nu hämtar jag andan ett par dagar, innan nästa konsertprojekt. Men det är ju så roligt! Jag njuter verkligen av mitt jobb!! Det är mer än vad jag kunde säga förut, innan jag bytte karriär helt.<br />
<br />
Huset då? Jo, det händer saker nästan hela tiden. Jag tycker så klart att det går alldeles för sakta. Vi har fått ett inflyttningsdatum, eller rättare en vecka. Och det är inte förrän i februari. Jag menar, hur långt är det inte dit??? Jag längtar nåt så oerhört!<br />
<br />
Vi bygger ett hus för oss. Och bara till oss. I detta hus finns inga färdiga rum, utan vi skapar det vi vill ha. När man flyttar in i ett hus, som någon annan byggt och bott i, är det annorlunda. I vårt nya hus finns inga rum med barntapeter. Det finns inga låga klädhängare i hallen, det finns ingen lekstuga på tomten, osv osv osv. Men, vi bygger så att det skulle kunna flytta in en familj med barn, efter oss, när vi inte vill bo där längre. Vi har vårt sovrum, mycket större än nu. Efter våra behov! Med garderober och klädkammare. Vi gör ett arbetsrum till maken, lite större än det han har nu. Han jobbar nämligen hemifrån den största delen av sin tid. Det är viktigt att han har ett bra rum då, att han har en bra arbetsmiljö och allt det där. Detta rum skulle man kunna göra om till ett barnrum, om man vill. Vi gör också ett gästrum. Detta rum kan man också göra om till ett barnrum om man vill. Men dessa två rum inreder vi inte med rosa eller ljusblått, vi bygger inte in barn i huset helt enkelt.<br />
<br />
Det låter kanske konstigt, men för oss är det viktigt. Huset är för oss, och är skapat efter oss, och våra behov! Vi har även lagt till en altandörr från sovrummet. Detta för att jag enkelt vill kunna skaka och vädra sängkläderna. Vi har ju en liten hund, som är oerhört allergisk mot bl a kvalster. Hon sover hos oss i sängen, vilken ju naturligtvis inte är bra. Därför tvättar vi sängkläder varje vecka, och vädrar helst varje dag. Nu kan vi göra det lite enklare för oss!<br />
<br />
En släkting till oss väntar sitt tredje barn. De har inte berättat för oss. Vad tror de? Att vi/jag ska bli skogstokig och börja skrika och slåss? Hur tänker de dölja detta? Ska barnet bara dyka upp en vacker dag, utan kommentarer? Eller ska de för alltid dölja barnet för oss? Jag blir inte klok på hur folk tänker. Vi är väl alla olika, men vi - min man och jag - tycker det är bättre att vi får veta. Precis som alla andra. Varför skulle det vara någon skillnad??<br />
<br />
Ja, ja. Hoppas det blir lite mer skrivet nu. Nä, jag ska inte lova något, för jag har så oerhört mycket att göra. Kanske lugnar det ner sig lite i juni? Hoppas det.<br />
<br />
Kram på er!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-76307109987115090802018-01-26T17:28:00.000+01:002018-01-26T17:28:26.375+01:00Aktivitet på bloggen.Nu har jag blivit mer aktiv på bloggen igen. Men det känns ovant, konstigt. Blogga? Jag?? Ja, Hönsamaja, det är faktiskt det du gör! :)<br />
<br />
Det händer mycket till vårt hus just nu. I helgen bestämde vi vitvaror till köket. Naturligtvis inte standard, utan tillval.... = dyrare. Och diskmaskinen blir en helt annan, = ännu dyrare. Men, då blir det som vi vill ha det. Vi ska ju inte göra något som vi inte vill ha!! Och vi har räknat med dyrare just på köket.<br />
<br />
Här om dagen var vi köksbutiken, och bestämde köksinredningen. Oj oj oj. Det tog 3,5 timmar, men nu är det klart. Ja, inte kakel. Men resten. Och där är vi olika, maken och jag. Jag tar snabba beslut. Ångrar mig sällan. Han måste fundera. Vända och vrida. Grubbla lite. Så det här var jättejobbiga 3,5 timmar för honom! <3 JAG var ju trött efteråt, så han måste varit helt slut!!<br />
<br />
Vi har också bestämt en massa andra saker; inredning i badrum (dock inte kakel och golv), färg på tak, färg på takrännor (och massa andra saker på taket), golv, fönster (utsidan, insidan, fönsterhylla), garderober, blandare till köket - tvättrum - badrummen, dörrar inne och dörrar ute, handtag till dörrar inne och dörrar ute.... :) Ja, säkert mycket mer som jag inte kommer ihåg nu.<br />
<br />
Men - det är många beslut.<br />
<br />
Jag tycker ju det är roligt, och det tycker maken också. Men, det är för många beslut för honom. Det är liksom inte "hans grej", om ni fattar. Men vi gör det här tillsammans. Verkligen - allt är tillsammans. Och det tror jag är viktigt för vårt äktenskap. Vi är inte bara man och hustru, vi är vänner också. Bästa vänner!<br />
<br />
Vi har andra vänner som åker till fjällen och åker skidor. Och lägger upp foton och filmer på sociala medier hur lyckliga och glada de är. Hela familjen. Barnen skrattar och njuter av skidor och snö. Och jag bara tänker, oj oj oj, vad skönt att vi slipper DEN stressen i alla fall. Idag måste ju barnen erbjudas ALLT. De måste få pröva att åka skidor, utför och på längden. De måste åka skridskor. Åka i pulkabacken. Åka spark. Vinterfiska på isen. Grilla korv ute i snön. Ja, visst är det roliga saker!! Det tycker jag, absolut. Men, för mig skulle det vara en stress, att se till att mitt/mina barn skulle få med sig allt det där, i livets ryggsäck. Ärligt talat, det är inget jag behöver. Det klarar jag mig utan.<br />
<br />
Nu VET jag, med hela min kropp och själ och förstånd, att det är så mycket, mycket mer, att ha barn. Och jag vill nog fortfarande ha barn. Ha någon som kommer efter mig. Men. Nu vet vi, att det inte kommer bli så. Då får man ju gilla läget!! Kanske är detta ett försvar?? Jag vet inte. Bara en liten fundering jag fick. Och snälla, lägg inte in för mycket i detta nu. Se det som en räddningsplanka som jag desperat sträcker mig efter... Inte som ett inlägg i nån debatt!! :) Och detta är bara mina egna små tankar. Jag vill inte provocera någon.<br />
<br />
En annan sak som är bra med att inte ha barn (finns det saker som är bra med att inte ha barn????), är att jag kan fokusera på jobbet. Utan dåligt samvete för barnen. ;) Nu raljerar jag lite igen. Men, det finns ett korn av sanning i detta. Jag tycker ju, att om man har barn, ska man ta hand om dem också. Då menar jag inte att jag skulle sluta jobba, och bara vara med mina barn. Nä. Men, kanske inte fokusera mer på jobbet än på dem.<br />
<br />
Nu har jag bytt jobb, jag gjorde en rejäl karriärsväng, för snart tre år sen. Nu har jag girat lite igen. Men bara 25% av min tid. Men ååååå vad roligt det är !!!!! Jag träffar andra människor, sitter med där det bestäms saker, jag lär mig nya saker! Jag älskar det!! Och jag behöver den utmaningen.<br />
<br />
Det nya jobbet tar inte heller mer tid från min familj. Alltså maken och hunden. (Vi är en familj). För när jag är ledig, då är jag ledig. Det var jag aldrig förr. Som lärare/musiklärare har man förtroendetid, 10,5 tim varje vecka. Den ska du göra hemma. Sen har jag pluggat en massa, större delen av mitt liv. På fritiden. Då är man heller aldrig ledig. NU är jag ledig. Och det är såååå skönt!! Idag åkte jag hem vid lunch, och kände att jag inte ska jobba igen förrän kl 8 på måndag morgon!! Och det är bra. För MIG och för min FAMILJ.<br />
<br />
Vi går mycket med vår hund. Och det är bra för min hälsa. Tänker på vikten då. Det pratas sällan om alla de kilon man plockar på sig vid IVF. Jag plockade på mig mycket. Alla hormoner. Och sex missfall kräver tröstätande. Ja, för jag tröstäter nog. Och belönar med mat. Eller godis eller annat kaloririkt. Och det är dumt. Det är TÄNKET jag måste ändra på. Så nu kämpar jag på igen. Första veckan -1,2 kg. Inte så mycket, jag har rasat mer första veckan, tidigare. Men det är mer än ett kilo, så det är jag mycket nöjd med. Och då äter vi gott, och njuter också! Fredag kväll och lördag kväll är fortfarande lite speciell så där. Det blir alltid glass på fredag kväll. Vår egen specialitet. Vi äter sällan godis, och aldrig chips, typ. Jag som älskar godis. Smågodis - plockgodis, eller vad man vill kalla det. Man jag kan låta bli. Om jag bestämmer mig för det. (men det är inte enkelt alltid).<br />
