tisdag 18 november 2014

Grått. Mörkt. Blött. Trist.

Jag tycker inte om november. Det har jag aldrig gjort. Jag har svårt för det här mörka, gråa och trista. Och så regnar det varenda dag.... Jag vill se solen - NUU!!

Jag har hälsat på en god vän som fick en liten dotter för ett tag sen. Jag visste innan att det skulle bli svårt, och försökte stålsätta mig. Men, jag tänkte att det skulle vara enklare om jag fick vara hemma hos dem och i lugn och ro göra det här första mötet. Och det gick bra. Hon sov hela tiden.... När jag skulle gå, tog min vän upp henne och la henne i min famn. "Håll henne lite!". Och det var nog bra. Så små de är.... Väger ingenting, trots att hon är en stor tjej.... Men. Tankarna går hela tiden. Vi skulle haft en sån liten hos oss nu. Var det tänkt. Men det blev inte så....

Vi har inte skrivit till socialen/socialchefen/kommunen i det aktuella fallet. Jag har inte orkat, och maken tycker inte riktigt att det är lika viktigt längre. Jag tycker fortfarande att det är viktigt. Vi har dessutom köpt saker för nästan tusen kronor, som jag tycker att de ska ersätta oss för. Flera av sakerna har vi skänkt bort. Men här är en del kvar i alla fall.

Det jobbar en ny tjej på mitt jobb nu. När vi satt och åt häromdagen frågade en av mina andra kollegor hur det går med familjehemsplaceringarna och så. Jag berättade att det är lugnt och stiltje nu. På ett sätt är det väl bra att inga barn behövs placeras, kan man tycka. Jag berättade då för den nya tjejen att vi gjort fem ivf. Min andra kollega blev jätteförvånad, det hade hon inte hört om.... Eh.... Nähä. Men jag har ju (tvingades ju) bli öppen med det. Det har aldrig varit nån hemlighet! Men hon har bara jobbat hos oss i 2.5 år, och då var ju våra försök över. Vi ägnade sommaren där åt att försöka förstå och börja acceptera. Hon har själv inga barn, men hennes man sen många många år tillbaka har en vuxen son. Hon har aldrig sagt varför de inte har några barn. Man vet ju inte. De kanske har försökt? Eller så vill de inte. Det är inte min sak. Hon vet i alla fall hur VI har det. Om hon vill, så kan ju hon prata också. Eller hur? Vi är inte så lika och umgås inte.

Jag skrev för ett tag sen om mitt nya liv. Det sprack ju direkt.... Men nu har vi börjat om. Igen. Hahahhaha!! Vi började i november, så det här är tredje veckan. Första veckan tappade jag två kilo och andra veckan ett kilo. Det känns bra. Och jag behöver den här kick-starten för att få positiva vibbar och kunna fortsätta!! Idag är jag så vansinnigt sötsugen.... Det här mörka, gråa och trista gör ju inte saken bättre! Jag vill krypa upp i soffan under filten, med en tänd brasa och en bra bok. OCH nåt mumsigt sött.... Jag försöker verkligen låta bli!! Dricker te i stället. Jag har en sort som jag dricker bara ibland, vid speciella tillfällen. Den har smak av lakrits och ingefära. Lite speciell, men god.

Nu ska jag nog öva lite sånger i stället. Man kan ju inte bara sitta och lata sig!!

Kram på er!

lördag 8 november 2014

Lat lördag.

November och mörkt, grått och trist. Jag gillar då verkligen inte den här tiden på året. Nu längtar jag till december, då man får mysa med alla ljus, glögg och andra mysigheter! :)

Jag har haft utvecklingssamtal med min chef.  Hon ska sluta i vår, och vi kommer få en annan. Vi som har haft samma chef i så många år!! Hur ska det gå?? ;) Ärligt talat, det är faktiskt oroligt... Min chef undrade hur jag trivs med jobbet, och jag svarade ärligt att just nu är det väldigt roligt! Är det inte alltid det, undrade hon. Nädu, det går i perioder det där, svarade jag....

Min chef har varit bra, när jag har varit sjuk och frånvarande i perioder. Hon vet allt om våra försök med IVF och med familjehem, ja allt om min sjukdom också. Det är så enkelt då, att kunna gå en timme tidigare på tisdagen för ett läkarbesök, och sen kunna jobba igen det på fredagen. Egentligen ska vi bokföra allt sånt i datorn, men... hallå!! Bara onödigt arbete som tar tid. Min chef litar på oss. Och det känner vi. Jag kommer nog sakna henne, samtidigt som det är lite lite spännande också....

Hur som helst, min chef undrade över hur läget är när det gäller familjehemsplacering. Jag sa som det är, vi vet inget just nu. Jaha, svarade hon, så då blir det inget barn mer då? Öh...? Jo...? Kanske, det vet vi ju inte än. Det är bara det, att just NU finns det inget barn som matchas med oss. Det kanske kommer, det vet vi ju inte.

Blev lite låg när hon sa så. Vi har inte gett upp, eller vad man ska säga. Vi pratar inte om det, inte varje dag. Och vi har så mycket annat.

Det är ju så man får göra. Man får fylla sitt liv med saker. Saker som betyder mycket för en, och som ger livet mening. Och med saker menar jag nu inte konkreta prylar. Nä, det kan vara personer, intressen, göra roliga saker och sånt.

Vi har en trädgård som vi älskar att vara i, och att ta hand om. Vi har skogen, där vi tillbringar en hel del tid. Vi har Öland, där vi trivs så bra. Vi har varandra, som vi verkligen försöker ta hand om och uppskatta. Vi har ett ölintresse (båda två, ja - men makens är på väg att växa) som förutom månatliga ölprovningar lett till att vi brygger eget öl, fått många nya vänner och så en sak till som inte kan säga än. Vi har våra syskon och även deras barn, som vi gärna umgås med. Vi har våra föräldrar kvar i livet, och de uppskattar vi mycket! Även om någon av dem börjar bli lite gammal och trött, så tycker vi om att vara hos dem. Vi vill vara med dem när vi kan, en dag kan det vara för sent.

Jag försöker att se positiva saker i de små vanliga sakerna. Att uppskatta det lilla. I torsdags städade, bäddade rent, tvättade och plockade jag en hel massa. Det var kallt ute, och när maken kom hem vid åttatiden satte vi oss framför brasan och provsmakade årets glögg. En mysig liten stund. :)

Idag är inte maken så pigg, han är förkyld (och ni känner väl alla till man-cold??) Därför har vi varit hemma nästan hela dagen, vilat och tagit det lugnt. Vi har kollat på film och på teve, slöat och haft det riktigt gott.... Att jag fått min mens idag, gör ju att jag också är lite hängig. Så riktigt skönt med en sån lat dag. Det var tyvärr alldeles för länge sen!

Nästa vecka ska jag faktiskt åka på julmarknad!! Visst är det tidigt, men.... Det har blivit en slags tradition att åka dit, så här i mitten på november. Alldeles ensam. Min egna stund! Brukar inte köpa så mycket. Hittar lite senap, ibland nån ost eller korv. Godis, så klart! Och ibland nån tomte. Men, det är min grej att få göra det där....

Nu ska jag titta till maken i soffan. Vi måste ju äta nåt gott ikväll, undrar vad vi ska hitta på??

Kram på er!