Här är vi nu.

Nu har allt lugnat ner sig. Lite grand. Eller det borde det ha gjort. Jag känner mig fortfarande lika stressad. Det kan vara situationer då jag känner mig lugn och tillfreds, men på en mikrosekund rusar jag upp och är uppe på den där hemska höga stressnivån igen...

Dumt.

Jag har inte hunnit skriva på ett tag. Men jag har velat. Jag har försökt läsa bloggar, och jag tror jag har hunnit med det. Inte så tätt som förut, men jag har i alla fall läst. Jag har inte kommenterat så mycket, men ni ska veta att jag tänker på er...

Vad har hänt då?

Jo, min gynläkare ringde i fredags eftermiddag. Jag tog ju en massa blodprover när jag var där. Allt såg bra ut, eller rättare sagt, det såg ut som förut. Inget problem med sköldkörteln. Jag är ännu inte i klimakteriet. Jag har gott om (mycket gott om) ägganlag. Blödningen kom som den skulle, var inte jättekraftig, men nog så det räckte till...

Alltså inget problem. Inga fel på mig heller.

Nähä. Men inget händer då! Jag borde passa min vikt. Och det har jag gjort tidigare. Men nu när vi hade bestämt oss för att det var nog med ivf-ande, så struntade jag i det. Jag har väl inte ätit precis en massa godis, kakor och onyttigt. Men inte heller särskilt nyttigt, och eftertänksamt. Det var många tunga och ledsamma dagar ett tag, och då äter jag lite konstigt... Eller, jag tänker inte, rättare sagt.

Man kan ju bli spontangravid. Jag har ju blivit det en gång förut, även om det också slutade i missfall. Men det skulle ju kunna ske igen! Extra roligt att min vän Anna har lyckats, och blivit just spontagravid!! Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det kommer gå bra för henne och hennes man...

Lite värdelöst, ointressant vetande kanske? Jag har skoskav. Eller rättare blåsor över stora delar av fötterna, och några blåsor har gått sönder och där gör det ONT.

Mer värdelöst vetande: I söndags bet jag sönder en tand.... Halva tanden lossnade. Så det var bara att snällt ringa till tandläkaren i måndags, be lite snällt och sen tacksamt ta emot tiden vid lunch. Men, jag har en underbar tandläkare, det gjorde inte ont, hon gjorde det snabbt och snyggt och mycket proffsigt. Och så klart kostar det 1 500 kr. Jag som ska jobba mindre = mindre lön. Behövdes ju inte en extra utgift, om jag säger så....

Ja, som ni kan läsa. Det är lite tungt just nu. Mycket som händer fortfarande. Även om det är roliga saker, så orkar jag inte. Jag orkar inte. Jag vill vara ensam med mina tankar, mina funderingar.

Men jag måste försöka klara av det här. Det är ju inte långt till semester, ledighet och vila.

Längtar dit.

Kram på er!

Det händer mycket nu....

Tiden går fort. Så fort att jag inte ens hunnit skriva av mig här. Och ändå hade jag behövt det. Jag är så oerhört stressad och pressad nu, att jag tror att jag aldrig upplevt det så förut...

Mycket på jobbet, och struligt på jobbet.

Mycket på fritiden. Roliga saker, men mycket att hålla reda på....

Och så väntar jag på telefonsamtal från min läkare. Han skulle ringa i början på den här veckan, men än har jag inte hört nåt. Det gäller de blodprov jag tog när jag var där.

Jag väntar också på min mens. Tio dagar med provera, och nu borde mensen har kommit. Men, inte än. Fast igår fick s k aura (synrubbningar). Det brukar sitta i en halvtimma, och efter ytterligare en stund kommer migränhuvudvärken (oftast). Den här gången slapp jag huvudvärken (LYCKA!!). Men var är min blödning???


Nä, måste stressa lite till nu... Och fixa lite mat till mannen som kommer hem om en halvtimme...

kram på er

Läkarbesök igen.

Ja, så där väldans länge kunde jag inte hålla mig borta från min kvinnoläkare.... ;) Jag var där i fredags morse.

Min kurator gav mig i uppdrag att ta kontakt med honom, och fråga några saker. Så då gjorde jag det. Det kändes faktiskt rätt okej att komma dit.