<br />
Ja, det var lite fredagsprat från mig. Ta det för vad det är, lite småprat, lite babblande. Jag sitter här och vi ska snart börja laga lite mat tillsammans. Så jag är inte hur seriös som helst i mina tankar (=inga drev i debatten nu, tack).<br />
<br />
Hoppas ni får en trevlig helg!!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-19751962744130179902018-01-16T17:34:00.000+01:002018-01-16T17:34:07.987+01:00Livet utan barn.Det är lite spännande att bygga hus. Ja. Det är det.<br />
<br />
Några vet om det, men inte alla. På lång väg alla... I helgen var vi på släktkalas, och fick frågan. Någon hade skvallrat, vem?? Det var bara nära familjen som visste. Och någon mer. Och så på våra jobb. Men de har inga kontakter med våra släktingar. Hur som helst. Bra att det får vara lite hemligt till, tycker jag. Och ni skvallrar ju inte... hahaha...<br />
<br />
Vad jag skulle komma till, var, att när vi berättar att vi ska bygga hus, frågar folk ofta "varför"? Eh. Vadddå?? För att vi vill?? Nä, det räcker inte som svar till dem.<br />
<br />
Svarar vi då, att det är bara vi två, vi har inga barn som kommer efter oss som vi behöver spara till, utan det är vi och vi ska leva här och nu och ha det gott och spännande och bra och .... Då blir det tysta. Många säger att det är bra. Att vi är modiga. Att vi gör helt rätt.<br />
<br />
Och det är klart vi gör rätt, eller hur?? Vi bygger ett hus för oss, som jag sagt tidigare. För våra behov. För vår lilla familj. Två vuxna och en hund. :)<br />
<br />
Vi har varit rätt generösa med att visa ritningarna på huset. Men då börjar alla kommentarer komma. Varför gör ni så och inte så?? Eh, för att det är så här vi vill ha det!! De verkar inte tro att vi har tänkt nånting. Men, om man börjar förklara, jo vi har valt att ge maken ett stort rum som sitt arbetsrum, för han jobbar faktiskt hemifrån. Han har rummet åt norr, för vi vill inte ha sovrummet mot vägen, och så blir det ingen sol där = inte så varmt. Det blir varmt nog ändå av hans datorer. Jahaaa säger oftast folk då. Ja, vi har faktiskt tänkt.<br />
<br />
Äsch, jag ska nog inte skriva mer idag. Jag är inte på nån vidare bra humör, märker jag. Jag är visst lite gnällig... hahaha... .Men inte bitter. Inte idag i alla fall.<br />
<br />
Kram på er!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-84153914534059845832018-01-10T16:00:00.000+01:002018-01-10T16:00:25.801+01:00Nytt år. Nya möjligheter.Jag läser bloggar fortfarande. Flera stycken, som jag har följt länge. Jag letar inga nya. Det har jag inget behov av. Men jag läser andra. Och när jag ändå loggar in, så tänker jag, att jag ska skriva sen. Sen. Sen? Sen! Sen.... :D <br /><br />Och så skriver jag. Och tänker, att nu kommer jag nog igång igen. Men nädå. Nu har det gått låång tid igen. Ursäkta och förlåt!<br />
<br />
Det var nog första nyårsafton, då jag egentligen inte var ledsen. Jag blir nästan alltid det då. Man står där, ska summera året, tänka på allt fint och bra man gjort. Allt roligt man ska göra nästa nya år. Och då tänker jag på allt som vi ville, men som inte blev. Att vi är ensamma nu. Det är bara maken och jag. Det är vi. Men - det är inte så bara!!<br />
<br />
Vi har köpt tomt. Vi har bestämt hus. Vi har fått bygglov. Nästa vecka ska vi bestämma köket. Håhåjaja... Samtidigt som det händer mycket, så händer det ingenting... Det känns jäääääättelääääänge tills vi kan flytta in.... Jag har faktiskt inte njutit så mycket av att göra julfint här hemma i år. Nä, sa maken. Du känner väl att det är sista året. Du är redan på plats i det nya. Och så är det nog.<br />
<br />
Ja, vi bygger nytt. Vi bygger för oss. Ett hus anpassat efter oss. Vad betyder det? Jo, ingen lekstuga eller sandlåda i trädgården. Inga barnrum. Inga låga hatthyllor, tvättfat eller annat. Men, om vi vill sälja huset om 20 år då? Kan det inte bo någon barnfamilj där då? Jo självklart. Makens arbetsrum blir ju såklart ett bra barnrum. Om man byter tapeter och så. Och gästrummet blir också ett bra barnrum. Två badrum. Vi har inte bestämt om vi vill ha badkar i det ena än. Det rum som vi kommer ha som bibliotek/musikrum/storbildsteverum, kan man mycket väl ha som lekrum. Men, det är inte byggt för det från början. Det är byggt för OSS. Som VI vill ha det. Och för mig är det stor skillnad.<br />
<br />
Hoppas ni fått en bra start på nya året!! Jag har börjat lite delvis ett nytt jobb. Jag jobbade i höstas 75%, men har nu gått ned till 50%. Resterande 25 % jobbar jag som kommunikatör, på det stora centrala kontoret. Eller stora och stora. Vi är ca 90 anställda totalt. På min lilla enhet är vi 14 anställda. Men det är lite spännande!! Nu jobbar jag med nya människor, mycket administrativt, men ändå kreativt. Och jag jobbar tillsammans med de som bestämmer ;)<br />
<br />
Kramelikram<br />
<br />
<br />Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-45072488211711536482017-11-19T18:41:00.001+01:002017-11-19T18:41:23.445+01:00Positivt.Jag måste bara berätta en sak, som jag tycker är lite positiv, i alla fall.<br />
<br />
Tidigare har jag berättat att vi kollat lite på att bygga hus. Och att den ena försäljaren frågade om barn, och vi sa nej (och förklarade, det gör jag alltid). Men ändå, pratade hon om närheten till lekplats, förskola osv.<br />
<br />
Vi har nu träffat ett annat husföretag. Vid första träffen frågade även denne försäljare hur många vi var i familjen. Jo det är vi två, och vår lilla hund. Bra så. Vi har sen haft kontakt via mejl och telefon, och även träffats en gång till. Då var vi tillsammans med arkitekten till det hus vi kollar på. Arkitekten har ritat om en del, efter våra önskningar. <b>Inte EN ENDA gång</b> har det varit något problem, eller fråga eller diskussion om vi har barn eller inte. Det gästrum vi planerar är ett gästrum, och inte ett barnrum, eller när barnen kommer hem, eller....<br />
<br />
Det känns rätt bra.<br />
<br />
Tänk att man ska behöva bli nöjd och glad över att bli behandlad på ett bra sätt. Man skulle kunna tro att det är något självklart....<br />
<br />
<br />
Kram på er i snöovädret.... :DHönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-51391040681957297602017-10-22T12:54:00.003+02:002017-10-22T12:54:54.780+02:00SöndagsfunderingarEn söndag sent i oktober. Hösten kan vara så härlig!! Men inte idag. Det är mörkt ute. Mitt på dagen, och vi måste ha lamporna tända inne! Det regnar ute. Inte så där mycket, men lite grand hela tiden. Fuktigt. Rått. De flesta löven har trillat nu. Bara kala, tomma grenar. Det som jag tycker är tråkigt.<br />
<br />
Vi är lediga idag. Båda två. Och inget särskilt på schemat. Skönt. Kunna ta dagen som den kommer! Maken är ute i växthuset och städar ut det sista för hösten. Alltså, typ tvättar av fönstrena på insidan. Nu är det inte klara glasrutor, för det är inte bra i ett växthus. Växterna tål inte fullt solsken hela tiden, utan lite bubbliga rutor är bättre. Vårt växthus är nämligen just det. Ett växthus. Inget uterum med stolar och bord. Nä, här är det fullt med växter!! Så vill vi ha det... :D<br />
<br />
Vi vill gärna bygga ett eget hus. Ett hus som är anpassat efter OSS, efter våra behov. Vi har kollat lite, i många år har vi kollat på färdiga hus. Men nu har vi kollat på tomter och ritningar hos alla de hundratals husföretag som finns. Vi bor ju egentligen bra nu. Men, vårt hus och trädgård, kräver en hel del renoveringar snart. Eller, det måste antingen bytas en balk i uterummet, eller så gör vi om hela uterummet så det passar oss som vi vill ha det. Och då kan vi göra om uteplatsen också, den är lite konstig ibland. Och då när vi ändå närmar oss garaget, så bygger vi om det/river och byggger nytt - så det sitter i hop med huset. Och då är vi plötsligt uppe i mycket pengar. Bara uterummet kostar ca 250 000 kr i material (fönster är inte billigt). Och då kanske det är lika bra att bygga allt nytt, från grunden? Då kan vi ju få det precis som vi vill ha det!<br />
