I förrgår degade vi. Joråsåatte.... Vi bakade bullar nämligen. Det hade de ju aldrig gjort. Så när vår soc sekr och flickornas soc sekr hälsade på oss igår, berättade de att vi hade degat. Och så bjöd de på sina egna bullar. Bullarna var i många olika former och storlekar. Det var former av maskar och bollar bland annat.
Varje morgon (efter frukost, borsta tänderna, klä på sig och så en liten filmstund) är det dags att måla. Vi har fyra olika målarböcker, en med djur, en med prinsessor och två med Pippi. Men idag målade vi sniglar. Det är mycket, ja det är MYCKET instressant med sniglar, spindlar, flugor och andra småkryp. Så jag letade rätt på bilder här på datorn, skrev ut, och så har de målat sniglar. Vi blir ju så måliga när vi målar, bara....
Igår kom den lilla tösabiten, och frågade maken vad han gjorde. "Jag diskar ur stekpannan!" svarade han. Hon log med hela ansiktet: "Nähä!!!" För pannan sitter ju på huvudet, i ansiktet, den kan man ju inte diska, eller hur???
Goa flickor.
Idag har vädergubbarna lovat lite olika. En sa moln och svalt, en annan sa varmt och klart. Hmpf. När jag tittar ut, är det lite blåsigt, några moln, men även sol. Vi får väl se hur det blir i dag. Vi går ut som vanligt.
Kram på er....
Underbara ungar!
SvaraRaderaKram!
Haha!
SvaraRaderaDen är inte dum den inte!!!
Kram
Man kan ju inte förvänta sig att de ska uppföra sig exemplariskt?! Alltså, vad tror ni? Jag tycker SYND om tjejerna så som ni går på! Låt dem känna sig trygga och få landa utan era rutiner och krav! Jag tycker det ni gör är jättebra, men släpp förväntningarna lite! Krav är det sista man ska ha på barnen! Våra barn är oxå vilda, men låt dem vara barn! De har ju fått flytta från sin mamma! Klart deras liv är upp och ner! Ta det lugnt!! Släpp era förväntningar, krav och rutiner. Rutiner är bra, men bara till en viss gräns! Låt dem gå ut om de vill, direkt när de vaknar, springa av sig och leka med maskar. Vad gör det? Jag förstår heller inte vad det spelar för roll att soc inte berättat allt? Vissa saker kanske syns efter, just för att det är VÄLDIGT JOBBIGT för barnen att flytta! Snacka om trauma. Det låter nästan som om ni ångrat er? Nu när ni längtat så efter barn, och när de väl kommer så är "de för jobbiga"? Ni gör något jättebra, men släpp som sagt era förväntningar, både på er själva och på barnen! // Jes
SvaraRaderaJag blir lite ledsen när jag läser Jes kommentar för jag tänker att det måste vara väldigt svårt att hitta rätt balans i krav och frihet när ni precis håller på att lära känna varandra. Ni måste få pröva er fram och tillåta er att misslyckas ibland också. Jag tror på er! (har aldrig kommenterat förr men heter Katarina)
SvaraRaderaTack Katarina!
RaderaDet är inte lätt att här beskriva precis hur allt är. Jag vill inte lämna ut barnen på nåt sätt och vis, utan försöker skriva bara allmänna saker. Jag har egentligen inte skrivit ett enda om flickornas problem. Eller varför de är placerade hos oss. Men samtliga inblandade (gäller såväl BUP som specialpedagogerna) trycker mycket på att vi MÅSTE ha ganska tuffa regler. Man känner sig rätt elak i bland, faktiskt. Men om man har levt i en värld utan några som helst begränsningar, så främjar det INTE de problem man har fått (pga sina föräldrar, arv och miljö) om vi släpper allt och låter barnen styra. Det visar med stor tydlighet all forskning och många års erfarenhet. Där har inte VI nåt att säga till om.
Det är sant, vi prövar oss fram. Hela tiden. Och vi misslyckas ibland. Men vi lyckas också ibland!! Ibland funkar det riktigt bra!!
Och när det gäller leka med maskar - vi har lekt med maskar. Och sniglar. Och spindlar. Alla möjliga smådjur. Men vi är rädda om dem. Målet är inte att döda dem, vi tar hand om dem i stället.
Soc har inte berättat allt, nej. Men det är då inte "småsaker" som att en femåring kissar i sängen varje natt, det är faktiskt mycket större saker. (Jag säger nu inte ATT hon gör det, men hon kanske gör det?). Återigen, problemen är nåt jag inte skriver ut här. Även om ingen, ingen, ingen har sagt till oss något om sekretess eller tystnadsplikt, så känns det inte bra att lämna ut dem.
(Och ärligt talat, jag tror inte de saknar sin mamma. De märkte knappt av att hon fanns där för dem, för hon var inte ens närvarande....).
Ett litet förtydligande, eller förklarande.
Bara att du skriver att de inte saknar sin mamma får det att vända sig i magen på mig. Vi hade tv flickor i familjen, små. De hade vart med om så mycket som man inte ska. Men naturligtvis saknar de sin mamma. Alltid!! Mamma är alltid mamma och kommer alltid vara. De fick träffa sin mamma rätt ofta och prata i telefon så ofta de ville. Såklart ska man ha rutiner och framförallt regler, men om rutinerna inte sitter om 1 år, då kan man börja undra. Inte efter 10 dagar! Rutiner är bra, inte krav. Vi här haft barn med stora problem, och inte har vi då gått på den hårda linjen. Aldrig! Det kommer man inte långt med på barn med svårigheter. Tvärtom. Man måste gå på deras vilkor. Men självklart ska man ha regler för viktiga saker. Men det är stor skillnad på inga regler och strikta rutiner. / Jes
SvaraRaderaSynd om dig att du får magproblem. Du behöver ju inte läsa mer då. Jag har inget mer att säga dig, eftersom du inte vill förstå vad jag menar, utan kör ditt eget race.
RaderaNej jag tänker inte läsa mer. Synd för jag har hejat och följt dig länge nu och har hoppats så att ni ska få ert barn. Men jag trodde aldrig du skulle bli såhär. Jag hoppas det kommer gå bra för barnen som är hos er. Det hoppas jag verkligen. / Jes
Radera