Mellandagar. Verkligen.

Nu är det de här mellandagarna. Dagarna mellan jul och nyår. Och det känns verkligen som mellandagar.... Vi gör inte så mycket här hemma.... Maken klagade lite förut, på att han inte får nåt gjort. Nä, men vila och ta det lite lugnt då! Du har ju semester, och behöver kanske komma ifatt lite också?? Nu sitter han i alla fall och jobbar med sina papper. Han har ett uppdrag, och det tar ju lite tid. Nu är det mycket till årsskiftet, och bokföringen ska vara klar och så....

Igår hade vi besök av socialen. Det var länge sen nu. Två socialsekreterare, den ena har varit här förut, men inte varit ansvarig för oss. Hon är placerare. Den andra har träffat och har hand om pojken de vill placera hos oss.

Vi har inte sagt något än, varken ja eller nej. Men, det kändes bra att prata med soc. Få veta lite mer. Så att vi kan ta ställning sen. Och, informationen vi får nu, stämmer inte riktigt med den kortfattade vi fick först. Och visst finns det saker som gör att vi tvekar. Konstiga saker. Maken sa rakt ut, att det känns som om pengar är inblandade, och det är därför som "de andra" vill bli familjehem åt pojken. Och då höll de med, på soc. Och det är inte aktuellt att "de andra" ska bli familjehem. Det är vi som gäller. OM nu vi vill, och OM vi kommer överens med pojken.... Det är så mycket som är konstigt i det här... Jag kan inte skriva ut allt, men det är inte enkelt det här....

Maken hade funderat nu i natt, så vi pratade i morse och jag skrev upp hans funderingar. Han har mer frågor än vad jag har. Nu har vi ringt och sökt soc sekr, men först var hon på tjänsteärende, och sen svarar hon inte. Nästa vecka har hon semester, och vi vill kunna ge dem ett besked när de vill ha det, måndagen den 11 januari. Därför vore det bra med lite svar NU. Vi får väl se....

Vi har en del att tänka på....

Julens dagar är i alla fall över. Vi hade en underbar julafton, och det var länge sen jag fick skratta så mycket - både en julafton, och en vanlig dag. Förra årets julafton fick jag ju ett utbrott (det enda jag egentligen fått framför släkten). Men då var livet också mycket rörigare, när jag inte visste hur det skulle bli med jobb och så.... Nu är jag mer säker och lugnare.

Här är nu kallt och minusgrader, och snön ligger kvar på marken. Härligt!

Kram på er!

Åtta dagar kvar till jul....

Tiden går snabbt. Ibland. Om man vill att tiden ska gå snabbt, så gör den sällan det. Och tvärtom. Allt sitter väl i vårt huvud...

Vi har pratat med socialen. Så nu har vi fått en lite mer rättvis bild, tror vi. Lite annorlunda. Allra helst vill de att pojken bor hos sin pappa, men det finns en del hinder för det. Men, de jobbar på det. Går inte det, så vill de att han bor så att han slipper byta skola, eftersom det fungerar bra på den här skolan som han gått på, i lite mer än ett år. Men det är inte enkelt att hitta familjehem. Så då kan det bli att han får bo hos oss. Vi är alltså typ tredje alternativ.

När vi fick höra det, kände vi att vi återigen hamnar i det här "inte-veta-landet". Så då bestämde vi att lägga alla tankarna åt sidan, och plocka fram dem igen OM det skulle bli aktuellt. Det tjänar liksom inget till att grubbla och fundera, om man ändå inte vet vad det blir av det!

Men, nu har de ringt från soc och vill träffa oss. Det är en ny handläggare, som vi inte träffat förut. Jag blev lite överrumplad när de ringde, men vi bestämde en dag i mellandagarna. De vill väl lära känna oss lite, antar jag. Alltså, den här nya handläggaren vill väl veta vilka vi är.

Vi lever fortfarande i ett "inte-veta-land", och vi tänker fortfarande inte på det. Men, vi kommer väl plocka fram det, tills soc kommer hit. Sen får vi se. Vi har som sagt inte bestämt något alls än.

Först ska vi fira jul!!

Alla julklappar är inköpta! Tre paket kvar att slå in, tänkte göra det nu i kväll. Däremot har jag två födelsedagspresenter kvar att köpa och en ytterligare att slå in. Men, det är tid kvar.

Idag postade jag julkorten. Jag älskar julkort. Jag tycker det är det minsta man kan göra, att skicka en liten julhälsning till såna man tycker om, eller? Det här tramset att man skriver  på Facebook att man inte skickar några julkort i år, utan skänker pengar till välgörenhet.... Alltså. Så bara för att vi skickar julkort, så skänker inte vi till välgörenhet??? Hallååååå!!! Jag tror vi skänker mycket mer än vad andra gör, faktiskt. Min man är en god man. Han blir ofta berörd, och vill ha en rättvisa i världen. Hans plånbok öppnas ofta och mycket. Och jag älskar honom!!

Så. Nu ska jag slå in paket.

Ha det gott, alla!! Ge någon en extra KRAM, de kanske behöver det?? !!

Va?? NU????

I reklamen säger de att "Plötsligt händer det". Det handlar om trisslotter. För oss handlar det om något annat. Men, plötsligt händer det.

Jag var iväg två dagar, till min skola. En gång i månaden är jag det. Då sover jag över på vandrarhemmet som hör till skolan. Smidigt, enkelt och bra.

Maken jobbade hemma, så det var han som svarade i telefon. Så klart. De ringde från den socialtjänst som vi haft bäst kontakt med. Som vi tycker har fungerat. Typ alltid. Nästan i alla fall....

De vill placera en 12-årig pojke hos oss. Vi har fått frågan förut, och då har vi sagt NEJ NEJ NEJ. Men. Inte den här gången. Nu är vi tveksamma. Den här stackarn har en helt annan historia. Socialen har aldrig nånsin haft något med honom att göra förut. Men plötsligt står han helt ensam i världen. Han har vuxit upp med sin ena förälder, som dör plötsligt och oväntat. Den andra föräldern har han inte haft nån kontakt med, och nu vill inte den föräldern veta av honom. Ja, men. HALLÅÅÅÅÅ. Stackars barn. Så får man inte ha det. Det värker i hjärtat. Eller i magen, eller var det nu sitter.

Men. Vi har ju lämnat det här bakom oss. Vi har gått vidare. Det är ju maken och jag nu. Det är vi. Vi TVÅ. Ska vi bli tre??

Vi vet inte. Svåra beslut, och det måste gå ganska snabbt.

Vi pratar. Funderar. Vänder och vrider på saker. Vad vill VI egentligen? Vad är vi beredda att göra?? Det vi var beredda att göra för två år sen, är vi beredda att göra det samma nu??

Känns jobbigt, hela situationen.

Återkommer.

Adventskram i stormen till er!!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Några dagar senare: (måndag eftermiddag) 
 Tack för era kommentarer!!
Vi har ännu inte fått prata med "vår" socialsekreterare.... Hon är på tjänsteuppdrag hela tiden, och eftersom hon bad mig lämna meddelande då, gör jag det. Men hon har inte hört av sig tillbaka än....

Vi tänker och grubblar och funderar... Inget beslut är taget än. Vi vill prata mer med soc först. Vi har en del frågor...

Jag återkommer!! KRAM