onsdag 28 november 2012

Snart, snart.... Kanske.

Det kryper i hela kroppen på mig. Pirrar. Spritter. Jag har inte sovit alls bra, tankarna snurrar och jag kan inte riktigt tömma hjärnan för att sova. Och maken är lika dan....

Igår var soc här igen. Vi fick läsa igenom vad de skrivit om oss, lägga till - ta bort - ändra. Det var några småsaker. Alltså, hur petig ska man vara?

Det kändes som om det var ett helt annat samtal nu. Visst, vi känner de här två soc sekr, vi har ju träffat dem flera gånger nu. De pratade på ett helt annat sätt. Barnet nämns vid namn, vi får reda på mer och mer om barnet, familjen och om situationen hemma.

Ååå... De berättar saker så man får alldeles ont i hjärtat. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Samtidigt pratar de om advokater, ombud, förhandlingar och domar med laga kraft.... Men vi behöver inte agera i detta, som tur är. Vi ska bara vara. Och finnas här när barnet sen kommer till oss.

Förmodligen kommer hon före jul....

Tänk, vilken jul det kan bli....


Men! Jag vill inte ta ut något i förskott. Vi vet inte än. Det är inte klart än. Även om soc sekr säger att det ska mycket till för att nämnden eller ens förvaltningsdomstolen ska besluta nåt annat. De har också bett att domen ska träda i kraft omgående (då får de hämta barnet och flytta henne till oss med det samma, inte vänta en vecka på att domen ska få laga kraft).

Jag skulle kunna berätta så mycket.... Och min plan här är ju att vara anonym.... Jag vet att jag inte är det, hehe... Men jag vill fortfarande vara det, för de allra flesta i alla fall. Och av respekt för det här lilla barnet, vill jag inte berätta för mycket. Ni som känner mig, får nog höra en del i alla fall... ;)

Om hon nu kommer....

Plötsligt känner jag mig så okunnig. Jag som jobbat med barn i hela mitt liv, i princip. Jag som har alla mina många syskonbarn, och min mans alla syskonbarn, grannbarn, alla vänners barn... Men, hur gör man? Ett möte på bvc är typ redan inplanerat, det gäller maten. Vi måste lära hennes stackars lilla mage och tarmar att äta mat. Inte bara dricka välling (eller cocacola i nappflaskan...).

Det handlar om anknytning. Det handlar jättemycket om anknytning! Jag läser allt jag kommer över, men... Nån som har nåt annat tips?

Äsch, det snurrar bara i huvet, jag får inte ner en klok tanke idag känns det som... Och nu måste jag hoppa in i duschen, ska iväg till jobbet strax...

Ha en fin dag, alla!!

3 kommentarer:

  1. Har du Sara Larssons Anknytning?
    Den e bra. Lite som en uppslagsbok.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej, jag tror inte att jag har kommenterat här tidigare, men jag vill bara säga att jag tycker det är helt fantastiskt att ni ska få ta hand om denna lilla tös och ge henne en varm och trygg tillvaro i livet. Tänk vilken tur att det finns människor som du och din man som har möjlighet och viljan att dela med sig av kärlek och omvårdnad till ett litet underverk som inte har möjlighet att få det på annat håll. Det är stort och vackert! Tack för att ni finns!

    SvaraRadera
  3. I Finland finns en anknytningsmetod som kallas Theraplay och som kommer från USA. Antar att den också finns i Sverige... Hos oss så får exempelvis de flesta blivande adoptivföräldrar gå kurser för att de ska lära sig hur de hjälper barnet att känna sig tryggt och så att barnet knyter an.
    Åh, är så exalterad för er skull :)

    SvaraRadera