Tack för goda råd, i mitt förra inlägg.
Ni har så rätt. Men ack så svårt det är att tänka så...
Idag har det känts lite bättre. Men oj oj oj... Vi hade typ fått höra att det är två duktiga och välartade flickor. Jo, tjena....
Jag har pratat som allra hastigast med soc i dag, de ville veta om vi typ hade överlevt natten. De ringer i morrn igen. Då ska jag säga precis som det är.
Idag duschade och tvättade de håret, sen borstade vi tänderna, det blev två sagor, och efter en kvart sov den lilla. Klockan var sex. (Igår var hon kvart över sju). Den stora somnade kvart över åtta igår, idag var klockan sju. Kändes bättre idag. Börjar vi redan få rutiner?? ;) I morse vaknade de så sent som halv åtta. Det blir nog tidigare i morrn....
Ingen av dem har förstått att de ska bo hos oss nu. Eller vill inte förstå. Eller prövar varje gång, ifall det är så att de ska åka hem igen. Jag vet inte riktigt vad det är de vill... Vi har ju mysigt ihop, men... De kan inte leka ihop. De har ingen glädje alls av varandra. Tyvärr. Och det är lite skumt. De borde väl söka tröst hos varandra, tycker man?? Nåväl. Det löser sig nog.
Våra pojkar lekte inte alls ihop till att börja med, de låg i lite olika faser tror jag, eller så var det så att de inte var vana vid att leka tillsammans. Det är först nu som jag tycker att de leker mer tillsammans utan att lillebror förstör vad storebror bygger...
SvaraRaderaHar jag missat ett inlägg som inte går att läsa länge? Vad är det som inte funkar / känns bra? Mvh
SvaraRaderaDu vet att vi finns här om ni behöver oss. Har ju inte så mycket erfarenhet, men jag kan ju alltid lyssna och kanske har jag nåt att tillföra.... (tror inte det, men ändå).
SvaraRaderaKram
Jag upplever att i vissa åldrar leker barn inte så bra tillsammans. Och det här är ju en stor omställning för arnen. Även om det är mycket bättre hos er än vad de haft det förut så är det nog stort och svårt för ett barn att förstå. Dekanske tror att de hamat hos er pga något de gjrt (vanligt att barn tänker så) och du undrar de kanske om det an hända igen.
SvaraRaderaHa inte så höga förväntningar i början! Tyck inte att du gör något fel eller inte är bra nog! Tids nog kommer ett och annat att falla på plats! Har ni möjlighet att ta ett barn var en stund varje dag? Kanske behöver dom litet olika uppmärksamhet!
SvaraRaderaGe inte upp! En timme i taget!
Kram!
Det är svårt i början med barn man faktiskt inte känner! När annars flyttar man ihop med en vilt okänd människa :-)? Jag minns första dagarna med vårt sommarbarn, och då fanns det ändå ett slut.....jag minns att jag tänkte herregud vad har vi gjort... Nu älskar jag ungen :-) Det kommer, men må inte dåligt om det tar ett tag!
SvaraRaderaKämpa på!! Det jag undrar över är hur överlämnandet gick till? Var soc med er under hela dagen eller kanske mamman? Så små tjejer som inte kan förstå eller ta in att de har ett nytt hem och två nya vuxna att ty sig till, måste vara en otroliga omställning för er alla fyra. Vid tillfälle får du gärna berätta mer om hur det går till för en utomstående som inte är insatt. Imorgon väntar dag 3, hoppas det blir bättre för varje dag! Mvh
SvaraRaderaJag följer denna blogg med stor spänning! Framförallt sâ tänker jag pâ vilken tur barnen haft som fâtt komma till er. Lycka till och keep us posted!! Kramar
SvaraRaderaWow, vad häftigt! Har inte läst din blogg på ett tag, utan tittar in nu när detta stora har hänt.
SvaraRaderaVilken enorm omställning för er och för barnen detta är! Med alla förutsättningar att det ska bli bra för dem, och för er. Att få stora barn är speciellt, man får mycket, men det kan också vara oerhört krävande. Vad roligt, och lycka till! :)