.... och idag.

Ni är för söta ni som skriver till mig, här i och i mejl.

Vi, liksom ni, hoppas på snabba besked. Men det kan vi glömma!!

Det tar sån tiiiid....

Idag var de här i 1h 45 min. De hade några kompletterande frågor. Mycket handlar annars om att de ska lära känna oss, och vi ska lära känna dem. Det finns två olika barn på gång. Det ena är ett spädbarn med missbrukande mamma. Och mamman har nu skärpt till sig lite. Där väntar och avvaktar de, för att se hur mamman klarar av det. Det andra barnet är inte fött än, men det finns flera äldre syskon som redan är placerade. De väljer mellan oss och att placera hos ett syskon (men det är tätt mellan syskonen, och de andra fosterföräldrarna är tveksamma).

Så inget är på nåt sätt klart. Det kan hända kvickt och snabbt. Om de ringer i morrn, är vi beredda typ i morrn kväll då??? Ehhh.... Jo, det är vi väl.... Annars tar det nog en eller två månader, innan de vet något mer.

Så. Det är som vanligt. Inga klara besked. Bara vänta och vänta. Är det konstigt om man ger upp??

Positivt att de inte behöver göra om hela utredningen i alla fall. De har tagit del av tidigare, och det var några frågor därifrån som de ville få uppklarade. Så vi är typ godkända som familjehem, även i den här kommunen. Skönt i alla fall.

Så, hur gör vi i sommar då? Planerar vi nån semester? Det känns ju inte riktigt aktuellt att boka flyg och hotell.... Hotell kan man ofta boka av, men flyg är svårare. Så ska vi åka nånstans blir det väl bil då. Tyskland? Gotland? Sverige? Jag orkar inte tänka mer på det.

Efter varje sånt här besök är jag helt slut efteråt. När de hade åkt åt vi lite snabblunch, sen somnade jag i soffan... Jag är helt färdig!!! Det kostar väl på mentalt, antar jag.

Tack för alla fina kommentarer och alla tankar ni sänder oss!!