Nu har vi pratat med soc igen. Eller vi. Det är jag som pratar i telefonen, men maken sitter bredvid och lyssnar. Jag skriver ner hela tiden. Som ett stöd för minnet, typ.
Inget är ju klart än. Men, det lutar åt att det ofödda barnet placeras med ett halvsyskon, 30 mil härifrån. Det familjehemmet har legat på, och vill ta hand om detta ofödda barn. De kan inte tänka sig nåt annat barn, eller någon annan placering, bara just detta barn.
Jag beklagade mig tydligt, över denna tvära vändning. Och de beklagar.
Beklagar?
Socialtjänsten är inte ett dugg måna om sina familjehem. Eller om de som de planerar att ha som familjehem.
Det finns ett barn till, 4 mån gammalt. Som eventuellt kommer bli placerat. Eller kan vi tänka oss nästa syskon, som förmodligen föds om ett år??? Men?!?!
Nej. Det kan vi inte. Vi orkar inte mer nu.
Nu ska vi lägga oss ner. Blunda. Fundera över meningen med Livet. Varför svarar Livet oss så här? Vi vill bara hjälpa. Göra gott för någon som är utsatt, och verkligen behöver oss. Men nej. Det får vi inte göra. Varför?? Kan någon säga mig, varför???
Så jävla orättvist! Önskar det fanns något att skriva för att lätta på besvikelsen/sorgen/upgivenheten. Kramar från en trogen bloggläsare som aldrig kommenterat förut.
SvaraRaderaNej men va f-n! Det är ju bara helt vansinnigt att det kan vara så här! Jag hoppas att det på något sätt ändå blir en placering hos er av det ofödda barnet som skulle blivit placerat hos er....Det är ju helt för j-vligt att det kan gå till på det här sättet. Jag förstår att det inte hjälper att jag sitter här och svär....Kramar
SvaraRaderaNu är jag riktigt ledsen för er och barnets skull som skulle fått det så oändligt bra hos er. Riktigt riktigt dåligt hanterat av soc. Nu måste ni använda inre styrka...
SvaraRaderaJag tycker att ni behandlats riktigt dåligt, både som tilltänkt familjehem men framförallt som människor. Nån måtta får det väl vara? Jag förstår inte att ni orkat men hoppas ändå att ni gör det för barnens skull. Och för er egen. Glöm inte er själva. Ni har all rätt att vara beskikna. Naivt nog hoppas jag på ytterligare vändningar i fallet.
SvaraRaderaTina
Brukar också läsa din blogg men har aldrig kommenterat innan. Håller med om att ni har behandlats riktigt dåligt av socialtjänsten - man gör inte så! Jag läser själv till socionom och (nu är ju jag bara student) jag har fått uppfattningen att man vill främja att barn ska hamna med sina syskon, den "nya" familjen är säkerligen ingen dålig familj, så detta kanske är bra för bebisen. Jag kan också tänka mig att (och nu vet jag ju ingenting om situationen egentligen) när det rör så små barn att det kan tänkas bli en adoption senare - om flera år, och att man då gärna vill ha biologiska syskon tillsammans.
SvaraRaderaMed det sagt vill jag inte mena att jag inte tycker de har agerat konstigt - för det har dem. Och oavsett barnet så är ni också människor och ni ska behandlas med lika mycket respekt!
Kanske även ska tillägga att jag är övertygad om att ni skulle vara ett jättebra familjehem!
SvaraRaderaJag tycker att du ska skriva ett öppet klagobrev till alla kommuner och tidningar fy Fabian
SvaraRaderaUndra på att det är svårt att rekrytera familjehem!? Fy vad taskigt och inge er hopp o sen dra ur er från det.
SvaraRaderaKlaga!
Kram