Jag fick en stund över, flickorna tittar på Babar-film, efter maten. Jag sitter hos dem, men kollar lite på datorn också. Nu när jag ÄNTLIGEN fick lite tid att titta in här, är jag bara trött... Det KAN ju bero på, att lilla tösen vaknade pigg och glad klockan 05.00 idag, eller??
Igår var en bra dag. Jag var iväg ett par timmar på ett sång-gig på kvällen. Jag skulle sjunga kl 18-19.30, och så tjugo minuters resväg åt vardera hållet. Vi hade förberett oss noga. Det har vi märkt, att om vi är förberedda, och har en strategi, då går det mycket lättare. Vi åt kvällsmat, tvättade händer och mun och tog på nattlinne. Sen var det upp i soffan i teverummet, och det blev en lååång film, Bullerbyn - och lördagsgodis!!
Flickorna fick vara uppe tills jag kom hem, om de ville. Lilltjejen somnade kl 19 ungefär, men inte den stora. Så när jag kom, fick hon borsta tänderna och så bums hopp i säng. Det var inget tjat om att inte kunna sova. Hon ville ligga där nere, skavfötters med lillasyster, så det fick hon. Jag satt bredvid henne och strök henne över pannan, jag hann sjunga tre sånger bara, sen sov hon.... :) Å så skönt, det var!! Då bar jag in den lilla tjejen, från tevesoffan, också. Sen gick jag ut till maken. Han var irriterad. Han tyckte han hade klarat kvällen bra - och det är det allra viktigaste!! Han behöver självförtroende!! Nu fick han lyckas. Bra!!
Men, han var irriterad. Flickornas föräldrar hade ringt igen. De är påverkade när de ringer, och det är inte enkelt att föra ett samtal med dem. De vill ringa varje dag, vi säger nej. Vi vill att de ringer en morgon, kanske två, i veckan. Flickorna blir helt upp och ner när de ringer. Maken tycker det är som att ta hand om två barn till. Och det är inte vårt jobb.
Så när vi satt i soffan och myste lite, vid 21-tiden, och det ringde igen -tittade vi förfärat på varandra. Ringde de igen? Numret började på 076 och det har ju mamman.... Soc har sagt, att vi inte måste svara när de ringer, så vi gjorde inte det. När telefonen äntligen tystnat, kollade maken om det var mamman som ringt. Det var det inte, det var svågern!!!! Aj då. Vi började gapskratta båda två, och ringde snabbt upp honom. Han och min syster var på Öland och hade problem med teven, så maken fick hjälpa dem... Stackars svågern, vi ville ju prata med honom!!
För tredje dagen i rad, har lilltjejen fått sova en 20-30 min före maten. Hon blir mycket piggare på eftermiddagen ju. Vi ger oss, och låter henne sova en liten stund i alla fall. Hon vill INTE, men jag går in med henne, drar ner rullgardinen och sätter mig i hennes säng, med henne i knät. Hon är lite lessen, men så stryker jag henne på huvudet, och sjunger för henne, och då somnar hon rätt snabbt. Sen väcker vi henne precis före lunchen. Detta leder till att storasyster får lite egen tid! Och så kan hon i lugn och ro få hjälpa till med maten. Det älskar de att göra!!
Det är inte så kul, när man får ett lass med stora, feta daggmaskar framför sig på matbordet (ute, visserligen, men ändå!). Men man smälter ju, när man försöker vara arg, och lilltjejen lägger huvudet på sned, och med ett enda stort leende säger: "Jag äjlskar dej, bajskoåv!"
Sammanfattning: Rätt bra, men det finns fortfarande mycket att jobba med, och flera saker vi vill ha hjälp med!
Det verkar gå framåt! Härligt! Tråkigt dock att föräldrarna ringer och är påverkade...Det är ju jobbigt för alla inblandade och säkert väldigt jobbigt för flickorna. Jag kan tänka mig att flickornas anknytning till er rubbas när föräldrarna ringer och att flickorna blir påminda om all otrygghet de upplevt. Men visst jag kan förstå att föräldrarna bara pallar med att ringa när de har bedövat sin ångest med nåt....men jag ursäktar inte deras beteende, inte alls! Jag försvarar det absolut inte! Men fy stackars flickorna som levt sådär otryggt med sådana föräldrar! Jag tycker att det låter som att det blir bättre och bättre och jag tror att ni klarar det alldeles utmärkt! Ni gör väldigt mycket för flickorna, glöm inte det!
SvaraRaderaDu berättar så trevligt om hur ni har det! Och det verkar som om en och annan rutin börjar falla på plats! Härligt! Ett tips: Programmera in numren på telefon, både till vänner och föräldrarna så är det lätt att se skillnad när någon ringer!
SvaraRaderaDet är ju så tråkigt att höra att föräldrarna är påverkade av något när dom hör av sig! Där kanske ni kan få hjälp av soc till bara att tillåta ett samtal på förmiddagen en gång i veckan för flickornas skull. Jag tror flickorna redan nu känner tryggheten hos er! Det är lugnt, tryggt och kärleksfullt och lagom med leksaker och en mamma som har gott om tid! Sååå värdefullt!
Kram på er alla!