<br />
Vi hade en säljare här på besök häromdagen. Och ja, hon var säljare. Suck. Vi vill ju kunna ställa frågor, kan man göra si eller så? Ändra på ditten eller datten? Tyvärr kan hon inte reservera nån tomt till oss. Det finns en som är möjlig. Säljaren tyckte nog vi inte behövde ett så stort hus, och föreslog hela tiden mindre. Men, det är väl vårt val?? Om maken behöver ett hyfsat stort arbetsrum för han jobbar mycket hemifrån? Och jag kanske också vill ha ett litet krypin, till mitt skrivbord, och symaskin? Och ett gästrum. Och tänk, ett bibliotek... Det har jag alltid drömt om. Eller i alla fall några väggar där vi kan ha bokhyllorna. Säljaren var mycket medveten om, att det bara är vi två. Inga barn. Och ändå visade hon tydligt ut lekplatsen, och där det planeras en förskola.... Eh. Det struntar vi i. Men, vi är ju inte normen. Och det gör lite ont.<br />
<br />
Det är dyrt att bygga hus. Tomt kostar pengar. Men samtidigt, om vi nu bygger ett hus, det är liksom en gång i livet, känner jag. Då måste det ju få bli som VI vill ha det, eller hur? Vi är vuxna, och lever våra liv för fullt. Det kommer bara vara vi två. Vi får inga barn, ingen som kommer efter oss. Varför ska vi inte ta hand om våra pengar och leva bra NU då? Det hjälper ingen att spara pengar på hög. Ett av våra s k motton (som vi fått från kuratorn efter alla missfallen) är just, att vi lever i nuet. Det försöker vi verkligen göra.<br />
<br />
Det andra mottot, eller meningen, som vi fick med oss är, att vi har varandra och vi har det bra. Och det säger vi också till varandra rätt ofta. <3<br />
<br />
....<br />
<br />
Tvära kast nu. Min släkt bjuder in till julkalas. Förr hade vi alltid en söndag då vi träffades och åt julbord ihop. Ofta på ett ställe där vi fick ett eget rum, och vi kunde umgås, äta och prata. Nu är det ändrat, med fokus på barnen. Det är knytkalas, så att även barnen ska kunna äta maten (!!!). Vi är hemma hos någon, eller hyr någon lokal. Det är lekar för barnen, julklappsutdelning och tomten kommer.<br />
<br />
Min erfarenhet (som lärare i många många år) är att barnen idag är lite trötta på allt sånt... De vill vara hemma, och fira jul i lugn och ro. Med egna traditioner. Nu firas det i skolan, med fotbollen, på fritids, med mor- och farföräldrarna, med grannarna och med kompisarna. Och för inte tal om alla Luciatåg... Jag tror det är bekvämt för oss vuxna att göra ett litet knytkalas. Jag tycker inte om det. Det passar inte mig, eller oss, alls. Så vi struntar i att gå. Men, kan man verkligen det? Ja, kära Hönsamaja. Det kan man!!! Man kan välja bort sånt som gör en ledsen. Som som förminskar dig. Och, vi har varandra, och vi har det bra.<br />
<br />
Jag har tidigare skrivit om julen, och hur tungt det kan vara. Just för att en del säger att det är BARNENS högtid. Struntsnack! Jag kan väl också njuta av julen??<br />
<br />
Ja, ja. Lite funderingar en söndag i oktober. I höstrusket. Nu kanske jag ska fixa lite lunch till oss? Eftersom maken är ute och jobbar, så känns det som om lunchen hamnar på mig i dag.... Eller så sitter jag kvar här i soffan lite till.... Framför brasan.... Och vovven jämte mig.... Mys!<br />
<br />
Ta hand om varandra!!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-83898206490096881252017-09-11T15:21:00.000+02:002017-09-11T15:21:16.202+02:00Förlåt.Okej. Förlåt för att jag inte skrivit något på så otroligt länge. Det längsta uppehållet som jag har haft i bloggen, tror jag. Det var inte meningen. Förlåt!<br />
<br />
Jag har nog tappat de få stackars läsarna jag hade.... Fast ni var (är?) rätt många i alla fall...<br />
<br />
Våren gick, och sommaren kom och gick. Och hösten kom. Fullt upp hela tiden. Jag tog min examen i juni. Jag läste på deltid i två år (50%), något som brukar ta 2,5 år på heltid.... ;) Men mycket hade jag nytta av att ha lärt mig tidigare. Och sen var jag flitig, och ambitiös och ivrig. Jag VILLE bli klar i juni. Samtidigt var det ett blandad känsla, när jag väl var klar. Jag tänkte ungefär: "Oj då, det gick?!"<br />
<br />
Så en vecka i början av juni var vi i London. Vi brukar åka dit varje år, men mer på hösten eller våren. Nu ville vi ha lite varmare, tänkte vi. Jaså? Det hade inte varit så varmt i London sen 1977, vi hade 34 grader varmt.... Om man är på stranden eller vid en pool är det helt okej, men inte i en storstad.... I hotell utan aircondition....<br />
<br />
Sen jobbade vi några veckor, och så var vi lediga fyra veckor tillsammans. Då passade jag på att kidnappa min man!! Han fick ett "brev" kvällen innan, där det stod att vi skulle åka kl 6.45 nästa morgon, vara borta tre dagar - packa snygga och lite sköna kläder!! Vi åkte buss och tåg, och hamnade i Malmö, och var en dag i Köpenhamn. Riktigt trevligt - och han blev nöjd och överraskad!!<br />
<br />
Vi har varit en del i svärmors sommarstuga, och så på Öland förstås. Härligt med sommar!! Även om vi nog väntat lite efter den där riktiga värmen.... Alltså sommarkvällarna? Har vi suttit ute och njutit nåt...? Nja, inte så mycket som vi brukar, tyvärr....<br />
<br />
Vi hade sparat en veckas resa till i slutet på augusti. Vi tog bilen och körde ner i Europa. Vi var på Formel 1 i Belgien, en dröm för oss båda. Sen blev det turistande och öl-botaniserande resten av tiden.... En otroligt härlig och underbar resa!! Vi har så kul ihop, min man och jag!! Få äta ute, dricka och äta gott, bli lite bortskämd.... Pyssla om lite.... <3 Vi behöver det.<br />
<br />
Nu är hösten här, känns det verkligen som!! Jobb och jobb igen. Jag jobbar nu 75% fram till jul, sen får vi se. Så "mycket" har jag inte jobbat på många många år känns det som.... När vi började med ivf'n jobbade jag 75% (har ju med mig en sjukersättning på 25% pga hjärntumörer). När det var jobbigt med IVF och det till slut inte gick som vi ville, pausade jag lite och jobbade då 50%. Och till slut sa jag upp mig. Och så började jag läsa, och då jobbade jag ju redan 50% på nya stället. Så egentligen har jag ja haft mycket mer nu.... Men det har varit så oerhört roligt!!!<br />
<br />
Barnlängtan då?? Jodå, den finns kvar. Jag har väl kommit till insikt med att den aldrig försvinner. Men jag kan hålla den under kontroll.... Min syster har en ljuvlig liten ettåring, och vi har umgåtts jättemycket under våren och sommaren. Min syster släpper inte riktigt in mig.... Jag har inte fått byta blöja, t ex :D :D :D. Min svägerska och min bror lämnade med glädje över sina tre barn! Men min syster har sin dotter väldigt nära sig själv.... Det var riktigt tufft för henne som mamma att lämna på förskolan.... ;) Och där kan jag som pedagog och med en massa erfarenhet från förskola och förskola inte säga nånting!! För jag har ju inget eget barn..... Men det skulle min syster aldrig säga. Men det är ändå så på nåt vis. Jag hade så gärna velat bli gudmor till denna lilla tjejen, men det blev inte så. Jag skrev en sång till henne, som jag sjöng på dopet i stället.<br />
<br />
Jaha. Ledig dag idag. Har klippt häcken. Sen var jag trött.... Hahahaha!! Är man ledig en helg, då vilar man, för det är ju i alla fall helg. Är man ledig en veckodag, då arbetar man och gör en massa olika saker.... Lite dumt.<br />
<br />
Tack för att du läser!! Jag tittar ju in här ganska ofta, och försöker svara på era kommentarer - så kommentera gärna!!<br />
