Trött. Trött!

Jag är trött. Riktigt, ordentligt trött!

Vi har ju haft gäster inatt, och igår kväll var jag så trött att jag fick säga gonatt och gå lägga mig tidigare. Och sen somnade jag med det samma, och sov som ett barn i åtta timmar... Inte nog med det. Nu när gästerna åkt hem, har jag sovit i soffan i 45 min. När jag varit gravid har jag också varit trött. Men, då har jag varit så trött, att jag nästan kunnat stå och somna. Det är lite annorlunda nu. Tror jag.

Det går inte komma ifrån. Jag letar ju tecken hela  tiden. När jag duschade igår tyckte jag nog att brösten verkade lite mer svullna. Alltså det slog mig spontant, inte för att jag skulle känna efter.... ;)

Men det är tidigt än. Det är bara RD 5 idag. Och jag tänker inte testa för tidigt. Inte en chans. Jag har alltid testat svagt, och tänker inte ta ut nåt i förväg - varken positivt eller negativt.

Ikväll kommer mina föräldrar hit på lite mat, och sen ska vi iväg och titta på lokalrevyn. Det har blivit en tradition att vi gör så. Min kusin är med i revyn. När hans mamma (min moster) dog för några år sen, kändes det ännu mer viktigt att gå och titta på honom. Mina föräldrar är hans faddrar, och vi har alltid varit väldigt nära i våra familjer. Det är skönt att veta att man inte är ensam, på nåt sätt. Jag har alltid mina kusiner. Vi umgås mycket och ofta.

Det är skönt att vara lite distraherad, så jag slipper tänka så mycket. Jag slipper analysera hela tiden.

Hur lyckas man överleva dessa ruvardagar, utan att bryta ihop???

kram till er alla :)