Frågan är, om jag ska stressa som en tok, för att ha så mycket som möjligt färdigt när flickorna kommer. Eller om jag ska vila, så att jag orkar leka och ta hand om dem??
TACK för alla fina kommentarer som jag fått! (Jag tror att jag lyckats förtränga den tråkiga). Ni är för goa!!
Det är lite svårt, när folk säger grattis... Visst, jag förstår dem, för vad ska man säga? Men mina känslor är så blandade. Jag är så klart glad och lycklig. Förväntansfull och nyfiken. Men också lessen. De här flickorna har ju varit med om en hel del, och det är ett väldigt stort ingrepp att flytta dem från biologiska mamman... Jag är också nervös och spänd. Och så är det faktiskt lite skräck och panik också. Med andra ord, fullt normalt.
Den här veckan har jag jobbat klart. Nu är jag tjänstledig + lov + semester fram till typ 12 augusti. Jo, jag ska jobba liiiite till. Jag ska åka och hälsa på, när eleverna övar till skolavslutningen, och så ska jag naturligtvis vara med på själva avslutningen. Men, det är så lite, så det räknar jag nästan inte.... ;)
När jag sprungit ut i trädgården, och hängt tvätten på tork, vinden blåser lite i min korta kjol - ja, då är det bara för härligt allting!
Det är mycket som ska fixas, det är det. Och en hel del bara måste ju vara klart. Vi har beställt en säng (levereras hit om en halvtimme ungefär), köpt en garderob (ska vi bygga... ja, sen?), vi har köpt och byggt en byrå, två små stolar till köksbordet och lite sånt. Vi har också köpt tandborstar, handdukar, påslakan (och tvättat och manglat klart dem), pall till badrummet. Vi har lånat en sittvagn, madrasskydd, leksaksspis. Hittat fina oanvända barnböcker på loppis (fynd!!), köpt varsitt nytt eget gosedjur till dem, köpt varsitt nytt nattlinne (tvättat och klart), köpt en plastservis (och diskat det också...). Helst skulle jag vilja ha ett par fina dockor, nån dockvagn eller kanske docksäng också. Men, vi kan inte ha allt från början! Stora tjejen fyller snart år, så det kan ju bli födelsedagspresent också... Hon lekte med mina två små (fula) dockor, när de var och hälsade på. Jag tänkte, att det är nog bra, att får gå in i rollekar så där. Så det ska vi ordna.
Klockan är bara tio, tvättmaskinen snurrar för tredje gången redan. Jag har till och med suttit en liten liten stund med jobbet, och gjort färdigt en del saker.
Ute är det sommar. Varmt, skönt, soligt - ja bara härligt. Om en liten stund kommer våningssängen, ska bli så spännande att se hur det blir!! Och sen kan jag ju bädda den. Bara vi får upp garderoben, så kan jag flytta in en del saker vi redan har, som ska in där.
Vi har haft en låda i byrån i hallen, till medicinlåda. Inte så praktiskt och smart när man har små barn i huset. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla Alvedon, allergitabletter och sånt... Högt upp, antar jag. Men var....? Får klura lite till på det.
Maken jobbar idag. Men hemifrån. I eftermiddag ska vi köra bort ett par sängar och ett skrivbord till ett hyrgarage, vi ska åka och slänga en massa skräp (har blivit en del kartonger nu). Så vi får hyra en släpkärra. Men det ordnar sig. Vi ska också ner på stan, för maken måste ha ett par byxor. Vi ska på konfirmation i morrn, och han får inte gå dit i jeans för mig.... :) Ett par ljusare, snygga sommarbyxor är väl inte fel? Oftast har han trekvartsbyxor, men det får han inte heller ha för mig den här helgen, hihihi.... Vi ska också köpa en bilbarnstol. Den lilla tjejen får vi det till, men till den stora får vi köpa själva. När de åkte hit med socialen satt hon på en kudde, men grannfrun vår, sa att hon behöver ha ryggstöd ett tag till. Grannpojken är sex, och kommer ha det ett år till, menade hon. (Han är ganska stor för sin ålder). Hur gör ni med sånt?
Det skiljer 1,5 år på flickorna, men den stora är född 08 och den lilla 10. Så vi får fullt upp, som ni förstår....