Först lämnade jag bilen på verkstan kl 7, sen åkte vi de 8 milen till läkaren och ramlade in där kl 8.30. Därefter åkte vi till Stockholm, för en mycket trevlig helg... ;)

Hur som helst. Den här gången kunde jag använda mitt frikort till läkarbesöket!! Jippie!! Där "sparade" jag 1 000 kr....

Jag blev grundligt undersökt. Mitt "problem" är att jag inte fått nån mens, eller blödning, sen missfallet i vecka 7. Det är tre månader sen. Nu såg slemhinnan tunn ut, bara 2 mm. Så ingen blödning på gång. Men det fanns små, små ägg i alla fall.

Jag fick provera att äta i tio dagar, för att framkalla en blödning (har jag ju gjort förut). Jag har ju känt i typ två månader att mensen är på gång, och känslan har varit att den kommer vilken dag som helst. Alltså pms. Om jag nu får igång blödningen kommer jag må mycket bättre, lovade min läkare. Och då kände jag plötsligt, att jag faktiskt inte alls mått så bra...

Han tog också en massa blodprover, och de väntar vi på med spänning. Han ska ringa nästa vecka. Bland annat så togs ett prov, som gäller klimakteriet. Hm. Jo. Jag har faktiskt tänkt på det också. Men jag är ju trots allt bara 42 år... Det kan väl inte vara dags redan? De är ärftligt, och min mamma var äldre än vad jag är nu.

Min chef fortsätter att tjata om, att rätt som det är kommer jag bli gravid i alla fall. Hon har slagit vad, om att jag är gravid före jul. Eller hur.... Sluta tjata, tänker jag då. Ni vet, det där med att bara vi slappnar av.... Så trött på att höra det!


Nähä.
Ikväll lite packning. För i morrn bär det av, till Öland. Ska bli så skönt! Vi kommer vara ensamma i huset, min man och jag. På lördag åker vi direkt hem till min bror för födelsedagskalas. En åttaåring och en 40-åring. Kul! Sen ska jag sjunga på söndag kväll, i kyrkan hemma där jag växte upp. Alltid roligt att sjunga där, jag sjunger så bra till just den kantorn. Hon känner mig och min röst.

Så, bäst att sätta fart!

Kram på er!!!

Irriterad.

Jag måste bara få skriva av mig lite.

Just hemkommen från ett sånt där party, ni vet då allehanda prylar ska visas och säljas. Det kan vara plastburkar, blomkrukor eller doftljus. Hur som helst, det hör ju till att det bjuds på fika också. Jag stod där och skulle ta mig lite fika. Framför mig står den kvinna, som vi köpte vårt hus av. Hon är trevlig, vi träffas ibland via jobbet. Så vi står där och skojar lite. Framför henne står en annan kvinna. Blond, alldeles för solbränd. De känner varandra, pratar lite att: ååå vi måste träffas det var ju så länge sen nu, jaaa vi ses ju inte sen ni flyttade... Sen säger den blonda/solbrända typ: Men vad är det för några som köpte ert hus, kolla deras trädgård, det ser ju för hemskt ut... vad gör de? jag går ju förbi där så ofta...

Ojdå, tänkte jag. Kvinnan framför mig (förra husägaren) skrattar lite, och försöker skoja bort det, att jag minsann står bakom henne... Vet inte om hon fattar med en gång, hon försöker säga nåt ursäktande, att hon går förbi huset varje dag.... "Förra husägaren" skryter med vårt odlarintresse, och säger att nu har vi ju växthus, och planterat en massa och det är väl fint?

Ja, svarar jag. Nu är hela baksidan fulla av tomater.

Den blonda, solbrända kvinnan fattar väl att hon gjort bort sig, säger inget, går bara därifrån, och sätter sig vid andra änden av bordet där vi satt. Hon gav mig inte en blick på hela kvällen.

Jag blev förbannad. Det ser inte ut i vår trädgård!!! Visst, vi röjde bort en massa typ tuijabuskar (vad det nu heter) som vuxit vilt och blivit alldeles för stora. De stod precis vid husväggen, och besiktningsmannen anmärkte på det. Så de åkte bort. Eftersom vi dessutom målade huset, var vi tvugna att ta bort dem, för att komma åt väggen... Nu är det ett välskött land, med massor av lavendel där. Det är nästan som en liten lavendel häck, skulle man kunna säga. Närmast huset stenar, och sen en halvmeter brett land, med lavendel.

