Gräsänka.

Jag är gräsänka några dagar, för maken är iväg på kurs (eller seminarium eller nåt sånt...).

Men det gör inte så mycket, jag har så otroligt mycket på jobbet att göra. Igår kväll jobbade jag till kl 21, då maken ringde. Idag är jag "ledig", men kommer nog sitta här hela eftermiddagen och kvällen... Det blir så, när man som jag varit sjukskriven och borta i tre veckor. Mycket att ta igen. Man får ingen vikarie som gör sakerna åt dig :(

Jag fick en vikarie på mina lektioner, men jag vet inte vem det var. Jag lämnade skriftlig information, med alla mina telefonnummer, och bad henne ringa. Hon hörde inte av sig. Jag pratade med min rektor, som vid två tillfällen uppmanade henne att ta kontakt med mig. Det gjorde hon inte. Nu när jag kom tillbaka har hon inte lämnat ett ord efter sig. Vad händer med dokumentationen av eleverna?? Det är ju jag som ska skriva omdömen och sätta betyg, jag behöver ju veta vad hon gjort och hur det funkat.... Så otroligt dåligt.

Hörde på nyheterna om en pappa i ett familjehem som blivit anklagad för sexuella övergrepp. En fyraårig flicka, som plötsligt vägrade vara hos familjen. Mamman och flera runt henne gör då en polisanmälan. Mannen säger sig vara oskyldig och är helt förtvivlad, hela familjen berörs ju. Nu har flera experter trätt fram och kallar utredningen för obefintlig och skandalös, allt är bara gripet ur luften. Obehagligt att sånt kan hända.... Känner mig lite nära den situationen på nåt sätt.... (men vi har inte blivit anmälda, tro nu inte det! ).

Visst tänker jag lite på det ofödda barnet som vi ev kanske ska få ta hand om. Men jag försöker låta bli. Vi har blivit så väl förberedda flera gånger, och sen har det inte blivit nåt. Då känns det bättre att inte tänka på det för mycket. Jag är inte säker på att det här barnet får det bättre hos sin mamma. Men det är ju inte min sak att bedöma. Vi finns här, om vi behövs, så är det ju.

Nu ska jag ut och bära in lite mer ved, visst är det konstigt att vedkorgen är alldeles tom när maken åker iväg??? ;)