Nu ger vi upp. Det räcker kanske nu. Vi orkar nog inte med mer berg-och-dal-bana. Klarar vi ännu ett fall? Gå igenom samma tjöt en gång till med socialsekreterare (och andra)? Få ännu ett avslag, trots alla positiva, uppmuntrande ord? Eller, kan det bli tredje gången gillt??
Låt oss vara ifred med vår ofrivilliga och oförklarliga barnlöshet. Det är som det är.
Vi finns fortfarande här. Två kloka, förståndiga människor. Bra hem, bra ekonomi. Sunda värderingar. Här finns alla möjligheter, som soc uttrycker det. Men, det kommer nog bara vara vi två. I det här fallet blir ett plus ett bara två. Det blir inte tre.
Det finns andra meningsfulla saker i Livet. Vi ska bara hitta dem nu. Sen kan vi också leva ett bra liv. Förhoppningsvis.
Fast just nu ser det rätt svart ut....
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men fy vad tråkigt att det inte blev något av detta heller.
SvaraRaderaSkicka massor med tankar och värmande tankar till både dig och mannen.
Det finns inte ord...
SvaraRaderaBara ni vet när det är dags att ge upp. Kanske ett försök till, kanske inte. Hoppas ni finner visshet och att rätt beslut landar hos er båda.
Kram ❤
Tack mina fina vänner.
SvaraRaderaVi har pratat lite nu ikväll, och bestämt oss för att vi gör ett försök till. Även den här gången är soc säkra på att det ska bli en placering.... Vi tänker inte hoppas på nåt. Men när vi nu satsat lite på det här, gått utbildning, blivit utredda... Så ett försök till gör vi. Och vi vet redan vilka det kan bli.
Kramar tillbaka till er båda!!
Kram till dig ❤
SvaraRaderaÅh, visst är det jobbigt. Det är så man blir galen ibland.
SvaraRaderaHar ni sagt det till soc? Att ni fått nog av denna bergodalbana? För de kan ju underlätta för er och berätta saker annorlunda eller inte alls. Ni kanske inte behöver veta förrän det är klart.
Är det bra på soc så förstår dem.
Kram!
Kramar till er!
SvaraRaderaMen finns det inte barn som redan är omhändertagna? Eller det är annorlunda eftersom det handlar om uppväxtplacering? Annars håller jag med AnnaC ovan; be dem att inte berätta förrän det är klart. Ni är ju redo.
SvaraRaderaTack för er omtanke!
SvaraRaderaVi har en bra kontakt med soc, tycker vi. De frågade om vi orkade/ville vänta på ett barn till, bad oss tänka och prata om det. Så jag har ringt idag, och sagt, att jo - vi kan tänka oss vänta en gång till. Det känns som om de har full förståelse för vår berg-och-dal-bana... De uppmanar oss att tänka på VÅRA rättigheter, och att ställa VÅRA krav. Det känns bara bra.
Vi har kontakt med soc från tre olika kommuner, och det är inte så vanligt som man kan tro med LVU. Det första barnet var så akut, vi fick veta att barnet kunde komma till oss redan "i morrn". Vi fick också veta en hel massa om det barnet. Nästa barn var vi försiktigare med. Vi ville inte veta för mycket, förrän det var klart. Och så blev det. Det var också enklare att acceptera beslutet om inte-LVU. Det tredje försöket har vi också bett om, att inte bli för personliga med. OM de inte är helt säkra på att vi får ta hand om detta fall. Problemet är väl, att soc varit så otroligt säkra på att blir ett LVU - varje gång!! Man undrar ju så klart vad som hänt! Har domstolen/domarna blivit tuffare i sina domar??
Vi har fått nästa fall lite grand presenterat för oss, och vi vet lite om tidsplanen. Det händer inte nåt i morrn, så mycket tror vi oss veta (om det inte blir ett SoL - frivillig placering). Så vi coolar ner oss, andas djupt, fokuserar på varandra... Försöker att inte VÄNTA för mycket. Vi kanske ska planera sommarens semester nu då? Det kanske blir en utomlandsresa i alla fall...
Eller så blir det tredje gången gillt... Det är i alla fall sista gången vi väntar på detta sätt. Trots en utbildning på 20 timmar, trots två utredningar med många och långa samtal och intervjuer...
KRAM på er!!
Massor med kramar!
SvaraRaderaKRAMAT till er båda från oss... Ni gör rätt tycker iaf jag... ge det en tredje chans. Planera ni för sommaren, någon resa till ön blir det väl iaf oavsett vad som händer. Vi tänker på er och håller alla tummar och tår vi kan.
SvaraRaderaHär har jag nog kommit upp en bit ur hålet och tagit ett rejält tag igen, detta ska gå. Vill ju att allt ska vara klart till sommaren och man då kan njuta.
Kramar!! <3
Bra jobbat min fina vän!! Hålet kommer nog alltid att finnas där. Men vi kan försöka att inte trilla ner där, så ofta...
RaderaVi har fått höra ännu en historia om barn som far illa... Maken blir arg, och jag blir lessen... Man önskar att lagstiftarna kunde ha barnens bästa framför sig, i stället...
Kram kram <3