En tuff natt. Maken har fått min tillåtelse (låter ju märkvärdigt) att sova med öronproppar, alltså är det jag som vaknar på natten. Redan tjugo i tolv var jag uppe, och fångade inte stortjejen, hon hann gå ända ut i köket. Men jag förde henne tillbaka till sängen, och hon somnade på ett par minuter. Men då vaknade lilltjejen. Och kunde inte somna om. Efter ca 45 min bar jag in henne till oss, och så fick hon ligga mellan oss i våra sängar. Det tog minst en halvtimme till innan hon somnade. Men hon sov lite längre i morse!! Ända till tjugo i sex!!
Morgonen var annars mycket stökig och bråkig (mellan tjejerna). Högljutt, och ingen lyssnade på oss vuxna. Så vi delade på dem. Lilltjejen fick följa med mig till skolan och öva skolavslutningssånger med en grupp (tog kanske 25 min). Jag förberedde henne noga innan, men jag visste ju att hon skulle bli blyg, och inte säga nåt. Väl hemma igen, bar jag in henne i hennes säng, satt med henne i famnen och efter 5-10 min sover hon. Men oj oj oj vad hon protesterar. Hon är minsann INTE trött, och hon vill INTE sova. Nä. Säkert. Hon har fått sova en halvtimma, sen väcker jag henne lagom till maten. Och då är det rätt gnälligt, svårt att vakna. Vad tycker ni? Ska hon få sova längre? Vakna av sig själv? Vi ser ju hellre att hon sover längre på morgonen... hehe...
Resten av dagen har gått bra. Jag ställde till med nästa bak, vi bakade bullar. Hå hå ja ja... Det hade de heller aldrig gjort. Nä, jag märkte det! Men roligt hade de i alla fall!
Maken fick prata i telefon (säkert en halvtimme) med en soc-kvinna (vet inte hennes titel), som varit mycket med familjen. Hon känner flickorna, även om hon bara umgåtts med dem några timmar i taget. Hon bekräftade mycket av det vi tyckte och hade sett. Hon berättade många saker, som gör att vi känner att vi kan göra på ett visst sätt. Den informationen skulle vi fått INNAN flickorna kom...
I morgon kommer vår soc sekr och flickornas soc sekr. Vi ska prata. Känns jättebra! De måste få se hur vi har det, och vi kan få berätta mer (det blir ju inte samma sak via telefonen, vi har ändå pratat varje vardag i telefon med dem). Utifrån det vi tycker, bestämmer vi hur vi ska gå vidare.
Vi är lite vilsna, kan man säga.
Många kramar....
En ganska vanlig fru. Eller... När jag väl hittade mannen jag älskar, så kanske det är försent? Hjärntumörer som var elaka, när jag var 28 år, gjorde det omöjligt att bli gravid. Men, efter 8 år hände nåt.... Det började komma tillbaka lite hormoner. En ny fråga väcktes, skulle jag kunna bli mamma i alla fall? Eftersom mitt landsting tyckte jag var för gammal, så fick det bli privat vård. IVF. Men vad hände? Vi fick inget barn med IVF. Kan vi bli familjehem då?? Livet = Upp. Och ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra att ni kan få lite hjälp och vägledning. Åh jag gråter nästan när jag läser att du bakar bullar med dom, så fint, så härligt, tänk vilken upplevelse för flickorna! Låter som en bra idé att dela på dom ibland så får de egentid med en av er. Det här fixar ni! Ge det tid så ska ni se att det blir riktigt bra det här!
SvaraRaderaTänk så mycket roligt ni gör för flickorna! Saker som dom aldrig gjort tidigare! Så härligt! Jag kan inte tro annat än att dom riktigt uppskattar allting!
SvaraRaderaJag tror att allt kommer bli jättebra framöver!
Kram!
Jag tycker fu ska låta henne vakna själv. Min dotter är 20 mån å äter lunch vid 11-11.30 och somnar 12 sover till ca 14. De behöver sömn på dagen. Jag har testat att väcka henne men hon vaknar ändå tidigt . Har även testat att lägga henne senare men hjälper ej. Hon är ändå uppe senast kl 06. Oftast 05. Fasta rutiner och regler är bra för barn, men det är änven viktigt för barnen att de får "vara med å bestämma". Grattis till er och tjejerna !
SvaraRadera