<br />
Lev väl!!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-51393997255560887912017-03-27T09:30:00.000+02:002017-03-27T09:30:33.833+02:00VårstressAlltså, jag vet att det var riktigt länge sen jag skrev nu. Men. Ja, vad ska man säga? Livet går vidare?<br />
<br />
Det gör ju det. Livet. Går vidare alltså. Men samtidigt är jag inte klar med vissa saker. I helgen var vi på ett syskonbarns dop. Tungt. Eller.... Otroligt roligt och barnet var glatt och skrattade och busade typ hela tiden. Det var ett otroligt vackert och fint dop. Roligt dop. Men, så finns den där lilla lilla taggen i hjärtat kvar. Jag sjöng. "Handens fem fingrar" av Peter Le Marc, men så som Lisa Nilsson gör den. Texten är otroligt vacker. Men jag sjöng "... du är mitt kött och blod...." och såna saker. Jag kommer aldrig få något efter mig. Få någon som för mitt kött och blod vidare. Mitt arv. Mina gener. Och det känns fortfarande tungt vissa stunder.<br />
<br />
Nåväl. Det är fullt ös på skolan. Jag har så mycket att göra, och stressar, och mina axlar sitter uppe vid öronen nu. När jag äntligen och till slut kom i väg till min massage, fick jag lite skäll för att jag väntat så länge. Men jag hinner ju inte! Jag har en låsning på vänster sida vid nacken. Dumt. Inte undra på att jag är stel, har ont och vaknar med huvudvärk. Så nu ska jag kolla om sjukgymnaster kan hjälpa mig. Man behöver inte remiss längre, utan kan ringa och beställa själv. Tänkte kolla det.<br />
<br />
Det är bra när jag får mycket att göra. För då får jag mycket gjort. Så funkar jag. Men, nu har jag alldeles för mycket. Det har gått för långt. Jag blir istället sittande passiv, och det händer ingenting. Det är väldans dumt. Helgen som kommer är vi hemma och är lediga. Sen är det något var enda helg till midsommar.... Någon helg jobbar jag, vi ska till Stockholm, jag ska iväg med skolan, jag ska iväg med kören.... Jag behöver lite lugn och ro. Jag behöver få andas. Så jag måste hitta några andra stunder, då jag faktiskt är lite ledig. Lite ensam. Får andas lite.<br />
<br />
Det kommer ordna sig. Det är bara lite motigt innan jag hittat vägen dit, jag måste gå.<br />
<br />
Och så är det vår ute. Massor av nya "måsten". Plantera blommor i krukor på trappan och på baksidan, penséer och påskliljor. Men än så länge är det minusgrader på natten, så jag vill vänta någon vecka till. Sopa garageuppfarten och trottoaren, för snart kommer sopmaskinen på gatan. Och när den har varit ska jag putsa fönstrena (ingen idé innan, den dammar så gräsligt). Klippa häcken på framsidan (ska göras på vårvintern, och det kommer redan knoppar - aaaahhh.....). Det är egentligen väldigt roligt, och rogivande att pyssla med huset, eller framför allt med trädgården. Men just nu känns det som ett tvång. Ett påhäng. Kanske blir roligare sen, när det lugnar ner sig lite igen....?<br />
<br />
Nähä. Det är min pluggdag idag. Och jag är sen i starten, den där sommartiden ställer till det för mig....<br />
<br />
Ha det gott, ni trogna som läser!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-46026789270858083422017-01-15T15:38:00.002+01:002017-01-15T15:38:57.128+01:00Nytt år. Januari. Vinter. Kallt. Oxveckorna.<br />
<br />
Men lite mer energi, det blir ljusare ute för varje dag. Snön lyser upp det! Ny termin, nya lektioner. Nytt schema även på jobbet.<br />
<br />
Ja, det känns rätt okej.<br />
<br />
Vi har klarat av jul och nyår. Jag kan inte säga annat än att julen var bra. Det blev julklappar och julmat. Vi hade gran inne, det funkade med vår valp. Hon drack vatten en gång, sen var det bra. Även om hon var lite intresserad. Men vi hade ingen tomte. Och jag fick inte gå min lilla vanliga runda med syskonbarnen.... Vi firade inte julen med dem. Vi var hos makens mamma. Där är ingen rädd eller allergisk. Och inga småbarn. Det gick bra, fast lite konstigt var det.<br />
<br />
Nyår gick också bra. Maken har "alltid" firat med samma kompisgäng. Och jag kom med in i det gänget. För några år sen försvann en av kompisarna, hans nya fru passade inte riktigt in. Förra året blev vi liksom aldrig bjudna.... Jag skulle sjunga på en vigsel på sen eftermiddag/tidig kväll, och då tyckte våra vänner att det var bättre vi stannade hemma. ...? Eh. Ja. Så det gjorde vi. I år frågade vi hur vi skulle göra, om det var okej att ta med vår valp osv. Och nu var vi välkomna ;) Och det gick jättebra med valpen. Hon var lite orolig, eftersom det var en ny plats, och nya människor. Vi var ju bara åtta, så vi var ju inte så många. Hon brydde sig inte ett dugg om fyrverkerier och smällare. När det höll på som mest, satt hon full fokuserad framför akvariet. Ljuset var släckt och vi hade hängt en handduk över. Så hon såg inte den stora guldfisken. Men, hon tyckte nog det var bäst att kolla hela tiden, för säkerhets skull.... <3<br />
<br />
<br />
Jag har haft jullov, och det var skönt och välbehövligt. Förra veckan körde det ihop sig, så jag åkte aldrig till skolan. Men nu är jag klar/håller på med läxorna, så jag ska åka dit nu i veckan som kommer.<br />
<br />
Jag bråkar lite med mina sjukhus. Jag har nämligen ont. Alldeles för ont för att det ska vara som vanligt. Och foten är värst. Surfoten. Tycker inte om den. Men, jag har fått tider till min bra läkare, så jag får väl vänta och se.... Ett par veckor kvar bara....<br />
<br />
Min syster som fick barn har varit iväg i en månad, nästan. Utomlands. Hos hennes mans äldsta dotter. Och vi har haft tät kontakt på Messenger hela tiden. Jag har skickat foton på jul och vinter i Sverige. Hon har skickat foton på dem, och på vad de har gjort. Det känns som om vår relation är mycket mycket bättre nu. Ska jag vara ärlig är den bättre än på många år. Men jag har gjort en reflektion. Hon skickar bilder på sitt barn. Jag skickar bilder på vår hund. Och vår hund är ingen ersättning för ett barn. Hund hade vi säkert haft ändå, det vet vi. Men, det känns som en jämförelse. Konstigt......<br />
<br />
Relationen till mina föräldrar är bra, men inte som den varit förr om åren. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men något är det. Kanske har jag lämnat hemmet nu, för min make? Hahahha.... Nä jag bara skojar.<br />
<br />
Idag fick jag en lugn, ensam förmiddag. Fick tid till mina läxor och min skola. SÅÅÅ bra!! Sen gjorde jag god lunch, och så gick vi ut en längre promenad i solen. Härligt med bara 3-4 minusgrader, och strålande sol. Vår lilla vovve ville faktiskt gå också! Fast det var halt. Gångvägarna är oftast lite grusade, men ibland går vi en bit på gatorna, i villaområdet. Då är det bara is.... Men det var en skön promenad i alla fall.<br />
<br />
I hela december har vi slarvat med maten. Eller, vi har ju ätit. Men bara gott. Utan att tänka på nyttighet eller kalorier.... Vi har ätit massor av skumtomtar. Smällt i oss flera chokladkartonger. Glögg och pepparkakor. God mat. Alltså, inga hämningar. Men, på trettondagen var vi på sista kalaset. Makens moster fyllde år = julmat, efterrätt, massor av kakor och tårta, samt godis, godis, godis. Innan det kalaset var avklarat var det inte lönt att göra något. Men NU kör vi! I alla fall jag. Jag använder mig av Viktklubb på nätet. Det har hjälpt mig förut. Passar mig så bra. Första veckan avklarad, och det har gått så mycket bättre än jag trodde. Suget finns där ibland, självklart. Men, det har räckt med någon frukt, kaffe eller te. Eller att jag distraherar mig och gör något så jag glömmer bort suget.<br />
<br />
Hoppas verkligen jag klarar hela våren..... och lite till. Det är fortfarande många kilon som kom i samband med IVF'erna. Suck. Nu ska de äntligen bort!!<br />
<br />
Hoppas ni har det bra.... :)Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-6485929376291515482016-12-16T09:35:00.000+01:002016-12-16T09:35:36.283+01:00Trött.Jag är så trött. Och oerhört stressad. Jag undrar när jag var så här stressad senast??? Kan inte minnas. Borde ha varit när jag jobbade som musiklärare, och hade flera Luciatåg, skolavslutning samt betygssättning samtidigt. Men nu är det mycket. Alltså.<br />
<br />
Det kanske också beror på att det är saker som är nya för mig. Många av dem i alla fall. Arbetsuppgifterna, menar jag då.<br />
<br />
På skolan ska ALLT vara klart före jul. På en gång. Samtidigt. Och gärna i förrgår. Men, jag har klarat av det, och nu har jag jullov. Jobbar bara 50% tills terminen börjar i januari. Mmm. Just det. "Bara" 50%. Nåja, jag kanske underdrev lite nu..... ;) Men, jag ska verkligen bara jobba 50%. Så är det. Punkt.<br />
<br />
Jag har haft perioder i mitt liv då jag inte tyckt om julen. Ni vet, folk som säger att "julen är barnens högtid". Jassåå??? Vi som inte har barn då? Ska vi bara ge bort presenter till alla barn vi ser då eller?? Och så får inte vi fira jul själva. Tack för den.<br />
<br />
Nu har jag mina syskonbarn, så jag har firat många fina jular de senaste åren. Många guldstunder. Vi brukar gå på tomtejakt, ni vet efter KalleAnka, och innan det är så mörkt att tomten verkligen kommer.... Vi har spanat med ficklampor, letat spår och tecken. Vi har hittat spår (ja, det är sant!), en tomtemössa, och faktiskt tomtens skägg som fastnat i en buske.... Goa fina barn, och så jag. Vår egen lilla stund.<br />
<br />
Men i år blir det inte så. För första gången i hela mitt liv, ska jag fira julafton utan att träffa mina föräldrar. Hur ska det gå??? Nä, jag bara skojar. Det är inte så allvarligt. Och vi träffas på juldagen. Jag klarar mig utan dem. :) Vi ska nämligen fira hos makens mamma, med hans syskon och moster och morbror. Där är ingen varken rädd eller allergisk för hundar. Så hon får var med!<br />
<br />
Idag är jag egentligen ledig. Men, måste spela en massa och öva idag. Jobbar både lördag och söndag. Ska sjunga en del solo också. Roligt, men kräver ju lite förberedelse. Nästa vecka är liiite lungare. Har EN julklapp kvar att köpa. Vad ger man till en tioårig tjej för ca 150-200 kr? Hon får ett par trådlösa hörlurar, men de var billigare än vad de andra får (och det måste ju vara rättvist, eller hur? hihi).<br />
<br />
Kram på erHönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-75148553522548637242016-11-23T09:55:00.000+01:002016-11-23T09:55:11.853+01:00Var sak har sin tid.Idag jobbar jag kl 11-19. Lite ovanlig tid för mig. Jag gillar bättre att jobba 8-16. Kommer förmodligen vara helt slut när jag väl kommer hem ikväll.... Men eftersom maken och vovven åker iväg kl 6.20, var jag uppe tidigt idag. Det blev en lång frukost framför teven, det gillar jag. Med en brasa som sprakar bredvid! Sen har jag faktiskt hunnit med lite bra saker. Jag var ute i garaget och plockade in ett par röda blomkrukor. Jag förbereder mig för helgen, det är ju Första Advent. Igår var jag och köpte mina små röda begonior. De ska vara där i köksfönstren sen, på var sin sida om ljusstaken. Konservativ, jag??? Nja..... hur kan du tro det?? ;)<br />
<br />
De gamla sa alltid, att "var sak har sin tid". Någon påpekade för mig, att det till och med har bibliskt ursprung (men det vet jag inte säkert). Men jag håller verkligen med om det uttrycket. Var sak har sin tid. Varför ska vi ha så bråttom hela tiden??? För några år sen fick min guddotter ett utbrott. Vi var på Maxi, det var någon vecka kvar till Halloween (vilket hon som 7-åring firade på fritids). På ena sidan stod en massa halloween-pynt och på andra sidan var det redan fullt med julsaker, stjärnor och tomtar. "Men!" utbrast hon. "Vad håller de på med?? Man kan väl i alla fall få fira en sak i taget färdigt först??" Och jag håller med henne.<br />
<br />
Det är bra att få vänta och längta lite ibland. Var sak har sin tid. Varför måste vi sätta upp stjärnor och ljusstakar i fönstret redan i början på november? Och sen plocka ner dem på nyårsdagen (i bästa fall). Nä, vänta till första advent. Då får du längta och vänta.... Spänningen stiger. Så mysigt det kommer bli! Hos oss åker julpynt och innegran bort vid trettonhelgen. Ljusstakar i fönstrena och utegran får stå ända till tjugondag knut. Så är det bara, :)<br />
<br />
Min jul kommer se annorlunda ut i år. Men visst kan man ändra sig. Min syster kommer inte hem, med sin lilla familj. De kommer inte förrän i mitten/slutet av januari. Men hon kommer hit till mig på fredag i stället! Då ska vi baka lussekatter, och kanske pepparkakor också. Mysa lite, hon och jag, och lilla dottern. <3<br />
<br />
Jag har fått ett första, preliminärt svar på de två tumörer läkarna hittade i min fot. Det ser ut som om de är godartade. Så tumörerna får sitta kvar ett tag till. De hålls under noggrann uppsikt, och så gör man något åt dem, om de börjar växa, eller jag får mer ont, eller om nåt annat händer. Det var en suck av lättnad. Nu SKA jag fira jul i alla fall. Men inte än. Först är det Advent!<br />
<br />
:)Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-55338267627831350272016-11-14T12:59:00.000+01:002016-11-14T12:59:58.582+01:00Hoppsan, en uppdatering.... Ursäkta och Förlåt att det dröjt så länge sen jag skrev sist. Jag har faktiskt påbörjat ett inlägg, och sparat det. Men inte publicerat det. Nu börjar jag om.<br />
<br />
Först lite allmänt. Det känns konstigt med all snö så här tidigt! År 2010 var det mycket snö, och då kom snön typ 15 november och låg kvar hela vintern. Då pratade alla om, hur länge snön låg osv osv. Nu kom det mycket snö, tidigare. Men nu verkar det försvinna igen. Lite synd, för det blir så ljust när det är snö. Jag avskyr november, just för att det är så mörkt! Det blir mycket bättre när man får tända adventsljusstakarna....<br />
<br />
Jag har träffat min syster några fler gånger sen sist. Vi har till och med varit hemma hos dem. Det var en helg på hotell, som vi behövde så oerhört väl, maken och jag. Utan hundvalp. Alltså hon är det sötaste på hela jorden, men vi uppskattade mycket två nätter utan henne.... ;) I vanliga fall sover hon mellan oss i sängarna. Ja, jag vet. Jag var extremt tydlig med förr, att minsann skulle aldrig någon hund få komma upp i våra sängar.... Eh..... Ja? Man kan väl ändra sig?? Men, om man vill ha absolut noll sexliv och inte mycket närhet längre, skaffa en hund som följer alla steg ni tar. Överallt och hela tiden.... Dessutom är det mörkt, det passar inte maken. Han får inte höstdepression, men något åt det hållet. Jag brukar se till att han tar vitamintabletter, tror det är D som han behöver. Dessutom kan jag ibland ge honom nån ginseng av nåt slag. Någon som har något tips?? Han är trött, trött, trött. Hela tiden.<br />
<br />
Jag har fruktansvärt mycket på jobbet, men det är väldans roligt!! Och samtidigt har jag mycket i skolan.... Jag orkar inte riktigt med, känner jag. Vårt hem förfaller, trädgården raseras.... Nja, kanske inte så drastiskt, men jag känner att jag inte hinner med! Jag har en 25%ig sjukersättning också, så jag är ingen 100-människa. Jag behöver sova lite middag ibland, få ta det lite lugnt en stund på eftermiddagen osv.... Men, förhoppningsvis ändras det, för jag tror att jag är klar med skolan till sommaren. Min chef vill då, precis som jag, att jag jobbar 75%. Tyvärr är det inte hon som bestämmer.... Men, jag hoppas, hoppas!<br />
<br />
