Funderar.

Jag kan inte sova. Hjärnan går på högvarv, den har inte fattat att jag ska stänga av och sova nu. Dumt.

Vad funderar jag på då? Allt och inget. Det är mycket bebistankat. Så klart. Det har hänt att jag tänkt att det vore skönt om allt det här ivf-andet vore över snart, så man vet hur mycket pengar man har egentligen... I nästa tanke drömmer jag om nån detalj, det kan vara en liten barncykel som vårt barn ska få....

Jag är kluven.

Vad händer om det inte blir nåt barn? Om vi verkligen är ofrivilligt barnlösa för alltid och på riktigt?? Jag har faktiskt använt den beskrivningen på oss nu, två gånger den här veckan. Och så har jag berättat att det är inget fel på nån av oss, att vi så oerhört mycket vill, men det blir inget... Då får jag en kram, och så ska de hålla tummarna och så påstår de att det absolut är vår tur nu... Jaså. Hur kan de veta det?

Den här gången känns det ändå som om det skulle kunna bli nåt. Det är ju annorlunda mot de andra gångerna. Jag är mer förberedd, mentalt. Och jag är mer förberedd i kroppen, med diverse mediciner och hormoner.

Slappna av, säger våra vänner. Då händer det. Eller hur, tänker jag ironiskt....

Och jag kan titta på teve, och följa paren som misslyckas gång på gång - men till slut så funkar det för dem! Tårarna rinner ju på mina kinder, för jag förstår ju deras omvälvande lycka. Men varför lyckas de och inte vi?

Om det inte blir nåt barn. Då är det tomt. Och det är så många saker jag aldrig kommer att få göra. Men jag kommer fortsätta få höra mina vänner och kollegor berätta om det; när de får göra det, om och om och om igen....

Är jag bitter? Kommer jag bli en sån där kärring, eller jag menar ju käring?? En gnälltant som klagar på allt och alla. Nä, det är ju inte jag. Men tänk om.

Jag lånar mina syskonbarn ibland. Får snusa lite bebis. Få lite kräk och dreggel på axeln. Är det bra eller dåligt? Jag kanske ska undvika alla barn jag bara ser, så jag slipper få den här känslostormen av att vilja ha själv. Eller så fortsätter jag vara en god faster och moster, och vara den som leker, kramar, pysslar, och kollar på allting.

Men tänk om det inte går. Vi kanske inte kan bli föräldrar. Vad gör jag då?

Ja, vad gör jag då??


G'natt...