torsdag 20 augusti 2015

Skola.

Jag är tillbaka i skolan igen. Inte som lärare, utan som elev. Och ingen "vanlig" skola. Det är folkhögskola. Och jag måste säga att hittills tycker jag om det!!
Vi är en liten grupp, ungefär 15 stycken som läser samma inriktning. Och alla är så himla vänliga och snälla mot varandra. "Vi har visst inte hälsat än..." osv. Vips så fanns jag med på en gemensam sida på Facebook, och fick många nya vänner. Åldrarna är blandade. Jag är nog äldst, men det gör mig inget. Jag kommer läsa på distans, och vara på skolan bara en dag i veckan.

Men, det fina i kråksången, vet ni vad det är??

Ingen pratar om barn, barnlängtan, eller ens önskan om barn..... De allra flesta är runt 25 år, och satsar på ett yrke. De ser inte familjelivet som något intressant just nu.

Så har jag aldrig haft det förut. Mina kollegor har alltid haft barn, och pratat om sina barn, och å så söta de är och å så jobbiga de är bla bla bla bla..... Nu är det bara JAG. Vi delar ett stort intresse, och det är musiken. Härligt är vad det är!!

Kram till er alla!!

tisdag 18 augusti 2015

Missfall.

Jag såg på Nyhetsmorgon på TV4 och det handlade om missfall. Tyvärr missade jag början, utan kom in precis i slutet. Men sen såg jag den lilla frågestunden då "experten" fick svara på frågor som tittarna mejlat in.

Och jag upptäckte att jag fortfarande är arg. Jag är ARG på våra missfall. Den här experten (vet inte om hon var barnmorska eller gynekolog eller vad hon var, men hon lät kompetent i alla fall), pratade om hur missfall är OTUR. Varenda gång???? undrar ju jag då.

Nä, jag är inte klar med våra missfall än. Jag trodde det. Jag trodde att jag gått vidare.... Igår tänkte jag faktiskt på vårt senaste (sista?) missfall. Jag skulle varit nångång på väg in i månad nummer 6 nu. Förmodligen lite rund om magen.... Fast nu blev det inte så. Den här gången. Heller.

Det hjälper ju inte att grubbla och vara bitter. Så därför försöker jag glömma och gå vidare. Inte glömma som att "inte prata om det". Nä, för det tror jag är riktigt viktigt att man gör. Maken och jag måste vara väldans öppna mot/med varandra och prata om det. Och det gör vi.

Nähä. Tillbaka till vardagen. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ner på stan och köpa födelsedagspresent till guddottern. Hon fyller nio år och har för första gången önskat sig smink. Så det har jag lovat. Men bara lite grand, förmodligen ögonskugga och nåt läppglans.... :)

Kram på er!

måndag 17 augusti 2015

Tunga tankar.

Vad är det jobbigaste med att vara ofrivilligt barnlös?

Konstig fråga kanske. Men jag hittade den i ett forum för ett tag sen, och har funderat lite på den sen dess.

Jag vet att jag har skrivit det förut. Jag tycker det är tungt att det inte kommer någon efter mig. Det tar slut med mig. Vem tar hand om mig när jag blir gammal?? Jag har tvingat maken att lova att vi ska dö samtidigt, men jag vet ju egentligen att det inte går att tänka så. Vem tar hand om mina saker? De saker jag ärvt och fått från min släkt?

Nu när svärfar dog i somras, har många andra tankar väckts. Jag har letat upp det så kallade Vita Arkivet. Vi ska fylla i det, maken och jag. Vi har pratat tidigare, men inte på allvar, känner jag. Kanske ska vi titta över det där med arv också. Skriva testamente? Inte roligt att tänka på, men jag tror det är bra att göra det.

Många tunga tankar det här sommaren. Men, jag tror det kommer bli bättre. Så småningom.

Kram!