Och vad händer, kanske nån har funderat på....
Jo, vi har pratat med socialen. Jag ringde upp. Det går ju inte att vänta på att de ska ringa. Det tar ju för evigt. Det visade sig, att de inte hade fått nån dom. Sju dagar efter att vi hade fått den på mejl, fick en av socialsekreterarna den på fax. Men hallå!!! Stenåldern. Jag berättade hur snabbt och enkelt vi fått den. Ja, det brukar de ju få, men den här gången hade nåt gått fel, och Förvaltningsrätten hade fått be om ursäkt. Men, den soc sekr jag pratade med, hade alltså inte läst domen. Så det samtalet gav ju inte så mycket.
Ett annat av "våra" LVU har ju överklagats till Kammarrätten. Det är nu två veckor sen. Domen då? Ja, det kan dröja upp till fyra veckor innan domen kommer där. Och i det fallet tror inte soc att det kommer gå igenom heller. Men de ville markera. Bra, tyckte vi.
Så, inget nytt från socialen.
Men, jag har träffat en rikspolitiker, och pratat och berättat om oss, och om hur det egentligen går till när man vill bli familjehem. Den här politikern var bra, jag fick först en försäkran om att våra namn, och vårt "fall" inte kommer valsa runt bland andra. Vi är fortfarande lite anonyma. Men politikern ville veta. Det är sällan de får träffa vanliga människor och höra vår upplevelse av det hela. Oftast är det utredningar och enkäter och undersökningar. Sällan är det långa samtal med de som det berör. Så det kändes bra. Politikern skulle ta reda på lite, prata med några och forska vidare.
Och så har vi varit på radion. Ja, inte vi personligen, men berättelsen om det/de barn vi är matchade mot. Vi har inte kontaktat radion, nån annan måste ha gjort det. Men det är ju så många som är upprörda i det här fallet, att det finns många att välja på. Jag blev kontaktad av journalisten, som ville veta mer. Vi vill inte på nåt sätt figurera med rösterna, eller ens våra namn, på radion. Inte en chans!! Det känns inte bra. Vi ska inte lägga oss i det här. Vi kan svara på frågor, och berätta. Men inte mer. (Och knappt det.) Men. Saken är den, att det pratas om det!! Och det är BRA! När vi berättar för andra hur det går till, så tror inte folk det är sant. Jo, säger vi, så är är det, i verkligheten. Och när man hör reportaget, där lagmän och nämndemän pratar och berättar, så fattar man fortfarande inte varför inte det här blir ett LVU.
Det har alltså inte konkret hänt nåt. Nä, men det rör lite på sig. Och nåt måste hända!! Vi tror inte det kommer något/några barn till oss. Jag tror inte det kommer alls, och maken tror inte det kommer nåt/nån före sommaren. Vi har därför bokat en utlandsresa i sommmar. Allt är klart. Så, skulle det hända nåt nytt, bli nåt akut, ja då får vi boka av helt enkelt...
Nu ska jag fixa middagen, maken är på väg hem. Min goa fina make.
KRAM till alla som vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar