Vi går ju just nu en familjehemsutbildning. Vårt län är lite i framkant, och vill redan nu att alla familjehem ska gå en kurs. Det kommer bli en lag på det senare, säger de.
Visst. Vi har inga problem att gå. Det är nyttigt. Intressant. Och vi träffar andra i samma situation som vi! Vi lär oss en del.
Men, det är så himla negativt!! När vi går därifrån känns det som om vi inte vill bli familjehem. Klarar vi det? Orkar vi? Kan vi ta hand om barnet? Gör vi rätt mot föräldrarna? Socialen säger si, socialen säger så. Detta hemska kan hända, och detta hemska kan hända....
Det är säkert bra att veta om alla problem som kan hända och ske. Men varför inte vara lite positiv också? Berätta om nåt roligt, och bra!!!???
Alla utom vi, på den här kursen, har eller har haft barn placerade hos sig. Varför känns det då som om vi ska bli avskräckta?? Och alla, jag menar alla i den här "branschen" pratar om hur stort behovet av familjhem är. Varför finns inget barn till oss då?? Hela tiden får vi frågan, på kursen, om vi fått nåt besked än. Nej, svarar vi och skakar på huvudet. Va? säger alla, och undrar varför det tar så lång tid... Ja, inte vet vi i alla fall.
Nä, det här blev visst lite negativt. Men så är ju livet. Upp. Och så lite ner... ;)
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar