Nu har vi tagit ett beslut. Det satt ganska långt inne, ska erkännas. Jag är väl egentligen en som gillar snabba avgöranden. Vad är det att fundera på, liksom. Maken, däremot. Oj. Han ska kolla, fundera, jämföra, leta och jämföra lite till... ;)
Vi åkte till en bilaffär i fredags för att provköra en något mindre bil. Vi tänkte, att nej, vi struntar i eventuella barnplaceringar. Vi köper det som är rätt för oss just nu.
Men den vi sett ut, och som vi provkörde, kändes faktiskt för liten. Efter lite prat tittade vi på en Volvo i alla fall. En begagnad som vi tittat på en gång förut. Den är väl utrustad. Nej, det är mycket väl utrustad. Och det är mycket pengar. Men efter en del resonerande i helgen, har vi bestämt oss för att den är värd det.
Att köpa bil är alltid en vanvittsaffär, som Emil i Lönneberga skulle ha sagt... Det är ju inget man tjänar på, precis.
Men, nu är det bestämt. Jag ska till banken på onsdag, och skriva på pappren på bilen på fredag.
Lite spännande!!
Det låter klokt tycker jag. En stor bil har man glädje av till mycket. Min man har alltid haft kombi, ända sedan han tog körkort och långt innan vi blev fler i familjen.
SvaraRaderaHoppas hoppas att det går bra nu med någon av dom två barnen ni ska träffas angående 1 april. Jag ska hålla tummarna!
SvaraRaderaJag håller med om att man ska skaffa bilen man är nöjd med. Om det inte ryms barnvagn så löser det sig ändå. Man kan ju ha babyskydd och bärsele när dom är små om man måste ta den bilen och ska ut med bäbisen. Eller skaffa en liten resevagn. Fast nu kanske vagnen ryms ändå när ni tog Volvon. Det viktigaste är ju att ni är nöjd. Blir ni fosterföräldrar sen, efter att kämpande, så kommer valet av bil vara en bagatellfråga. Det går väl alltid att sälja den och köpa en annan om det krisar även om det såklart inte är kul.