Tredje återinträdet.

Den här gången ville snabbt på det igen. Så redan i mitten av maj, en onsdag var det dags igen.

Och så hem och vänta. Den här gången kändes allt så där bra igen. Jag kände mig verkligen gravid! Inte en endaste liten flytning! Och brösten svullnade, jag fick halsbränna... ja, såna där tecken man kan få.

Vi testade en dag för tidigt den här gången också. Jag var ju så säker, att jag inte ens behövde testa, kändes det som. Men, det var ett minus! Eller var det det? Man kunde ana ett svagt, svagt plus...

Vi gjorde om testet dagen efter, på den "rätta" dagen. Samma resultat.

När jag ringde Göteborg för att meddela ett minus, så frågade barnmorskan om det var helt säkert?! Hade jag tagit testet efter konstens alla regler? Ingen tveksamhet alls? Jag berättade om vår tvekan. Hon sa mycket bestämt att vi inte fick ge upp än! Testet är ju "bara" 99% säkert, det kan visa fel ibland... Så jag fortsatte med progynon och crinone i ytterligare fem dagar. Och så testade vi igen.

Den här gången var det ett tydligt minus.

När så barnmorskan från Göteborg ringde upp stod jag ute, genomsvett.... Det var 27-28 grader varmt den dagen, och vi höll på med veden. Så när den gulliga bm förklarat att det inte fanns nåt hopp kvar, och hon hade tröstat och försökt stötta mig, så stod vi där ändå och kramades och grät lugnt en lång stund på garageinfarten.

Nu hade vi inga embryon kvar i frysen.