Sms.

Idag fick jag ett sms från en av mina närmaste vänner. Det var ett gruppsms, till många. Hon berättade att deras son ska bli storebror i höst....

Tårarna kom direkt i mina ögon. Alltså, det är inte på nåt sätt att jag missunnar dem detta!!! Inte alls. Jag kan bara inte hjälpa det....

Det är jätteroligt för dem, för jag vet att de ville detta. Jag har misstänkt det ett tag, och blev nästan helt säker i helgen då hon inte drack alkohol, trots att de cyklade.... ;)

Blev nog lite ledsen för att få veta det via sms, tror jag....

Och jag vet att många av er förstår min reaktion. Jag ÄR verkligen glad för deras skull. Så varför blir jag då samtidigt så ledsen??