... och jag känner igen numret.... Soc. Vad vill de nu?
Vi får veta att det kanske blir en akut placering, kan vi tänka oss det? Vi får en stund på oss att prata om det. Polis och social ska ev göra ett ingripande, det har kommit in en anmälan.
Efter två och en halv timmar i ett vakuum, ringer de tillbaka. Det blir ingen placering idag. Men, vill vi ställa upp och vara beredda, under helgen och nästa vecka?? Jo, säger vi, det kan vi.
Ett konstigt liv vi har... Vi vet inte vad som ska hända. Eller när det händer. Det är ovanligt med LVU, det vet vi. Det allra vanligaste är att det går snabbt, att få veta på några timmar.
Men, självklart ställer vi upp.
Usch vad arg och ledsen jag blir över att det finns föräldrar där ute som inte tar hand om sina barn, fy fy fy fy fy det gör så ont i mig när man tänker på dom stackars hjälplösa... Nääe!
SvaraRaderaSånna som du och din man är i mina ögon värda er vikt i guld. Såklart kommer ni snart få hjälpa, något annat är otänkbart.
Kämpa på och ge inte upp, den dagen då barnet/barnen väl är i ert trygga hem är det ju värt alla dessa hjälplösa och mörka stunderna.
Hoppas ni får en trevlig helg.
Kram Lo
Livet tar många vändor... Vad bra att ni finns där och kan vara stöd till dem som behöver, finnas där med trygghet och värme :)
SvaraRaderaHej, jag har följt dig ett tag och jag hoppas verkligen att saker och ting går er väg. Jag har en liten fråga som kanske är dum men jag ställer den ändå. Får man välja ålder på barn som man kan tänka sig att ta emot när man blir familjehem? Och jag har förstått att ni bara valt uppväxtplacering, eller? Innebär det att socialen från början bestämmer att barnet aldrig kommer återgå till sin första familj? Hur vet de att föräldrarna inte kan skärpa till sig tillräckligt för att kunna ta hand om barnet själva? Detta är en helt ny värld för mig och jag bara undrar av eget intresse hur det egentligen ser ut. Vi är inte där ännu men att vara familjehem av något slag har funnits i mina tankar ett tag.
SvaraRaderalycka till nu!/VV
Inga frågor är dumma frågor!!
RaderaJa, vi har önskat att få ta hand om ett mindre barn, i förskoleåldern. Vi har också sagt, att vi kan tänka oss en syskonplacering, och att vi helst vill ha en uppväxtplacering. Du kan i princip välja. Du kan också säga nej, eller ångra en placering.
Man kan inte i förväg veta om det blir en uppväxtplacering. Men soc kan ju anta och tro det, beroende på biologiska föräldrarnas problem. Missbruk, nja - föräldr kan ju bli rena, eller lägga in sig på avvänjning osv. Misshandel, eller vanvård, omsorgsbrist - blir ofta uppväxtplacering. T ex om föräldrarna har psyk sjukdom, eller utvecklingsstörning.
Men, man kan ju inte VETA, man kan bara TRO.
Om domstolen dömer till ett LVU, så omprövas den efter sex månader, men då är det soc som kan besluta. Om föräldrarna överklagar, kan det omprövas efter tre månader. Efter placering på tre år, är soc skyldiga att göra en utredning om vårdnadsöverflytt = vi kan få vårdnaden om barnet.
Hoppas du fått lite svar, bara fråga om det är nåt som är oklart.... jag kanske kan svara... ;)
Spännande att läsa om er vardag! Och jag håller tummarna för att ni snart kan få ta emot just det barnet som behöver er!
SvaraRaderaTack!
RaderaJu längre resa vi gör, desta mer lär vi oss om hur många som har det eländigt. Och som behöver nån. Som kanske behöver oss???
Oj vilken berg- och dalbana ni lever i! Håller givetvis tummarna för att allt skall gå som ni hoppas :)
SvaraRadera