Jag brukar putsa fönsterna lagom till advent, för det känns bra, när man lyser upp med adventsljusstakar och stjärnor. Just nu finns det inte alls på något sätt med min planering.... Advent kommer tidigt i år. Jag är inte förberedd, fastän jag längtar!! Jag beklagade mig lite förr-förra veckan, så på lördagen åkte maken och jag ut och högg granris, som vi lägger på rabatterna i trädgården. Jag tycker det ser så ombonat ut, och så skyddar det verkligen några av våra växter mot snön. Det hade kommit lite snö här då, men inte så mycket hos oss. Sen kom snön på söndagen, så vi hade verkligen tur. Nu ligger de där, växterna, inbäddade i lugn och ro, hela kalla långa vintern.... Och det <b>ser</b> i alla fall lite mer ut som ordning och reda.... Jag har köpt en krans som hänger på dörren också. Jag brukar plocka tallris, och ha i en stor kruka på verandan. Lagom att sätta ut nu. Och så till jul knyter jag i stora röda rosetter av sidenband. Men, vi hittade inget tallris när vi var ute. Får be min pappa, han har sina ställen. Det är ju hans skog vi är i! Men, vi hade lilla valpen i sele och löplina ute i skogen, och i snön. För där var lite mer snö än här hemma. Oj oj oj vad hon sprang och busade!! Hon var alldeles lycklig!! Så härligt att se henne....<br />
<br />
Förra veckan var jag borta med jobbet hela veckan. Blir rörigt då. Stackars maken får ta <b>allt</b> hemma.... Men nu är vi i fas igen. Känslomässigt med vovven. Och jag har hunnit i fatt med tvätt och sånt. Ja, jag sköter tvätten hos oss. Bara jag. Och det är självpåtaget. Men vi delar på resten, typ. Valpen hade ju kräkts en natt, på täcket.... Så nu blev det tvättat i alla fall! ;)<br />
<br />
Nu sitter jag här, och har egentligen pluggdag. Men, jag har inte kommit igång än.... Bara lite, lite.... Istället har jag beställt julklappar till maken, på nätet. Två nya sällskapsspel blir det. Vi gillar verkligen sånt! Det finns så mycket nya roliga nu. När jag var barn spelade man monopol och bondespelet, typ.... Vi hade det som fredagsmys ett tag. Vi började spela vid halvsextiden på kvällen. Och så tar det 1-1,5 timme. Den som förlorar får en öl, och den som vinner får laga maten.... Denna ordningen kom till när jag "råkade" vinna en gång, och maken blev lite sur.... Nu är han aldrig sur!<br />
<br />
Det blev ett långt inlägg. Men ville uppdatera lite. Det finns massor av annat att skriva om. Till exempel att jag träffade en tjej förra veckan på jobbresan, som gjort ivf, barnet dog i magen, men de blev spontangravida och då blev maken sjuk i cancer.... Kunde känna igen mig i mycket där. Till och med cancern. Men det är inte maken som är drabbad, det är ju jag. Läkarna har hittat två nya tumörer i min fot. Troligen inte cancer, men det ska kollas upp för säkerhets skull. Känns inget vidare. Det var länge sen jag var sjuk nu....<br />
<br />
Nu MÅSTE jag sätta lite fart!!<br />
Var rädda om er!! Kram kram<br />
<br />Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-2819657412952221942016-09-21T15:22:00.000+02:002016-09-21T15:22:06.169+02:00Tvär vändning.Jag fortsätter på temat, att inte höra till.... ;)<br />
<br />
Min pappa fyller ju år snart. Vi är inte välkomna på den dagen, utan vi får komma kvällen innan. Okej, vi kör på det, kände vi då. Vi har då med oss vår lilla valp, och det skulle vara helt okej. Min mamma frågade så min bror, när han och hans familj ville komma. En av hans barn (som inte är rädd!) har astma och allergi, och ska ju inte umgås med hundar.... De fick välja. De valde då att komma på fredag kväll, när VI är där, i stället för lördag, när resten av släkten är där. Jaha. Nu har ju DE valt, och vi har erbjudit något annat. Min syster kommer inte den helgen.<br />
<br />
Min syster kom nämligen hem förra helgen, lite så där spontant. Min mamma har ju varit hos henne en vecka, och när hon skulle hem, åkte hela familjen med hem till dem. Syrrans man skulle jobba lite här i trakten, så det var ju lite bra att passa på.<br />
<br />
Det har nu ändrat sig lite. Det brukar vara jag som fixar och styr med presenter osv. Nu har min syrra fixat från oss alla syskon, med familjer. Jag ska bara fixa ett kort. Och en blomma från syrran och mig. Brorsan fixar egen blomma.<br />
<br />
När de var hemma, messade hon och undrade om hon och dottern fick komma in och fika, eller hur jag jobbade.... Jag bara..... VA?<br />
<br />
Självklart fick de det. Det var varmt ute fortfarande då, så vi hade dörren ut öppen, och även köksfönstret (vi satt i köket). Jag tänkte att det luftar ju lite, och fläktar kanske ut lite allergier. Hon klagade inte en enda gång. Lite mot slutet snorade hon, det kliade i halsen, och jag frågade. Hon nickade, men sa att det gick bra. Jag fick hålla min systerdotter hur mycket jag ville..... Inget om allergier alls.... Inga skyddande filtar.... Jag hade samma kläder jag haft hela dagen, då jag gosat med vovven, och lyft henne, burit henne....<br />
<br />
Håhåjaja....<br />
<br />
Jag vet egentligen inte VEM som är problemet nu. Min mamma? Min syster - ibland? Min bror?<br />
<br />
Vi får väl se hur fredagens kalas utspelar sig.... Vi tänker då INTE sitta ute med valpen. Hon är lovad att vara med inne, och vara med oss. Så är det. Annars åker vi hem, har vi sagt.<br />
<br />
Spännande.... Fortsättning följer..... :)Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-8533241917257043362016-09-12T09:17:00.000+02:002016-09-12T09:17:37.251+02:00Vi hör inte till.Det har gått några veckor sen sist. Och vi hör fortfarande inte till.<br />
<br />
Vår lilla valp kan vara hos mina föräldrar en stund då och då. Det funkar. Vi har varit hemma hos dem, och ätit middag en kväll. Då satt vi alla ute, men det var ju sånt väder då.<br />
<br />
Min pappa fyller år snart. Lite halvjämnt. Vi får komma på fredagen och gratulera. De andra gästerna kommer på lördagen. "Det är ju några som inte tål hundar, eller som är rädda...." Okej. Vi köper väl det då.<br />
<br />
På torsdag är maken iväg med jobbet på kvällen, och jag jobbar då. Så min pappa får ta hand om valpen. Han är jätteglad för det! Hur de sen löser det hemma hos dem, det vet inte jag. Och bryr mig inte heller.<br />
<br />
Min syster hörde jag inte av på ett tag. Vi som hade så tät kontakt förut....? Hon var skyldig mig pengar för en blomma, som jag inte heller fick. Hon skulle också mejla foton till mig, som jag ska göra förstoringar av. Fick inte dem heller. Sen bestämde jag mig, att jag mejlar väl då. Och skickar över en ljudfil, på sången som jag skrivit till min systerdotter. Ungefär samtidigt mejlade hon till mig, bad om ursäkt att det dröjt, men att nu hade hon betalat in pengarna, och så skickade hon foton. Jag svarade med vändande post, och skickade ljudfilen. Hon skickade sen lite små filmsnuttar på dottern, något foto och sånt. Precis som vanligt igen. Alltså. Och så tackade hon för sången, det var så fin, hon hade gråtit så.... Och det tror jag. Ingen ironi eller så, nej, det menar hon.<br />
<br />
Kanske är hon som vanligt igen? Hon förstår inte vad hon gör/gjorde? Men visst känns det märkligt när hon lägger upp foto på Instagram då en annan hund pussar och slickar på dottern.... Eh....? Hur var det med allergin egentligen?<br />
<br />
När vi pratade om att skaffa hund (ja, man skaffar hund), så var det ingen som var negativ till det. Tvärtom. Det var nog bra för oss. Och då har vi pratat i flera år, egentligen. Nu är hon, och vi, ett hinder, känns det som.<br />
<br />
Och vaddå, det är ju inte hela världen. Saken är inte att vi har en hundvalp. Saken är, att vi inte hör till längre. Vi ingår inte i samtalet. Vi förstår inte vad de pratar om. Vi kan inte detta. Vi har inget barn. Vi vet inte hur det är. Ja, ni fattar säkert....<br />
<br />
<br />
Jag älskar ju verkligen små bebisar, och saknar min lilla systerdotter. Jobbigt att de bor så långt bort....<br />
<br />
