Vad händer nu då?

Livet går vidare. Det blev inte som vi trodde, inte just nu. Vi låste inte fast oss i någon planering, för det vågade vi inte (vi ivf-are är lite vana vid det här upp-och-ner-tänkandet...). Men man kan ju inte bara gå hem från jobbet i ett halvår, utan förvarning... så lite tänkte vi och planerade i alla fall.

Nu blev det inte så. Vardagen har kommit i fatt oss, och allt rullar på som vanligt igen.

Vi har bestämt oss för, att vi ska veta om, att vi inte kan göra nåt mer för den lilla flickan. Vi har beställt och läst domen. Då blev vi ju ännu mer övertygade om att hon inte har det bra där hon är... Vi mejlade till soc, för att få en förklaring till varför de inte vill överklaga. Det visade sig att deras advokat också tycker att de ska överklaga... Rätten var inte enig, de har inte kunskaper inom vissa områden de har uttalat sig om, de har inte sett hela bilden osv osv. Men chefen på soc tycker att de har fått "saker att jobba efter", så då ska de göra det... Man väljer alltså att lita på föräldrarna, trots allt de gjort tidigare, ljugit, stängt soc ute mm mm...

Hur som helst. Vi kan inte göra mer! Det är inte vår sak. Förmodligen kommer flickan placeras hos någon annan, säkert inom ett år (tror advokat, den polis vi pratat med och många fler...). Vi kan bara hoppas för hennes skull, att det inte är för sent, utan att hon får ett bra liv...

Men det gör ont i hjärtat när man läser hur hon har det hemma....


Vi ska gå vidare, ja. På måndag börjar vi en familjehemsutbildning. Sju måndagkvällar håller det på. Känns lite tungt, men vi är ju två om det... Vi gör ju nåt tillsammans!

Och socialen från en annan grannkommun har ringt. De har två olika syskonpar. Det som ligger närmast i tid (ska söka LVU nu i februari) är två flickor, 3 och 4½ år. Det andra är en pojk 1½ och en flicka 4 år. Vi vet inget mer om dem än. Soc ville träffa oss, så de kommer hit, nästa vecka på fredagen. De var mycket intresserade av de andra kommunernas utredning av oss. Och det är klart, varför göra en ny utredning när det redan finns så nyligen gjort?? Och vi är nog inte intresserade av att göra en så omfattande utredning igen. Det tar ju rätt mycket tid. Och kraft.

Men vi är nog lite coolare nu. När de säger att det kan bli så, då har vi inga förhoppningar längre. Vi tänker och planerar inget, förrän barnet/barnen är här. Vi har sagt till varandra, att det är det är året som gäller. Sen känner vi oss för gamla... Alltså, jag har en jämnårig kollega som är farmor! Visserligen var hon väldigt ung när hon fick sin son, och han var inte så gammal han heller... Men i alla fall!!

Idag är jag ledig. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har en del saker jag borde göra, vi får se om jag har lust... Det är riktigt kallt idag också, och klart - solen strålar! Jag skulle gärna gå en liten sväng tillsammans med min kamera... Det blir så härliga vinterbilder, med kylan, snön och den klara luften i solen..! Vi har lite svårt att hålla värmen i huset. Vi eldar och eldar, men vi kan ju inte ha en brasa igång hela tiden, det blir farligt hett i spisen då. Men morgon och kväll. Jag har lagt filtar vid trösklarna till utedörrarna. Där drar det riktigt kallt. Vi har ingen källare, så golvet blir ju kallt fort. Jag har också stängt dörren till bl a tvättrummet. Där behöver inte vara så varmt, 14 grader räcker ju.. hm... Där trivs i alla fall julrosen vi fick i kruka!! Det är jättefin i det svala rummet!! Alltså, vi kan ju höja värmen ett snäpp till, men då blir vi lite snåla helt plötsligt... knäppt, va? Det brukar räcka med att elda i spisen, tre omgångar morgon och kväll. Och så är det mysigt också!!

Nähä. Sätt fart nu, frun! Hoppas ni får en fin dag, mina läsare!!