Äntligen fredag. Jag jobbar inte så många dagar till, innan jag har semester. Ändå är helgen efterlängtad. Och vi har inte jättemycket på programmet den här helgen, utan kan göra lite vad vi känner för...
Vi började helgen med att åka på husvisning. En bit ut på landet. Med en del skog. Och det var den som lockade. Huset var helrenoverat för några år sen, och såg helt annorlunda ut mot förr. Ett ungt par, med tre barn. Nedervåningen var okej, men inte där uppe. Visst var det fyra sovrum, men de låg utspridda jättkonstigt och man fick gå genom det ena rummet för att komma till det andra. Ingen dusch på övervåningen. Trädgården var mysig, för det var en massa äppelträd, päronträd och körsbärsträd. Men nej, det blev inget bud på den gården. (Men det var inte tänkt så från början, vi bor ju bra som vi gör. Bara spännande att se sig om lite.)
Sen blev det filmkväll. Harry Potter på storbild, som jag säger (med projektorn). Det var den sista boken (dödsrelikerna), och den första delen. Finns en del två kvar.
När vi sitter där hör vi hur regnet bara vräker ner ute. Vi tar en paus för att kolla. Jag får ett infall och går ut i uterummet, och japp, det regnar in.... Vi har haft problem med regn en gång tidigare, för några veckor sen. Förra vintern släppte taket och det snöade in... Det är ett litet fuskbygge, egentligen. Nåt med att takbjälkarna är åt fel håll, de vrider sig, och det blir en glipa mellan plasttaket skivor. På stället där det snöade in, har vi löst det, och skruvat fast stöd, så att skivorna inte kan röra sig i kylan/värmen. Vi har pratat om att göra det på hela taket, men det har inte blivit av. Nu blev det än mer akut helt plötsligt. Suck.
.......
Jag har klagat lite på min goa fina man, och tyckt att han minsann kan säga lite positiva söta saker till mig ibland. Jag behöver höra det. Jag vet ju att han älskar mig, men det är ju aldrig fel att säga lite såna saker ibland.... Då gnäller han till svar, och säger att han inte är en sån som säger sånt... Nä, jag vet. Men man kan ju försöka. Alla har väl sina egna små söta ord för varandra antar jag. Nu låg vi där i sängen häromkvällen, och myste lite. Då värkte han fram det, och kallade mig för sin sötpotatis.... Och vi gapskrattade en lång stund... Vet inte om jag ska ta det så positivt? Roligt blev det i alla fall! Det var ju i alla fall bättre, än att bli kallad för hans fläskkotlett.... ;) Nä, han får nog jobba lite mer med det där!
Vi försöker verkligen göra saker tillsammans. Jag tror det är bra. Inte det där tjatet om att han klipper gräset och jag tvättar, och sen städar jag inne medan han tvättar bilen. Nej, då gör vi det hellre tillsammans. Om han klipper gräset, så är jag ute och rensar i landen eller nåt. Och vi städar gärna tillsammans - det blir faktiskt roligare då!
Men det kanske är det som är vår kärlek? Jag älskar ju honom. Och senast i måndags fick jag höra av en avlägsen bekant, att det verkligen syns hur glad han är i mig.... <3
Nä, nu har jag verkligen försökt komma ur det här svarta hålet lite, som ni märker. Jag har nog lyckats en liten stund. Men sova, det kan jag inte. Kanske dags att försöka igen....
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar