En ganska vanlig fru. Eller... När jag väl hittade mannen jag älskar, så kanske det är försent? Hjärntumörer som var elaka, när jag var 28 år, gjorde det omöjligt att bli gravid. Men, efter 8 år hände nåt.... Det började komma tillbaka lite hormoner. En ny fråga väcktes, skulle jag kunna bli mamma i alla fall? Eftersom mitt landsting tyckte jag var för gammal, så fick det bli privat vård. IVF. Men vad hände?
Vi fick inget barn med IVF. Kan vi bli familjehem då?? Livet = Upp. Och ner.
måndag 7 januari 2013
Domen...
.... kommer inom en vecka.
Det hade varit mycket tuffa förhandlingar.
Handläggarna kände inte åt vilket håll det lutade.
Allt känns därför ovisst nu.
Jag följt din blogg under ganska lång tid, men aldrig kommenterat. Hittade din blogg via "vårt efterlängtade mirakel"
Du verkar vara en fin människa som har haft det tufft på många sätt...Och jag beundrar dig och din styrka!
Jag hoppas och fortsätter hålla tummarna stenhårt för att flickan får komma till dig/er. Håll modet uppe, på något sätt tror jag att ni en dag kommer få ta hand om ett barn!
Tack snälla ni! Jag blir så glad när ni skriver! Även om soc har varit väldigt säkra på att det SKA bli ett LVU, så har inte VI varit det. Vi har hela tiden sagt "om" hon kommer - inte "när". Men vi hoppas ju fortfarande... (Om hon inte kommer, hoppas vi ändå att det görs något för barnet. Vi tror ju på allt vad soc har berättat för oss. Och är allt det sant, MÅSTE nåt göras...).
Jag hoppas att hon kommer till er, och framförallt hoppas jag som du att det görs någonting för barnet! Att barn tillåts fara illa gör mig så förtvivlad :-( Hoppas att ni kan få bli hennes trygga familj!
Hmm jag kommenterade igår, men det tycks inte ha kommit med? Iallafall, jag vet att det här kommer bli bra, till slut. Ni kommer få ert barn, på ett eller annat sätt. Men man vill ju gärna att det skyndas på! Jag tänker på er, mycket. Stor kram ❤
Har tänkt på er idag. Kommer fortsätta att tänka och hoppas!
SvaraRaderakram
Tack!! Vi fortsätter att hoppas lite till, vi också...
RaderaKram
Jag hoppas också. Jättemycket både för flickan skull och för er!! Hoppas, hoppas att det blir goda nyheter!!
SvaraRaderaMånga kramar
Charlotte
Hej!
SvaraRaderaJag följt din blogg under ganska lång tid, men aldrig kommenterat. Hittade din blogg via "vårt efterlängtade mirakel"
Du verkar vara en fin människa som har haft det tufft på många sätt...Och jag beundrar dig och din styrka!
Jag hoppas och fortsätter hålla tummarna stenhårt för att flickan får komma till dig/er.
Håll modet uppe, på något sätt tror jag att ni en dag kommer få ta hand om ett barn!
Kram C <3
Tack snälla ni! Jag blir så glad när ni skriver!
SvaraRaderaÄven om soc har varit väldigt säkra på att det SKA bli ett LVU, så har inte VI varit det. Vi har hela tiden sagt "om" hon kommer - inte "när". Men vi hoppas ju fortfarande... (Om hon inte kommer, hoppas vi ändå att det görs något för barnet. Vi tror ju på allt vad soc har berättat för oss. Och är allt det sant, MÅSTE nåt göras...).
KRAM!!
Jag hoppas att hon kommer till er, och framförallt hoppas jag som du att det görs någonting för barnet! Att barn tillåts fara illa gör mig så förtvivlad :-( Hoppas att ni kan få bli hennes trygga familj!
SvaraRaderaHmm jag kommenterade igår, men det tycks inte ha kommit med?
SvaraRaderaIallafall, jag vet att det här kommer bli bra, till slut.
Ni kommer få ert barn, på ett eller annat sätt. Men man vill ju gärna att det skyndas på!
Jag tänker på er, mycket.
Stor kram ❤