Och jag blev irriterad. Vaddå komma och klaga på andra??? Det ser inte ut, i vår trädgård. Inte som det kan göra hos andra.... Och de som bodde i vårt hus innan, de skötte det minsann inte så himla bra... Inga blomland precis, de var inte intresserade....

Dumma människor det finns. Hoppas hon skäms.

Nä, nu fick jag spy ut lite... Hoppas jag kan sova gott nu. Bredvid min älskade man...

G'natt och kram!!


F'resten, kolla in facebook, finns en sida, där man firar ofrivilligt barnlösas dag, den 26 maj. Sök på "De ofrivilligt barnlösas dag" och bli med där!! Vi behöver uppmärksamhet!!

Ikväll är jag sååå trött. Det var jag igår också. Och då har jag sovit bra två nätter på raken. Konstigt. Jag är hemma en stund, äter och slappar lite, innan jag ska iväg och sjunga. Det brukar bli bra när jag är och sjunger, jag får energi då.

Annars kan man få energi av alla blommande körsbärsträd ute... Det är sååå vackert... <3

Och jag längtar till helgen.... Min man och jag ska till Stockholm, bo på hotell, vila, njuta, shoppa, äta god mat, dricka god öl och umgås med min syster och svåger... Mys på hög nivå!! Längtar...



Men, bara precis bakom knuten, finns det mörka, det svarta... Det ligger där och lurar. Tittar fram lite, lite grand ibland. Bara för att påminna mig....


Kram på er !!

Utmaning. Ja, jag också!

Jag fick en utmaning, och efter att ha funderat lite kommer här mina svar.

1. Har din partner något smeknamn på dig?
Näe, faktiskt inte... Inte mer än pussgurka nån gång när jag varit väl närgången... ;)

2. Hur länge har du känt din partner?
Vi har känt varandra i fyra år.

3. Vad är det mest romantiska du har varit med om?
När min man frågade mig om jag ville gifta mig med honom!

4. Vilket är ditt favorit djur?
Har egentligen inget favoritdjur, men måste jag svara så blir det nog hund... eller rådjur!

5. Om du fick en helkväll för dig själv vad skulle du helst göra då?
Om jag vore ensam hemma en hel kväll skulle jag ta hand om mig själv. Duscha länge, göra peeling, inpackning i håret. Sen skulle jag sitta i soffan i teverummet, med fötterna i ett fotbad, kolla på nån bra film och förmodligen ha en påse plockgodis i knät.... Eller, så sitter jag i soffan framför brasan och läser, läser och läser...

6. Vilken är din favorit film?
Finns många jag tycker om, t ex Pianot, Den engelske patienten, Sagan om ringen-trilogin...

7. Kan du spela något instrument?
Ja, många! Piano, (kyrk-) orgel, gitarr, tvärflöjt, alt- och sopranblockflöjt, benflöjt, ukelele, elbas, trummor till husbehov, lite grand klarinett och lite lite trumpet. Och så en massa skrammel och rasselinstrument, så klart!

8. Vilken musik gillar du mest?
Min musiksmak är väldigt blandad. Gillar mycket klassisk musik, men även det som spelas på radion hela dagarna. Gillar svensk pop. Visor. Gillar däremot inte hårdrock (och alla dess släkt), inte riktigt jazz...

9. Om du fick göra en smörgås till subway - vad skulle den innehålla?
Sallad, gurka, rostbiff, potatissallad, rostad lök och... ja, kanske nån tomat också.

10. Har du någon fobi?
Ormar. Alltså, jag är inte bara rädd, det är verkligen en fobi.

11. Vilken är din favorit tv serie?
Just nu kollar jag på Revenge och Firman. Har följt Criminal Minds och Bones i flera år. Kan inte säga bara en!

Och jag skickar vidare utmaningen, det är ju inte samma frågor, så nån kanske får den igen... ;)
Se det som en kul grej, inget måste. Men vi lär känna varandra lite mer, kanske...

