Förra veckan ringde det på dörren på kvällen. Vi hade just ätit och satt bara och slappade framför teven. Väntade på att sätta igång och göra en massa saker... När jag öppnade stod en kvinna där, som jag kände igen, men inte hört av på lääääänge. Det vara mamman i det nya familjehemmet, som flickorna som var hos oss, kom till. Hon hade med sig en bukett tulpaner, och bad om ursäkt för att hon inte hört av sig till oss (som hon lovat oss, och socialen). Nu väntade ett par andra barn i bilen, men vi stod i hallen säkert 20-25 min och pratade. Det fanns/finns flera orsaker till att de inte hört av sig. Och de hade vi redan fått höra från socialen, så det kändes helt okej.
Flickorna har funkat rätt så bra. De har sett saker hos flickorna, som vi också sett (och påtalat noga för socialen). Det kändes faktiskt bra! Nu kanske det verkligen kan hända nåt, så flickorna får den hjälp de så väl behöver. Den stora flickan har utvecklats mest, men det trodde vi nog skulle bli så. Mamman har "försvunnit", förmodligen har hon gått ner sig i drogerna igen. De har inte haft kontakt på över två månader. Styvpappan har ju inte vårdnaden, och får därför inte träffa flickorna. Och det, måste jag säga, kändes BRA. Nu får de lite tid, att i lugn och ro, vänja sig vid sitt nya liv. Att komma på ett rätt och bra spår. Och vi hälsade så mycket till flickorna, som hade hälsat till oss. Men, vi planerar inte att träffa dem. Inte än på ett tag.
Jag har också börjat jobba igen. Min tjänstledighet tog slut (den som jag sökte, när vi trodde flickorna skulle vara hos oss). Så nu är jag tillbaka på mina 75% igen. Detta betyder, att jag bara är ledig på torsdagar. Ovant! Det är över 1,5 år sen jag jobbade så här mycket. :) Först var jag ledig 25% under ett helt år, och jobbade "bara" 50%. Detta var efter att vi definitivt var oförklarligt ofrivilligt barnlösa. Jag orkade inte. Och den där berömda väggen kom närmare och närmare. Jag valde att inte bli sjukskriven. Jag tog tjänstledigt i stället. Tungt ekonomiskt, men jag kunde också jobba med lite andra saker (vara ute och sjunga lite mer igen). Nåväl, nu är ordningen återställd igen. Får se om jag orkar? Gör jag inte det, har jag en läkare, som sjukskriver mig med omedelbar verkan. Och det räcker att veta det, för att jag ska bli lugn!
Så kom också snön och kylan. Skönt det också!! Utom idag då. När jag kom hem från jobbet var huset strömlöst. Och kallt. Huvudsäkringen hade gått. När jag väl fick igång strömmen pep och blinkade det överallt... Frysen hade snabbt sjunkit till bara -5 grader. Kylen hade däremot hållit sina +5 grader. Konstigt. Men, när jag snabbt fick fyr i brasan, blev det snart varmt igen. Jag hörde, hur fläktarna började surra och jobba...
Det händer så mycket, och det är så mycket jag vill skriva. Men jag får ta lite i taget. Jag är för trött nu...
kramelikram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar