Livet går vidare, trots allt.

Sommar och sol och semester...

Ja, så är det nu. Idag jobbade jag sista dagen, och nu väntar semestern... Efterlängtad, javisst. Nödvändig, javisst!

Den här sommaren blir inte som vi trodde... Inte alls. Men den blir säkert bra i alla fall. På nåt sätt. Jag är ledig två veckor, sen blir maken ledig också. Och då har vi några lediga veckor tillsammans. Min nedtrappning har redan börjat, och det har gått rätt snabbt, för ovanlighetens skull. Jag sitter ute i trädgården, i min solstol och läser mina böcker... Det var så länge sen nu, jag har verkligen längtat! Och konstigt nog känns det som om jag har kommit ner i varv. Kan det vara så redan?

Midsommar så. Det blir ingen dans kring midsommarstången för mig i år. Inga plockade blommor. Inte den sommarfest som jag är uppvuxen med. Det blir visserligen fest med goda vänner, men de firar inte som jag är van. Man får anpassa sig och kompromissa i ett äktenskap :D

Sen har jag åtta dagar som jag är ledig, och maken jobbar. Vad ska jag göra då? Putsa fönsterna? Städa ur lådor och skåp i köket? Gå igenom mina (våra) garderober och slänga gamla kläder? Om jag orkar och har lust med det, kan jag ju göra det. Men annars behöver jag inte göra så mycket. Bara vara. Njuta och ta det lugnt.

Igår slog maken näven i bordet och vi bestämde oss för hur vi ska göra med vår semester. Vi börjar med fem dagar i Barcelona. Det fick bli så. Nu har vi inget barn, alltså kan vi åka utomlands. Gotland och Tyskland finns kvar, de får vänta. Sen kommer vi vara några vändor på Öland också. Ingen sommar utan Öland! Det kommer nog bli lite Tyskland i alla fall, men då bara precis över gränsen, stanna nån natt, och så göra lite inköp ;)

Livet går ju vidare. Det gör ju det. Det stannar inte upp och slutar, bara för att man tror det. Soc skulle höra av sig igen, och skicka utredningen om oss. Det bestämdes för två veckor sen, på torsdagen. De har inte ringt än. I går fick vi ett mejl, där de berättade att deras grannkommun har ett halvårsgammalt barn de vill placera, och att soc hade rekommenderat oss... Eh...? Jaha. Mycket märkligt, alltihop. Vårt förtroende för just den här socialtjänsten är så otroligt lågt. Vi litar inte på dem. Inte ett dugg.

Idag "firade" vi med jordgubbar och glass, här hemma på kvällen. Eftersom jag nu har semester. Men nu är det ju fotboll på teve. Jag har lite svårt för denna fotboll. Det är ju inget lag jag känner till som jag vill heja på!! Om Sverige hade varit med, hade det säkert varit annorlunda.... Men nu...? Nej.

Tankarna fladdrar, och vi har inte landat riktigt. Men vi är på god väg. Livet fortsätter. Det gör ju det.

Kram till er!