Kramas lite där ute idag!!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-32413803590550480952016-08-22T12:12:00.002+02:002016-08-22T12:12:39.498+02:00Att inte höra till.Min barnlängtan går, som ni ju vet, inte över. Den går lite upp och ner. Som det mesta i Livet, faktiskt. Men, jag har väl ändå känt att jag har det under kontroll. Sen kom en dipp, då jag fick reda på att min syster väntade barn. Jag fixade den situationen bra, tycker jag. Vi hade en trevlig midsommarhelg tillsammans, och jag kände att det kommer gå bra.<br />
<br />
Nu träffades vi i helgen igen. Den lilla flickan, bara två veckor gammal, var med. Såååå bedårande liten och söt!! Kärlek från moster redan från början. Men, jag fick inte riktigt hålla och gulla så mycket. Min syster var inte så generös som jag trott, och så som min svägerska varit med brorsbarnen.<br />
<br />
Vi hade vår hundvalp med oss. Hon fick inte komma in. Plötsligt var min syster så otroligt allergisk. Det var hon inte på midsommarhelgen....? Maken satt ute på altanen med valpen, och vi turades om att sitta inne och äta. Kändes inte bra. Jag försökte styra in samtalet på mina föräldrar (de firade bröllopsdag), och deras äktenskap. Det gick en stund, sen gled samtalet över på bebisar, småbarn, barnuppfostran.... ja, ni fattar. Allt handlade om det.<br />
<br />
Vid tårtan fick jag nog. Det var så tydligt. Vi hörde inte till längre, min man och jag. Jag sa inget, utan gick ut till altanen där maken satt med en slumrande valp i famnen. Mina tårar kom. Vi kramades. Pratade. Han förstår mig, han tycker som jag. Vi hör inte till längre. Vi är så utanför.<br />
<br />
Vi fick sitta där en bra stund, sen kom min mamma ut. Hon hade kanske förhoppningsvis saknat mig? Hon måste ha sett mina tårar.... De rann nerför kinderna på mig.... Kommer inte ihåg vad hon sa, men.... det var väl något om att det var synd vi skulle sitta där ute ensamma. Vi har varandra, tyckte vi då.<br />
<br />
Sen kom femårige brorsonen ut. Han hade ett erbjudande. Han får hundvalpen, och så får vi allt hans lördagsgodis??? Hahahaha..... Han är för söt! Jag förklarade att det är ju JAG som gillar godis, maken är inte så förtjust i det. "Okej då", sa han. "Ni får allt mitt lördagsgodis, och en öl"....<br />
<br />
Vi åkte hem ganska snart efter det. Vi var först att åka. Det brukar det aldrig vara. Jag brukar vara kvar sist och hjälpa till att fylla diskmaskin, evt plocka in i skåp. Ja, ni vet. Hjälpa till. Jag har ju inga barn som måste hem och sova.....?<br />
<br />
Min man fick presentkort på upplevelser i staden min syster bor. Vi berättade det. Men inte fick vi nån inbjudan att bo där...? Vore inte det logiskt, att komma dit och hälsa på samtidigt??? Vi brukar bo på hotell, så vi gör väl så nu också.... Men. Det gör lite ont i hjärtat. Det är ju inte så, att de inte har plats, precis..... <br />
<br />
Usch, det kändes så otroligt sorglig och ledsamt. På lördagen fick alla hålla lilla bebisen. Utom jag. När jag till slut frågade om jag fick, så kom min syster med ett lakan som hon hällde mot mig, så att bebisen inte skulle komma i kontakt med mig. Ifall jag hade hundallergi på mig. Jag berättade då igen (hade sagt förut) att mina kläder var rena, jag hade inte hållit i valpen sen jag bytt om. Men, det räckte inte. Kändes rätt kränkande. Särskilt som min syster kramade om maken, både när vi kom och gick. Och han satt ju med valpen i famnen.....? Dessutom var hennes man en av dem som gosade och gullade hela tiden med valpen. Sen gick han runt med sin bebis, och kramade sin fru.... Men....?<br />
<br />
Nä, jag blev ledsen. Så tydligt kände jag, att vi inte hör till. Min mamma har nu blivit Mormor. Det fick vi höra många gånger. Ja, jag VET att jag inte kunde göra dig till mormor, men jag har verkligen försökt!!!!!!!!! Min mamma ska åka upp till min syster, och bo hos dem ett tag, nu när hennes man börjar jobba. Roligt för dem.<br />
<br />
När vi skulle åka påminde jag min pappa, om att han lovat passa valpen 2,5 timmar när jag måste jobba nu i veckan. Maken var tvungen att vara på jobbet, så det funkade inte. Jodå, det kunde han. Men vips kom min mamma, och sa att det kunde han inte alls! Han hade lovat skjutsa henne! På kvällen ja!!! Vi behöver hundvakt på dagen....<br />
<br />
Naturligtvis undrar jag om jag gjort något fel? Maken säger att jag inte har det. Vi sörjer fortfarande det vi inte fått, både han och jag. På olika sätt, och vid olika tillfällen.... Men, det är ju något som aldrig går över. Är det för mycket begärt att be om lite hänsyn??? Såret är fortfarande öppet och färskt. Det svider och gör ont. Inte riktigt hela tiden, men ibland mer och mer.....<br />
<br />
Jag har aldrig känt så här med min familj. Jag har alltid hållt dem högt. Aldrig sagt offentligt att någon av dem är "dumma i huvet", eller nåt sånt. Men, nu känner jag att det är svårt att försvara dem.... Jag vill inte ha det så.<br />
<br />
Nu är det verkligen bara min man och jag. Och vår kärlek.Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-90997325164808789642016-07-23T12:26:00.001+02:002016-07-23T12:26:25.072+02:00Sommarpaus.Oj. Nu har det nästan gått en månad sen jag skrev sist. Tiden går så fort ibland....<br /><br />Jag har semester nu. Skönt!! Men, jag har ändå två saker jag måste göra på jobbet, under de här fyra veckorna. Maken säger att jag ska sätta upp tiden, och reseersättningen. Det gör jag nog. Tyvärr blir det ju ett avbrott i den här långa ledigheten, som man behöver. Men det får gå. Det är lite speciellt i år. Jag har kunnat välja själv när jag vill vara ledig, eftersom jag är ensam. Min kollega slutade i juni, och det kommer en ny först i september. Så nu plockas det in olika vikarier.<br />
<br />
Det är varmt, här som i stora delar i Sverige. Valpen och jag är inne. Det är skönast. Hon sover faktiskt mest, och det är lite skönt för mig. Maken är ute och plockar bär. Han åkte på morgonen, eftersom det är lite svalare då. Men han är inte hemma än, och snart står solen som högst på himlen.... Hm..... Han har i alla fall med sig vatten, det vet jag.<br />
<br />
En märklig sommar. Vi är ju hemma, och åker inte så mycket. Vi brukar ju göra någon rolig resa, lite längre, men det blir det inte i år, pga valpen. Men vi har redan hunnit med Öland ett par gånger, och ska dit igen. Vi har varit i svärföräldrarnas sommarstuga, som ligger precis vid vattnet i en insjö. Härligt!! Och skönt för valpen, då det inte var så varmt där, som det är hemma. Vi har inte så mycket skugga i trädgården. Vi har ett parasoll vid uteplatsen, och där under ligger hon ibland. Dessutom har vi satt upp ett extra parasoll ute på gräset, där står hennes vattenskål. Det blir lite skugga av några hallonbuskar, och vid häcken. Hon håller sig gärna där. Men, lika gärna kan hon lägga sig och vila, mitt på gräset, i stekande solen..... Men allra skönast just nu, är inne i soffan, när fläkten snurrar.... Hon fick sin tremånadersspruta i går, och kanske är hon lite tagen efter den? För så här mycket brukar hon inte sova....<br />
<br />
Min syster ska ha barn vilken dag som helst. Vi har ovanligt mycket kontakt nu. Det är roligt!! Vi hade väldans roligt ihop vid midsommar. Mycket skratt, och mycket prat!! Hon bor ju nästan 40 mil från mig, och det är väldans långt....<br />
<br />
Undrar vad det ska bli för lunch i dag?? Jag har absolut ingen aning. Och inget står det på matlistan.... Hm. Korv med bröd?? Det är väl gott?? ;) Enkelt och smidigt i värmen i alla fall.<br />
<br />
Jag försöker tvätta idag också. För nästa vecka är vi nog på Öland hela veckan. Det ska målas klart där, och det är "vår" vecka där. Skönt att vara någon annanstans också. Det blir ju en annan vila! Här hemma har vi bara stökat och härjat runt, känns det som. Vi hade stort kalas häromdagen, eftersom maken fyllde 50. Det blir en fest för kompisar och "lite yngre" i augusti. På själva födelsedagen var det ändå fullt hus, med föräldrar, syskon, mostrar och fastrar m fl.<br />
<br />
