torsdag 7 juni 2012

Och nu då?

Vi fick ju lite extra ledigt, den här veckan. En helgdag på en onsdag. Dessutom är jag ledig, idag torsdag. Det borde väl vara bra, eller?

Nä.

Kanske i går. Vi gjorde nämligen inte för mycket. Vi sov!! Vilade, och tog det lugnt. Men förmodligen var det nåt vi verkligen behövde.

Idag, ensam hemma och ledig. Jag hade tänkt börja städningen, kanske hinna tvätta också. Men jag är trött. Har ont i huvudet. Mår illa. Och är lessen.

Jag kommer inte upp, ur det här svarta hålet. Eller jo, jag kommer göra det, så småningom. Men just nu är jag kvar där nere. Orkar inte riktigt ta mig upp. Bakslag? Ja, kanske. Eller bara en reaktion som låtit vänta på sig. Jag har haft så fullt upp att göra, under hela april och maj, att jag inte riktigt fått tid att tänka. Kuratorn förberedde mig på Tröttheten. Jag visste ju att den skulle komma.

Men nu är jag ensam hemma idag. Med mina tankar. Kanske lika bra det, så får de komma fram ordentligt.

Jag fryser. Mår illa. Kanske en dusch gör mig piggare? Så kan jag åtminstone bädda sen....


TACK för era tankar, kramar och det stöd ni ger. Det betyder mycket! Även om jag inte orkat svara, eller kommentera andra bloggar, så läser jag dem.  Och jag tänker på er också!


KRAM!

3 kommentarer:

  1. Tillåt dig att vara i hålet ett tag även om det är jobbigt. Jag vet. Jag tror att det är värre att spjärna emot för då blir hålet djupare när man väl trillar i.

    ta det lugnt idag och mår precis som du vill. Det är jobbigt att vara trött, ledsen, förbannad och allt vad man kan känna, men det är jobbigare är "låtsas som det regnar".

    ta hand om dig och många kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag behöver att nån säger till mig att det är okej (nån mer än min man då...). Och jag vet, att du vet, vad du pratar om...

      Jag ska verkligen försöka ta hand om mig...

      Många kramar tillbaka, fina Anna!!

      Radera
  2. Jag säger detsamma! Hålet blir bara djupare om du försöker gräva dig upp.
    Tillåt dig vara där, gör det som är rätt nu. Vila, sov, var asocial, gråt, skrik. För skratten kommer. De kommer! Vi kommer upp igen.

    Kram

    SvaraRadera