Precis efter att jag skrivit mitt inlägg igår slog blixten ner i mig. Ja, inte bokstavligt talat... Helt plötsligt fick jag en fruktansvärd smärta i magen. Jag kunde inte röra mig. Det var som en kniv som skar i mig. Jag bara stönade högt, tårarna rann, jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Min älskling var ute och sprang, och kom hem bara fem minuter efter. Då låg jag i soffan och bara flämtade, stönade av smärta...
Han är en rådig man, så han ringde akutläkarnumret på kliniken, och det var "vår" läkare som svarade. Han sa åt oss att åka direkt till sjukhuset, inte till min distansläkare en timme bort, utan till närmaste sjukhus 30 min bort. Han ringde dit och faxade papper. Jag lyckades ta mig ut i bilen (gick dubbelvikt, varje steg en plåga), och det gick fort dit... Min älskling var allt lite orolig för mig.
Jag har aldrig känt sån fruktansvärd smärta. Det gjorde nåt så fruktansvärt ont!
Väl på sjukhuset fick jag träffa en mycket go kvinnlig läkare. Hon kunde inte se nåt särskilt, men påpekade att jag var överstimulerad. Nja, sa jag. Lite grand, men inte så mycket som förra gången. Hon var bekymrad för höger äggstock var 7 cm stor. Och? tyckte jag, i höstas var den 10-11 cm.... Jag hade en hel del äggblåsor kvar (visste jag ju) och även vätska i buken).
De ville behålla mig över natten. Nu började smärtan avta. Det var bara en molande tung smärta i hela magen, mest neråt.
För att göra en lång historia kort blev jag bättre under natten, slutade må så illa och alla blodprover visade att jag inte var så överstimulerad. Magen minskade i storlek, och jag tappade lite i vikt under natten. Jag fick åka hem om jag ville, och komma tillbaka vid behov.
På förmiddagen hann kliniken ringa min man (ingen svarade ju hemma). Han berättade hur jag känt det, vad som hänt och vad sjukhuset sagt. Läkaren talade om att jag nog inte var överstimulerad. Och vätska i buken får man alltid efter ett äggplock! Istället trodde han att min vänstra äggstock vridit sig. Symptomen tyder på det. Och så släppte det när jag satt i gynstolen och läkaren tryckte på magen och petade inuti mig. Då rättade det sig till, trodde han. Han påpekade att på ett mindre sjukhus kan de inte så mycket om ivf, och jag håller med honom. Han ville också att jag ska till min distansläkare i morgon för kontroll. Och det känns bra, för honom har jag stoooort förtroende för!
Så nu ligger jag i soffan, är liiite orolig för det lilla krypet där inne och hoppas att h*n inte tagit nån skada. Jag har fortfarande en del ont i magen, och är lite svullen. Men den där otroligt hemskt fruktansvärda smärtan jag hade igår, den har jag inte känt mer. Som tur är.
Fick ringa min chef och säga att jag låg på sjukhus. "Oförklarligt plötsligt väldigt ont i magen, de kollar om det är blindtarmen..." Ja, jag vet att det är fult att ljuga. Men hon har inte med detta att göra! Och säger jag nåt till henne, så vet hela personalstyrkan det. Tyvärr är det så.
Nu tillbaks till soffan. Jag är ganska trött...
kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar