Fortfarande rörigt.

Ja, här är det rörigt.

Tankarna far, hit och dit.
Vågar jag tänka på nåt än? Nej.

TACK för fina kommentarer!! De betyder jättemycket för mig!! <3

Någon av er skrev, att vi väntar barn, vi väntar inte missfall. Vi måste försöka tänka så, även om det inte är lätt....

Jag har räknat och räknat, tänkt och funderat. Jag är inte helt säker, men det verkar som om vi precis gått in i vecka 8. Typ. Helt galet detta.

Det är sååå svårt att tro på det här. Vi? Skulle det bli ett plus för oss?? Jo, det har varit det fem gånger förut, men har ju alltid slutat i missfall. Det allra första missfallet, tror vi att vi var i vecka 8, kanske så långt som vecka 9. Det var också en spontangraviditet.

Jag har nu slutat med kaffe. Är försiktig med te, drack bara lite svagt grönt te i morse. Jag har plockat fram en gammal burk Trombyl, som jag nu knaprar på. (Vet ni förresten att de tabletterna är formade som ett hjärta??). Det blir en tur ut i eftermiddag för att köpa vitaminer som innehåller folsyra och annat nyttigt. Även om jag ännu inte tror på det här, utan på nåt sätt räknar med att det ska sluta i ett missfall snart, så måste jag visa det här lilla livet sån respekt, att jag sköter mig. Känner jag.

Varför händer det här just nu?? Vi, maken och jag, är ju ofrivilligt barnlösa. Ja så långt är det inte konstigt. Vi har också fått diagnosen "oförklarligt ofrivilligt barnlösa". Det innebär att det inte är något fel på nån av oss, men av någon okänd anledning får vi inte barn. Våra missfall är utredda, och visade ingen särskild orsak.

Hur som helst, i morgon måndag ska jag ringa till Herr Gyn, som jag hade under alla mina ivf-behandlingar. Vi tyckte så mycket om honom, och hans personal. Så får jag komma till honom, trots att det är mycket längre att åka, så blir det som jag vill ha det.... Hoppas få komma dit snart snart. Jag vill att han kollar mig, så att det verkligen är sant.

Visst kan man se fostret nu? Och ett hjärta som slår?

Kram!