Nu har de varit här, "socialtanterna".... Fel att kalla dem för tanter, den ena tjejen är ju yngre än vad jag är... :)
Det blev ingen intervju idag. Men vi fikade, och pratade, de stannade ungefär en timme i alla fall. Nästa vecka ska intervjun förmodligen fortsätta, och då ska de ha med sig fika...
En person i barnets nätverk, som det så fint heter, har hört av sig till socialen, och vill ta hand om barnet vi är tänkta för. Och, de personerna går alltid före. Nu hade detta hänt i dag, så de visste inte nånting, egentligen. De vet inte vem personen är, om han/hon är lämplig, om föräldrarna vill osv. Men helt plötsligt är allt inte så klart längre....
Känns ju inget vidare bra, om jag säger så.... Även om vi visste, att det inte på nåt sätt var klart än, och vi har verkligen försökt leva i nuet, och inte planera för varken det ena eller andra. Man känner sig lite tom nu. Nästan lite lurad.
Utredningen av oss ska fortsätta. Blir vi inte familjehem till detta barn, så lär det komma fler barn, och då står vi kvar.
En annan sak som verkade vara ett problem, är min cancer. Som jag hade för elva år sedan. Suck. Ska detta ställa till problem nu?? Alltså, det är ju inte alls omöjligt att jag får återfall, men sjuk kan ju även min man bli, eller hur?
Det var nog det, som gjorde mig lessen. Att jag ifrågasätts som förälder. Bara för att jag varit sjuk.
Jorasåatte... så ligger det till.
Nej med fy vad ledsamt! Det här bara får ju inte hända! Din tidigare sjukdom borde de ju redan vetat om så det känns ju nästan väldigt fult att de tar upp den NU. Hoppas allt går väl!
SvaraRaderaKram
Det är minst sagt orättvist. Man tycker ju inte att någon annan plötsligt kan komma från "ingenstans" och bara gå före....
SvaraRaderaOch det där med din cancer...jag vet inte vad jag ska säga egentligen.
Det är inte OK, helt enkelt.
Tänker på dig ofta, trots att jag inte visar mig så ofta här längre, men jag läser då och då. När jag hinner.
Många kramar/
Luiza
Usch vad tråkigt! På något sätt verkar man alltid få leva med sviterna av allvarliga sjukdomar, även om de är "borta". Jag hade anorexi... Och det har jag alltid fått "äta upp" (haha, dåligt skämt) när vi har pratat om att ev. adoptera, när jag skulle börja med fertilitetsbehandlingar, när jag har varit gravid, när jag mår dåligt, när jag mår bra... SUCK! Fast jag nog är friskare idag än vad måna som aldrig har varit sjuka är - tyvärr har ju nästan alla någon form av ätstörning numera, även om de inte är medvetna om det...
SvaraRaderaKram
Jag vet inte vad jag ska säga..!
SvaraRaderaKram
Tack söta ni... Skönt att få lite stöd, eller vad man ska kalla det.
SvaraRaderaNaturligtvis har jag hakat upp mig på, att de ifrågasätter min cancer. Jag menar, om du träffar mig i dag, så kan du inte tro att jag varit sjuk. Det syns inte, och jag tror inte det märks. Socialen undrade vad vi hade för strategi, om (när?) jag blir sjuk igen....
Funderingen som väcks, är naturligtvis: Är det här också mitt fel, om det nu inte blir nåt?? Maken säger så klart nej, och undrar vad jag menar med "också". Missfallen är inte mitt fel, säger han. Och det är klart, vi vet ju inte vad de beror på. Bara att det sker hos mig.
Jag ska till kuratorn i övermorgon, känns bra. Skönt att få berätta, få ventilera och få lite kommentarer...
Kram till er!
Det är väll jättebra om en anhörig kan ta hand om barnet?! Man måste ju se barnets bästa i första hand, inte "bara" att ni vill ha ett barn.
SvaraRaderaVisst är det det allra bästa!! I det här fallet var det en av föräldrarnas moster/faster (alltså äldre person), som bodde ensam i en liten lägenhet, arbetslös och ville ha dubbelt ersättning eftersom hon var just ensamstående. Typ. Hon bedömdes snabbt som inte lämpligt.
RaderaJag antar att inte du heller skulle vilja växa upp med en avlägsen släkting (som är osams med dina biologiska föräldrar), och det enda skälet till att du fick bo där var att socialen betalade pengar för dig?
Nä, kanske inte det.
Rätt simpel kommentar av dig, vilken gör mig ledsen. Du menar ungefär att vi skulle göra bra mycket, bara för ett få ett barn. Och sen spelar det ingen roll om barnet har föräldrar eller släktingar att bo hos. Du har ingen som helst aning om hur illa det här barnet far. Du vet ingenting. Tror du att jag berättar allting här på bloggen? I så fall har du fel. Jag har inte berättat nånting.
Det är sorgligt att det ska behövas tas barn från familjer i Sverige. Men här kan vem som helst "skaffa" barn, utom någon som helst kontroll. Och så måste det väl vara? Vi, däremot, är granskade in på bara benet. Och vi är befunna lämpliga.
Räcker detta som svar till dig? Det gjorde mig ledsen att du valde att missförstå mig så.