Nähä. Tvätten, var det.<br />
<br />
<h2>
Hoppas ni har en skön sommar!!</h2>
Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-79527302399324908202016-06-28T10:06:00.001+02:002016-06-28T10:06:48.967+02:00Hundägare.Jag jobbar denna veckan, och nästa. Sen har jag semester. Det är första gången i mitt liv, som jag faktiskt har semester. Som lärare har man ju inte det. Man är livegen, typ. Visst är jag ledig på påsklov och sportlov, men jag kan ju aldrig ta ledigt en vecka i september, då resorna är billigare.... Nu gör jag (nästan) som jag vill. Jag har redan varit lite ledig. Midsommar var min lediga storhelg, så vi passade på att åka till Öland. Härligt, soligt och varmt! Så nu har jag badat. Jag älskar verkligen att bada....<br />
<br />
I lite mer än en vecka har vi nu haft en lite hundvalp. En liten tjej, som först var så rädd och försiktig. Nu är hon busig och kavat, säger ifrån och säger till. Det har fungerat bra, allting. Utom de två senaste nätterna. Då vaknar hon, och är orolig och pipig. Hon somnar inte förrän jag lägger mig i sängen bredvid hennes korg. Och så får hon ligga bredvid mig i sängen lite, tills hon somnat. Sen hamnar hon i sin egen lilla säng igen. Eller, det är en bur ju. Hennes trygghet, om vi åker bort följer den med, åker vi bil, följer den med. Och det underlättar att göra henne rumsren, eftersom hon inte vill göra toalett i sin bur. Idag är jag själv hemma med henne hela dagen. Maken var tvungen att åka iväg idag. Något möte som han var tvungen att vara med på, i egen hög person. Annars kan han sköta mycket jobb hemifrån. Telefon och dator är allt som behövs.<br />
<br />
Jag kan se så mycket jämförelser med barn, och vår lilla hundfröken. Utvecklingen är enorm. Hon lär sig, ser och kommer ihåg. Hon gillar också småkryp och maskar, precis som den lilla tjejen gjorde (sommaren då vi var jourhem och hade två fosterbarn). Men, valpars mage mår nog inte så bra av att äta mask och mossa.... Och det gör väl inte småflickors heller, skulle jag tro. Den lilla tjejen kämpade vi med att vänja av med blöja. Man fick fråga och påminna hela tiden. Det är ungefär samma sak nu. Efter lek, efter mat, när hon har vaknat - ut på gräset och kissa.... ;)<br />
<br />
Just nu sover hon. Jag ska hänga lite tvätt, men tänkte vänta med dammsugaren. Den bekommer henne inget, och det är ju skönt.<br />
<br />
Känslorna är många och blandade. Valpen är ingen ersättning för ett barn, verkligen inte. Hon är en hund, som älskar oss och är beroende av oss. Söt är hon också.... <3<br />
<br />
Kram på er !<br />
<br />Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-21846330080472148362016-06-17T19:23:00.000+02:002016-06-17T19:23:07.874+02:00Fredag kväll.Det är fredag kväll. Ute är det varmt, ja nästan kvavt. Mörka oroliga moln på himlen. Ska det bli åska? Det är otäckt torrt ute i markerna, så det är obehagligt med åska. Det behövs regn också.<br />
<br />
Jag är inne i en mycket intensiv arbetsvecka. Jobbar i princip varje dag. Men när jag gjort mitt på söndag lunch, då återstår bara en mycket spännande sak! Vi ska hämta hem vår lilla hundvalp.... Alla vi som köper de fem valparna ska träffas samtidigt, vilket ju faktiskt är lite kul. Våra valpar är ju syskon! Sen är jag nästan helt ledig veckan som kommer. Över midsommar och allt... Ska bli lite skönt! Sen är det bara två veckor, som jag jobbar lite grand, och sen är jag helt ledig i fyra veckor. Sen är sommarn slut! ;)<br />
<br />
Barnlängtan påminner sig lite då och då. Jag sover väldans bra på nätterna nu för tiden, sen jag bytte jobb. Men jag drömmer. Massor! Jag kommer inte ihåg allt. Men jag har drömt om ett litet spädbarn, som var vårt. Varför nu??<br />
<br />
Nu väntar en god middag ihop med min make.... Kram på er!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1460185433750022811.post-81653255670888423822016-05-26T16:33:00.000+02:002016-05-26T16:33:42.678+02:00Allt ska hända i maj?Försommar. Jomenvisst. Ena dagen är det 28 grader varmt, och sen vänder det och är bara 14. Alltså hälften. Men, jag klagar inte. Här skiner solen på mig. På andra ställen i vårt avlånga land slåss man mot översvämningar....<br />
<br />
Ännu en månad har gått. Vips, så tar även maj slut. Wow, liksom.<br />
<br />
Jag har massor på jobbet. Och massor på skolan. Och där emellan ska vi hinna hälsa på lilla hundvalpen. Hon är bara för söt och go alltså. Jag är tokkär. När vi varit hos henne, drömmer jag om henne på natten. Det gör maken också, söt som han är.... Vårt liv kommer bli annorlunda, helt klart.<br />
<br />
Jag har tidigare reagerat lite på de som inte haft några barn, och säger att deras katt eller hund är som deras bebis. Så känns det inte för oss. Jag har också retat mig på min kusin, som även skrivit under med hundens namn på julkort.... Visst kommer vår lilla hund vara som en familjemedlem. Men det är ändå en hund. Inget barn. Vår barnlängtan finns ju kvar. Och det är det vi har jobbat med och mot. Att den alltid kommer finnas där. Men, vi kan lära oss att leva med den.<br />
<br />
På min Facebookprofil har jag lagt upp en pin, med att det är vår dag på lördag. Det är ofrivilligt barnlösas dag då. Jag brukar göra det, men jag kan inte minnas att jag fått såna reaktioner som i år.... Många har gillat bilden. Flera har skrivit "Kram" och lagt till hjärtan. Han som är utvecklingsledare på min utbildning skrev ett långt inlägg, där han berättade att de hade fått vänta länge innan de fick barn, och att det minsann inte är självklart att "skaffa" barn. Min chef skrev att hon inte tror att de som har barn, kan förstå hur det är att inte ha men att vilja.... Jag vet att hennes dotter kämpar med IVF. Det är ju inte så ovanligt som vi tror. Men det pratas fortfarande för lite om det.<br />
<br />
Idag körde jag småvägar hem från jobbet. Vägen är närmaste, men tar längst tid, pga att vägen är liten, smal och krokig. Jag var tvungen att stanna, och plocka lite midsommarblomster med mig hem. Inte många, bara några kvistar, som nu står i en vas på köksbordet. Jag älskar blommor. Helst vill jag plocka dem överallt och alltid. Men oftast är de ju vackrast där de växer..... Men nu kunde jag inte motstå. De kommer ju bara stå ett par dagar, innan kronbladen faller. Men, jag tänker njuta av dem så länge det går!<br />
<br />
Det är något som jag försöker leva efter. Att njuta. Av det lilla eller det stora. Vad det än är, bara stanna upp, andas och försöka lugnt och stilla bjuda på ett leende. Nu ser ni mig som en tok, som är ute och går, plötsligt stannar upp och ser sig omkring, fånigt leende. Nä, jag menar ju inte så. Jag kan t ex göra en rabarberpaj som vi sitter ute i trädgården och äter en söndag.... Bara för att, på något sätt. Då njuter vi. Det är gott, det är vackert, det är egenodlat. Sen får vi gå en långpromenad bara för att bli av med de extra kalorierna, men det kan det vara värt.... ;)<br />
<br />
Jag försöker ringa till mina föräldrar lite oftare. De blir inte yngre. Jag vill ha en tät kontakt med dem. Det får inte vara så, att jag inte hinner ringa till dem. Men, det är mycket just nu.... Mikropauser är bra. Jag får inte glömma bort mina vänner heller!!! Kära C, om du läser detta - vi MÅSTE verkligen träffas snart och uppdatera varandra lite. Det är inte bra att fika, men det är ett perfekt sätt att i lugn och ro, kravlöst få sitta och prata lite. Så, vad sägs om det? (Men inte den här veckan eller nästa. Det lugnar ner sig lite när skolan slutat. Hoppas jag. I midsommarveckan är jag helt ledig!! ;)<br />
<br />
Nu ska jag fixa lite middag till min käre make. Han har sovit borta i natt, med jobbet. Så jag längtar lite efter honom.<br />
<br />
Kram på er!Hönsamajahttp://www.blogger.com/profile/02871227349598751728noreply@blogger.com2