Uppdatering, igen!! Det händer saker....

Idag har jag pratat med soc igen. Länge.

Mamman går med på en SOL-placering, alltså en frivillig placering. Jag vill inte här skriva anledningen till placeringen, eller varför barnen far illa. Men, mamman har en del insikt. Ibland i alla fall. Men hon tror att hon ska skärpa sig och bli bättre, och sen få tillbaka barnen. Soc är övertygad om att det inte går. Det här är en uppväxtplacering.

På måndag kommer mamman hit igen, med sina två flickor. De åker med vår soc sekr och med flickornas soc sekr. Vi ska fika, titta lite på rummet, i trädgården, leka lite med oss, kanske måla eller pyssla lite.... Allt beror på mammans dagsform hur besöket blir.

Eftersom det är en frivillig placering, kan alltså mamman ändra sig och vilja ta hem sina barn, när som helst. Men då träder socialen in, och gör ett omedelbart omhändertagande, och ansöker sedan om ett LVU. Det är så mycket nytt som framkommit sen den förra ansökan, att det nu kommer gå igenom. Det trodde t o m de två juristerna i Kammarrätten. Om det blir ett omedelbart omhändertagande, betyder det i princip bara att flickorna ska bo kvar hos oss. Har de väl kommit hit, så flyttar man dem inte.

Man drar ut liiiite på det hela, eftersom det är en frivillig placering. Flickorna kommer komma till oss måndagen den 3 juni. Om en och en halv vecka ungefär.

Oj oj oj vad det pirrar i magen nu, kan jag lova!! Eller pirrar??? Det här är mycket mer än bara lite pirr.... ;)

Och så snurrar det i huvudet. Soc har sagt till oss att börja planera nu. Det har vi inte fått göra innan. Nu ska vi möblera ett barnrum, och skaffa saker som gör att vi kommer få en bra vardag tillsammans. Det är så många småsaker som behövs. Enkla saker som tandborste, badtvål, gummistövlar, cd-spelare (jag tycker de ska ha en i sitt rum, för att kunna lyssna på sånger, jag har många cd-skivor med barnvisor...), gonattsagor.... Ja, ni fattar precis tror jag. Börjar man fundera, kommer man bara på mer och mer och mer och mer....

Och så måste vi berätta för rätt många också.... Våra familjer, i alla fall föräldrarna, vet allt. Vi har inte hunnit prata så mycket med våra syskon. Någon vän har fått veta nåt redan. Och våra jobb vet, så klart. Maken ska vara hemma i två veckor först, jag ska jobba lite strötider de här två veckorna.

Och TACK för länken till radioprogrammet i förra inlägget, jag ska lyssna på det! Hinner inte NU, men snart, hoppas jag...

kram kram till er alla!!