Nattliga bestyr.

Övertrötta barn som inte somnar när det är alldeles för varmt... Klockan var strax över halv nio när de båda slocknade igår.

Bara åtta timmar senare gråter den lilla. Hon har lyckats kissa ner sig, i hela sängen, genom att vinkla bort blöjan på nåt sätt... "Det svider" gråter hon. Ja, ja. Upp och tvätta av henne med lite mjuk barnolja och vatten, och så smörjer jag med nån smörja (som faktiskt hjälper, hon är mindre röd nu). Eftersom hon lyckats kissa ner madrassen också (trots mitt fina skydd, det låg liksom inte där hon låg...), får hon ligga mellan maken och mig i våra sängar. Men sova?? Nä... Klockan är över sex när hon somnar igen, men då sover hon lite mer än en timma. Storasyster hinner komma in också. Och nä, Bolibompa har inte börjat, det är natt!! mumlar vi trötta, maken och jag. Vi klarar oss faktiskt fram till halv åtta ungefär. Då är båda vakna och Bolibompa sätts på. Jag hamnar på makens arm, kan vi få ligga lite nära en stund? Naturligtvis inte. Stora tjejen vispar till och välter ut lillasysters vattenglas (hon var ju törstig, hungrig, ja allt! när hon inte kunde somna om...). Mina glasögon far i golvet och vattnet sköljer över mina kläder som hamnat bredvid sängen...

Det är liksom bara att gå upp då.

När flickorna känner att de gjort nåt fel, att vi blir trötta, lessna och arga, blir de alldeles tysta. Jag förstår ju att det inte var meningen, det bara blev så (men vi hade faktiskt sagt till dem att ligga stilla och inte slåss i sängarna). Sen kommer de och vill pussa (den lilla) och säger: jag älskar dig... Det känns lite sorgligt. Det är ju nåt de har lärt sig. Vi tycker ju så oerhört mycket om dem i alla fall... Då gäller det att se glad ut, och säga att det var ju bara en olyckshändelse. Det gick ju bra!

Nu ska vi snart ut och cykla. Maken fick hoppa in i duschen, och sen är det min tur, jippi!!! Cykla är just nu det roligaste som finns. Lilltjejen har inte cyklat förut, men lärde sig med stödhjul på två sekunder. Stora tjejen hade en cykel, trasig och i dåligt skick. Soc sa vi fick köpa en ny, riktig cykel till henne också, så nu är hon överlycklig. Första dagen gick hon och höll i cykeln. Sen kom grannpojken, som är ett år äldre, och uppmanade henne: kom igen nu, cykla då, det är ju så skoj, vi kör tillsammans... Och vips! så cyklade hon! Så nu är vi på gatan och cyklar fram och tillbaka, runt och runt. Vi försöker lära dem att man cyklar på ena sidan/kanten, och så vänder man och kör runt och tillbaka igen. Det funkar. Vi bor på en väldigt lite trafikerad gata, som slutar några hus bort. Och nu är det bara vi och en familj kvar, resten är på semester.... Vi leker inte på gatan, men de måste få cykla där. Och då är det alltid någon av oss med ute på gatan. Kommer det en bil ska de stanna och stå stilla inne vid kanten. De är små, men man måste lära dem redan från början. Det går ju inte lita på dem, inte än, men snart så...

Det är ju "ätte-joolitt" att cykla.... ;)

Eftersom det blev lite för lite sömn i natt, och tvätt nu på morgonen, behöver vi nog sova middag alla fyra idag... Vi får se. Om vi kommer in efter cyklingen....

Ha en fin dag, alla!!