Idag när jag åkte hem hade jag radio på, det brukar jag ha. De pratade om vitaminer, frukt och andra nyttigheter. Jag kom då att tänka på kiwi... En del säger att man inte ska ge små barn kiwi, för de tål inte det. Andra säger att det inte spelar nån roll. Jag tänkte, att undrar hur vi ska göra med vårt barn... Jag måste nog ta reda på mer! Sen slog det mig: Vi kommer ju aldrig få nåt barn!! Nästa tanke kom snabbt, snabbt efter: Äsch, det säger de bara, jag vet ju att vi kommer få ett barn. Sen.
Men oj!
Jag fattar tydligen inte än. Jag lurar ju mig själv. Jag trodde att det var hjärtat som inte förstått, men nu begriper jag att inte ens hjärnan vill förstå. Så dumt.
Vi gick ju en sväng i söndags, mannen och jag. Och pratade. Vi pratar rätt mycket. Och vi är så goa vid varandra, känner jag. Och tur är väl det!! För vi har ju varandra, vad som än händer!!
Det är inte så lätt att gå vidare, som jag på nåt sätt inbillat mig. Suck....
Fina, fina du. Mitt hjärta brister nästan av att läsa ditt inlägg.
SvaraRaderaMånga styrkekramar till dig.
Tack! Skriver jag med tårarna brännande bakom ögonlocken. De är där ofta...
RaderaKram!!
Jag tror att man vill komma vidare så snabbt som möjligt för att slippa smärtan man känner när man befinner sig mitt i, men jag tror också att man riskerar ett riktigt bakslag om det går för snabbt. Så skönt att ni har varandra.
SvaraRaderaKramar
Hej!
SvaraRaderaJag har inte följt din blogg någon längre tid, så jag vet inte vad du har tagit upp tidigare. Kanske vill du bara gå vidare och helt släppa tanken på barn, men jag vill ändå berätta om en kollega till mig. Han och hans fru är 40+. De har två vuxna barn, men ville ha ett barn till. Det gick inte på naturlig väg eller genom adoption. Av en slump kom de i kontakt med ett familjehem och bestämde sig för att bli fosterföräldrar. De önskade sig ett spädbarn och fick en liten flicka när hon var 16 veckor. Idag är hon 4 år. Att bli fosterförälder kan bli väldigt smärtsamt om de biologiska föräldrarna får tillbaka vårdnaden. Barnen kan också ha olika problem om mamman t.ex. vart missbrukare. Men det behövs verkligen fosterfamiljer, det finns alldeles för få och de som finns är inte alltid de bäst lämpade.
Jag vill inte på något sätt förringa ditt beslut att släppa tanken på barn och jag hoppas jag inte har förolämpat dig på något sätt.
Jag önskar er all lycka i världen.