Jag är gammal....

Ja, jag är gammal....

Idag har vi varit hos optikern, min man och jag. Vi bestämde tid efter varandra. Det var lite motigt att gå dit (mest för mannen). Men, vi har båda börjat backa på saker som vi ska läsa... hehehe... Hur gick det då?? Progressiva glasögon?? Nä!! Inte än. Men det var nära. Mannen jobbar med datorer och ska nu börja använda terminalglasögon. Jag fick också ett par extra glasögon, ett par läsglasögon. Jag känner mig riktigt gammal...

Och ännu äldre blev jag plötsligt, när jag kom hem och upptäckte att Sommar i P1 var nästan slut. Jag har missat det i dag... Alltså, jag tycker det är lite spännande och intressant att lyssna på de olika. Jag gråter inte om jag missar det, men har jag möjlighet lyssnar jag gärna. Äldrevarning nr 2.

Äldrevarning nr 3 kom direkt efter. Med posten kom en räkning. Från sotaren. "Men 358 kr är inte så dyrt..." Kanske inte, men det är jättemycket vuxenvarning och vuxenpoäng att få en räkning till sitt eget hus och sotarn....

I morrn ska vi på bröllop. Ska bli riktigt kul! Min guddotter gifter sig (och JA, jag är gammal, men var väldans ung när jag blev hennes gudmor!!!). Vad säger man i ett tal till henne då???

Och då träffar vi släkt och vänner, och naturligtvis kommer frågan hur vi mår, och så lite försiktigt undrande: hur går det då? "Jo tack, det går så in i helvete uselt och dåligt. Annars är det bra."

Eller nåt sånt.

KRAM till er som läser!

Landar hemma en sväng....

Vi har varit en sväng på Öland. I lördags åkte vi till min bror, och hämtade hans två äldsta barn, killen är 8 och tjejen är snart 6. Bilen var fullpackad, och deras cyklar hängde på där bak. Sen åkte vi till Öland, och fick rå om barnen i två hela dagar. Underbart! De var jättegoa båda två hela tiden. Inga bråk eller sura miner. Och vi har fått höra många sanningar... Vi har köpt glass, cyklat ner till havet, fångar fisk och räkor med håvarna - och släppt i dem igen, badat benen, cyklat hem igen... Ja, vi hade några underbara dagar. Det händer ofta att jag tänker på att vi är den sista generationen, min man och jag. Vi kan aldrig föra våra traditioner vid midsommar vidare till vårt barn, till exempel. Jag upplever ofta att, det här vill jag berätta och föra vidare. Men det kommer ju aldrig bli så. Det är en mycket, mycket lessam tanke. Egentligen vet jag inte vad jag ville skriva om idag.... Har varit lessen ett par dagar nu. Men det går ju över. kram på er alla!

Slutet är här?

Idag börjar min semester. Men jag var ledig redan igår, men det var kompledigt.... Så nu har jag packat ihop alla mina saker. Vad prylar man har... pust, stånk, stön...

Till höst ska jag "bara" jobba 50% nämligen. Tanken är att jag ska ta hand om mig själv lite mer. Det behövs, särskilt efter de senast två åren... Men, jag har också en uppsats som ligger och skräper och bara väntar på att jag ska ta tag i den. Vi får se hur det känns, helt enkelt.

Det är med delade känslor jag packar i hop mina saker. Visst, det var tänkt att jag skulle jobba lite mindre. Men det var ju för att vi skulle ha barn!! Jag skulle ju ha fullt upp ändå, liksom. Nu kommer jag ju bara vara hemma... utan barn... Tomt.

Vi var hos kuratorn i går. Bra samtal. Vi, eller i alla fall jag, behöver det.

kram på er
och
Glad Midsommar!!

Lite sämre igen... eller?

Idag är det skolavslutning. Denblomstertidnukommer. Jag ska inte vara på jobbet förrän kl 14, då vi har personalfika, och sen är det avslutning i kyrkan kl 16, och i nästa skolas kyrka kl 18. Ja, jag vet att vi är i kyrkorna. Men i små orter på landet är det inga problem, inte som i stan. Det är bara Skolverket som ställer till det...

Mannen jobbar hemma idag, så jag hade tänkt bjuda på lite festligare lunch. Om jag orkar. Jag hade också tänkt bädda rent i sängarna, tvätta lite och ev dammsuga. Vi får gäster i kväll... Alltså bara ett par kompisar med sina två barn, vi ska grilla hamburgare, inget märkvärdigt alls... Men här måste dammsugas.

Och så vaknar jag upp och hostar! Fortfarande ont i halsen, men det är bättre. Febern då? Nja, den ger sig inte riktigt, 37.5 när jag vaknade. Jag brukar ligga under 37 då. Men - jag mår illa idag. Varifrån kom det???? Är ganska trött, lite snurrig.

Så då sätter jag mig ner i soffan och talar om för mig själv på skarpen - jag är faktiskt sjuk! Eller har åtminstone varit!! Halsfluss med hög feber som vuxen, är inget att leka med. Så, Hönsis, ta det lite lugnt nu!!

Och så får det bli. Mannen dammsuger när jag är borta sen. Jag behöver bara duka, plocka i ordning och så... (Det som egentligen tar mest tid).

Måste stryka min klänning också.... Vattna blommorna, det börjar visst bli lite torrt i krukorna... Man kommer efter med så mycket, när man är sjuk några dagar...

Äsch, det löser sig ju!

kram på er!

(Som ni märker är jag uppe från det svarta hålet nu. Lite grand i alla fall. Näsan tittar upp, och jag ser mig omkring lite grand. Men jag hänger fortfarande kvar där på kanten....)

Bättre nu....

Det känns lite bättre nu. Febern börjar ge sig. Penicillinet börjar verka.

Sjuk.

Jag är sjuk. Inte bra. Inte bra alls. Riktigt dumt, faktiskt.

:'(

Äntligen fredag.

Äntligen fredag. Jag jobbar inte så många dagar till, innan jag har semester. Ändå är helgen efterlängtad. Och vi har inte jättemycket på programmet den här helgen, utan kan göra lite vad vi känner för...

Vi började helgen med att åka på husvisning. En bit ut på landet. Med en del skog. Och det var den som lockade. Huset var helrenoverat för några år sen, och såg helt annorlunda ut mot förr. Ett ungt par, med tre barn. Nedervåningen var okej, men inte där uppe. Visst var det fyra sovrum, men de låg utspridda jättkonstigt och man fick gå genom det ena rummet för att komma till det andra. Ingen dusch på övervåningen. Trädgården var mysig, för det var en massa äppelträd, päronträd och körsbärsträd. Men nej, det blev inget bud på den gården. (Men det var inte tänkt så från början, vi bor ju bra som vi gör. Bara spännande att se sig om lite.)

Sen blev det filmkväll. Harry Potter på storbild, som jag säger (med projektorn). Det var den sista boken (dödsrelikerna), och den första delen. Finns en del två kvar.

När vi sitter där hör vi hur regnet bara vräker ner ute. Vi tar en paus för att kolla. Jag får ett infall och går ut i uterummet, och japp, det regnar in.... Vi har haft problem med regn en gång tidigare, för några veckor sen. Förra vintern släppte taket och det snöade in... Det är ett litet fuskbygge, egentligen.  Nåt med att takbjälkarna är åt fel håll, de vrider sig, och det blir en glipa mellan plasttaket skivor. På stället där det snöade in, har vi löst det, och skruvat fast stöd, så att skivorna inte kan röra sig i kylan/värmen. Vi har pratat om att göra det på hela taket, men det har inte blivit av. Nu blev det än mer akut helt plötsligt. Suck.

.......

Jag har klagat lite på min goa fina man, och tyckt att han minsann kan säga lite positiva söta saker till mig ibland. Jag behöver höra det. Jag vet ju att han älskar mig, men det är ju aldrig fel att säga lite såna saker ibland.... Då gnäller han till svar, och säger att han inte är en sån som säger sånt... Nä, jag vet. Men man kan ju försöka. Alla har väl sina egna små söta ord för varandra antar jag. Nu låg vi där i sängen häromkvällen, och myste lite. Då värkte han fram det, och kallade mig för sin sötpotatis.... Och vi gapskrattade en lång stund... Vet inte om jag ska ta det så positivt? Roligt blev det i alla fall! Det var ju i alla fall bättre, än att bli kallad för hans fläskkotlett.... ;) Nä, han får nog jobba lite mer med det där!

Vi försöker verkligen göra saker tillsammans. Jag tror det är bra. Inte det där tjatet om att han klipper gräset och jag tvättar, och sen städar jag inne medan han tvättar bilen. Nej, då gör vi det hellre tillsammans. Om han klipper gräset, så är jag ute och rensar i landen eller nåt. Och vi städar gärna tillsammans - det blir faktiskt roligare då!

Men det kanske är det som är vår kärlek? Jag älskar ju honom. Och senast i måndags fick jag höra av en avlägsen bekant, att det verkligen syns hur glad han är i mig.... <3

Nä, nu har jag verkligen försökt komma ur det här svarta hålet lite, som ni märker. Jag har nog lyckats en liten stund. Men sova, det kan jag inte. Kanske dags att försöka igen....

Kram på er!

Och nu då?

Vi fick ju lite extra ledigt, den här veckan. En helgdag på en onsdag. Dessutom är jag ledig, idag torsdag. Det borde väl vara bra, eller?

Nä.

Kanske i går. Vi gjorde nämligen inte för mycket. Vi sov!! Vilade, och tog det lugnt. Men förmodligen var det nåt vi verkligen behövde.

Idag, ensam hemma och ledig. Jag hade tänkt börja städningen, kanske hinna tvätta också. Men jag är trött. Har ont i huvudet. Mår illa. Och är lessen.

Jag kommer inte upp, ur det här svarta hålet. Eller jo, jag kommer göra det, så småningom. Men just nu är jag kvar där nere. Orkar inte riktigt ta mig upp. Bakslag? Ja, kanske. Eller bara en reaktion som låtit vänta på sig. Jag har haft så fullt upp att göra, under hela april och maj, att jag inte riktigt fått tid att tänka. Kuratorn förberedde mig på Tröttheten. Jag visste ju att den skulle komma.

Men nu är jag ensam hemma idag. Med mina tankar. Kanske lika bra det, så får de komma fram ordentligt.

Jag fryser. Mår illa. Kanske en dusch gör mig piggare? Så kan jag åtminstone bädda sen....


TACK för era tankar, kramar och det stöd ni ger. Det betyder mycket! Även om jag inte orkat svara, eller kommentera andra bloggar, så läser jag dem.  Och jag tänker på er också!


KRAM!

Svarta hålet.

Och så har jag trillat ner i det svarta hålet igen.

Nu var det ett tag sen. Men den här gången är det inte så enkelt att komma upp. Jag var hos kuratorna idag, och hon sa att det var helt okej att fortsätta trilla ner i det där hålet. Hon är övertygad om att jag inte kommer stanna där så länge, utan kravla mig upp. Hoppas jag gör det snart.

Jag vill inte var här nere, i det svarta hålet...

:'(