Det har börjat som en NER-dag. Långt nere.
Egentligen finns det inget skäl för det, jag bara känner hopplösheten.
Är det nån idé att kämpa? Jag vill inte vara med längre! Jag vill inte ha den här oron, och den förtvivlande och söndrande väntan. Hur får jag bort den här intensiva längtan ur mitt hjärta? Ur min kropp?
Till och med den hemska frågan Är det värt det? har dykt upp. Fast jag inte vill. Visst är det värt det! Men vad gör vi om det inte lyckas den här gången?? Vad gör vi???
Jaa du ner dagar under ruvning finns det många...typ alla dagarna skulle jag vilja säga.
SvaraRaderaVäntan gör ju att man skulle vilja bara sova, glömma, gå i ide, inte kunna tänka osv osv.
Dom är hemska.
Lider med dig.
Men varje toabesök utan blod ska du fira!
Jag har aldrig testat negativt utan blod.
Försök att TRO!!!
Ja en himla berg-o-dalbana dessa dagar.. Klart ni ska kämpa ! Själv kände jag mig rätt uppgiven senast igår..men testade igen imorse och fick ett starkt plus, som visade sig redan innan teststräcket !
SvaraRaderaOch illamåendet har tilltagit.."skönt".. Fast rädsla att allt ska ryckas ifrån mig, än en gång..är stor. Livrädd varje toabesök för att nåt fult..färgat ska visa sig igen.
Men nej..nu ska vi ju få barn..höstbarn..du o jag !!
Kram T
OM jag känner igen mig, om... Kan bara hoppas en massa och ge dig lyckönskningar.
SvaraRaderaHåll ut lite till. Stor kram!