1. Vad ville du bli (yrke) när du var liten - och vad blev du?
2. Var är ditt smultronställe, alltså favoritplats, i hela världen?
3. Hur vill du helst vakna på morgonen?
4. Finns det nån bok, eller film, som du läst, eller sett, som påverkat dig väldigt mycket i livet - vilken?
5. Handarbetar du nåt (stickar, virkar, syr, broderar...), vad?
6. Vilken växt/blomma tycker du allra bäst om, och varför just den?
7. Vad gör du en dag då du trillar ner i svarta hålet/ deppar ihop och blir otroligt lessen....?
8. Vad skulle du säga (i ett tal) till din guddotter, som i 25-årsåldern gifter sig?
9. Finns det nån låt just nu, som är favorit, i så fall vilken?
10. Vad är du allra mest rädd för??
11. Känner du att ditt liv är stressat och vad gör du i så fall åt det?


Utmaningen går till...

Pepparmintkalaset's Blog
Mellan hopp & förtvivlan.
Hopp och förtvivlan
Du fattas mig nu...
längtan efter sammanhang
Längtan till ett barn
Oförklarligt barnlösa!
vårt efterlängtade mirakel
Vi ska också ha barn
Boxare på smällen?
Livet i Hagshestra - i väntan på livets mirakel

Kram på er!

Finns det en mening med vår barnlöshet??

Jag tror att jag har rört vid de här tankarna förut. Tankarna på att det finns en mening med det som händer.

Finns det en mening med vår barnlöshet??

Är det så, att det kanske finns något, eller några, barn där ute i världen som behöver oss - min man och mig? Kommer något ledsamt att hända, så att vi måste ta hand om något, eller några, barn som redan finns där? Våra syskonbarn? Någon av våra vänners barn??

Eller kommer jag återigen bli sjuk? Så sjuk, att jag inte klarar att ta hand om ett barn. Cancern kanske kommer tillbaka, så illa att vi båda får fullt upp med den? Jag kanske inte klarar av det, kanske inte överlever?

Vad skulle det annars finnas för skäl till att just vi inte får något barn?? Ett barn skulle ju få det så bra här hos oss. Två vuxna, kloka, ansvarstagande personer, som verkligen längtar efter barn. Vi har välordnad ekonomi, ordentliga jobb båda två, bor bra, ordnade förhållanden med släkt och vänner. Här finns så mycket kärlek som bara väntar....

Vår kurator säger att jag inte får tänka så här. Hon och jag pratade om det förra veckan. Häromdagen sa jag det till mannen, när vi låg så där nära i sängen och just skulle somna (dumt tillfälle, jag vet). Han sa samma sak, så där får jag inte tänka.

Men visst finns det en mening med det som händer?! Jag tror inte att allt, varenda detalj, finns typ nedskrivet i en stor svart bok. En lång smal man, med vitt långt skägg som bor på ett moln och skriver i den här boken... Nä, barndomstron på den guden har mognat och växt. Och förändrats. Jag tror att vi kan styra mycket själva, helt klart. Men, vi kanske ändå har någon, eller något, som ser efter oss. Som tar hand om oss.

Eller, nej. Jag vet, att vi har nån som ser efter oss, och som tar hand om oss.

Men det är nog inte riktigt rätt, att säga att det finns en mening med vår barnlöshet. Inte vad vi vet nu, i alla fall.

....


Snurriga tankar mitt i natten, när man inte kan sova...

G'natt och sov så gott!!

Det är inte över än.

Nej, det är inte över än.
Vår barnlängtan, alltså.

Bara för att jag inte orkar skriva så ofta längre, så har inte längtan minskat eller på nåt sätt blivit enklare och lättare att bära. Näe.

Idag var vi på 9-årskalas. Vi kommer aldrig får ordna nåt födelsedagskalas, där födelsedagsbarnet fått önska maten, och vilken sorts tårta. Så är det bara. Gilla läget, liksom.

Vi går till vår kurator. Varannan vecka. Det känns lagom med det tidsintervallet, och det sa kuratorn också att det var lagom. Skönt att ha nån som lyssnar, som tycker att mina tankar och funderingar är helt okej, säger att jag reagerar på ett "rätt" sätt, att jag är normal...

kram till er, där ute i vårsolen!!