Väntan.

Det har gått några dagar, men här har inget hänt. Det är som förut. Jag är trött, och tar gärna en tupplur på förmiddagen, och en på eftermiddagen! :) Idag har jag jobbat igen, varit sjukskriven två pga hosta, bihåleinflammation, heshet. Jag jobbade bara till kl 13, en åkte hem, la mig i soffan och somnade direkt... Och sov 40 min. Lite för länge, för det är svårt att vakna sen!

Ska jag vara så här trött?

Är ledig i morgon, och sen jobbar jag onsdag igen. Ända till kl 14 - hur ska det gå??? :)

Jag springer mycket på toa också. Varje gång finns en liten oro där. Och jag undrar bara, vad det är för en dum jäkel som kommit på att det ska vara små rosa blommor (eller nåt) på trosskydden.... Man blir ju livrädd varje gång... Men. Hittills inget blod.

Jag har fortsatt att räkna mina dagar. Faktiskt höll jag uppe ett tag, men sen "kom jag på nåt" och skulle bara räkna en gång till. Jag blir inte klok på det. Maken pratar bara om "den heliga anden", men det gör mig ledsen. Vi vet ju när vi hade sex, och det är då det måste ha skett. Punkt.

Nu är det bara 3 nätter kvar. Och 2,5 dagar. Sen ska vi göra ett nytt vul. Om jag räknar ner?? Skojar du eller!

Brösten är fortfarande ömma och stora. Ibland måste jag känna lite, klämma, och visst - det gör ont fortfarande. Då tänker jag, att tro katten det gör ont, som jag klämmer hela tiden! Jag har fått en kallelse till mammografi på fredag. Kan jag göra det tro? Jag tänker på strålning via röntgen för ev foster. Och hur ONT det kommer göra, när jag är så svullen och öm redan.... :( Får kanske ta och ändra den där tiden.... Det är nog inte så vanligt att gravida gör mammografi. Vet inte om det är lika över hela landet, men jag har blivit kallad sen jag fyllde 41, och sen varit med två års mellanrum. Så nu var det dags i år igen. Känns ju ändå bra att de kollar. Jag har ju en historia med cancer, så det är ju bra att de är noga. Även om jag får göra en årlig helkroppsundersökning.

Just nu går kraften åt att "stå ut". Klara av den här väntan. Första steget är ju vul på torsdag. Då får vi förhoppningsvis veta om det finns nåt litet hjärta som slår. Finns det inget hjärta då, då är det verkligen nåt som är fel.

Jag följer en hel del bloggar, och har gjort ett tag. De som skriver har följt samma faser som vi har gjort. IVF, några med missfall, andra har lyckats. En del har gått vidare och funderar på adoption, eller har fått adoptera. Jag följer ingen blogg med någon i liknande situation som vi är i. Kan ni tipsa mig om nån? Jo, det finns nån där vi är lika gamla, typ. Men fler?

Blir så glad när ni kommenterar här! Tack för fina och peppande ord!! Jag försöker svara er alla, hoppas jag inte missat  nån :) Så, skriv mer till mig!

Kramar från soffan.... (känner mig så lat, när jag inte orkar göra nånting....)