Och så fick vi då prata med soc igen. Vi hade ju tidigare bestämt att de skulle komma hit, vi bokade torsdagen den 6 februari (igår) och hela nästa vecka. Sen skulle de höra av sig, när de kunde bestämma tiden närmare. Men de hörde inte av sig. Och eftersom jag varit/är sjuk, gick det ju inte, som i går. Så jag ringde i onsdags. Då var ju vår handledare på kurs hela dan, men jag kunde i alla fall lämna ett meddelande. Sen ringde hon upp, sent i går eftermiddag.
När vi inte hör nåt från soc, är det egentligen varken bra eller dåligt. Nu kändes det dåligt. Och så var det. Det har strulat, nämligen.
Det finns en utredning, som egentligen redan är klar. Den säger att mamman inte kan ta hand om sitt barn, socialtjänsten vill placera barnet i ett familjehem. Så långt är väl allt okej.
Nu visade det sig, att mamman varit gift en kort period för länge länge sen. Men de var inte formellt skilda. Alltså är den mannen pappa till barnet (enligt lag är man det automatiskt när man är gifta). Nu är ju inte han pappan, så han hade fått avsäga sig faderskapet. Så långt okej. Men det finns ju ändå en pappa. Och det ska avgöras i ett faderskapsmål. Tidigare har han inte varit alls intresserad av det här barnet. Han har en ny relation, och väntar ett barn där (en del är snabba). Hans jobb (mycket speciellt jobb) gör att han inte kan vara hemma heltid och vara föräldraledig. Om han vill ha vårdnaden om barnet, så är det han (inte hans nya sambo) som måste ta ut föräldradagarna. Barnet får inte lämnas på förskolan före ettårsdagen. Frågan är om han kan och vill det? Och även om han tar på sig vårdnaden, så kan mamman bestrida det, och då blir det en vårdnadstvist. Pappan kan också ta på sig vårdnaden, men gå med på en sol-placering (frivillig placering i familjehem).
Låter det rörigt?? Ja, det är det! Vår socialsekreterare berättade att såna här situationer, som är så röriga, är mycket ovanligt. Hon kan inte förstå, varför just vi drabbas av alla konstiga och röriga och oklara fall... Jaså, är inte sånt här normalt då? undrar vi med en suck.
Hon frågade om hon får lämna våra namn till andra socialtjänster, och hon tipsade oss om två andra kommuner. Har hon gett upp nu då?
Samtidigt, så sa hon, att inom en månad så vet vi. Utredningen är ju klar, de väntar bara på faderskapsutredningen. Så just idag, har barnet bara en förälder. Knepigt, det här. Dessutom hade mamman ändrat sig, och ville absolut behålla barnet. Detta trots att hon i 2,5 månad inte klarat att ta hand om sitt barn ensam, hon har haft stöd på boendet 24 timmar varje dygn, 7 dagar i veckan. Insikt?? Soc sekr försäkrade oss, att personalen där är duktiga att prata, och kan få henne att förstå att det inte går. Det är nämligen alla inblandade överens om. I början ville hon inte ens se sitt barn, och ville ge upp det till adoption utan att träffa det efter födseln. Så det har varit en lång resa för henne. Stackarn. Varför försätter sig en del människor i såna här jobbiga situationer?
Vi får alltså lugna ner oss i en månad till, ungefär. Om det sedan skulle visa sig att det blir ett LVU, tar det ju längre tid. Då ska det upp i förvaltningsrätten, väntan dit, domen ska vinna laga kraft, ev överklagan osv osv osv. Den biten kan vi. Tyvärr.
Och min dumma dumma hjärna som precis hade börjat fundera och hoppas lite grand. Fast jag ändå visste att det kunde bli så här. Vi har haft den där handen på vår axel, som varnat oss, påmint oss om att inget varit klart än. Men det hade ju känts så bra, att få hjälpa till...
Nu slogs vi ner i skorna igen. Upp och ner. Hela tiden. Återigen slås jag av namnet på bloggen. Så rätt det är!
Nu är jag ledig en hel vecka. Hoppas jag är tillräckligt frisk för att vara ledig... höhö... Jag ska passa på att gå till tandläkaren, klippa håret. Och så ska lilla mamma och jag åka till Kalmar och Öland en dag. Shopping och titta till huset. Det tar en hel dag! Vi åker tidig morgon, och är hemma ganska sen kväll... Men vi hinner prata under många timmar i bilen. Det är värdefulla stunder!
Mina brorsbarn har sportlov veckan efter jag är ledig, typiskt, va? Men kanske kan jag åka ner till dem, och hämta dem efter skolan för en fika eller nåt?? Kan man gå på bio en vanlig eftermiddag? Men de har ju skola nästa dag, så det får inte bli sent. Snön smälter bort i regnet, även om det är snöblandat regn ibland. Annars kunde man varit ute och lekt i snön, åkt i backen, eller åkt skridskor eller nåt... De är för små för shopping (tack och lov). Vad kan man mer göra, än fika på stan??
Tur att jag har ögoninflammation, då syns det inte att jag egentligen är rätt ledsen i ögonen...
KRAM på er!
PS - för att inte nån ska gå att känna igen, så har jag ändrat en del i beskrivningarna. Men jag tror ni förstår principen i vad som händer....
Jo det låter rörigt...usch en sån soppa för alla inblandade att hantera...Hoppas du kryar på dig så du orkar med trippen till Kalmar och Öland! Angående vad man kan göra på stan förutom fika så kan ni kanske bowla? Kolla om det går nån bio? Gå till biblioteket och låna böcker? Kan ni vara hemma hos dom? Spela spel? Se på film? Baka?
SvaraRadera