lördag 25 februari 2012

Jag läser i alla fall....

Jag läser i alla fall era bloggar, mina vänner! Även om jag inte skriver lika mycket nu... Det finns just nu inte så mycket att skriva om, tycker jag.

Det är samma som förut. Jag är fortfarande ganska lessen. Jag vill inte vara där nere i det svarta, mörka, så jag kämpar för att komma upp. Det går inte alltid så bra. Men jag har min goa fina man, som finns där hela tiden. Jag märker inte alltid att jag är lessen. Jag ser lessen ut, säger han. Men just nu är det inte så lätt att vara glad. Visst kan jag fortfarande skratta och ha roligt - men jag trillar nog ner i det lessna igen...

Det kommer bli bättre, jag vet ju det. Jag behöver nog bara lite hjälp för att komma dit. Hjälp med att formulera vad jag tänker och känner. Hjälp med att möta vissa saker. Jag har umgåtts mycket med mina syskonbarn nu de senaste två veckorna. Antingen är det terapi, eller så plågar jag mig själv. Men jag måste ju möta dem, så det är ju inget att vänta på!

Vi har fått en tid till en kurator, och det känns bra. Tyvärr måste jag ringa och ändra den tiden. Alltså, en eftermiddag i månaden är jag på högskolan. Naturligtvis prickar kuratorn in den eftermiddagen, precis mitt i! Men det kan ju inte vara så svårt att ändra!

Ja, vanlig lördag eftermiddag är det. Mannen kollar på fotboll, och jag har varit och sjungit. Tog mig en apelsin, och hamnade vid datorn!

kramkram

11 kommentarer:

  1. Kära du. Jag tänkte på dig tidigare idag då jag undrade hur du hade det nu.

    låt dig vara i det svata hålet även om det är jobbigt. Jag trillar ner där med jämna mellanrum och då har ju vi fortfarande ivfförsök att göra. Jag kan inte ens föreställa mig hur kag skulle må om jag var i din sits.

    att gå och prata med en kurator tycker jag är ett bra beslut. Vi hade haft jättestor hjälp av det. Trots att jag och mannen pratat oerhört mycket så blir det på ett annat sätt hos kuratorn. Hon ställer andra frågor som vi inte tänkt på eller pratat om.

    om jag visste var du bodde skulle jag komma med kaffe, sockerkaka och en stor kram.


    kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å goa fina du!! Du är en bit bort, närmare 18 mil från mig...

      Det är okej med det svarta hålet. Bara jag inte stannar där...

      Jag tror som du, att kuratorn ställer andra frågor, och belyser sakerna på ett annat sätt. Även om vi pratar mycket, min man och jag.

      Och jag tycker om såväl kaffe och sockerkaka som kramar... :)

      kramkramkram

      Radera
    2. 18 mil... Det är ju inte så långt...

      Radera
    3. När vill du komma då?? ;)

      Radera
  2. Då kanske du kan träffas och ta en fika med mig istället i veckan. Jag utlovar oxå en kram eller två ;) Kram min vän!!

    SvaraRadera
  3. Du , det kan bara bli bättre, så håll ut.
    Massa styrkekramar och kärlek till dig.
    Luiza

    SvaraRadera
  4. Gott att höra ifrån dig :)
    Vad bra att ni ska träffa en kurator. Även fast man har varandra så är det skönt att få prata med en opartisk och proffessionell person. Kuratorn tar tyvärr inte bort smärtan och löser problemen men ger en ett annat perspektiv på saker och ting och ger en tankeverktyg. Hoppas att ni tycker det är givande :)
    Jag hållet med Längtan, du får vara i det svarta hålet, du behöver inte skynda dig därifrån. Du kommer upp när det är dags.
    Tänker på er.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Tack goa ni!! Jag känner att jag inte är ensam. Och jag kommer upp när det är dags... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. torsdag kl. 15?? jobbar till 14, lovar dig att hålla tiden denna gången. Samma ställe?? Kram

      Radera
    2. Ja, torsdag kl 15 kan funka. Jag ska iväg på ett möte kl 17, så det blir bra. Och samma ställe! Kramelikram

      Radera