Jag funderar på, om jag fått fler frågor.... Glömde jag svara på nåt, får ni väl fråga igen!
Än en gång TACK för att ni kommenterar och är så fina i det ni säger till mig (nästan alla).
KRAM!
Stort grattis till flickorna, så otroligt spännande!
SvaraRaderaMediciner har vi i en sån här hemma med ett kodlås på: http://www.apoteket.se/privatpersoner/radochprodukter/common/produktinformation.aspx?Varuid=248476
Fast det kanske inte funkar så bra om man behöver komma åt dom varje dag förstås..
Ni har fått gjort mycket nu, försök - vet att det inte är lätt - att ta det lite lugnt också. jag är djupt impad över allt som ni ordnat under veckan.
SvaraRaderaDet är kluvet att säga grattis, om det varit jobbigt för dem. När en vän fick ett fosterbarn pratade vi mycket om det där, för hen hade varit med om så mycket innan hen kom till den familjen
Jag måste också skaffa en bättre förvaring till mediciner. Just nu har jag dem högst upp i ett badrumsskåp dit pojkarna inte når, det funkar ett tag till i nödfall.
Ha en underbar helg. Kram!
Det kommer att bli bra alltihop. Det som kommer att uppskattas mest tror jag är ert ärliga intresse och omtanke om dem, och inte saker. Fast lite leksaker är ju kul, nu när det är sommar och varmt brukar såpbubblor vara populärt inte så dyrt heller. Lycka till med allt du har framför dig!
SvaraRaderaStort grattis! Ett välment råd är att försöka ta hjälp att hantera reaktioner från omvärlden på er situation. Jag tror det är alldeles nödvändigt att du får hjälp att inte reagera så defensivt mot kommentarer från folk som kanske kommer från just den miljö dina blivande döttrar härrör från...jag tror att det är viktigt att ha enormt stor förståelse för att de som själva förlorat sina barn kan kläcka ur sig sånt som låter plumpt men som i själva verket är en bottenlös sorg man inte riktigt orkar hantera i alla lägen. Jag jobbar med föräldrastöd och vet att en del kan mena bara väl i världen men inte lyckas få fram det på ett sätt så att omvärlden förstår dem, utan det kommer ut på fel sätt och de blir missförstådda och mår än sämre. Förståelse och öppenhet för att de som själva inte lyckats ta hand om sina barn inte kan vara helhjärtat tacksamma mot en familj som er (alltså familjehem generellt, inte just er familj) tror jag är en nödvändighet på sikt för att kunna ge barnen det stöd de behöver.
SvaraRaderaJag menar absolut inget illa utan vill bara försöka vrida på det, för jag tror inte det är sista gången ni får kommentarer nämligen. Jag tror och hoppas ni orkar ta emot dem i framtiden. All lycka till nu och ha så roligt i förberedelserna!
Det är inte första trista kommentaren heller, tyvärr... En del verkar inte ens ha läst nåt, utan bara vill säga nåt trist...
RaderaMen tack för dina fina ord!
Förstår verkligen att du är kluven till grattis. Jag blir alldeles varm av att läsa ditt inlägg, av att ta del av din kärlek som lyser igenom. Samtidigt som jag blir sorgsen av att tänka på att det hör behövs, att det finns föräldrar som inte gör sitt allra allra bästa för sin barn.
SvaraRaderaMEN, nu är det ju så, och det här kommer bli då bra, dom här små flickorna är trots allt lyckligt lottade att få komma till er. Som har så mycket kärlek och värme att ge dom - njut helgen nu och stressa inte ihjäl er! :)
Kram
Lycka till med allt.
SvaraRaderaKommer själv från ett kärlekslöst hem och frånvarande mamma, som mest låg på soffan och "var sjuk" och vi barn skulle vara tysta och gå på Apoteket och köpa piller till henne.
Jag önskade någon hade sett och gjort nåt åt det.
Flyttade hemifrån när jag var 15 och har alltid haft dålig kontakt med min mamma.
Har aldrig glömt.
Nu är jag snart 61 och går i pension i augusti och det ser jag fram emot.
Kram från Trelleborg.
Vilken härlig tid du har framför dig - det kommer bli en toppensommar!! :):)
SvaraRaderaKram